torsdag 13 december 2018

Sällsynt åskväder drog över södra och västra Island



34 åsknedslag inträffade under tisdagen på södra och västra Island. Blixtarna började vid 14-tiden i området kring Vatnajökull och drog därefter västerut. Under kvällen syntes en rad blixtar i Reykjavíkområdet. Även på Snæfellsnes i väster noterades en rad blixtnedslag.

Åska är mycket sällsynt på Island. Gísli Reynisson fångade en blixt på film i Grafarvogur i Reykjavík. En av dem som sett klippet på Youtube undrar vad det är för märkvärdigt med ett åskväder. Han svarar att för islänningar är blixtar ungefär lika exotiska som norrsken är för många turister. Du kan se videon ovan.

Minsta isländska EU-motståndet på ett halvår

Motståndet mot ett isländskt EU-medlemskap är nu det lägsta på ett halvår. Och nej-sidan har inte längre majoritet - men trots att försprånget till ja-sidan krymper är det fortfarande betydligt fler som anser att Island inte ska gå med i unionen. Det visar en opublicerad opinionsmätning utförd av MMR.

På Island har EU-frågan varit allt annat än het den senaste tiden. Med tre EU-kritiska partier i regeringen och en tydlig politisk kursändring i riktning mot mer nationalistiska och protektionistiska strömningar i senaste valet har ett eventuellt medlemskap blivit så avlägset att frågan tappat sprängkraft.

I alltinget finns två partier - Renässans och Socialdemokraterna - som förespråkar isländskt EU-medlemskap. De har inte lyckats väcka liv i EU-debatten. I synnerhet Renässans har dock försökt genom en rad utspel där partiet argumenterat för att ta upp euron som valuta i stället för den isländska kronan.

Kanske är det inte så överraskande att det är så tyst i debatten. Storbritanniens utträde ur EU beskrivs av regeringen som den i dagsläget viktigaste utrikespolitiska frågan. Fokus ligger nu på att få till stånd en överenskommelse som bevarar alla de möjligheter som finns genom EES-avtalet i dag.

Men det är inte bara det brittiska utträdet som färgat debatten. Både Framstegspartiet och Folkets parti ifrågasätter allt oftare EES-avtalet. De försöker - tillsammans med politiker från samtliga tre regeringspartier - göra ett nytt energipolitiskt paket till en fråga om nationellt självbestämmande.

Hittills har agerandet varit framgångsrikt. Regeringen är enig om att ett införande av detta paket av EU-lagstiftning inte utgör något avkall på Islands suveränitet. Flera alltingsledamöter från de tre regeringspartierna säger sig dock vara motståndare till införandet. Och regeringen har nu skjutit upp behandlingen av frågan i alltinget.

Trots ett allt tuffare politiskt klimat för EU-vännerna har opinionen gått i motsatt riktning. Det är nu 46,2 procent som säger nej till isländskt inträde i unionen. Siffran är den lägsta på ett halvår.

Samtidigt är det allt fler som förespråkar ett isländskt EU-medlemskap. Det är nu 32,9 procent som säger ja till EU. Det är den högsta siffran på ett halvår. Dessutom är gapet mellan ja- och nej-sidan på 13,3 procent det lägsta på lika lång tid.

Resterande 20,9 procent är varken för eller emot medlemskap.

Här kan du läsa mer om Island och EU.

Skandalpolitiker fortsätter strunta i möte om barskandal

Skandalpolitikerna Sigmundur Davíð Gunnlaugsson och Gunnar Bragi Sveinsson hade ingen skyldighet att närvara vid det nämndmöte där deras påstådda kohandel med ambassadörsposter skulle diskuteras. I stället hävdar Centerpartiet att nämnden utnyttjas i politiska syften. Samtidigt går de vidare med rättsprocessen mot Bára Halldórsdóttir som avslöjade deras kränkningar.

Två veckor efter avslöjandena om sex alltingspolitikers barrunda på Klaustur i Reykjavík präglas debatten fortfarande av skandalen. Under besöket hånade de personer som har funktionsnedsättningar, kränkte kvinnliga politiker och skröt om påstådd kohandel med ambassadörsposter.

Den som sade sig ha säkrat en ambassadörspost åt sig själv var Gunnar Bragi Sveinsson. Sigmundur Davíð Gunnlaugsson bekräftade historien. Men efter att samtalen på Klaustur avslöjats genom Bára Halldórsdóttirs inspelningar hävdade Gunnar Bragi Sveinsson att han bara skämtat.

Alltingets konstitutions- och tillsynsnämnd skulle ha diskuterat frågan i går. Mötet ställdes dock in sent i tisdags eftersom varken Gunnar Bragi Sveinsson eller Sigmundur Davíð Gunnlaugsson trots upprepade påstötningar svarat på nämndens inbjudan. På Facebook uppgav Centerpartiet att det bara handlade om att det inte fanns någon särskild tidsfrist för att svara på inbjudan:
"Det är också riktigt att påpeka att de kallades till möte i konstitutions- och tillsynsnämnden inte har någon skyldighet att komma. Det är mycket sällsynt att alltingets nämnder används i lika uppenbara politiska syften som nu skulle ha skett. Sådant får inte fortgå."
Inget tyder alltså på att någon av de två centerpartisterna tänker infinna sig för att förklara uttalandena på Klaustur. Steingrímur J. Sigfússon, alltingets talman, säger till Vísir att de kallats i sina roller som tidigare ministrar. Det är mycket ovanligt att politiker inte kommer när de blivit kallade. Alltinget har dock inga sanktionsmöjligheter mot de två om de fortsätter bojkotta mötet.

Helga Vala Helgadóttir är ordförande för nämnden. Hon säger till RÚV att det är mycket allvarligt om politiker bara struntar i att komma när de blivit kallade:
"Det är en sak att de själva har svårt att utföra sitt arbete, men det är något annat när de ställer sig i vägen för en hel nämnds arbete."
Konstitutions- och tillsynsnämnden träffas nästa gång först i januari 2019. Då kommer det att göras ett nytt försök att få dit Sigmundur Davíð Gunnlaugsson och Gunnar Bragi Sveinsson.

Den enda av skandalpolitikerna från Klaustur som gått upp i alltingets talarstol sedan deras kränkningar och hån avslöjades är Sigmundur Davíð Gunnlaugsson. Då reste sig sex andra ledamöter och lämnade salen. Steingrímur J. Sigfússon har dessutom bett medborgarna om ursäkt för deras uttalanden.

Än så länge har inte någon majoritet av ledamöterna manifesterat mot de sex skandalpolitikerna. En sådan protest har bara genomförts en gång tidigare i Islands historia. Det var vintern 1939 som tre socialistiska ledamöter tog ställning för Sovjets angrepp mot Finland. Majoriteten ansåg att de genom sitt agerande förstörde respekten för alltinget.

På Facebook kommenterar Centerpartiet också valet att förbereda en rättsprocess mot visselblåsaren Bára Halldórsdóttir som kan sluta med såväl skadestånd som fängelsestraff:
"Individens rätt till integritet ska alltid respekteras och det är vår främsta utgångspunkt."
Bára Halldórsdóttir säger till Vísir att hon inte räds att möta centerpartisterna i rätten. Piratpartiets Snæbjörn Brynjarsson kommenterade i alltinget i går uppgifterna om att de överväger att stämma henne och kräva skadestånd eller fängelsestraff:
"Jag har ställt mig i denna talarstol för att meddela min förargelse. Jag blir upprörd av detta beteende. Jag blir upprörd att människor som har flerfaldiga inkomster jämfört med denna individ går ihop mot denna enda människa och kräver straff. Nej, det visar att dessa människor varken har ryggrad eller mod till att be om ursäkt för sitt beteende eller bara avgå och ödmjukast be om förlåtelse. Jag tycker att det är helt otroligt att tänka på att de har fått idén att stämma denna människa. De borde hellre tacka henne för att ha lärt dem en viktig läxa för livet."
Gröna vänsterns Bjarkey Olsen Gunnarsdóttir reagerade på samma uppgifter. Hon sade att hon upplevde både förundran och skam över centerpartisternas planerade rättsprocess:
"Enligt min mening visar det en total brist på förståelse för sakens allvar och den situation som dessa fyra människor har försatt sig i, att bete sig på det sätt som de gör nu. Enligt min mening är detta återigen ett försök att bagatellisera saken, att vända uppmärksamheten mot något annat och samtidigt försöka undvika att ta ansvar för egna ord och gärningar. Det är verkligen inte till heder för dessa alltingsledamöter."
Här kan du läsa mer om efterspelet efter skandalen på Klaustur.

Dagens citat

"Þingvellir är som vi vet naturligtvis en fantastisk plats och det är en skam att dessa utedass är illaluktande och fula. De finns verkligen vid ett vägskäl där människor antingen går vägen ned mot Almannagjá och så finns där också stigen som går upp mot vattenfallet. Det är inte som att detta är någon avsides plats."

Guiden Friðrik Rafnsson i Vísir om placeringen av utedass på Þingvellir.

onsdag 12 december 2018

Avgift för att använda Vaðlaheiðargöng blir 1 500 kronor

1 500 isländska kronor blir priset för en enkel resa genom Vaðlaheiðargöng. Tunneln ska öppnas för trafik före årsskiftet. Passagen blir avgiftsbelagd den 2 januari 2019. Tio dagar senare sker den formella invigningen av tunneln. Den som köper rabattkort kan köra genom tunneln för som lägst 700 kronor.

Vaðlaheiðargöng är tunneln öster om Akureyri som ska bygga bort problemen vid Víkurskarð, en väderkänslig sträcka som ofta snöar igen under vintrarna. Den skulle ha stått klar redan för två år sedan. Bygget kommer att kosta omkring 17 miljarder isländska kronor - vilket är nästan dubbelt så mycket som planerat.

Tunneln ska betala sig på 28 år. Samtidigt är det inte tänkt att bilister ska tvingas använda Vaðlaheiðargöng. Víkurskarð - som innebär en omväg jämfört med tunneln - ska hållas öppen och underhållas även i framtiden. Det återstår dock att se om myndigheterna prioriterar sträckan när tunneln väl har öppnats.

Förhoppningen är att tunneln ska kunna tas i bruk redan före årsskiftet. Passagen avgiftsbeläggs den 2 januari nästa år. Och den 12 januari är det dags för formell invigning.

Priset för en passage blir 1 500 isländska kronor för personbilar och 6 000 kronor för lastbilar. Trots att tidsvinsten är betydligt mindre än vid tunneln under Hvalfjörður blir priset högre än vad det var för den passagen.

Det finns rabatter för den som kör sträckan ofta. Billigast blir det för den som köper 100 passager. Då blir priset 700 kronor enkel resa.

Det kommer inte att finnas några betalstationer. I stället ska användare registrera sig på nätet eller använda app. Den som inte betalar på något av detta sätt får i stället en räkning till fordonets registrerade ägare med ett påslag på 1 000 kronor.

Gästblogg: Isländska jultomtar och deras namn


De traditionella isländska jultomtarna är av en farlig och hungrig sort, men de tycks ha mildrats med åren så att de nu bara hittar på hyss. De är av trollsläkt, söner till den stora häxan Grýla.

Olika slags tomtar
Endast tomten är vaken, står det i Viktor Rydbergs dikt Tomten 1881. En tyst och fundersam tomte i grått som går runt i gården. En tomte som folk satte ut julgröt åt och som mer var släkt med vättar, alver och oknytt än med den nutida rödklädde tomte som kommer med julklappar. Förebilden för dagens svenska tomte, Sancta Claus, anses hämtad från den helige Nikolaus, på 300-talet en givmild biskop i Myra, i nuvarande Turkiet. Den finns idag också på Island.
Den rödklädde danske julemanden eller nissen blev också känd på Island, butikerna i Reykjavik började skylta med honom på 1920-talet. En tomte lik Nikolaus kommer på flera håll i Europa den 6 december. Han kom också till Island och lade nätter före jul gåvor i barnens skor. Den tomten blev på 1950-talet i mångas ögon allt för populär och seden blev direkt motarbetad.


Traditionella jólasveinar
De isländska jultomtarna är av en farlig och hungrig sort, men de tycks ha mildrats med åren så att de nu bara hittar på hyss. De är av trollsläkt, söner till den stora häxan Grýla. Hon är skäggig, har många huvuden och många svansar. Grýla rövar bort olydiga barn, stoppar dem i sin säck och äter upp dem. Den hemska häxan är känd sedan 1200-talet och beskrivs på många olika sätt, med henne skrämdes barn till lydnad.
I en dikt från 1600-talet berättas att Grýla och den triste typen Leppalúði har många barn och de är jólasveinar, inga rara söner. Släktet kunde komma från fjällen eller i skinnbåt från Finnmark eller Grönland. När Islands Nationalmuseum på 1800-talet samlade in uppgifter om dem varierade antalet. I somliga visor är de nio och i andra tretton, men många fler namn finns upptecknade, alla luriga eller märkliga.


Tomtarnas namn och ankomst
Skriften Jólin koma med dikter av Jóhannes úr Kötlum, illustrerade av Tryggvi Magnússon gavs ut 1932. Den befäste de gamla tomtarnas namn och utseende. Nu är de tretton och de anländer, en om dagen, från den 12 december till julafton. De kommer från fjällen och tar sig in i den traditionella torvgården, klädda som gammaldags bönder i vadmal med randiga toppluvor. Radion var med till att standardisera dem och från 1988 kommer de också, en och en, till Nationalmuseum.
Den förste som kommer är Stekkjarstaur. Han går i in fårhuset och försöker suga mjölk av tackorna. Stekkur är en fålla och staur är en stolpe, han tycks ha träben.
Följande dag kommer Giljagaur, tar sig in i fjöset, fähuset, och stjäl mjölk. Gil är en klyfta och gaur en lymmel.
Stúfur, nummer tre, knycker en stekpanna i köket eller eldhúsið och springer iväg för att slicka den. Stúfur är en stump.
Þvörusleikir är den fjärde och han slickar grötsleven. Þvara är en kräkla, en slags slev, att röra med, sleikja är samma ord som slicka.
Den femte Pottasleikir slickar grytan när han lurat bort barnen ur köket. Pottur är en gryta.
Den sjätte Askasleikir, slickar ur de träkärl som gårdsfolket äter ur. Askur är en laggad bytta med ett fast lock som maten kan skäras på. Husmor portionerade ut maten i personliga askar och den åts, sittande på sängen i badstofan, som var gårdens sov- och arbetsrum.
Den sjunde Hurðaskellir smäller med dörrarna när folket vilar sig i skymningen. Hurð är en dörr och skella smälla.
Skyrgámur, den åttonde, tar locket av skyrtunnan och äter mer än han tål. Skyr är en rätt gjord på skummjölk. Med lite sur kultur och löpe koagulerar den uppvärmda mjölken och ostmassan kan förvaras länge. Gámur är ett matvrak och för övrigt ett nyord för container.
Den nionde, Bjúgnakrækir, klättrar upp på sparrarna där korvarna hänger för att rökas över den öppna elden i köket och där äter han dem. Bjúga är en korv och krækjastår för kroka.
Gluggagægir, den tionde, tittar med sitt fula tryne in genom fönstret efter något som är värt att stjäla. Gluggi är en glugg eller ett fönster och gægja att kika eller speja.
Den elfte Gáttaþefur kommer för att han med sin stora näsa känt doften av laufabrauð, utskurna, flottyrstekta vetekakor, som bakas till jul. Gátt är en dörröppning och þefa att lukta.
Den tolfte Ketkrókur kommer dagen före julafton, á Þorláksmessudag, den helige Thorlaks dag. Tomten försöker fiska upp kött genom skorstenen. Ket eller kjöt är kött och krókur en krok.
Sist i raden kommer Kertasníkir som på julafton följer efter de små barn som fått ett ljus, den traditionella julgåvan. Kerti är ett ljus och sníkja att tigga.
Julnatten håller tomtarna sig i skinnet och beundrar alla ljusen. Sedan försvinner de, den siste på trettondagen, och snön faller över deras spår.

När kommer de isländska tomtarna?
12 december: Stekkjastaur - Klumpfot
13 december: Giljagaur - Klyftelymmel
14 december: Stúfur - Stumpen
15 december: Þvörusleikir - Kräkleslickarn
16 december: Pottaskefill - Gryteskraparn
17 december: Askasleikir - Portiontjuven
18 december: Hurðaskellir - Dörrsmäll
19 december: Skyrgámur - Filglupsken
20 december: Bjúgnakrækir - Korvtjuven
21 december: Gluggagægir - Spejaren
22 december: Gáttaþefur - Snusaren
23 december: Ketkrókur - Köttkorpen
24 december: Kertasníkir - Ljustiggaren

Nanna Hermansson
Ursprungligen publicerad 1 december 2011 av Samfundet Sverige-Island

Skandalpolitiker nobbar möte om ambassadörsjobb

Uppgifterna om kohandel med ambassadörsposter kommer inte att diskuteras i alltingets konstitutions- och tillsynsnämnd i dag. Sigmundur Davíð Gunnlaugsson och Gunnar Bragi Sveinsson har båda struntat i att besvara kallelsen till mötet. I stället siktar de och ytterligare två centerpartister på att dra den som avslöjade deras kränkningar på baren Klaustur inför rätta.

Bára Halldórsdóttir trädde i fredags fram som den som spelade in samtalen mellan sex politiker på Klaustur i Reykjavík den 20 november i år. I närmare fyra timmar lyssnade hon på hur Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, Gunnar Bragi Sveinsson, Bergþór Ólason och Anna Kolbrún Árnadóttir från Centerpartiet samt Karl Gauti Hjaltason och Ólafur Ísleifsson från Folkets parti hånade och kränkte bland annat kvinnor och personer som har funktionsnedsättningar.

Under barrundan hävdade Gunnar Bragi Sveinsson att han hade säkrat ett framtida uppdrag som ambassadör åt sig själv. Han sade att det rörde sig om en gentjänst från Självständighetspartiets ledare Bjarni Benediktsson. Utnämningen skulle vara en belöning för att Gunnar Bragi Sveinsson tidigare utsåg Geir H. Haarde till ambassadör i USA.

Sigmundur Davíð Gunnlaugsson intygade att det var så det hade gått till. Men efter att inspelningarna publicerats dementerade båda att det hade skett någon kohandel. I stället hävdade Gunnar Bragi Sveinsson att han bara hade skämtat.

Men snart framkom det att Sigmundur Davíð Gunnlaugsson faktiskt hade träffat såväl Bjarni Benediktsson som utrikesminister Guðlaug­ur Þór Þórðar­son för att diskutera en ambassadörspost åt Gunnar Bragi Sveinsson. Han ska dock inte ha fått några löften om någon sådan utnämning.

I dag skulle uppgifterna ha behandlats i alltingets konstitutions- och tillsynsnämnd. Mötet skulle dessutom ha varit öppet för allmänheten.

Men något sådant möte blir det inte. Varken Sigmundur Davíð Gunnlaugsson eller Gunnar Bragi Sveinsson har trots flera påminnelser svarat på kallelsen. Dessutom befinner sig Guðlaug­ur Þór Þórðar­son utomlands. Den enda som har tackat ja till mötet är Bjarni Benediktsson. Eftersom de två nyckelpersonerna struntat i att svara ställs mötet in.

Samtidigt står det enligt Stundin klart att Gunnar Bragi Sveinsson och Sigmundur Davíð Gunnlaugsson tillsammans med Bergþór Ólason och Anna Kolbrún Árnadóttir har planer på att dra Bára Halldórsdóttir inför rätta. Hon har kallats till Héraðsdómur Reykjavíkur den 17 december.

Innan hon trädde fram vände sig centerpartisterna till advokaten Reimar Pétursson för att få Persónuvernd att undersöka vem som spelat in samtalen och om detta var brottsligt. Myndigheten har inlett en sådan granskning. Trots att det nu är känt att källan var Bára Halldórsdóttir tänker de fyra gå vidare.

I inlagan från Reimar Pétursson beskrivs inspelningarna enligt RÚV som tänkbart spioneri. Bára Halldórsdóttirs agerande kan inte bara ha varit brottsligt. Dessutom kan det enligt Reimar Pétursson ha gjort att de fyra alltingsledamöterna kan ha rätt till skadestånd eller annan ekonomisk kompensation till följd av att deras integritet eller heder kränkts.

I det brev som Bára Halldórsdóttir fått från Héraðsdómur Reykjavíkur står det också att hennes agerande kan komma att bli föremål för en rättsprocess. Frågan är dock om hon verkligen kan höras som vittne eftersom det nu står klart att det är hon själv som riskerar att dras inför rätta.

Om Bára Halldórsdóttir skulle fällas och tvingas betala skadestånd till de fyra centerpartisterna utlovar komikern Jón Gnarr på Twitter att ta initiativ till en insamling som täcker alla hennes kostnader. På Facebook har gruppen Takk Bára nu över 11 000 medlemmar. Syftet är att visa stöd för Bára Halldórsdóttir och samla in pengar till eventuella skadestånd.

Här kan du läsa mer om skandalen på Klaustur.

Dagens citat

"Turismen är kanske ett offer för sin egen framgång. Den uppgång som har varit för kronans kurs kan naturligtvis i första hand spåras tillbaka till den tillväxt som det har varit i turistnäringen de senaste åren."

Ásdís Kristjánsdóttir vid Samtök atvinnulífsins i RÚV om att den starka isländska kronan drivits fram av turismen och att samma utveckling nu hämmar turismens tillväxt.

tisdag 11 december 2018

Sex av tio islänningar väljer kremering

Sex av tio islänningar skulle välja kremering som begravningsmetod. Fyra av tio föredrar en traditionell jordfästning i kista. Det är fler unga som tycker att kremering är bästa alternativet. Äldre anser i större utsträckning att jordfästning är bättre. Det visar en opinionsundersökning utförd av MMR.

Hela 59 procent av islänningarna svarar att kremering är den begravningsmetod de skulle välja åt sig själva. Det är 38 procent som säger att en traditionell jordfästning i kista är lämpligast. Bara 3 procent uppger att de hellre väljer någon annan metod.

Kremering är det alternativet som något fler unga islänningar föredrar. Intresset för kremering avtar med åldern. Bland äldre är det allt fler som hellre väljer jordfästning. Även bland pensionärer - som är den äldsta gruppen - är det dock en majoritet som säger sig vilja bli kremerade efter det egna livets slut.

Skillnaderna mellan huvudstadsregionen och landsbygden är stora. I Reykjavík med omnejd är det 68 procent som föredrar kremering och 29 procent jordfästning. På landsbygden väljer 55 procent jordfästning och 43 procent kremering.

Bland olika väljargrupper är det Piratpartiets anhängare som sticker ut. Hela 80 procent vill bli kremerade medan 10 procent säger sig föredra någon annan metod än jordfästning eller kremering. Lika många inom Gröna vänstern väljer kremering.

Mest traditionella är Folkets partis väljare. Där är det 59 procent som svarar att jordfästning är lämpligast medan 41 procent uppger att kremering är att föredra.

Skandalpolitikers vän försöker dra in fler i Klausturhärvan

Det var åtta politiker som var på plats på baren Klaustur när kvinnor kränktes och personer som har funktionsnedsättningar hånades. Bakom uppgifterna står Viljinn där det påstås att Gröna vänsterns Líf Magneudóttir och Renässans Gunnlaugur Bragi Björnsson deltog i samtalen. Men i själva verket var de där i tre minuter.

Efter att ha drivit mediekoncernen Pressan mot konkurs dröjde det inte länge innan Björn Ingi Hrafnsson inledde ett nytt medieäventyr. Den nya webbplatsen heter Viljinn. Där rapporterade han i söndags att det inte var sex politiker som ska ha varit på plats på Klaustur i Reykjavík den 20 november. De var i stället åtta.

Björn Ingi Hrafnsson är nära vän med Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, en av de politiker i det sällskap som kränkte kvinnor, hånade personer som har funktionsnedsättningar och skröt om kohandel med ambassadörsposter. Precis som Sigmundur Davíð Gunnlaugsson representerade han tidigare Framstegspartiet men är numera medlem i Centerpartiet.

Viljinn rapporterade i söndags att två kommunpolitiker i Reykjavík ska ha suttit vid de sex politikernas bord en längre tid. De två var Gröna vänsterns Líf Magneudóttir och Renässans Gunnlaugur Bragi Björnsson.

Båda bemötte uppgifterna snabbt. Líf Magneudóttir skrev på Facebook att de kom till Klaustur vid 23.30. Sigmundur Davíð Gunnlaugsson kände igen henne eftersom de tidigare jobbat ihop. De tyckte dock snart att de sex alltingsledamöterna var för berusade för att det skulle gå att ha ett vettigt samtal med dem.

Gunnlaugur Bragi Björnsson ansåg på Facebook att artikeln var ett desperat försök från Sigmundur Davíð Gunnlaugssons vänner att dra in fler politiker i skandalen. Under den korta tid som han och Líf Magneudóttir pratade med de sex sade ingen av dem något opassande.

Stundin var ett av de medier som fick inspelningarna från Klaustur. Totalt var det tre timmar och fyrtioen minuter som spelats in. Av dessa hörs Líf Magneudóttir och Gunnlaugur Bragi Björnsson i tre minuter. Enligt Stundin sägs det inget av nyhetsvärde under denna tid.

Bára Halldórsdóttir, som var den som i smyg spelade in de sex alltingspolitikernas samtal under utekvällen, säger i Morgunblaðið att hon inte lade märke till Líf Magneudóttir eller Gunnlaugur Bragi Björnsson. De var heller inte delaktiga i de samtal som nu enligt opinionsmätningar visar att en klar majoritet av islänningarna vill att de sex ska avgå.

Här kan du läsa mer om skandalen på Klaustur.

Forskare bojkottar skandalpolitiker efter hånet på Klaustur

Anna Kolbrún Árnadóttir var den som ledde hånet mot Freyja Haraldsdóttir under barrundan på Klaustur. Nu bojkottar fem forskare i handikappvetenskap allt samarbete med alltingets välfärdsnämnd så länge som hon sitter kvar. Men Anna Kolbrún Árnadóttir har inga planer på att lämna sin plats i nämnden.

De sex politiker som drack alkohol och bland annat hånade personer med funktionsnedsättning och kränkte kvinnor under en barrunda på Klaustur i Reykjavík har de senaste dagarna hållit sig undan medierna. Centerpartisten Anna Kolbrún Árnadóttir har inte ställt upp på någon intervju på snart två veckor.

Enda undantaget var en intervju som publicerades i Morgunblaðið i förra veckan. Under utekvällen på Klaustur var Anna Kolbrún Árnadóttir drivande i hånet mot Freyja Haraldsdóttir. De politiker från Centerpartiet och Folkets parti som var på plats gjorde sälläten och skämtade om att hon använder rullstol.

Anna Kolbrún Árnadóttir fick inga frågor i Morgunblaðið om hånet mot Freyja Haraldsdóttir. RÚV skriver att Hólmfríður Þórisdóttir, som arbetar åt Centerpartiet i alltinget, är syster till Anna Lilja Þórisdóttir, den journalist som intervjuade Anna Kolbrún Árnadóttir. Hólmfríður Þórisdóttir är också gift med Sigurður Ragnarsson, en av partiets grundare.

Nu står det klart att fem forskare i handikappvetenskap vid Háskóli Íslands inte längre tänker samarbeta med alltingets välfärdsnämnd. Bojkotten är en protest mot att Anna Kolbrún Árnadóttir sitter i nämnden.

Bojkotten beror enligt Kjarninn på Anna Kolbrún Árnadóttirs uttalanden om personer som har funktionsnedsättningar. När nämnden behandlar frågor som rör dessa personer brukar forskarna fungera som experter.

Piratpartiets Halldóra Mogensen är nämndens ordförande. Hon säger till RÚV att en bojkott får stora negativa effekter för nämndens arbete. Hon anser att Anna Kolbrún Árnadóttir bör avgå:
"Det vore mest naturligt. Om det fanns en normal politisk kultur här hemma så skulle människor avgå i denna situation."
Anna Kolbrún Árnadóttir säger till RÚV att hon inte tänker avgå. Talmannen Steingrímur J. Sigfússon beskriver situationen som unik. Aldrig tidigare har forskare nekat att medverka som experter med hänvisning till en enskild ledamots beteende. Þorsteinn Sæmundsson, alltingsledamot för Centerpartiet, säger till Vísir att hon fortfarande har partiets förtroende och att det inte diskuterats att byta ut henne.

Centerpartiets ledare Sigmundur Davíð Gunnlaugsson deltog även han i hånet och kränkningarna under barrundan. Inte heller han har några planer på att avgå. I fredags klev han upp i alltingets talarstol för att motivera sin röst i voteringen om regeringens budgetproposition. Sex andra ledamöter reste sig då upp och gick.

De sex som manifesterade mot Sigmundur Davíð Gunnlaugsson var Socialdemokraternas Guðjón Brjánsson, Helga Vala Helgadóttir och Oddný G. Harðardóttir, Framstegspartiets Þórunn Egilsdóttir och Halla Signý Kristjánsdóttir samt Folkets partis Inga Sæland. Under utekvällen på Klaustur kallades Inga Sæland för en "galen fitta" och Oddný G. Harðardóttir dömdes ut som en "apekatt" som varken kunde, ville eller visste något.

Halla Signý Kristjánsdóttir säger till Vísir att det inte var en planerad aktion från de sex ledamöterna:
"Men detta var en känsla som vaknade och som behövde åtlydas. Man måste stå upp för kvinnor. Man kan inte göra annat."
De fyra centerpartister som deltog i barrundan vände sig i torsdags till Persónuvernd för att få myndigheten att undersöka om inspelningen av deras samtal var laglig och vem som låg bakom den. Dagen därpå trädde Bára Halldórsdóttir fram i Stundin. Som en homosexuell kvinna som har en funktionsnedsättning kände hon sig personligen kränkt av politikernas uttalanden.

Bára Halldórsdóttir berättar att hon gick in på Klaustur för att ta en kopp kaffe i väntan på en sammankomst. När hon väl började lyssna på de sex alltingsledamöterna tyckte hon att det som sades var så anmärkningsvärt att hon spelade in samtalen:
"Jag blev chockad när jag hörde hur alltingsledamöterna talade. För att vara ärlig trodde jag inte på mina egna sinnen. Så jag började att spela in utan att tänka längre än så. Ju mer som jag lyssnade, desto argare blev jag eftersom mäktiga människor hade samlats där för att på allmän plats spy ut sitt hat mot minoritetsgrupper. Jag anser att det var rätt att upplysa allmänheten om det som försiggick där och när jag tänker efter är jag stolt över det."
Enligt jurister som RÚV talat med riskerar Bára Halldórsdóttir en rättsprocess för att ha kränkt de sex alltingspolitikernas integritet genom inspelningarna. Hon säger till RÚV att hon inte är rädd för en rättegång och att hon vid en fällande dom stolt skulle skriva in den i meritförteckningen. Hon har från jurister också fått erbjudande om gratis bistånd om det skulle bli en rättsprocess.

Bára Halldórsdóttir har även överlämnat inspelningarna till alltinget. Där ska en etisk nämnd pröva om de sex ledamöterna brutit mot det etiska regelverket.

Under barrundan på Klaustur deltog - utöver de fyra ledamöterna från Centerpartiet - också två ledamöter från Folkets parti. Sigmundur Davíð Gunnlaugsson ska under ett möte med andra partiledare ha antytt att initiativet till mötet kom från Folkets partis Ólafur Ísleifsson och Karl Gauti Hjaltason. De ska ha varit intresserade av att byta parti - och det skulle alltså inte ha rört sig om något värvningsförsök från Centerpartiets sida.

Ólafur Ísleifsson förnekar i Vísir att han eller Karl Gauti Hjaltasón ska ha tagit initiativ till mötet.

Här kan du läsa mer om skandalen på Klaustur.

Dagens citat


"This movie thrilled me beyond words. ... I am so excited to helm a new American imagining of this relevant, beautiful, inspiring story. ... I’m always drawn to a bold and quirky mixture of humor and emotion. This one speaks for our time."

Jodie Foster i Deadline om att hon gör en amerikansk version av Benedikt Erlingssons långfilm Kona fer í stríð som får titeln Woman at War.

måndag 10 december 2018

Döms till fängelse för inbrott i tre sommarstugor

Tio månaders fängelse blir straffet för en 25-årig man som döms för inbrott i tre sommarstugor på östra Island. Hans 33-årige kumpan får villkorlig dom eftersom han inte tidigare dömts för brott. Bägge männen erkände brott och har återlämnat stöldgodset. De stal bland annat tv-apparater, verktyg och hemelektronik.

I juni i år utförde 33-åringen och 25-åringen tre sommarstugeinbrott inom loppet av tre dagar. De tog sig antingen in i husen genom att bryta upp nyckelboxar eller att klättra in genom öppna fönster.

De två männen stal saker till ett sammanlagt värde av 900 000 isländska kronor. Bland de stulna föremålen fanns flera tv-apparater, snickeriverktyg, cd-spelare och annan hemelektronik.

Bägge männen erkände brott. De stulna föremålen har återlämnats till ägarna.

33-åringen döms till fem månaders fängelse. Hela straffet är dock villkorligt. Det betyder att han inte behöver avtjäna det om han inte döms för andra brott inom de två närmaste åren. Skälet till den villkorliga domen är att mannen är tidigare ostraffad.

25-åringen döms till tio månaders fängelse. Han har de senaste fem åren dömts för brott vid sex olika tillfällen. Han har gjort sig skyldig till bland annat skadegörelse, narkotikabrott, rattfylleri och stöld.

Eftersom 25-åringen företrädde sig själv inför Héraðsdómur Austurlands behöver han inte stå för några rättegångskostnader. 33-åringen ska betala drygt 350 000 isländska kronor i rättegångskostnader.

Här kan du läsa domen i sin helhet.

Socialdemokrat tar paus efter kränkande ord till kvinna

Ágúst Ólafur Ágústsson tar två månaders paus från alltinget. Beskedet kommer sedan han fått en anmärkning av Socialdemokraternas förtroenderåd. I somras försökte Ágúst Ólafur Ágústsson kyssa en kvinna. När hon avvisade honom fällde han en rad kränkande kommentarer. Beslutet att ta en paus är Ágúst Ólafur Ágústssons eget.

När Ágúst Ólafur Ágústsson valdes in i alltinget första gången 2003 var han 36 år. Han satt i alltinget i sex år innan han lämnade rikspolitiken. Han återvände först hösten 2017 då han på nytt valdes in på ett av Socialdemokraternas mandat.

Nu har partiets förtroenderåd gett honom en anmärkning. Det är Ágúst Ólafur Ágústssons beteende under en utekväll i Reykjavík i somras som ligger bakom anmärkningen. Den har i sin tur fått honom att ta två månaders paus från alltinget.

Ágúst Ólafur Ágústsson skriver om händelsen på Facebook. Han stötte på en kvinna i centrala Reykjavík. De gick till hennes arbetsplats. Där närmade han sig henne två gånger och frågade om de inte skulle kyssas. Kvinnan sade nej.

Att han fick nobben gjorde att Ágúst Ólafur Ágústsson fällde en rad nedsättande kommentarer om kvinnan. Han hade missförstått varför kvinnan hade bjudit med honom:
"Jag är inte stolt över dessa ord eller mitt beteende och agerande i allmänhet denna kväll. Jag skämde helt enkelt ut mig själv rejält. Hon bad mig att ge mig av vilket jag gjorde."
En tid efter utekvällen kontaktade kvinnan honom. Hon sade att Ágúst Ólafur Ágústsson hade sårat henne. Hans ställning hade dessutom fått henne att må dåligt. De träffades därefter för att diskutera händelsen.

Kvinnan valde att anmäla Ágúst Ólafur Ágústsson till Socialdemokraternas förtroenderåd. Rådets granskning av händelsen slutade alltså med en anmärkning, vilket är den näst allvarligaste av de fyra disciplinära åtgärder som finns inom partiet.

Ágúst Ólafur Ólafsson skriver att det var på hans eget initiativ som han bestämde sig för att ta en oavlönad paus från alltinget. Han kommer att söka professionell hjälp för sitt beteende. Han ber också kvinnan om ursäkt:
"Jag vill använda tillfället och upprepa min ursäkt till vederbörande. Jag tycker att det är mycket tråkigt att ha utsatt henne för detta beteende."
Förtroenderådets arbete är inte offentligt. Heiða Björg Hilmisdóttir, partiets vice ordförande, säger i Morgunblaðið att hon hoppas att Ágúst Ólafur Ágústsson fått kvinnans tillåtelse att gå ut med information om händelsen på Facebook. Socialdemokraterna kommer inte att ge någon information eftersom förtroenderådet jobbar under tystnadsplikt.

Ágúst Ólafur Ágústsson var en av de nio alltingsledamöter som ställde sig bakom ett krav på att alltingets presidium skulle pröva de sex ledamöter som under en utekväll i Reykjavík bland annat hånade personer med funktionsnedsättning och talade nedsättande om flera kvinnliga politiker. Hans namn fanns med när förslaget lämnades in den 29 november.

När talmannen Steingrímur J. Sigfússon den 3 december i ett beslut meddelade att en sådan prövning skulle göras var Ágúst Ólafur Ágústssons namn inte längre med bland undertecknarna. Steingrímur J. Sigfússon säger i Morgunblaðið att han inte vet varför Ágúst Ólafur Ágústsson drog tillbaka sin underskrift.

Partiledaren Logi Már Einarsson säger till RÚV att det inte finns några beslut om Ágúst Ólafur Ágústssons framtid inom Socialdemokraterna. Han anser att händelsen är mycket allvarlig och att det därför är bra att Ágúst Ólafur Ágústsson tar en paus och tänker över sin situation. Först därefter kan han svara på hur han ser på partikamratens möjligheter att återvända till politiken:
"Det kommer att visa sig. Det beror naturligtvis på hur det går för honom att söka hjälp. Först och främst är naturligtvis vår medkänsla hos kvinnan. Det är viktigt att det kan komma till något slags uppgörelse i saken i den mån som det är möjligt att nå samförstånd i sådana svåra saker, och vi får vänta och se."
Utöver inlägget på Facebook har inte Ágúst Ólafur Ágústsson uttalat sig om händelsen.

Ersättare blir Ellert B. Schram. Han fyllde 79 år den 10 oktober. När han tar plats i alltinget slår han därmed Sighvatur Árnasons rekord som den äldsta alltingsledamoten. Han lämnade alltinget när han var 78 år och 269 dagar.

Ellert B. Schram representerade Självständighetspartiet i alltinget mellan 1971 och 1979 samt mellan 1984 och 1987. Efter att ha bytt parti representerade han Socialdemokraterna mellan 2007 och 2009.

Brev om snöröjning till Árneshreppur möts med tystnad

Snöröjning även under vintern och därefter en ny väg som bygger bort den sträcka som är mest utsatt för snöoväder och laviner. Det är det enda sättet att rädda Árneshreppur och att få de sista invånarna att stanna. Det säger kommunchefen Eva Sigurbjörnsdóttir i Morgunblaðið. Men hittills har hennes brev till politikerna i alltinget bemötts med tystnad.

I vinter blir det bara sjutton personer som bor i Árneshreppur i Västfjordarna. Det är det lägsta antalet sedan bygden befolkades strax efter att de första bosättarna anlände till Island under sent 800-tal. Den senaste tiden har sex personer flyttat från kommunen.

Árneshreppurs framtid har varit hotad i många år. Men läget för kommunen har aldrig tidigare varit så dystert som det är nu. Inte heller har förutsättningarna för att locka nya invånare varit så dåliga som nu.

Det här är den första vintern som det inte finns någon skola i Árneshreppur. Tidigare i år stängde Finnbogastaðaskóli i Trékyllisvík eftersom det bara fanns en enda elev. Den flickan går nu i stället i skolan i Drangsnes. Och i höstas stängde affären i Norðurfjörður för gott. Det betyder att det inte längre finns någon livsmedelsbutik i kommunen.

Kommunchefen Eva Sigurbjörnsdóttir skrev tidigare i år brev till alltingets kommunikationsnämnd och samtliga alltingsledamöter från den nordvästra valkretsen. Hon uppmanade dem att hjälpa till att rädda kommunen. Om inget görs för Árneshreppur nu kan det snart vara för sent. Risken för att de sista invånarna ska ge upp ökar i takt med att förutsättningarna försämras.

Det var inte det första brevet som Eva Sigurbjörnsdóttir skickat till politikerna i Reykjavík. I höstas skrev hon och bad om att den enda vägen till Árneshreppur skulle hållas öppen även under vintern. Men begäran om snöröjning har hittills lämnats obesvarad.

Snöröjning hela vintern och en ny sträckning för vägen över Veiðileysuháls - den mest utsatta sträckan som ofta snöar igen och ständigt drabbas av laviner - stod på dagordningen före finanskraschen. I de nedskärningar som följde på krisen prioriterades inte längre Árneshreppur. Bygget av en ny väg kan nu bli aktuellt först 2022.

Fram till den 5 januari plogas vägen en gång i veckan om det inte är för mycket snö. Därefter öppnas den inte förrän den 20 mars. Kommunen kan begära snöröjning men får då stå för halva kostnaden. Och det är för mycket för en liten kommun som Árneshreppur.

Eva Sigurbjörnsdóttir att hon trots de obesvarade breven ännu inte gett upp. Men om det inte blir någon ändring befarar hon att året runt-boende i Árneshreppur snart kan vara historia. Hon säger i Morgunblaðið att hon planerar att skriva fler brev:
"Jag tänker skriva brev till statsministern, finansministern och kommunikationsministern och påpeka för dem att i nuläget vore sannolikt den bästa lösningen för oss att vi får snöröjning hela vintern två gånger i veckan när vädret tillåter. Ja, jag fortsätter att kämpa. Det har blivit dags för makthavarna att ordna något för oss även om det inte är mer än denna snöröjning."
Under de månader som vägen är oframkomlig är invånarna hänvisade till flyget. Det går två turer i veckan mellan Reykjavík och Gjögur. Problemet är enligt Eva Sigurbjörnsdóttir att flyget är dyrt. En resa för en person går på minst 30 000 isländska kronor.

Efter nyår står invånarna för första gången inför situationen att det inte finns någon butik i kommunen. Samtidigt är den enda landvägen söderut oframkomlig. De närmaste livsmedelsbutikerna ligger i Hólmavík och Drangsnes - vilket är omkring två timmars körning enkel resa.

Hittills har kommuninvånarna hjälpt varandra. Den som har haft vägarna förbi en butik har meddelat detta på Facebook och tagit upp beställningar åt andra. Men den lösningen försvinner när snöröjningen upphör om fyra veckor.

Det går att få matvaror levererade med flyget. Men transportkostnaderna är höga. Tjugo kilo kostar drygt 5 000 kronor. Eva Sigurbjörnsdóttir säger i Morgunblaðið att matkostnaderna ökar dramatiskt för dem som tvingas vända sig till flyget:
"Detta kostar alldeles för mycket enligt dem som behöver använda detta. ... Situationen är mycket värre hos oss nu än förra året när vi hade butiken."
Eva Sigurbjörnsdóttir säger i Morgunblaðið att hon är medveten om att behovet av investeringar i vägbyggen är stort på många håll i landet. Men hon är trött på att inte prioriteras:
"Vi kommer alltid i andra hand. Det är bara så."
Hon har vissa förhoppningar om att ett kraftverksbygge vid Hvalá kan leda till satsningar på infrastrukturen i Árneshreppur. Bygget kan dock först komma i gång 2020. Och Vesturverk, som står bakom bygget, anser inte att den befintliga vägen klarar de transporter som är nödvändiga.

Ingen annan kommun i landet har i dag liknande förutsättningar som Árneshreppur. Även invånarna i Mjóifjörður - som under vintern är ungefär lika många som de året runt-boende i Árneshreppur - är utan landförbindelse med övriga Island. Vägen kan vara oframkomlig upp till ett halvår i sträck.

Trots detta har invånarna i Mjóifjörður något bättre villkor. Där finns en skola där det just nu bara går en elev. Två gånger i veckan går det en båt till Neskaupstaður. Eftersom det finns flera större städer i närheten och Mjóifjörður i större utsträckning är byggt kring fiske använder invånarna också egna båtar för att bland annat handla livsmedel och utföra andra ärenden.

Här kan du läsa mer om Árneshreppur.

Dagens citat

"The church is make weaker by excluding the contribution of queer people. The more diverse the people you employ, the greater chance your church has of fulfilling its role – to be the messenger of love and peace. It increases understanding within its walls."

Miljöminister Guðmundur Ingi Guðbrandsson skriver i ett brev till påve Franciskus att han bör tänka om när det gäller attityder till hbtq-personer.

söndag 9 december 2018

Dagens bonuscitat

"Kan detta jämföras med Wikileaks avslöjanden - hörde allt som sades där hemma i medierna? Jag tvivlar om det, och dessutom starkt. En sak är säker och det är att detta inte har gjort någon något gott. Varken dem som talade eller dem som det talades om. Men hur är det med samhället i allmänhet? Blir det bättre på grund av detta? Jag tror inte det."

Ögmundur Jónasson, tidigare minister och alltingsledamot för Gröna vänstern, skriver i ett blogginlägg att inspelningarna av sex alltingsledamöter som under ett besök på Klaustur i Reykjavík hånade och kränkte andra politiker inte borde ha publicerats - läs mer här.

Gästblogg: Jag döper honom till Rolf Krake ... sa Albert

Albert Engströms självporträtt till häst, akvarell.
Omslagsteckning till boken Åt Häcklefjäll. Minnen från en Islandsfärd.

Varför hade Albert Engström en islandshäst i sin ägo i stallet? Redaktör'n Engström var ju mer känd som seglare och harjägare än som ryttare. Kunde han överhuvudtaget rida? Varför döper man en häst till Rolf Krake?

Jag döper honom till Rolf Krake ... sa Albert
Under många år har jag tillbringat midsommarhelgerna vid Väddö kanal i närheten av Grisslehamn, färjeläget mot Åland. Ett besök i Albert Engströms hem och ateljé i Grisslehamn står alltid på programmet. Varje besök ger mig ny kunskap om denne mångsidige tecknare, historieberättare, författare, resenär och sällskapsmänniska.

Engström (1869-1940), Albert som han allmänt kallades och kallas, är en av de få som tagit plats i båda akademierna – Kungliga Akademien för de fria konsterna (1919) och Svenska Akademien (1922).

Nordisten
Engströms nordiska förankring är inte att ta miste på. Hans hem i Grisslehamn bär syn för sägen. I bostaden står det nordisk litteratur i hyllorna, i ateljén finns det både en narvalsbete och en grönlandskajak samt betsel och sitgbyglar som till Alberts islandshäst. Den dansk-grönländske polarfararen och antropologen Knud Rasmussen var hans protégé och vän. Albert gjorde många seglatser till Åland och fasta Finland samt till den norska kusten. Seglingar och resor i Norden har han beskrivit i flera av sina verk. Hans mest kända ”reseskildring”, numera smått klassiska verk, är emellertid boken ”Åt Häcklefjäll. Minnen från en Islandsfärd”, som kom år 1913, ett resultat av den långa resan till Island år 1911.

Engström-gården i Grisslehamn
År 1902 förvärvade Albert och Sigrid Engström kaptensbostället Agustenborg i Grisslehamn. Besöker man Engström-gården är det nästan ofrånkomligt att man utöver corps-de-logis på väg ut till ateljén, på en bergknalle med vidunderlig utsikt över Ålands hav, passerar en ladugårdsliknande byggnad, som tidigare även fungerat som vedbod, svinstia, kobås och stall. I stallet fanns hans islandshäst Rolf Krake. På gården fanns dessutom Krut och Kula, två småländska stövare, idealiska jakthundar, en australisk stepphund, en s.k. dingo, och två siamesiska kattor.

I boken ”Bouppteckning” (1930) skriver Albert på sitt finurliga sätt, på tal om djur: ”Jag hade för längesedan en oskiljaktig trio på gården, en griskulting, en hundvalp och en kattunge, vilka slöto ett innerligt vänskapsförbund. Men de växte upp och det stränga, det obevekliga livet tvang dem till skilsmässa. De hade sovit i samma korg och delat ljuvt och lett tills korgen blev för liten. En kom i hundgård, en åts upp, en sköts av någon fågelvän – alla mötte de sina sedan tidernas början bestämda öden.” Albert lovade sig själv att aldrig mera ha djur.

Jag döper honom till Rolf Krake ...
Jag har ibland funderat på Rolf Krake. Varför hade Albert en islandshäst i sin ägo i stallet? Redaktör'n Engström var ju mer känd som seglare och harjägare än som ryttare. Kunde han överhuvudtaget rida? Varför döper man en häst till Rolf Krake? Brukade han rida ut med hästen bland fiskarena i Grisslehamn eller lät han sina gäster göra en ridtur före supén? Lät han svenska folkets Evert, som några år var förlovad med dottern Malin, rida på Rolf, som träning inför Everts ritter på Pampas? Undringar förvisso, men ändå relevanta.

Förklaringen är egentligen lätt att finna. En del av sanningen berättas i ”Åt Häcklefjäll”. När han seglade in bland de isländska fjordarna och ville färdas inåt land fanns det bara två sätt att sig fram, antingen att ge sig ut på strapatsrika fotvandringar eller nog så påfrestande ritter. När fartyget Emma lagt till i fiskeläget i Siglufjördur ville man besöka Akureyri för att bl a träffa den svenske konsuln Tulinius, inhandla souvenirer, äta och dricka gott. Att ta sig dit var endast möjligt på hästryggen.

Eftersom det var 22 år sedan Albert red på en trettioårig mjölkhäst, utan onda avsikter, från en herrgård i Småland till Vimmerby för att hämta posten ville han rida på ”en lugn fåle”. Men ack, skriver Albert, ”Sadeln var trasig och föga inbjudande att sitta i. Och dessutom lade djuret öronen bakut på ett olycksbådande sätt, samtidigt med att det fixerade mig ondskefullt. Hästen strök bakåt tills han kom till närmaste husvägg ……..började gnida mig mot väggen, som var hård och beklädd med bölgeblik (norska för korrugerad plåt). Vid ett tillfälle, då han hämtade andan, passade jag på att hoppa av. … Jag ville ha en annan.”

Albert red till Akureryri, träffade konsul Tulinius, handlade och festade. Nu hade han fått god träning att rida på en islandshäst, en ras med stark egensinnig vilja. Nästa ritt gick bl. a. till det storslagna vattenfallet Godafoss, den närbelägna vilda, laxrika floden Laxá och det sagoomspunna, dimhöljda, vackra Myvatn. Några vägar fanns inte på den tiden, endast ridstigar, upptrampade och ibland farliga att traska i, men den nye hästen som Alberts färdades på var lugn och säker. Albert skriver: ”Den hästen, jag rider nu, vill jag ha med hem till Grisslehamn. Jag lägger bort titlarna med honom och han tycks nicka god mening, där han lotsar mig ned i dalen igen.”

Albert Engströms självporträtt till häst, akvarell.
Omslagsteckning till boken Åt Häcklefjäll.
Minnen från en Islandsfärd.

Längre fram på denna ridtur, där häst och ryttare tycks ha funnit varandra, präntar Engström: Jag vill fortfarande äga hästen jag rider på. Och det visar sig, att han är eftersökt, en framstående häst på Nordisland. Jag döper honom till Rolf Krake och han tyckes ha intet emot detta tilltalsord. Jag slår honom inte och jag ser i hans fast slutna mungipor en allvarlig avsikt att titta efter hur det ser ut i Grisslehamn.”

Varför Albert döper hästen till Rolf Krake är mig en gåta. Rolf Krake var enligt vissa källor en sagokung i början av 500-talet med säte i den danska orten Lejre på Själland. Kungen var dessutom en heroisk kämpe, som dog i ett nesligt överfall på Lejre. Det hävdas att kungen var avlad i blodskam. Om detta är sant vet ingen, jag tvivlar på sanningshalten. Den som vill veta mera om sagokungen kan läsa om honom i Alf Henriksons ”Ända från Vendelkråka”.

Tillåt mig tro att det främst var sagoskimret kring kungen som tjusade Albert och fick honom att döpa hästen till Rolf Krake. Detta är en möjlig förklaring till att Alberts sonson Rolf kristnats efter hästen och som är bär namnet med stolthet. Rolf Engström har just nu det hedersamma uppdraget att vara ordförande i Albert Engström Sällskapet. Det verkar på mig vara mycket logiskt.

Det sägs att en generös ”isländing” som satte pris på Albert förärade honom hästen. Jag utgår ifrån att Rolf Krake seglades hem med båt, men vilken väg och hur lång tid det tog har jag inte listat ut. Det är dessutom ovidkommande.

Storimport av islandshästar först år 1910
Engström skriver någonstans att islandshästen som ras var väl känd i Sverige när han köpte sin häst i Siglufjördur, men där tror jag Albert övertolkade läget en aning. Importen av islandshästar till Sverige hade visserligen pågått sedan slutet av 1800-talet, men i förhållandevis liten skala. Islandshästarna hade ett solitt rykte om sig att vara ihärdiga arbetshästar. Men, den första stora importen av dessa små hästar skedde dock först år 1910, året innan Alberts strandhugg i Island. Det var en agronom AE Colliander som drev ett bolag med import av islandshästar. Den första kontingenten som kom bestod av 350 hästar, som spreds över Sverige som arbetshästar. Importen av islandshästar för ridsport startade först i slutet av 1960-talet. Idag finns det 30 000 registrerade islandshästar i Sverige, cirka 500 importeras varje år och det fölas 1000 per år. Men det är en annan historia.

Hästen, säger Albert i ”Bouppteckning”, ”hade rätt så svårt att finna sig i de nya förhållandena. Han var rädd för mitt höga gräs och fnyste föraktfullt åt havre. Han gick helst nere i stranden och åt tång samt tog sig då och då en simtur, men så småningom lärde han sig den svenska hästdieten och blev nästan som en pojke i fråga om att sätta i sig äpplekart. Han hade en natt kommit in på gården och ätit ett par tunnor äpplen på mitt bästa träd. Magen såg ut som en potatissäck och släpade nästan i gräset, men han överlevde det – ty han hade ju hästmage.” Inte nog med det, Rolf Krake blev tydligen med tiden tämligen bortskämd och fick som vana att traska in i Engströmsgårdens matrum fram till ett hörnskåp där han visste att det fanns socker.

Hur länge Rolf Krake tillhörde familjen Engström är mig obekant, men enligt uppgift pensionerades trotjänaren och skänktes bort till en bonde på Tomta i närheten. När Rolf Krake töltade iväg till sin asahimmel för att träffa sina hästfränder saknades han av familjen Engström. Det tror jag mig våga anta.

Stig Lundström
(1935-2015) bokantikvarie, centralbyråkrat, nordist, poet, skribent och författare
Ursprungligen publicerad 22 juni 2014 av Samfundet Sverige-Island

En ledamot tar ställning för skandalpolitiker från Klaustur

Bara en alltingsledamot tar ställning för att de sex folkvalda som hånade och kränkte andra politiker under en barrunda ska sitta kvar i alltinget. Hela 31 ledamöter anser att de sex skandalpolitikerna bör avgå. Men det är arton ledamöter som i dagsläget inte vill uppge hur de ställer sig till politikernas framtid. Det rapporterar Fréttablaðið.

Två centerpartister har tagit en tillfällig paus medan två inte tänker lämna sina platser i alltinget. Och två politiker från Folkets parti har uteslutits men tänker ändå sitta kvar i alltinget som oberoende ledamöter. Så ser konsekvenserna ut i dagsläget efter de sex alltingsledamöternas barrunda på Klaustur i Reykjavík.

Under utekvällen drack politikerna öl samtidigt som det pågick en session i alltinget. De hånade och kränkte andra politiker och kända islänningar. Deras högljudda samtal spelades in och läcktes till medierna.

Bland islänningarna är det en bred majoritet som anser att de sex skandalpolitikerna bör avgå. Även i alltinget är det många som tycker att de ska lämna sina platser.

En rundringning visar enligt Fréttablaðið att det är 31 ledamöter som säger att de inte kan sitta kvar. Det innebär att en majoritet - bortsett från de sex skandalpolitikerna - av alltingets 63 ledamöter förespråkar ett avsked från politiken för dem.

Det är bara en ledamot som uppger att de ska stanna. Ytterligare arton ledamöter vill inte svara på frågan. Flera av dem vill invänta den prövning som ska göras av alltingets etiska nämnd. De resterande sju ledamöterna lyckades Fréttablaðið inte nå.

Här kan du läsa mer om skandalen på Klaustur.

Dagens citat

Bild: Þrándur Þórarinsson
"Jag behövde inte göra mycket för att anpassa scenen till min bildvärld där dessa obehagliga fula ord och andliga ynklighet visades för oss från Klaustur. Detta var som hand i handske."

Konstnären Þrándur Þórarinsson i Fréttablaðið om verket Klausturfokk som skildrar de sex alltingsledamöter som ertappades med hån och kränkningar på baren Klaustur i Reykjavík - läs mer här.

lördag 8 december 2018

Dagens bonuscitat

"Mer betydelse har det att flygplatsen i Keflavík skapat sig ett utrymme som transportcentrum i Atlanten. Denna tillväxt har skapat många direkta och olika vägar till landet från både USA och Europa och har ökat landets tillgänglighet. Det har varit den huvudsakliga drivkraften bakom den stora ökningen av turister under de senaste åren."

Ásgeir Jónsson, docent i ekonomi vid Háskóli Íslands, säger i Fréttablaðið att minskande turism till Island inte behöver innebära att trafiken via flygplatsen i Keflavík påverkas.

Gästblogg: Islänningasagor - samtliga släktsagor och 49 tåtar

Islänningasagorna har illustrationer av Karin Birgitte Lund.

Vad har dagens reaktioner på hedersmord att göra med mentaliteten i en karg nordisk miljö, hur man sonade oförrätter, hur man hanterade kärleksproblem?

I en intervju ger den mångfacetterade litteraturvetaren Gunnar D Hansson uttryck för hur viktigt det är att känna till de isländska sagorna. Som han säger: "... det här är, genom svensk och nordisk historia, den alldeles avgörande litteraturen."

”Vi är världsmästare i hedersmordslitteratur”
Ett hedersmord i Sverige ger nästan alltid samma reaktioner; chock, förtvivlan och en rädsla för det främmande. Ändå var det en gång vår egen verklighet. Och berättelserna om den tiden är vårt enda bidrag till den stora världslitteraturen.

Gunnar D Hansson född 1945 på Smögen, är en svensk författare, poet, essäist, översättare
och docent i litteraturvetenskap samt professor i litterär gestaltning vid Göteborgs universitet.
Han är även redaktör för Autors skriftserie. Som översättare har han bland annat tolkat
fornengelsk och fornisländsk poesi.. Foto: Ola Kjelbye

Telefonen ringer. Gunnar D Hansson – poeten, essäisten och översättaren – låter bekymrad.

I tre år har han suttit i den svenska redaktionen som översatt de kompletta isländska sagorna – 40 släktsagor och 49 kortare sagor. Mellan 2 500 och 3 000 sidor i fem band.

Det som stör Gunnar D Hansson är att vårt förhållande till den här litteraturen håller på att gå förlorat. Vi behöver de isländska sagorna, säger han säger han med eftertryck.

Under våren, den 28 april, ska de ut i Danmark, Norge och Sverige. I Danmark och Norge finns, av tradition, ett intresse och en vana att ta emot och uppmärksamma den här sortens utgivning. Och båda kungahusen räknar sina rötter tillbaka till den här tiden och flera av de här sagornas hjältar och offer.

I Sverige ser det annorlunda ut. Här har de isländska sagorna inte längre någon synlig förankring, ingen självklar plats i vår historia. Det är svårt att se hur de åter ska kunna bli en del av den moderna litteraturdiskussionen, hur de skulle kunna återta sin plats som ett arv där vi hämtar kunskap om oss själva och våra förfäder.

Gunnar D Hansson pekar på den märkliga diskussionen om hedersmord som finns i Sverige. Som om vi själva inte har en tidig historia präglad av en svag statsmakt, där domar självsvåldigt utmättes av den enskilde individen eller av mindre grupper.

– De isländska sagorna handlar ju om det här. Vi i Skandinavien är världsmästare i hedersmordslitteratur, vi har uppfunnit en genre som handlar om detta som en del grupper av invandrare håller på med. Vi har själva den bakgrunden och har gjort litteratur av det som skulle räcka till två årgångar av Aftonbladet och Expressen.

Det är viktigt att läsa dem. De har bidragit till att forma den skandinaviska kulturen men det är också viktigt att känna till mentaliteten i en karg nordisk miljö, hur man sonade oförrätter, hur man hanterade kärleksproblem.

– Och hela den moderna rollspelskulturen och populärkulturen ligger nära vad de här sagorna handlar om. Det är inte den grekiska mytologin som är den stora grejen i fantasy- och spelvärlden utan nordisk eller keltisk mytologi. Tolkien och Tor och hela det köret.

Det finns inget heroiserande över vikingar i dessa sagor, snarare får vi en väldigt komplex bild av vad vikingar var.

– I Grettirs saga är de snarare Hells Angels-liknande missanpassade figurer som man lejer för att sköta vissa indrivningar av utstående skulder eller övertagande av fastigheter. Det finns en vikingasubkultur i de här sagorna som vi fortfarande kan lära oss en del av.

Gunnar D Hansson berättar att det var en grupp islänningar ur 68-generationen som beslöt sig för att samla in alla de isländska sagorna och ge dem en modern språkdräkt och ge ut dem så att de kom folket tillgodo. Det var den utgåvan han stötte på vid ett besök på Island i mitten av 80-talet och det är den utgåvan, nyöversatt, som nu lanseras över hela Norden.

Men vad är det som gör de isländska sagorna så unika?

– Man uppfinner en ny genre, man uppfinner romanen 500 år innan den egentligen börjar i Europa. Det är en typ av berättande som mer påminner om modern text än om äldre litteratur. Det finns en sorts blandning av gammal tradition och nytänkande om hur man kan göra litteratur. Det uppfanns på Island och det ingick i det nationella arvet i Sverige från 1600-talet och till början på 1900-talet. Och det var i den traditionen den unge Strindberg skrev sitt första drama, det var där den svenska romantiken med Tegnér och Geijer fann sin egenart.

Varför en nyöversättning?

– Det har kommit många översättningar genom åren men översättningar åldras väldigt fort och det har av det skälet länge behövts nya.

Resultatet av tre års arbete ska nu lanseras i Sverige och Gunnar D Hansson låter alltså bekymrad. Hade det gällt de egna böckerna, essäerna och lyriken, så hade det inte varit en stor sak. De ges ofta ut i små upplagor på större och mindre förlag men hittar sina läsare, även om det ibland tar tid.

– Det är något annat med de isländska sagorna. Det är en alldeles central litteratur och det vore bra, och rent av kanske viktigt, om det här kunde nå ut. Så tänker jag inte särskilt ofta men det här är, genom svensk och nordisk historia, den alldeles avgörande litteraturen.

– Tänk till exempel, säger han också, vad de kan berätta om handel och ekonomi.

Svenska företagare handlar mycket i länder där staten är korrumperad eller nästan inte finns eller där man måste hitta ett slags etiska förhållningssätt till umgänge med sina motparter. Situationer där reflekterande kännedom om hur motparten tänker och reagerar är viktiga.

– De här sagorna handlar väldigt mycket om det och man kan enkelt se dem som en handledning i hur man agerar i en stat som inte har en fungerande centralmakt.

När de här samlingarna översattes till engelska 1998 väckte de stor uppmärksamhet. Det finns en stark forskningstradition runt de här frågorna på många universitet i den anglosaxiska världen som hjälpte till att göra dem synliga i den litterära traditionen.

Penguin har haft stora försäljningsframgångar med sina pocketupplagor och reaktionerna kom inte bara från klassiskt skolade författare och forskare. Skådespelare och regissörer som Clint Eastwood och Ridley Scott höjde dem till skyarna som spännande och viktig litteratur.

Kommer det att gå lika bra i Norden där den här litteraturen har sitt ursprung? Gunnar D Hansson tror att de kommer att uppmärksammas i Danmark och Norge, det har delvis redan skett. Men i Sverige är risken överhängande att de försvinner spårlöst bland all övrig bokutgivning.

På en så bästsäljarinriktad marknad som den svenska ser han inga naturliga allierade. Vem lyfter fram dessa sagor i media, gör dem till samtalsämnen, gör så att folk blir nyfikna? Vem gör dem tillgängliga? I bokhandeln? I skolor? På bibliotek?

Lasse Winkler
Ursprungligen publicerad 17 april 2014 av Samfundet Sverige-Island

Hissen i Hallgrímskirkja ger kyrkan 271 miljoner

Hissen i Hallgrímskirkja i Reykjavík fortsätter att ge kyrkan stora intäkter. Förra året köptes det biljetter för 271 miljoner isländska kronor. Kyrkobesökarnas intresse för att ta hissen upp till utsiktsplattformen i kyrktornet bidrog till att Hallgrímskirkja gjorde en vinst på 66,5 miljoner. Totalt gjorde landets kyrkor ett överskott på 453 miljoner.

När det gäller intäkter är det Hallgrímskirkja i Reykjavík som skiljer ut sig från Islands övriga kyrkor. Hallgrímskirkja hade under 2017 intäkter på totalt 377 miljoner isländska kronor. Bara två andra kyrkor i landet hade sådana intäkter som översteg 100 miljoner.

Hela 315 miljoner av Hallgrímskirkjas intäkter var intäkter från försäljning av souvenirer och liknande. Men den största delen - 271 miljoner - utgjordes av intäkter från den hiss som går upp i kyrktornet.

Varje dag är det i snitt omkring 700 kyrkobesökare som betalar för att ta hissen upp till utsiktsplattformen för att få en vy över Reykjavík. För vuxna kostar biljetten 1 000 isländska kronor. Barn betalar 100 kronor.

Hallgrímskirkja gjorde 2017 en vinst på 66,5 miljoner isländska kronor. Stora utgiftsposter var underhåll på 118 miljoner och drift på 90 miljoner.

Som jämförelse hade Dómkirkjan, domkyrkan i Reykjavík, bara övriga intäkter på 3,5 miljoner. Den gjorde också en förlust på 1,4 miljoner.

De 266 socknarna som ingår i den isländska statskyrkan hade förra året intäkter på drygt 3 miljarder. Kyrkoskatten svarade för två tredjedelar av intäkterna. Utgifterna var på drygt 2,6 miljarder. Överskottet slutade på 453 miljoner.

Uppgifterna om kyrkornas årsredovisningar finns i en sammanställning från Ríkisendurskoðun.

Här kan du läsa mer om Hallgrímskirkjas intäkter.

Dagens citat

"De senaste tolv åren har vi gjort omfattande investeringar i Siglufjörður. Det har investerats för åtskilliga miljarder i uppbyggnad av samhället. Nu ser vi det så att det är dags att sakta in och att jobba med det som finns. Jag har märkt att det finns oro över hur omfångsrik vår verksamhet har blivit i ett litet samhälle. Genom att vi saktar in borde det öppnas möjligheter för andra att ta över stafettpinnen och fortsätta."

Róbert Guðfinnsson, som genom bolaget Selvík ehf. de senaste åren investerat i bland annat hotell, restauranger och golfbanor i Siglufjörður, i Trölli om att bolaget nu säger upp anställda och minskar investeringstakten.

fredag 7 december 2018

Klaustur lanserar nytt öl namngett efter barskandalen

Centerpartisterna gjorde inte sälläten för att härma Freyja Haraldsdóttir - utan i stället var det ljud som hördes på inspelningen från Klaustur sannolikt från en stol. Så hävdade Sigmundur Davíð Gunnlaugsson att det gick till på barrundan. Nu skämtar Klaustur om händelsen. Baren lanserade i går ölet Skyld'að vera stólahljóð.

När inspelningarna från politikernas utekväll på Klaustur i Reykjavík publicerades var hånet av Freyja Haraldsdóttir bland det mest anmärkningsvärda. De hånskrattade åt henne och kallade henne Freyja Eyja eftersom hon använder rullstol.

Men Sigmundur Davíð Gunnlaugsson hävdade att de inte gjorde sälläten för att härma henne. Hans förklaring av det underliga ljudet på inspelningen var i stället att det rörde sig om ljud från en stol. När anställda på Klaustur förkastade teorin sade han att det kunde ha varit ljud från en bromsande cykel ute på gatan.

Klaustur lanserade i går kväll ett nytt öl från Borg Brugghús. Och ölet kallas Skyld'að vera stólahljóð, en anspelning på Sigmundur Davíð Gunnlaugssons påstående om att sällätena i själva verket skulle ha varit ljud från en stol. Även på etiketten driver de med händelsen. Där uppmanas den som gillar ölet att trycka på inspelningsknappen - ungefär som den uppgiftslämnare som spred inspelningarna till flera isländska medier.

Här kan du läsa mer om Sigmundur Davíð Gunnlaugssons förklaringar av sällätena.

Väljarna flyr Centerpartiet - och går till Framstegspartiet

Både Centerpartiet och Folkets parti mister samtliga platser i alltinget efter skandalkvällen på Klaustur. I en ny opinionsmätning från Maskína hamnar bägge under femprocentsspärren. Och Centerpartiets väljare går just till Folkets parti och Framstegspartiet medan Folkets partis väljare nu i stor utsträckning föredrar Piratpartiet.

Centerpartiets ledare Sigmundur Davíð Gunnlaugsson har de senaste tio dagarna befunnit sig i ännu en politisk storm. Den här gången gäller det hån av personer med funktionsnedsättning, sexistiska kommentarer och politisk kohandel under en barrunda på Klaustur i Reykjavík.

De sex politiker som drack öl på Klaustur samtidigt som en debatt pågick i alltinget tillhörde Centerpartiet och Folkets parti. De två ledamöterna från Folkets parti uteslöts redan i fredags för uttalanden om ordföranden Inga Sæland. Två centerpartister har tagit en tillfällig paus från politiken medan Sigmundur Davíð Gunnlaugsson och ytterligare en centerpartist inte tänker avgå.

Om Sigmundur Davíð Gunnlaugsson lyckas överleva även denna storm återstår att se. Men det är uppenbart att väljarnas förtroende för honom och för Centerpartiet minskat dramatiskt. I de opinionsmätningar som gjorts de senaste dagarna har väljarstödet rasat.

Nu klarar Centerpartiet inte längre femprocentsspärren till alltinget. I Maskínas senaste väljarbarometer får partiet bara 4,6 procent, en nedgång med 6,3 procentenheter jämfört med valresultatet hösten 2017.

Inte heller Folkets parti tar sig längre över spärren. Nu är stödet 4,4 procent, en minskning med 2,5 procentenheter.

En annan anmärkningsvärd förändring är att Socialdemokraterna går förbi Självständighetspartiet och nu är landets största parti. Socialdemokraterna får 19,7 procent, en uppgång med 7,6 procentenheter, mot 19,3 procent för Självständighetspartiet, en tillbakagång med 6 procentenheter.

Även i kampen om att vara Islands tredje största parti är det jämnt. Piratpartiet och Gröna vänstern får båda 14,9 procent. För Piratpartiets del innebär det en ökning med 5,7 procentenheter och för Gröna vänstern en minskning med 2 procentenheter.

En annan vinnare jämfört med valresultatet är Renässans. Partiet får 13,4 procent, ett uppsving med 6,7 procentenheter.

Framstegspartiet fortsätter däremot att kämpa i motvind. Partiet har nu stöd av 8,8 procent av väljarna, en tillbakagång med 1,9 procentenheter.

Centerpartiet har de minst lojala väljarna. Bara 48,8 procent av dem som lade sin röst på partiet i valet skulle rösta på samma sätt i dag. För Folkets parti är motsvarande siffra 59,3 procent, för Gröna vänstern 60,7 procent, för Framstegspartiet 81,8 procent, för Socialdemokraterna 83,5 procent, för Piratpartiet 84 procent, för Självständighetspartiet 84,7 procent och för Renässans 92,3 procent.

De väljare som nu flyr Centerpartiet går i lika stor utsträckning - 16,3 procent för bägge partierna - till Folkets parti och Framstegspartiet. Ytterligare 11,6 procent går till Självständighetspartiet. De som överger Folkets parti föredrar i första hand Piratpartiet och därefter Renässans och Framstegspartiet. Gröna vänsterns partibytare vänder sig främst till Socialdemokraterna och i andra hand till Piratpartiet.

Här kan du läsa mer om opinionsläget efter skandalen på Klaustur.

Sigmundur Davíð Gunnlaugsson: Sårande kallas våldsman

Centerpartiet vill lägga skulden för skandalen på Klaustur på en kultur i alltinget. Och partiledaren Sigmundur Davíð Gunnlaugsson säger sig aldrig ha blivit så sårad som när tidigare partikamraten Lilja Alfreðsdóttir kallade honom våldsman. Samtidigt får Anna Kolbrún Árnadóttir kritik i ett unikt uttalande av alltingets kanslichef.

Lilja Alfreðsdóttir, kultur- och utbildningsminister samt vice ordförande för Framstegspartiet, var den som kanske fick de allra grövsta kommentarerna riktade mot sig under sex alltingspolitikers barrunda på Klaustur i Reykjavík. Två centerpartister - Gunnar Bragi Sveinsson och Bergþór Ólason - fantiserade om att ha sex med henne, en känsla som Sigmundur Davíð Gunnlaugsson sade sig ha förståelse för.

Gunnar Bragi Sveinsson kallade henne en jävla bitch, Sigmundur Davíð Gunnlaugsson dömde ut henne som opålitlig och Bergþór Ólason sade att hon var den första kroppen inom Framstegspartiet som varit god nog åt hans pitt.

När hon i onsdags kväll trädde fram i en första större intervju var uppmärksamheten enorm. Hon beskrev de tre centerpartisterna som våldsmän. Lilja Alfreðsdóttir trodde att ett av skälen till deras uttalanden var besvikelse över att Centerpartiet - som grundades som en utbrytning ur Framstegspartiet - inte sitter i regeringen.

Sigmundur Davíð Gunnlaugsson - som var den som våren 2016 tog initiativ till att ge henne en plats i regeringen - hävdade i går att ingen sårat honom som Lilja Alfreðsdóttir. Han skrev på Facebook att han förstod hennes ilska och han kallade henne fortfarande för en vän:
"Jag har kallats för fler fula namn än jag kan hålla räkningen på. Jag kan dock inte minnas att jag tidigare har kallats våldsman. Inget som har sagts om mig inom politiken har sårat mig lika mycket."
Efter avslöjandena om centerpartisternas samtal på Klaustur har både han och Anna Kolbrún Árnadóttir - som var den fjärde centerpartisten på plats - bland annat lagt skulden på alltinget. De har hävdat att det där finns en kultur att tala om andra politiker på samma sätt som de gjorde på Klaustur. Anna Kolbrún Árnadóttir sade dessutom till Vísir att de anställda bidrog till denna kultur.

Jón Steindór Valdimarsson, alltingsledamot för Renässans, var en av många politiker som reagerade på hennes förklaring. Han kallade uttalandet "osmakligt" och skrev på Facebook att personalen bestod av "samvetsgranna, intelligenta och hjälpsamma människor" som inte förtjänade annat än respekt.

Alltingets kanslichef, Helgi Bernódusson, protesterade i ett uttalande mot Anna Kolbrún Árnadóttirs utspel. Och det lär vara första gången som en person i denna ställning reagerat mot en enskild politiker:
"Som alltingets kanslichef och representant för dess personal vill jag protestera mot dessa kommentarer och att alltingets anställda på ett eller annat sätt skulle dras in i den debatt som har uppstått i medierna efter några ledamöters samtal om sina kollegor och andra på en restaurang i närheten av alltinget."
Pr-konsulten Andrés Ingi Jónsson beskriver i Morgunblaðið intervjun med Lilja Alfreðsdóttir som ett dråpslag för Centerpartiet och Sigmundur Davíð Gunnlaugsson. Att hon är en politiker som inte brukar visa känslor eller öppna dörren till privatlivet förstärkte tyngden i hennes berättelser om hur kränkt hon blivit av uttalandena:
"Hon hade inte gett några intervjuer fram till detta och ännu grövre bitar av inspelningarna hade publicerats. Hon, som hade stått dem så nära och arbetat med dem inom politiken, riktade en dödsstöt mot dem genom att ta till så starka ord, vilket är helt i enlighet med hur hon upplevde saken."
Innan intervjun sändes tror Andrés Ingi Jónsson att han delvis hade lyckats rikta bort uppmärksamheten från själva kärnan genom olika förklaringar och uttalanden om detaljer. Han säger i Morgunblaðið att Sigmundur Davíð Gunnlaugsson aldrig följer det traditionella rådet att lägga sig platt och erkänna misstag. I stället går han till motangrepp:
"Om man är fast i att slå ifrån sig ansvar och att tala om på vilket sätt man själv är ett offer så visar det att vederbörande inte förstår varför vi är arga eller varför vi är upprörda. När du försöker slå ifrån dig en någon debatt är det viktigast att på ett bra och trovärdigt sätt visa att du förstår kritiken och tar intryck av den. Denna taktiken förlänger debatten snarare än att stoppa den."
Ólaf­ur Þ. Harðar­son, professor i statsvetenskap vid Háskóli Íslands, säger i Morgunblaðið att intervjun med Lilja Alfreðsdóttir är bland det starkaste han sett bland politiker. Han är övertygad om att hennes berättelse var ett tungt slag mot Sigmundur Davíð Gunnlaugsson och Centerpartiet. Däremot anser han att det är svårt att förutsäga några långvariga konsekvenser av intervjun:
"Vi har många exempel på politiker som har utsatts för hårda slag men överlevt dem. Det är dock uppenbart att detta var ett mycket hårt slag även om det är för tidigt att säga något om den långsiktiga effekten."
Här kan du läsa mer om skandalen på Klaustur.