lördag 18 augusti 2018

Gästblogg: Island dag 2 - ölspa i Dalvík

Torsdag 16/8-2018

Vi vaknar vid 06:45 till det hurtiga ljudet av larmsignalen jag satt på min telefon just för ändamålet. Vi kommer båda överens om att vi sovit riktigt gott under natten, jag måste dock tillstå att jag varit uppe och druckit ett glas med vatten.

När vi morgnat oss en stund och kollat vädret i världen utanför de fördragna mörkläggningsgardinerna kan vi bara konstatera att Sommaren och det bra vädret äntligen kommit till Island. Visst det är lite molnigt men SOLEN tittar fram och framför allt det är vindstilla ute. Vi ordar lite om vi ska bada först i hotellets pottor utanför vårt rum eller om vi ska äta frukost förs, det blir det sistnämnda.

Väl inne i frukostmatsalen som är välbesökt även om klockan bara är strax före åtta på morgonen och densamma öppnade för knappt en timma sedan.

När jag gjort en första bedömning av läget förstår jag varför: vid två av borden sitter c:a åtta Golfgubbar eller är i alla fall på väg att sätta sig efter att ha hämtat något att äta. (Det är ju ett Golfhotell trots allt.)

Den andra gruppen som sticker ut är de något grånande (hårfärgen) människorna med nyckelband om halsen och en liten käckt inplastad bricka hängandes i detta fram på bröstet.

Det är en så kallad “Grålleklubb” och då pratar jag inte om traktorn Grålle utan om en seniorresa med buss och guide, inte undra på att frukostmatsalen är full av folk så tidigt.

Vi inmundigar det vi gillar. Jag tar det varma någon form av omelett små korvar och bacon. Ulrika som är lite mer åt det nyttigare hållet kör på frukt flingor med mjölk och diverse frö och kärnor, vi drack dock båda kaffe och apelsinjuice. Ja ska sanningen fram åt jag också lite frukt melon och apelsin och faktiskt lite grönt också i form av gurka och tomat, hmm jag kanske inte är så onyttig trotts allt.


När frukosten var avklarad gick vi till vårt rum gjorde morgonhygien, bytte om och ut till poolen som enligt skylt höll +39˚C. (Det stämde nog bra, för varmt var det.) Vi badade och förundrades över hur stilla det var i luften, för er som varit på Island vet ni att dagar som är vindstilla är svåra att uppbringa, men detta var en sådan. 


Solen kanske inte stekte men jag beslutade mig för att pröva lyckan och lägga mig på trädäcket i solen en stund det var över förväntan riktigt skönt faktiskt. 


Vi badade ca 1,5 timmar innan det var dags för utcheckning strax före tolv då vi lämnar Hotell Hamar och Borgarnes bakom oss och fortsätter norr ut.

Vi hinner inte långt innan de första regndropparna når vindrutan på bilen temperaturen faller ner till ensiffrigt men allt som vi passerar är så vackert att regnet och kylan inte spelar någon roll i sammanhanget.

Vi stannar och fikar på N1 i Staðarskáli lite kaffe och morotskaka medan regnet strilar från en Islandsgrå himmel utanför. Vi lider inte utan vi njuter -detta är som en förlösning efter den bästa och troligen längsta sommar vi haft hemma i Sverige på årtionden.

Vi stannar ännu en gång då i Varmalið för ett snabbt toabesök och lite inhandling av diverse matvaror på vår färd mot slutmålet Dalvik eller nja vi ska ju göra ett stopp till på vägen innan Dalvik….. 

Detta ställe, som visserligen är åt fanders för dyrt, är nog ändå ett av de trevligaste ställen jag badat på här i Landet Island. Badet har en begränsning på 7 badkar alltså kan max. 14 personer bada samtidigt. (Måste bokas innan, ej drop in.)

Under det 25 minuter långa badet har vi fri tillgång till öltappen. Dettaa är en trevlig detalj dock ej helt genomtänkt då övernattning i den lilla byn är nästintill omöjligt med tanke på att det endast finns en stuga för uthyrning, så Ulrika som är chaufför på denna resa får nöja sig med att göra ett minimalt provsmak av denna produkt.

Efter badet är det 25 minuters relax en våning upp. Vi blir nedbäddade på solsängar med lakan och filtar och det strömmar avslappnande musik ut ur högtalarna. Det är relax ända tills det Italienska grabbgänget på 6 testosteronfyllda ynglingar kommer upp på loftet.

Ordet relax kanske inte finns på Italienska eller så har bara dessa ynglingar ej hört talas om dets betydelse av lugn och stillsamhet. De resterande c:a 15 minuterna blir allt annat än rofyllda då de pladdrar och skrattar oavbrutet med varandra tills de får en tillsägelse. Det dröjer dock inte länge förrän de är tillbaka i sina livliga diskusioner, dock i lågmäld ton.

Efter relaxen finns möjlighet till bad i tunna och bastu utanför. Vi struntar i det och går in på resturangen och spisar kvällsmat. Jag går lös på revben med strips och Ulrika väljer Fish and chips jag fortsätter på den inslagna vägen med en Kaldi (samma öl som i badet) Ulrika får nöja sig med Isvatten.

Efter maten fortsätter vi resan till Dalvik för övernattning på Hotel Dalvik (f.d. Fosshotel) här har vi bott tidigare. Huset påminner om en gammal skola men jag vet inte säkert om det är en nedlagd skola som nu fått bli hotell.

Nu är det god natt för idag

Best Regards

Mikael Karlsson Hreifur

Ulrika Hreifur


Island dag 1

I dag folkomröstar Árborg om ny stadskärna i Selfoss

Illustration: Sig­tún þró­un­ar­fé­lag
Kommuninvånarna i Árborg folkomröstar i dag om en ny stadskärna i Selfoss. I den framtidsplan som redan klubbats ska en rad kända isländska hus återskapas i staden. Men kritiker tycker inte bara att dagens stadskärna skulle förlora sin karaktär. De befarar också att kostnaderna för bygget kan bli kommunens ansvar.

Under våren lyckades motståndare till den nya detaljplanen för centrala Selfoss få en tredjedel av de röstberättigade kommuninvånarna att skriva på för en folkomröstning i frågan. När folkomröstningen äger rum i dag krävs ett valdeltagande på 29 procent för att den ska bli bindande. Annars blir den bara rådgivande.

Dagens folkomröstning har föregåtts av viss turbulens. Majoriteten i kommunfullmäktige i Árborg är för den nya planen för stadskärnan. I den informationsbroschyr som skickats ut sades det att väljarna var tvungna att besvara bägge frågorna - där den ena gäller generalplanen och den andra detaljplanen - i folkomröstningen. Annars skulle rösten vara ogiltig.

Men det stämde inte. Kommunen gick i torsdags ut med en rättelse. Det går att rösta blankt på en av frågorna utan att hela valsedeln blir ogiltig.

Den nya planen innebär att Sig­tún þró­un­ar­fé­lag får ansvar för uppbyggnaden av området kring rondellen vid bron över Ölfusá. Det handlar om två etapper med en total kostnad på 4 till 5 miljarder isländska kronor.

Om det blir ett ja till planerna innebär det i praktiken att Selfoss centrum flyttas mot rondellen. I området ska en rad nya hus byggas. Sammanlagt handlar det om ett trettiotal nya byggnader. Där finns bland annat ett hotell med 85 rum och en byggnad som är tänkt att fungera som ett museum för skyrtillverkning på Island.

Men det är inte vilka hus som helst som ska byggas runt rondellen. Där finns kända byggnader från hela landet. Den första etappen ska vara klar 2020 och den andra etappen 2022.

Sig­tún þró­un­ar­fé­lag fick uppdraget utan att kommunfullmäktige tog in andra anbud. Bolaget har finansieringen säkrad för den första delen. Kritiker befarar att kostnaderna kan hamna på kommunen om inte bolaget lyckas dra in kapital till den andra etappen. Men motståndet mot planerna gäller också flytten av stadskärnan och de byggnader som vissa anser inte smälter in i den befintliga miljön i Selfoss.

Här kan du läsa mer om folkomröstningen i Selfoss.

Dagens citat

"Problemet på Island de senaste hundra åren är att ni har haft en valuta som ständigt har minskat i värde. Ni måste lämna historien bakom er, lämna det förflutna. För detta behöver ni ett nytt valutasystem. ... Genom att ha ett valutaråd blir det enklare för Islands regering att följa den isländska ekonomin och ni får mer reell tillväxt. Ett problem i Islands penningpolitiska historia är att den har hållit nere tillväxten. Ni skulle vara ett mycket rikare land med ett annat valutasystem än det system som ni har haft de hundra senaste åren."

Lars Jonung, professor emeritus i nationalekonomi vid Lunds universitet, säger i Vísir att han anser att ett valutaråd skulle kunna ge Island den ekonomiska stabilitet som inte kan uppnås med den egna kronan.

fredag 17 augusti 2018

En inflyttad guidar till Keflavík



Ívar Gunnarsson flyttade från Kópavogur till Keflavík. Att flyttlass gick från huvudstadsregionen till denna stad betraktades bland islänningar länge som något ganska underligt. De senaste åren har de skenande bostadspriserna i regionen gjort att allt fler lämnat Reykjavík med omnejd för Keflavík eller någon av grannorterna.

I den här videon diskuterar Ívar Gunnarsson några av de frågor som han ständigt får om flytten - som om det alltid blåser i Keflavík, om huspriser, om butiksutbud, om flygplatsen som granne med mera.

Gästblogg: Island dag 1 - från Keflavík till Borgarnes

Onsdag 15/8-2018

Så var det äntligen avresa från hemmets lugna vrå mot Arlanda. Vi har googlat på Trafikverkets hemsida ett flertal gånger för att försäkra oss om bästa väg vad gäller vägarbeten. Vi tar som vanligt småvägar mot Arlanda, men denna gången svänger vi av redan efter Enköping för att slippa vägarbeten i Bro. Allt går bra tills vi kommer till Sigtuna där ett provisoriskt trafikljus är uppställt, vägen skall dras om p.g.a. byggnation av hyreshus, men detta är det enda mankemang vi råkar ut för efter hela långa vägen från Örebro ja om man inte räkna vägarbetet på vår gata i stan förstås.

Väl på Arlanda flyter det på riktigt bra ända till säkerhetskontrollen. (Viktigt i sammanhanget är att nämna att vi diskuterat just säkerhetskontrollen och hur folk brukar bete sig i densamma.)

Min fru Ulrika, ja vi kan kalla henne så för hon heter så, går först och bågen ger genast utslag. personalen börjar leta efter vad som gett utslag .Den i mina ögon ganska unga kvinnan verkar lite tafatt och nervös (min egen observation, kan va fel). Undrar vad Ulrika döljer?!?🤔 Jag är ingen expert men när lamporna högt upp på bågen lyser brukar det indikera att det som utlöst larmet är högt placerat på kroppen. Kvinnan koncentrerar sig på Ulrikas skor sedan på hennes guldarmband, för att slutligen gå handgripligen till väga och kroppsvisitera min fru nerifrån och upp. BH:n är mycket intressant vilket resulterar i noga granskning.

När det så är min tur går allt bra inga lampor eller ilskna tjut trots att jag bär Fjällrävenbyxor som brukar ge utslag i dessa maskiner. Jag är tvungen att pika min fru lite för situationen som uppstod, även om jag vet att det näppeligen är hennes fel.

Väl inne i Gaten flyter allt på vi äter en snabbmåltid på MAX för att sedan vänta på Boarding.

Nåt som slår mig denna resa är hur rädda folk är att checka in sitt bagage alla har med sig alldeles för mycket in i planet vilket visar sig när väl vi får borda. Vi får verkligen trycka in våra ryggsäckar för att få plats på hyllan ovanför våra säten.

Det blir bara värre och värre ju längre vi kommer i bordningen då platsen på hyllorna minskar och väskorna bara tycks bli större och större ju längre in i boardingen vi kommer.

En kvinna med tre barn tar priset och blir tvingad av kabinpersonalen att checka in en av sina väskor i väl tilltagen size.

Denna gången är planet en Boeing 757 full till sista plats. Vi har platser alldeles bakom vingen på höger sida, tyvärr fick jag mittenplatsen och Ulrika innerst mot fönstret. Jag hatar mittenplatsen det känns som om inget av armstöden hör till den stolen och man känner sig inklämd mellan två andra människor, nä ytterstol mot gången det är min melodi det visst man får en och annan törn av ursäktande flygvärdinnor men för mig är det tusen gånger bättre än mittenstolen i alla fall.

När vi så landar på Keflaviks flygplats Leifur Eriksson efter diverse inmundigande av för min del Kaffe och Pepsi till filmen Sherlock Holme med Noomi Rapace i en av rollerna skiner solen det är +16˚C lite blåsigt men en riktigt fin Isländsk sensommardag.

Vi får kliva av planet ute på landningsbanan och blir bussade till terminalen. Jag får lov att säga att avstigningen gick över förväntan med tanke på hur stressade många blir och försöker komma av planet först till varje pris.

När vi fått vår hyrbil, en VW Polo, och rullat ut på vägen mot Reykjavik (slutmål Borgarnes) känns det som om all världens stress bara rinner av livet leker och när vi stannar efter vägen för att inmundiga varsin Skyr och macka i solskenet är livet verkligen på topp.

Milen rullar på, vi passerar Reykjavík och svänger ut på ringvägen, 1:an mot Borgarnes. Vi tar tunneln under fjorden för att spara tid och även om det kostar 1000 ISK är det värt tidsbesparingen vi gör.

Väl framme i Borgarnes stannar vi till på Bónus för lite matinköp. Man måste ha nåt att äta på i bilen under resan och vad passar bättre än Minimorötter, körsbärstomater och äpplen på en Roadtrip som denna?!??

Nu är vi framme på Icelandair Hotel Hamar strax i utkanten av Borgarnes. Ulrika har badat ute i Hotellets badfacilitet. Själv satt jag ute på terassen en stund och började skriva på denna skildring av början på vår veckolånga resa i detta underbara land som heter Island.

Nu tackar jag för idag och hoppas ni följer med oss på resten av vår resa runt detta underbara land.

Jag har en cliffhanger inför morgondagen: då vi ska på Öl-spa. Inget vi provat tidigare så det kan bli nåt att skriva om i morgon.

Mikael Karlsson

Med Fru 

Ulrika

Ny tunnel under Hvalfjörður måste bli längre och bredare

En ny tunnel under Hvalfjörður behöver vara 7,5 kilometer lång. Och den behöver inte bara vara längre än dagens tunnel. Den behöver också vara bredare och luta mindre. Dessutom ställs det betydligt högre krav på utrymningsvägar. Den bästa platsen för ett tunnelbygge är längre in i fjorden. Det visar en utredning som Mannvit gjort på uppdrag av Vegagerðin.

I september ser det ut som att avgiften för att använda tunneln under Hvalfjörður kommer att försvinna. Då överlämnas tunneln till den isländska staten drygt tjugo år efter invigningen. Tunnelbolaget Spölur har ägt och drivit tunneln. Bolaget har nu genom avgifterna fått igen investeringarna med avtalad avkastning.

Att avgifterna för att använda tunneln slopas innebär sannolikt inte att vägavgifter försvinner. Regeringen håller dörren öppen för att finansiera utbyggnader och underhåll av vägnätet genom tullar och tunnelavgifter.

Kommunikationsminister Sigurður Ingi Jóhannsson skriver i Fréttablaðið att regeringen nu investerar mer i infrastruktur än vad som gjorts under de senaste åren. Summan har sedan 2016 växt från 5,5 miljarder isländska kronor till 12 miljarder i år.

Men, skriver Sigurður Ingi Jóhannsson, behovet är fortfarande stort. För att kunna öka takten överväger regeringen avgifter. Genom att betala för att använda vägar och broar skulle regeringen genom dessa avgifter kunna dubbla investeringarna i vägnätet.

Allt oftare talas det om behovet av att bygga en ny tunnel under Hvalfjörður. I snitt är det nu ungefär 7 000 fordon om dagen som använder tunneln under fjorden. När trafiken är som tätast är köerna ofta långa. Inget pekar heller på annat än att trafikvolymerna kommer att fortsätta öka.

Mannvit har på uppdrag av Vegagerðin utrett förutsättningarna för en andra tunnel under fjorden. Dagens tunnel är 5 770 meter lång. Den motsvarar inte de krav som ställs på motsvarande byggen i dag. Bristerna gäller bland annat utrymningsvägar.

Den bästa platsen för en ny tunnel är längre in i Hvalfjörður. På den södra sidan kan den börja strax öster om den befintliga tunneln. På den norra sidan föreslås den hamna längre österut och mynna vid Kúludalsá.

För att klara dagens säkerhetskrav behöver tunneln vara bredare och mindre brant. Den skulle bli omkring 7,5 kilometer - alltså nästan två kilometer längre än dagens tunnel. Det är nödvändigheten att minska lutningen till högst 5 procent som är det huvudsakliga skälet till att den blir så mycket längre.

Den nya tunneln ska ha förbindelser till dagens tunnel. Passagerna mellan dem ska förbättra utrymningsvägarna. Utskjutande delar måste byggas med 250 meters mellanrum.

Förbättringarna gör också att den nya tunneln skulle ha betydligt större kapacitet. Tunneln skulle klara 12 000 fordon om dagen. Om dessutom den gamla tunneln inte tas ur bruk blir kapaciteten ännu högre.

Något beslut om att bygga en andra tunnel under Hvalfjörður finns dock inte. En sådan investering finns inte heller i regeringens infrastrukturplan för de närmaste åren.

Här kan du läsa mer om tunneln under Hvalfjörður.

Dagens citat

"Där anpassas bara tidigare utredningsslutsatser till de resultat som behövs och det kan knappast betraktas som ett särskilt tillförlitligt bevis."

Björgvin Jónsson, advokat åt Thomas Møller Olsen som dömts för mordet på Birna Brjánsdóttir, säger i Vísir att han inte litar på de nya beräkningarna av hur Thomas Møller Olsen ska ha kört den hyrbil han disponerade från Hafnarfjörður och tillbaka - läs mer här.

torsdag 16 augusti 2018

Självständighetspartiet får mest partistöd i Reykjavík

Drygt 4,3 miljoner isländska kronor får Självständighetspartiet i Reykjavík i partistöd efter valet. Nästan lika mycket får Socialdemokraterna. Totalt får de åtta partierna i kommunfullmäktige dela på 13,2 miljoner. Lägsta stödet får det minsta partiet i fullmäktige. Det är Folkets parti som får nöja sig med 601 000 kronor.

I år uppgår partistödet i Reykjavík till 13 276 000 isländska kronor för perioden efter kommunalvalet den 26 maj. Bidragen för perioden före valdagen fördelas efter valresultatet 2014. Stödet efter valet 2018 fördelas proportionellt mellan de partier som är representerade i fullmäktige.

Det betyder att åtta partier delar på pengarna. Det är en skillnad jämfört med alltinget. På riksplanet går gränsen för partistöd vid 2,5 procent av rösterna samtidigt som det krävs 5 procent för att få mandat i alltinget.

Självständighetspartiet blev störst i valet i Reykjavík med 30,77 procent av rösterna. Men med rösterna på de åtta partierna som inte fick några mandat i fullmäktige borträknade får Självständighetspartiet 32,78 procent av partistödet. Det betyder drygt 4,3 miljoner isländska kronor i partikassan.

Tvåan Socialdemokraterna får drygt 3,6 miljoner. Därefter följer Renässans med strax över 1,1 miljoner, Piratpartiet med knappt 1,1 miljoner, Islands socialistparti med 901 000, Centerpartiet med 866 000, Gröna vänstern med 647 000 och Folkets parti med 601 000.

Nej till samgående splittrar majoritet i Tálknafjörður

Knappt tre månader efter valet lämnar nu en av ledamöterna i Tálknafjörður majoriteten och blir politisk vilde. Stridsfrågan är ett samgående med grannkommunen Vesturbyggð. Det är Ingibjörg Ósk Þórhallsdóttir som anser att det är hög tid för kommunerna att gå ihop. Men hon fick inte med sig partikamraterna i frågan.

I valet i Tálknafjörður i Västfjordarna fick Oberoendes lista 96 röster mot 47 röster för Intresserade av samhällets utvecklings lista. Mandatfördelningen blev fyra platser mot en i fullmäktige. Ett av Oberoendes listas mandat gick till Ingibjörg Ósk Þórhallsdóttir.

Hon blir nu den första politiska vilden i landet efter vårens kommunalval. Avhoppet kommer bara två och en halv månad efter valet. Skälet till att Ingibjörg Ósk Þórhallsdóttir lämnar Oberoendes lista är olika syn på kommunens framtid.

Tálknafjörður hade vid årsskiftet 244 invånare. Att jobb inom fiskeindustrin försvunnit från kommunen har de senaste åren lett till att många lämnat Tálknafjörður. Grannkommunen Vesturbyggð - med tätorterna Patreksfjörður och Bíldudalur - har brutit en långvarig utflyttningstrend. Vesturbyggð hade då 1 024 invånare.

Ingibjörg Ósk Þórhallsdóttir anser att ett samgående mellan de två kommunerna är den viktigaste framtidsfrågan för Tálknafjörður. Kommunen är nu så liten att den har svårt att erbjuda medborgarna grundläggande service. Hon tror att en sammanslagning med Vesturbyggð skulle förbättra förutsättningarna för att ge invånarna bättre service.

Frågan har den senaste tiden diskuterats inom Oberoendes lista. Ingibjörg Ósk Þórhallsdóttir har alltså inte fått med sig de tre partikamraterna på samma linje. Därför väljer hon enligt Bæjarins Besta att lämna partiet och den styrande majoriteten.

Enligt Ingibjörg Ósk Þórhallsdóttir är partikamraterna för stolta för att tänka på kommunens bästa. Hon tycker inte att ett samgående vore en kapitulation från Tálknafjörðurs sida. I stället anser hon att kommunen skulle kunna gå in i förhandlingar med Vesturbyggð från en stark position.

Oberoendes lista förlorar dock inte makten i kommunen på grund av avhoppet. Partiet har alltjämt tre mandat av fem i kommunfullmäktige.

Fullmäktige i Tálknafjörður samlas för ett nytt möte i kväll. En av punkterna på dagordningen är ett brev från Ingibjörg Ósk Þórhallsdóttir. I brevet meddelar hon att hon lämnar Oberoendes lista för att bli politisk vilde i fullmäktige.

Oklart vem som äger radarstationen på Straumnesfjall


Bara några få år efter att USA investerat enorma summor i radarstationen på Straumnesfjall lades den ned. Sedan dess har byggnaderna på en av Islands mest utsatta platser pinats av vädret. Radarstationen har blivit ett populärt besöksmål för vandrare på Hornstrandir. Men byggnaderna har blivit farliga - och det är inte klart vem som äger dem.

När USA under det kalla kriget byggde ett nätverk av radarstationer runt Island var syftet att följa sovjetiskt stridsflyg i Nordatlanten. USA byggde en station i varje hörn av landet. I nordväst föll valet på Straumnesfjall på Hornstrandir i Västfjordarna.

Straumnesfjall ligger vid Aðalvík. Där fanns det två byar - Látrar och Sæból. De sista invånarna flyttade för gott 1952. De lämnade livet på Hornstrandir bakom sig under en period när hela regionen avfolkades.

Livet på Hornstrandir var mycket hårt. Här fanns varken elektricitet eller vägar. Närheten till Grönland borgade för långa vintrar och korta somrar. Här var svårt att hålla boskap och ännu svårare att odla.

Samtidigt som flyttlassen gick från Aðalvík anlände amerikanska Nato-styrkor till Straumnesfjall, det fjäll som tornar över viken. De valde platsen för en av fyra radarstationer i landet. Allt material till bygget lastades om till havs och fördes i land med hjälp av små båtar eftersom det inte finns någon hamn.

Hur det kom sig att valet föll på en så isolerad plats är fortfarande okänt. Samtidigt tycks vädret i regionen ha kommit som något av en överraskning. Efter en tid byggdes till exempel gångar mellan de flesta byggnaderna uppe på fjället eftersom det under vintrarnas många snöstormar annars inte gick att gå mellan dem.

Syftet med radarstationen var alltså att följa sovjetiskt stridsflyg. Men några sådana flygplan ska inte ha setts till vid något tillfälle under de år som stationen var i bruk. Det sägs att de styrkor som var stationerade på Straumnesfjall ofta var så uttråkade att de pratade med piloterna på de SAS-flyg som passerade området på väg från Skandinavien till Nordamerika. Det var sällan något annat flyg syntes till i regionen.

Bygget av stationen började 1951. När den stod klar fem år senare hade USA också byggt en väg upp på fjället och ett flygfält. Det underlättade visserligen transporterna, men de amerikaner som var stationerade på Straumnesfjall har vittnat om närmast total isolering. Det fanns inga vägar till stationen. Under ledigheter kunde de - om det råkade vara bra väder - gå till några sjöar för att fiska.

Radarstationen var bara i bruk i några få år. Efter fem års verksamhet bommades den igen 1962. Bakgrunden till det beslutet är lika oklar som beslutet att investera mångmiljonbelopp i bygget.

I dag är hela regionen Hornstrandir obebodd. Under somrarna finns många vandrare i området. För många är radarstationen på Straumnesfjall ett av besöksmålen. Men byggnaderna håller på att förvandlas till ruiner. Att röra sig på platsen blir allt farligare i takt med att byggnaderna förfaller.

Lilja Rafney Magnúsdóttir, alltingsledamot för Gröna vänstern, vände sig därför i en interpellation till miljöminister Guðmundur Ingi Guðbrandsson med frågor om ägarförhållandena och eventuella åtgärder för att förebygga att besökare till Straumnesfjall skadas.

Guðmundur Ingi Guðbrandsson skriver i sitt svar att det är oklart vem som äger byggnaderna eftersom de inte finns med i fastighetsregistret. Staten övertog ägandet i samband med nedläggningen 1962. Några år senare såldes byggnaderna till privata ägare. De ska ha tagit med sig en del av byggmaterialet.

Vid något tillfälle ska markägarna till Látrar och Rekavík vid Aðalvík också ha ägt byggnaderna. Men staten ska senare ha övertagit såväl byggnaderna som ansvaret för dem. Ägandefrågan är dock inte mer utredd än att Guðmundur Ingi Guðbrandsson i sitt svar hänvisar till medieuppgifter.

En sanering av området gjordes 1991. Det bedömdes då som för dyrt att riva byggnaderna. Guðmundur Ingi Guðbrandsson skriver att det nu kan ha blivit dags för en ny inventering. Det uppdraget går till Umhverfisstofnun i samarbete med markägarna.

Vidare instämmer Guðmundur Ingi Guðbrandsson i att byggnaderna på Straumnesfjall är i så dåligt skick att de utgör en fara för besökare. Därför bör det sättas upp information i området som varnar besökare för att ge sig in i byggnaderna. Det kan också bli aktuellt att inhägna platsen för att se till så att inga går in i husen så länge som de är fallfärdiga.

Efter nedläggningen av radarstationen på Straumnesfjall byggdes en ny station på Bolafjall vid Bolungarvík. Den invigdes 1992. I dag har den tagits över av isländska staten och den används nu av kustbevakningen.

Från 2.30 till 3.50 i filmen ovan kan du se radarstationen på Straumnesfjall från luften.

Dagens citat

"Landskapet i Djúpavík är mycket storslaget. ... Vägen går genom byn och förbi fabriken som är det i särklass största huset här. På västra sidan av byn finns höga klippor och där faller en fors som är omväxlande liten eller stor och otroligt vacker. Människor blir för det mesta betagna av skönheten här. Fjällen ramar in denna vik och fjordens innersta del och det är underbar natur här. Jag kan inte säga annat. Det är några hus som står tomma över vintern, men på sommaren kommer folk som tidigare bodde här och deras ättlingar hit och nu har den tredje generationen börjat komma. Det är mycket liv här på sommaren."

Eva Sigurbjörnsdóttir, som tillsammans med familjen äger och driver Hótel Djúpavík, i Bæjarins Besta om livet på en plats där de är de enda invånarna över vintern.

onsdag 15 augusti 2018

Politiker klimatkompenserar för utsläpp vid resor

Sedan Andrés Ingi Jónsson valdes in i alltinget har hans jobbresor orsakat utsläpp på nästan sex ton koldioxid. Nu väljer han som första alltingsledamot att klimatkompensera för utsläppen - något som kostar honom 30 000 isländska kronor. Andrés Ingi Jónsson gör det genom ett samarbete med fonden Votlendissjóðurinn.

Efter valet i oktober 2017 har Gröna vänsterns Andrés Ingi Jónsson gjort fjorton resor i tjänsten. Han har flugit från Keflavík till Stockholm, Longyearbyen, Bryssel, San Francisco, Manchester, Oslo, Paris och New York.

Totalt orsakade dessa flygresor utsläpp av 5 912 kilo koldioxid. I samarbete med Votlendissjóðurinn klimatkompenserar nu Andrés Ingi Jónsson för utsläppen. Han säger till Eyjan att det kostade honom omkring 30 000 isländska kronor.

I ett globalt sammanhang anser inte Andrés Ingi Jónsson att hans utsläpp har någon avgörande betydelse. Men han skriver på Facebook att alla gör vad de kan för att minska människans klimatpåverkan.

Andrés Ingi Jónsson är den första alltingsledamoten som jobbar med Votlendissjóðurinn. Inför fotbolls-VM i Ryssland klimatkompenserade landslaget för de resor som turneringen medförde. Även president Guðni Th. Jóhannesson har varit inblandad i projektet.

Gästblogg: På väg mot Island för nittonde gången

Måndag 13/8-2018

Så är det äntligen dan före dan före avresedan…. Ni som följt oss förut när jag bloggat på Islandsbloggen kanske vet att detta är vår 19:de resa till det fantastiska Landet Island. Denna resa blir enligt min fru vår i särklass dyraste resa men, som jag brukar säga “Det som är dyrt är bara det som inte är värt pengarna”, å dit hän har vi inte kommit än dessbättre.

Nu sitter vi som sagt två dagar före avresa 15/8 å inmundigar lite frukost på balkongen. Vädret börjar gå mer åt det Isländska, med lägre morgon temperaturer (i dag endast 13˚C) men till skillnad mot Island stiger temperaturen snabbare och högre under dagen här hemma.

I år har vi ju haft en fantastisk och härlig sommar här hemma som vi inte sett maken till på många år med temperaturer långt över 30˚C. Dock har Islänningarna haft det totalt motsatta med den sämsta sommaren på ca 100år så döm om vår förvåning när min fru Ulrika tidigare i somras läste i Expressen att “NU KOMMER ISLANDSHETTAN” till Sverige. 🤔Känner spontant att det måste vara en felöversättning från Engelska där Ö heter Island. Kan tänka mig att originaltexten skulle vara att “nu kommer Ö-värmen” men blev “Islandshettan” när fingrarna jobbar fortare på tangentbordet än hjärnan lyckas översätta texten.

Men strunt det samma för nu ska vi åka på en veckas semester och njuta av varma bad, karg natur och god mat. Vad mer behöver människan? Inte vet jag. 🤔 Alla har ju sitt paradis och vi har hittat vårt på just Island.

I år ska vi INTE starta vår resa i Reykjavik som brukligt utan fortsätta en bit upp längs västra sidan av Island till byn Borgarnes och Icelandair Hótel Hamar som är ett Golfhotell. Vi har övernattat där förut. Som katter bland Hermelinerna då varken Ulrika eller jag spelar Golf men vad gör det, ett trevligt hotell är det i alla fall så där bor vi gärna igen.

Efter en natt i Borgarnes/Hamar styr vi kosan mot Dalvik och Hotell Dalvik (fd Fosshotel) där vi tillbringat tid även på tidigare resor, blir en natt även på detta Hotell

Sedan styr vi kosan mot vad jag anser vara Islands pärla bland byar/städer. Islands näst största By/Stad Akureyri. Denna pärla på norra sidan av ön som har något speciellt jag ej kan sätta fingret på men som liksom omfamnar mig var gång jag kommer dit. Det är mitt bästa smultronställe på hela ön -jag bara älskar Akureyri.

I ovan nämnda By/Stad ska vi som vanligt bo på fashionabla Hótel KEA vilket alltid varit till belåtenhet där stannar vi två nätter.

Vår resa fortsätter mot den trevliga byn Egilsstaðir som vi också tidigare besökt under våra resor på Island, vi stannar även där en natt på Hótel Hallormsstaður.

Vår resa fortsätter nu längs sydkusten och vi gör en övernattning på Fosshótel Vatnajokull där vi bott förut men innan hotellet blev i den storlek det är idag. Räknar med en visit vid Jökulsárlón. Det kan vi bara inte missa när vi är i grannskapet, har besökt denna Glacier Lagoon flera gånger tidigare.

Nu börjar vår resa som vi inte ens har påbörjat att lida mot sitt slut och vi anländer till Reykjavik för en natt på Fosshotel Baron innan morgonflyg tillbaka till Arlanda och Sverige.

Men innan dess ska vi gå på vår favoritrestaurang Hereford Steikhús i Reykjavik och inmundiga deras trerätters-meny som vi så trevligt blev inbjudna till via ett presentkort förra gången vi var där och spisade. Låter kanske löjligt men Hereford Steikhús har blivit lite av vårt stamlokus när vi är i Reykjavik och nu känner till och med personalen igen oss. (Därav presentkortet)

Vår käre granne, tillika för oss Islänning Magnús med sambo Ibba sa till mig tidigare i våras när vi var i färd med att boka denna resa att “Island har blivit dyrt ska ni verkligen åka dit igen? Ni har ju varit där så många gånger.”

Jag svarade: “Självklart, och denna gången har vi ju ett presentkort att spendera också”

Magnús stod tyst en stund å så sa han att har en gammal kompis som bor nere på stan (Örebro) och han är låt oss säga ekonomiskt lagd. Han läste i tidningen att de bjöd på gratis korv i Brickebacken (bostadsområde ca 5 kilometer från Centrum). Han tog då stadsbussen hit och åt gratis korv. Han tyckte han gjorde en bra affär. När Magnús frågade vad biljetten kostade och kompisen svarade 17 kr undrade Magnús om det inte hade varit billigare att stanna i Centrum och köpt en korv (som då kostade 10 kr) i stället för att betala bussresa på nästan vad två korvar kostade? Jag förstod piken fast den var fin…. Nu är det nog mer som Robert Broberg sjunger att “Målet är ingenting, vägen är alla lalalalala la allt”

Så är det för oss i alla fall.

Tack för att ni läser mina reseskildringar.

Best Regards

Mikael Karlsson Hreifur

Med Fru

Ulrika Hreifur

Vi kan kalla henne så för hon heter så

Grindvalar har inte återvänt till Kolgrafafjörður



Det sextiotal grindvalar som länge uppehöll sig inne i Kolgrafafjörður har inte återvänt. Polis och räddningstjänst lyckades sent i måndags kväll driva ut dem ur fjorden och långt ut i Breiðafjörður. Flocken satte då kurs mot nordväst. Sedan dess har grindvalarna inte synts till. 25 personer deltog i räddningsaktionen.

I söndags simmade ett sextiotal grindvalar längst in i Kolgrafafjörður. De uppehöll sig länge vid den bro som går över fjorden. Strömmarna i området är mycket starka och när de väl passerat bron kan de bara ta sig ut ur fjordens innersta del vid ebb.

Vid tre tillfällen strandade grindvalar inne i Kolgrafafjörður. Samtliga gånger kunde dock djuren dras loss av räddningstjänst från Grundarfjörður, Stykkishólmur och Ólafsvík.

Sent i måndags kväll var tidvattenförhållandena de rätta för att driva ut grindvalarna på öppet hav. Då behövde de inte simma emot strömmarna för att komma ut ur fjorden. Vid ett tidigare försök hade polis och räddningstjänst lyckats få valarna att simma ut ur fjorden, men de återvände snart in i Kolgrafafjörður.

Men den här gången gick det betydligt bättre. Totalt 25 personer - varav 22 från räddningstjänsten och tre från polisen - drev med hjälp av fyra båtar grindvalarna betydligt längre ut. De följde valarna ut i Breiðafjörður förbi Oddbjarnarsker, ett skär som ligger en dryg mil väster om Flatey.

Grindvalarna satte då av i nordvästlig riktning. Sedan dess har flocken inte synts till.

Björn Ásgeir Sumarliðason var en av de räddningsarbetare som hjälpte till att driva grindvalarna ut till havs. Han säger till RÚV att aktionen gick långsamt. Han beskriver arbetet som inte helt olikt att samla in får:
"Det här ser ut att bli likadant som med fårtackor. Man ställer upp sig på rad och seglar efter dem jämnt och tätt."
En som hade verklig närkontakt med en av de strandade grindvalarna var Snorri Rafnsson. Han berättar i Fréttablaðið att han kämpade länge för att hjälpa den bort från fjordens grundaste del. Samtidigt väntade övriga flocken:
"Jag såg hur revet låg och jag började putta den bäst jag kunde och verkligen välta den. Det var mycket alger där som den trasslade in sig och jag försökte få den förbi det hindret. Det kom en kajakpaddlare och vi lyckades få bort den. Det var en skön seger."
Grindvalen är en av de tolv valarter som ofta syns längs den isländska kusten. Edda Elísabet Magnúsdóttir, universitetsadjunkt vid Háskóli Íslands, uppger för RÚV att övriga arter som är vanliga är knölval, vikval, sillval, blåval, delfin, späckhuggare, vitnos, vitsiding, flasknosval, kaskelott och tumlare.

Ytterligare elva arter har observerats på Island. En sällsynt gäst är nordkapare. Den sågs för första gången till i Faxaflói nu i somras för första gången på ett århundrade. Enligt Ebba Elísabet Magnúsdóttir betraktades den som helt borta från den isländska kusten. Kanske kan artens utbredning vara på väg att förändras, rapporterar RÚV.



Ovan kan du se filmer från räddningsaktionerna och här kan du läsa mer om grindvalarna i Kolgrafafjörður.

Dagens citat

"Vägen genom nationalparken vid Þingvellir är helt obrukbar och en skam för nationen. ... Det är naturligtvis en stor skam hur denna väg genom nationalparken har varit. Inget land skulle komma på tanken att låta det vara så här. Denna väg är rent ut sagt obrukbar. Den har naturligtvis varit en skam i många, många år, men den har helt rasat ihop nu. Den har sjunkit överallt och det är gropar överallt."

Trafikexperten Ólafur Guðmundsson i Vísir om skicket på vägen genom nationalparken Þingvellir.

tisdag 14 augusti 2018

Slopar förhöjd beredskap för översvämningar i Skaftá

Foto: Benedikt G. Ófeigsson/
Veðurstofa Íslands
Nu slopar Almannavarnir den förhöjda beredskapen för översvämningar från Skaftárjökull. Beredskapen i området är åter på normal nivå. Den infördes för tio dagar sedan när översvämningarna började. Inom loppet av sex dagar strömmade 500 miljarder liter smältvatten från glaciären via älven Skaftá ut i Atlanten.

Fredagen den 3 augusti ökade Almannavarnir beredskapen för översvämningar från Skaftárjökull. Då hade redan glaciärens östra kaldera börjat svämma över. Strax därpå började även den västra kalderan svämma över.

Inom loppet av sex dagar passerade omkring 500 miljarder liter smältvatten Sveinstindur vid Öræfajökull. Det är den hittills största kända översvämningen i Skaftárjökull.

Veðurstofa Íslands gjorde redan i torsdags bedömningen att översvämningarna var över. Sedan dess har genomströmningen och vattenståndet i Skaftá återgått till normala nivåer. Det har också vattentemperaturen gjort. Vattnet i älven är inte längre lika kallt eftersom det inte kommer lika snabbt från glaciären.

Almannavarnir slopar nu den förhöjda beredskapen. Skälet är att myndigheten betraktar översvämningarna som avslutade.

Här kan du läsa mer om översvämningarna i Skaftárjökull.

Sju av tio: Metoo-rörelsen bra för Island

Sju av tio anser att metoo-rörelsen hade positiva konsekvenser för det isländska samhället. Bara en liten minoritet tycker att uppropet hade negativ inverkan. Det är framför allt män och islänningar bosatta på landsbygden som upplever att metoo-debatten ledde till försämringar. Det visar en undersökning utförd av MMR.

Metoo-uppropet på Island fick kanske inte riktigt lika omvälvande efterverkningar som i Sverige. Men det ledde ändå till en hel del samhällsförändringar. Under en tid under sommaren och hösten 2017 stod det också i centrum för mediernas uppmärksamhet.

Kvinnor verksamma inom en rad olika områden - bland annat politiker och skådespelare - trädde fram och berättade om övergrepp. I vissa fall fick vittnesmålen direkta konsekvenser i form av personer som lämnade sina jobb efter att ha pekats ut som ansvariga för övergrepp.

Men metoo-rörelsen bidrog också till andra samhällsförändringar. Uppropet nämndes i samband med att Island införde krav på samtycke för sex. På arbetsplatser förbjöds kalendrar med nakna kvinnor.

Hela 71 procent anser att effekterna av metoo-uppropet var ganska eller mycket positiva för det isländska samhället. Bara 13 procent svarar att konsekvenserna var ganska eller mycket negativa. Resterande 17 procent tycker att uppropet varken ledde till bra eller dåliga förändringar.

Men attityderna till metoo-rörelsen skiljer sig kraftigt mellan olika grupper. Hela 82 procent av kvinnorna säger att inverkningarna var positiva. Men bara 59 procent av männen tycker samma sak. Däremot uppger 18 procent av männen att inverkningarna var negativa. Endast 7 procent av kvinnorna har samma åsikt.

En övertygelse om att metoo-uppropet var negativt för samhällsutvecklingen är vanligare bland personer bosatta på landsbygden och islänningar med enbart grundskoleutbildning. Bland boende i huvudstadsregionen och högskoleutbildade var det betydligt fler som ansåg att metoo gjorde gott för det isländska samhället.

Bland Gröna vänsterns väljare instämmer hela 91 procent att metoo-rörelsen förde med sig positiva förändringar. Nästan lika entusiastiska var Socialdemokraternas sympatisörer där 87 procent välkomnade utvecklingen.

Minst positiva var Centerpartiets anhängare. Här var det 41 procent som välkomnade förändringarna medan 32 procent ansåg att de var negativa. Näst mest skeptiska var Självständighetspartiets väljare. Där gjorde 59 procent tummen upp och 21 procent tummen ned.

Här kan du läsa mer om metoo-uppropet på Island.

Grindvalar fast längst in i Kolgrafafjörður



Ett sextiotal grindvalar håller till vid Kolgrafafjörður på västra Island. Grindvalarna kom in i fjorden i söndags. Då drevs de ut av båtar från räddningstjänsten. Men i går var grindvalarna tillbaka igen. Hittills har tre av dem strandat inne i fjorden efter att ha simmat för nära land. De har dock dragits loss av räddningstjänsten. I går kväll drevs de ut ur fjorden.

Kolgrafafjörður på Snæfellsnes har de senaste åren fått mycket uppmärksamhet för händelser kopplade till djurlivet i regionen. Vid två tillfällen har enorma mängder död sill spolats in i fjorden. Det har också gjorts många observationer av späckhuggare i Kolgrafafjörður.

En flock med ett sextiotal grindvalar simmade in i fjorden i söndags. Två av dem simmade för långt in och fastnade. Båda kunde dock ta sig loss med hjälp av personal från räddningstjänsten i båtar. Ytterligare en grindval strandade i går. Också den kunde dras loss.

Snorri Rafnsson var med om att dra loss valen i går. Han berättar i RÚV att den övriga flocken väntade i närheten av den grindval som strandat:
"Det var fantastiskt. ... Man kände kraften när den ville ge sig av och simma ut. ... Det var ganska svårt men jag lyckades att få den flytande. Det krävdes en hel del för det. ... När jag fick ut den på större djup såg jag att den ökade farten och tog sig direkt till flocken."
Räddningstjänst från Grundarfjörður, Stykkishólmur och Snæfellsbær försökte under söndagen driva ut flocken ur fjorden. Den lämnade plötsligt fjorden sedan ett djur simmat under den bro som går över Kolgrafafjörður. Då följde de övriga djuren efter. Under resten av söndagen höll sig flocken nära bron.

Men i går morse var den tillbaka inne i Kolgrafafjörður. Inga nya försök gjordes då för att driva ut djuren. Personal från räddningstjänsten fanns i båtar och på stränderna för att kunna undsätta djur som strandade.

Ett nytt försök gjordes sent under måndagskvällen. Då lyckades polis och räddningstjänst driva valarna längre ut. De hade på tisdagsmorgonen inte återvänt in i fjorden.

Strömmarna vid bron över Kolgrafafjörður är mycket starka. Grindvalarna kan bara ta sig ut ur fjorden vid ebb. Ett stort antal åskådare samlades vid bron för att titta på grindvalarna.

Normalt håller grindvalen till på större djup långt ut till havs. Arten är dock vanlig runt den isländska kusten även om den sällan syns till från land. Edda Elísabet Magnúsdóttir, universitetsadjunkt vid Háskóli Íslands, säger till RÚV att jakten på föda kan locka grindvalen in mot stränderna och sätta förmågan att orientera sig genom ekolokalisering ur spel:
"De söker sig ofta in mot kontinentalsockeln och det sker ofta under denna årstid då deras huvudsakliga föda, europeisk flygbläckfisk, söker sig in mot land och det är mycket sannolikt att det är det som är drivkraften för att valarna kommer in mot kontinentalsockeln."
Grindvalen är känd för att hålla ihop i stora flockar. Lojaliteten inom flocken är stor. Edda Elísabet Magnúsdóttir berättar i RÚV att de inte överger medlemmar som insjuknar eller strandar. Därför är det nödvändigt att försöka driva flocken betydligt längre ut. Annars är risken stor att de på nytt simmar in i fjordens grundaste del:
"Då är det troligast att de ger efter för strömmarna eller att de möjligen ger upp. ... Jag tänker att det säkraste vore - om det är möjligt - att driva dem så långt ut som det är möjligt. Då kommer de möjligen till andra strömmar och kommer kanske åter ut på djupare områden och ut ur dessa sandbankar."


Ovan kan du se filmer på grindvalarna i Kolgrafafjörður.

Dagens citat

"Vi kom hit för att hjälpa människor och för att lära dem om dessa saker, om skönheten som finns i judendomen och inte för att utöva påtryckningar på människor eller att försöka ha inverkan på debatten genom propaganda."

Avi Feldmann, den förste rabbinen på Island, säger i DV att beslutet att flytta från USA till Reykjavík inte hade något samband med förslaget att förbjuda omskärelse av pojkar - läs mer här.

måndag 13 augusti 2018

Rekordhög livslängd för isländska kvinnor

Isländska kvinnor blir nu i genomsnitt 83,9 år. Isländska män blir 80,6 år. Kvinnornas medellivslängd ökar till den högsta någonsin - men bland männen sjunker den för andra året i följd. Skillnaden mellan kvinnor och män ökar dessutom för andra året i rad. Det visar statistik från Hagstofa Íslands.

2015 var det år när gapet mellan mäns och kvinnors medellivslängd var som lägst. Då skilde det bara 2,6 år mellan könen. Isländska kvinnor blev då i snitt 83,6 år och isländska män 81 år.

Sedan dess har kvinnornas medellivslängd fortsatt att stiga. Men för andra året i följd sjunker den för männen. 2017 blev den genomsnittliga kvinnan 83,9 år och den genomsnittliga mannen 80,6 år. Gapet hade då ökat till 3,3 år. Aldrig tidigare har isländska kvinnor blivit så gamla. Medellivslängden var dock lika hög 2012.

Medellivslängden ökar snabbt. Så sent som för tio år sedan blev män i snitt 79,4 år och kvinnor 82,9 år. Och under perioden 1971 till 1975 var snittet 71,6 år för män och 77,5 år för kvinnor.

Lilla huset i Akureyri som skulle rivas får nytt liv

När den lilla kiosken 1928 flyttades till ett litet utrymme mellan Hafnarstræti 100 och 102 var det med överenskommelsen att byggnaden skulle rivas om kommunen krävde det. Nittio år senare står huset fortfarande kvar i centrala Akureyri. Nu får det en ny roll när glassbutiken Valdís flyttar in i lokalerna, berättar RÚV.

Året var 1925 när apotekaren Oddur Thorarensen fick tillstånd från kommunen att bygga en liten butik på Hafnarstræti 104 i centrala Akureyri. Den 18,5 kvadratmeter stora byggnaden med det karakteristiska tornet var klar året därpå.

Två år senare ville Oddur Thorarensen flytta butiken. Han fick klartecken till att flytta byggnaden till ett utrymme mellan Hafnarstræti 100 och 102. Ett villkor för tillståndet var att den skulle rivas om kommunen krävde det. Den skulle också kläs med korrugerad plåt.

Flytten och tillståndet betraktades alltså från kommunen som något provisoriskt. Men nittio år senare står byggnaden fortfarande kvar på samma plats på Hafnarstræti. Fasaden är numera gul i stället för röd. Den är dessutom stenbelagd i stället för täckt av plåt.

Länge fungerade byggnaden som en kiosk. Men 2007 flyttade Indian Curry Hut in i huset. Det var också då som huset målades gult för att symbolisera curry. Sannolikt var det ända fram till i år Islands minsta restaurang. Där fanns bara ett par sittplatser vid en fönsterbräda.

I våras flyttade Indian Curry Hut från Hafnarstræti till större lokaler vid Ráðhústorg. Eftersom de är betydligt större har nu restaurangen bytt namn till Indian Curry House, ett namn som återspeglar att den nu inte är inträngd i trånga lokaler.

Det lilla huset på Hafnarstræti kommer varken att stå tomt eller att rivas. Valdís har nyligen flyttat in i lokalerna. Glassbutiken har de senaste åren blivit den populäraste i Reykjavík där den finns på två ställen. Förutom att etablera sig i Akureyri öppnar Valdís dessutom i Hvolsvöllur.

Men att huset blir kvar på samma adress för all framtid är däremot långt ifrån säkert. Þórhallur Jónsson, som är ordförande för centrumföreningen i Akureyri, säger till RÚV att en flytt av byggnaden har diskuterats:
"Den står på en byggtomt så det räknas med att det kommer att byggas här, men i framtidsplanerna ser vi den kanske närmare hamnen. Där blir det tomter anpassade för sådana små hus och det kan passa väldigt bra där."
Guðmundur Ómarsson, som äger Valdís i Akureyri, säger till RÚV att han snart insåg att många ortsbor hade varma känslor för huset på Hafnarstræti:
"När vi har jobbat här de senaste dagarna har vi upptäckt att i synnerhet äldre människor kommer och stannar till och man känner verkligen att människor gillar det här huset."
Och det ser alltså ut som att det kommer att stå kvar på Hafnarstræti i åtminstone ytterligare några år.

Hvalurs styckning av sillval utomhus var regelbrott

När reglerna skärptes 2009 slutade inte Hvalur att stycka sillvalar utomhus trots att bestämmelserna förbjöd livsmedelshantering under bar himmel. Matvælastofnun kände enligt Fréttablaðið till regelbrotten men stoppade inte Hvalurs hantering. Nyligen slopade fiskeminister Kristján Þór Júlíusson kravet. Företaget har nu polisanmälts.

Hvalurs jakt på sillval har i sommar varit mer omdiskuterad och uppmärksammad än kanske någonsin tidigare. Mest har debatten handlat om den korsning mellan blåval och sillval som sköts den 7 juli. Men jakten har också handlat om andra motgångar för Hvalur.

I onsdags hade enligt Fiskistofa 67 sillvalar - inklusive blåvalskorsningen - skjutits av en total fångstkvot på 238 djur. Dålig sikt har enligt Morgunblaðið försämrat förutsättningarna. Hvalurs bägge båtar, Hvalur 8 och 9, har vid varsitt tillfälle fått bogseras i land efter motorproblem. Och den 17 juli utrymdes företagets fryshus i Hafnarfjörður efter en ammoniakläcka.

Nu verkar det som att bolaget dessutom trotsat regelverket för livsmedelshantering. Nya regler för hantering av valprodukter infördes 2009. Styckningen skulle ske inomhus och den skulle påbörjas direkt efter att djuret tagits i land. Eftersom det rörde sig om livsmedel var det inte längre tillåtet att hantera valkött i det fria.

Men Hvalur, det enda bolaget på Island som jagar sillval, täckte aldrig över styckningsplatsen vid valfångststationen i Hvalfjörður. Styckningen fortsatte utomhus. Det här var enligt Fréttablaðið något som livsmedelsmyndigheten Matvælastofnun kände till. Enhetschefen Freydís Dana Sigurðardóttir säger att det inte vidtogs några åtgärder mot Hvalur:
"Det stämmer att det aldrig har funnits något överbyggt styckningsplan hos Hvalur hf. som regelverket föreskrev."
Styckningen sker än i dag utomhus. Men det rör sig inte längre om något regelbrott som kan leda till att verksamheten stoppas.

Inför årets jaktsäsong slopade fiskeminister Kristján Þór Júlíusson de krav som infördes 2009. Då hade Hvalur alltså styckat i det fria i åtta år trots att regelverket föreskrev att styckningsplatsen skulle vara övertäckt. I stället säger de nya bestämmelserna bara att den som driver verksamheten är skyldig att vidta lämpliga åtgärder för att undvika att livsmedel på något sätt kontamineras.

Förändringen av regelverket behöver enligt Fréttablaðið inte betyda att bekymren för Hvalur är över. Hvalurs nuvarande tillstånd löper ut den 15 september i år. Vid en kontroll som gjordes den 12 juni noterade Matvælastofnun sju avvikelser från kraven i tillståndet. Vid en uppföljande inspektion två veckor senare var det fortfarande sex punkter som inte åtgärdats.

Hvalur har nu polisanmälts av Jarðarvinir. Ole Anton Bieltvedt, föreningens ordförande, skriver i Vísir att han anser att bolaget gjort sig skyldigt till flera lagbrott. Jarðarvinir har i sina efterforskningar inte hittat några dokument som visar att Hvalur skulle ha tillstånd för det sprängmedel som används i de sprängharpuner som används vid jakten. Han hävdar också att de vapen som används inte längre är lagliga. Vidare påstår han även att det var ett lagbrott att skjuta blåvalskorsningen.

Jarðarvinir tar också upp Fréttablaðiðs uppgifter om utomhusstyckning i polisanmälan. Det påpekas att villkoren för tillståndet att jaga sillval är att regelverket följs. Här har det inte respekterats flera år i följd. Därför bör det enligt Jarðarvinir återkallas tillfälligt eller för gott, rapporterar Vísir.

Här kan du läsa mer om årets jakt på sillval.

Dagens citat

"Jag kom in i politiken, som jag aldrig hade deltagit i, och hade liten förståelse för den politiska kulturen på Island och statsapparaten. Det var en viss chock att plötsligt komma in på en arena där jag arbetade med och tog itu med politiker och strukturerade politiska partier."

Komikern Jón Gnarr, tidigare borgmästare i Reykjavík, i DV om sina första intryck av kommunpolitiken.

söndag 12 augusti 2018

Dagens bonuscitat

"An important contributor to Iceland’s mitigation policy is planting trees. ... It is a big discussion here. ... The people that came here were Iron Age culture. ... And they did what Iron Age culture did. ... They removed the pillar out of the ecosystem."

Guðmundur Halldórsson vid Skóg­rækt­ ríkisins i New York Times om hur det gick till när nästan alla träd försvann från Island strax efter att de första bosättarna kom till landet.

Elever med isländska som modersmål nobbar Fellaskóli

Bara var femte barn som börjar i Fellaskóli i Reykjavík i höst har isländska som modersmål. Samtidigt har antalet elever i sjätte klass halverats inom loppet av ett år. Allt fler föräldrar väljer nu att skicka sina barn till skolor där en större andel av eleverna har isländska som modersmål, rapporterar RÚV.

Fellahverfi i Breiðholt i östra Reykjavík tillhör de stadsdelar som har det högsta antalet utlandsfödda i hela landet. Fellaskóli har de senaste åren utvecklats till en av de mest mångkulturella skolorna i kommunen. Tre av fyra elever kommer nu från hem där föräldrarna har andra modersmål än isländska.

När höstterminen börjar är det bara 25 elever i sjätte klass i Fellaskóli. Antalet har enligt RÚV nästan halverats jämfört med förra läsåret. Bara fem av sjätteklassarna har isländska som modersmål. Övriga tjugo elever har utländsk bakgrund.

Allt färre föräldrar med isländska som modersmål väljer nu Fellaskóli. I stället skickar de barnen till andra närliggande skolor som Hólabrekkuskóli och Seljaskóli. Där är det en betydligt lägre andel av eleverna som har utländsk bakgrund.

Helgi Grímsson, enhetschef vid kommunen, säger till RÚV att utvecklingen är bekymmersam. Reykjavík diskuterar nu hur situationen ska kunna motverkas så att skolan och eleverna inte blir isolerade i samhället:
"Av något skäl - och det är kanske svårt att avgöra det exakt - så är det fler föräldrar där som har isländska som modersmål som väljer att skicka sina barn till en annan skola. ... Ett av samhällets största och mest komplicerade uppgifter är hur det ska garantera jämlikhet, att garantera att denna kulturella mångfald som vi ser och upplever och hur det isländska samhället har utvecklats, att jämlikheten är den mesta möjliga."
Fellaskóli erbjuder sedan tidigare föräldrar med utländsk bakgrund att ha sina barn i skolan längre tid under dagarna så att de befinner sig i en isländskspråkig miljö under längre tid. Det tros ha bidragit till att barnen i Fellaskóli nu ligger över det kommunala snittet för läsförståelse, berättar RÚV.

Iceland Airwaves chockhöjer avgift för off venue-konserter

Från 50 000 till 500 000 isländska kronor i fast avgift. Plus 10 procent av intäkterna på all försäljning. Så ser det förslag ut som de nya ägarna av Iceland Airwaves skickat till arrangörer av off venue-konserter. Nya festivalchefen Ísleifur Þórhallsson har pekat ut gratisprogrammet på andra arenor som huvudskäl till de ekonomiska förlusterna, skriver Morgunblaðið.

Efter två ekonomiska floppår valde Icelandair nyligen att sälja Iceland Airwaves. Nya ägare till festivalen är Sena Live. Bolaget har aviserat en rad förändringar med syftet att få festivalen att gå runt.

Off venue-programmet - med gratiskonserter som inte ingår i själva festivalen - har de senaste åren växt kraftigt. Samtidigt har biljettförsäljningen till Iceland Airwaves backat. Nya festivalchefen Ísleifur Þórhallsson vill därför banta off venue-programmet. Han säger i Morgunblaðið att det inte får konkurrera med festivalens eget program:
"Folk hade helt enkelt lärt sig att de kunde delta i festivalen med bravur utan att köpa biljett. Det dödar förstås biljettförsäljningen och höll på att äta festivalen levande."
Ísleifur Þórhallsson anser att off venue-programmet i Reykjavík bör bantas från ett femtiotal till ett tjugotal spelställen. De ska heller inte ha några konserter när det officiella festivalprogrammet pågår. Han vill inte längre att off venue-programmet ska konkurrera med själva Iceland Airwaves.

Off venue-arrangörer har nyligen fått ett förslag till nytt avtal med Iceland Airwaves. Där har snittavgiften för att delta i programmet höjts från 50 000 till 500 000 isländska kronor. Iceland Airwaves kräver dessutom 10 procent av omsättningen från försäljningen i samband med konserterna.

Enligt Ísleifur Þórhallsson har de flesta arrangörerna visat förståelse för festivalens nya hållning. Dillon och Bryggjan brugghús ska enligt Morgunblaðið ha accepterat de nya kraven. Det har däremot inte Hlemmur square gjort. Ägaren Klaus Ortlieb säger i Morgunblaðið att villkoren gör att det i år inte blir något off venue-program på hotellet:
"Detta är helt galet. Detta är inte rättvist mot handeln och först och främst är det inte rättvist mot musiker för jag tror inte att det kommer att finnas ett tillräckligt stort utbud av off venue-ställen."
Även Kaffibarinn, som har deltagit i off venue-programmet sedan festivalens början, kommer i år inte att delta i Iceland Airwaves.

Här kan du läsa mer om förändringarna av Iceland Airwaves.

Dagens citat

"Men frihetskamper slutar aldrig. Här hemma vet vi att vi har hamnat efter andra länder i Europa vad gäller lagliga rättigheter för hbtq-personer. Vi vet att vi måste garantera mänskliga rättigheter för trans- och intersexpersoner. I vinter läggs ett förslag i alltinget om progressiv lagstiftning om självbestämmanderätt för kön. När förslaget blir en lag kommer det att placera oss längst fram - där vi ska vara eftersom vi kan det och eftersom det är rätt."

Statsminister Katrín Jakobsdóttir i gårdagens tal under pridefestivalen Hinsegin dagar i Reykjavík.

lördag 11 augusti 2018

Dagens bonuscitat

"Jag är tacksam gentemot dem som banade väg på Island och är medveten att om jag hade fötts i ett land där homosexuellas rättigheter är begränsade så skulle mitt liv vara hela annorlunda än vad det är i dag. Det vore till exempel svårt, till och med omöjligt, att vara öppet homosexuell i det arbete som jag har."

Miljöminister Guðmundur Ingi Guðbrandsson skriver på Facebook om varför han deltar i dagens parad under pridefestivalen Hinsegin dagar i Reykjavík.

Första isländska ostronen på väg ut på marknaden

Isländska ostron dyker inom kort upp på menyn på en restaurang i Reykjavík. Det är första gången som ostron odlas på Island. Det kalla vattnet i Skjálfandi utanför Húsavík gör att de kan ätas direkt ur havet utan någon behandling. Att Nordatlanten är så kall gör att odlingen tar längre tid än på sydliga breddgrader. Det rapporterar RÚV.

För fem år sedan började Víkurskel undersöka möjligheterna att odla ostron i Skjálfandi utanför Húsavík på norra Island. Nu är de första ostronen på väg ut på marknaden. De kommer att serveras på en av stjärnkocken Hrefna Rósa Sætrans restauranger i Reykjavík. Hon är också delägare i företaget.

Att odla ostron tar fyra år i Skjálfandi. De växer betydligt långsammare i Nordatlanten än i Sydeuropa. Kristján Phillips, vd för Víkurskel, säger till RÚV att det ger bättre ostron. Dessutom är vattnet så rent att de kan ätas direkt utan att tvättas:
"Du får en bättre produkt genom att låta dem växa långsamt. ... Det går att äta dessa skaldjur direkt ur havet. På de flesta andra ställen behöver de skickas till en tvättstation och vara där i tre dagar i klorerat vatten så att de är tjänliga som människoföda. Men det behövs inte här vid den isländska kusten."
Målet är att producera mellan 300 000 och 500 000 ostron om året.

Gló kan bli nästa isländska restaurang i Sverige

Gló har planer på att etablera sig i Sverige. Den isländska snabbmatskedjan har det senaste året öppnat två restauranger i Köpenhamn i Danmark. Gló letar nu efter lokaler på ytterligare två ställen i Köpenhamn. Därefter kan det bli aktuellt att fortsätta den utländska expansionen till Sverige, skriver Morgunblaðið.

I Sverige finns i dag två isländska restaurangkedjor: Gló och Zócalo. Först ut var Zócalo - som då hette Serrano precis som det isländska originalet - som öppnade i Vällingby 2009. Sedan dess har kedjan etablerat sig på fler ställen i landet.

I början var den svenska menyn på Serrano identisk med den isländska. I dag har dock Zócalo en egen profil även om kedjan precis som Serrano serverar mexikansk snabbmat.

Den andra kedjan är Hlölli, som på Island heter Hlöllabátar. Hlölli finns just nu bara i Mjällby utanför Sölvesborg, men i september öppnas restaurang nummer två i Osby. Menyn är densamma som hos det isländska originalet. Det betyder baguetter med ofta stekta pålägg och kedjans egen majonnäsbaserade sås.

Ytterligare en isländsk kedja, Tommi's Burger Joint, har prövat lyckan i Sverige. Hamburgerhaket etablerade sig i Malmö. Restaurangen blev dock aldrig någon succé och efter två år gav ägarna upp.

Nu kan Gló bli den tredje isländska snabbmatskedjan som kommer till Sverige. Det senaste året har Gló öppnat två restauranger i Köpenhamn. Storägaren Birg­ir Þór Bielt­vedt säger i Morgunblaðið att kedjan nu letar efter lokaler på ytterligare två ställen i den danska huvudstaden.

Men han hoppas också på att kunna ta klivet över sundet. Enligt Morgunblaðið kan en expansion i Sverige bli nästa steg.

Gló har tre restauranger på Island. Fokus är på hälsosam mat. En av de tre restaurangerna - den på Laugavegur i Reykjavík - är helt vegansk. På de övriga två - i Reykjavík och Kópavogur - serveras även kött. Menyn i Danmark har stora likheter med de isländska. På restaurangerna i Köpenhamn står också kött på matsedeln.

Här kan du läsa mer om Hlöllis nya restaurang.