Lantbruket försvinner från Skálholt efter mer än 1 100 år

I vår försvinner lantbruket och de sista djuren från Skálholt. Det betyder att en så gott som obruten tradition som inleddes strax efter att Island befolkades går mot sitt slut. I dag är det kyrkan som äger fastigheterna och marken. Och det anses inte vara värt pengarna att investera 200 miljoner isländska kronor i en ny ladugård för att kunna fortsätta.

En av de första kyrkorna på Island byggdes omkring år 1000 i Skálholt. År 1056 blev Skálholt landets första biskopssäte. Ísleifur Gissurarson var biskop till och med 1080. Han efterträddes 1082 av sonen Gissur Ísleifsson som också skänkte sin gård till den katolska kyrkan. Den första bosättaren i Skálholt var hans farfar Teitur Ketilbjarnarson.

Skálholt utvecklades snart till ett centrum för kristendom och kunskap. Omkring år 1200 bodde ungefär 120 personer i Skálholt. Det gjorde platsen till landets första tätort. Skálholt fungerade i flera århundraden också i praktiken som Islands huvudstad.

Fram till 1801 var Skálholt ett biskopssäte. Platsen är dock fortsatt betydelsefull för kyrkan. Här hålls en mängd olika utbildningar och evenemang. Dagens kyrka - som är från 1963 - är också ovanligt stor och påkostad för att vara en isländsk landsbygdskyrka.

Kyrkan fick marken i gåva från staten 1963. Sedan dess har kyrkan arrenderat ut mark och byggnader till en mjölkbonde. Den tradition som inleddes omkring år 900 kunde därmed fortsätta i Skálholt. Ända sedan de första bosättarna anlände har det funnits djur och lantbruk i bygden.

Men i vår kan det alltså vara slut. Kyrkorådet har enligt ett beslut nu tagit ställning för att inte förlänga arrendeavtalet med bonden. Själv ville bonden skriva under ett nytt arrendeavtal.

Om lantbruket ska kunna fortsätta krävs investeringar på 200 miljoner isländska kronor i en ny ladugård. Dessutom behöver maskiner som används i mjölkproduktionen bytas ut. Satsningarna är nödvändiga för att efterleva dagens krav.

Stefán Magnússon, som sitter i kyrkorådet, säger i Fréttablaðið att allt tyder på att lantbruket avvecklas inom kort. De mjölkkvoter som finns i Skálholt kommer att säljas. Bostadshuset hyrs ut. Ängarna kan arrenderas ut som betesmark. Men boskapen försvinner alltså från Skálholt:

"Sett till den utrustning som finns för djurhållning där - det är ladugården - och betalningsmålet som är kopplat till fastigheten så är detta i praktiken det enda alternativet. ... Ladugården är ett barn av sin tid och lever faktiskt inte upp till de krav som nu ställs."

Avvecklingen av lantbruket innebär att en tradition med boskap som sannolikt varat mer eller mindre oavbrutet i omkring 1 100 år snart är över.

Här kan du läsa mer om kyrkan i Skálholt.

Dagens citat

"Om detta vore ett lavautbrott så borde vi förmodligen se det, men man ska inte utesluta några möjligheter. Det här utbrottet år 536 är högst osannolikt från Island men de andra utbrotten som kom därefter skulle kunna vara det."

Ármann Höskuldsson, vulkanolog vid Háskóli Íslands, säger i Vísir att han inte tror att det vulkanutbrott som år 536 hade förödande konsekvenser skedde på Island - läs mer här.

Största isländska EU-motståndet på över ett år

En majoritet av islänningarna säger nej till EU-medlemskap. Det är nu 51 procent som motsätter sig ett isländskt inträde i unionen. Det är den högsta siffran hos MMR på ett drygt år. Samtidigt är andelen islänningar som vill gå med i EU den lägsta på den lägsta på ett halvår. Bara 29,2 procent säger ja till EU-medlemskap.

Frågan om EU-medlemskap har de senaste åren varit sällsynt i den politiska debatten. I alltinget finns en klar majoritet för att stå utanför unionen. Inte minst är de tre regeringspartierna - Självständighetspartiet, Gröna vänstern och Framstegspartiet - överens om att Islands ansökan om inträde i unionen ska fortsätta ligga på is.

I opinionen sker det inte heller några dramatiska förändringar i EU-frågan. En opublicerad mätning från MMR visar att 51 procent av islänningarna säger nej till medlemskap. Motståndet är det kraftigaste på fjorton månader.

Samtidigt sjunker andelen som vill gå med i unionen till 29,2 procent. Det är den lägsta siffran på ett halvår. Resterande 19,8 procent är varken för eller emot isländskt EU-medlemskap.

Här kan du läsa mer om Island och EU.

Ödesår för Iceland Airwawes efter ny förlustfestival

Iceland Airwaves gjorde en förlust på cirka 30 miljoner isländska kronor förra året trots en rejäl bantning av programmet. Om inte festivalen går runt i år hotar nedläggning. Ísleifur Þórhallsson, vd för arrangören Sena Live, säger till Vísir att han inte tror att den kan gå med vinst. Men om inte Iceland Airwaves bär sig ekonomiskt kan festivalen alltså snart vara historia.

Efter flera förlustår i följd valde Icelandair inför 2018 års festival att sälja Iceland Airwaves till Sena Live. Övertagandet var kontroversiellt. Att det gamla bolaget begärdes i konkurs gjorde att flera artister som spelat på festivalen 2017 inte fick betalt. FM Belfast tillhörde de artister som öppet kritiserade agerandet.

Flera nedskärningar gjordes. Söndagen försvann helt och hållet ur programmet. Samma öde drabbade den satsning som påbörjades året innan med två festivaldagar i Akureyri. I stället koncentrerades Iceland Airwaves till Reykjavík.

Sena Live hade också en helt annan inställning till det omfattande off venue-programmet. Under 2017 års festival arrangerades konserter på 60 ställen utanför det officiella festivalprogrammet. Förra året var det bara 20 ställen kvar. Skälet var att Sena Live ansåg att gratiskonserterna hämmade biljettförsäljningen.

Arrangörerna av off venue-konserter möttes av helt nya krav. Tidigare kostade det 60 000 isländska kronor att finnas med i off venue-programmet hela festivalen. Nu höjdes avgiften till 500 000 kronor. Dessutom krävde Sena Live 10 procent av alla intäkter under festivaldagarna.

Vissa arrangörer försökte ändå åka snålskjuts på festivalen. Spelställen som inte betalade för att ingå i off venue-programmet men ändå utnyttjade Iceland Airwaves i sin marknadsföring fick brev från Sena Live. Ísleifur Þórhallsson, vd för bolaget, sade till Vísir att samtliga ändrade sin marknadsföring när de ställdes inför ett krav på att annars betala för användningen av varumärket.

Trots besparingar och avgiftshöjningar blev 2018 års upplaga av festivalen en förlustaffär. Ísleifur Þórhallsson säger till Vísir att underskottet väntas sluta på omkring 30 miljoner isländska kronor. Det är visserligen en halvering jämfört med de två sista åren som Icelandair ansvarade för festivalen - men i år anser han att den måste gå runt:

"Vi behöver visa och bevisa att det går att få Airwaves på nollan. Att det går att driva den. Vi har aldrig haft några förhoppningar om att det skulle gå att driva detta med vinst - men vi behöver verkligen visa att det är möjligt att arrangera festivalen utan att förlora stora summor."

Om inte det lyckas riskerar Iceland Airwaves att gå i graven. Åtgärder som Sena Live överväger är enligt Ísleifur Þórhallsson att inte betala mindre etablerade artister och att ytterligare minska antalet konserter. Han säger till Vísir att han är medveten om att det är kontroversiellt att inte betala artister som spelar på festivalen:

"Det är nog svårt att driva denna festival ändå. Det är faktiskt inte möjligt att betala alla. ... Vi är absolut beredda att ta den debatten om någon tycker att alla ska få betalt för sitt arbete. Då tar vi debatten med alla dem som är part i målet. Men grejen är att festivalen inte har råd att betala alla dem som uppträder. Det är en enorm investering att få hit utländskt branschfolk och medier till landet. Det kostar stora pengar."

Ett annat alternativ som Sena Live överväger är att sänka biljettpriserna. Ísleifur Þórhallsson säger till Vísir att det skulle kunna löna sig om det får fler att betala inträde till festivalen. I övrigt uppger han att inga stora förändringar är att vänta i år:

"Det kan mycket väl bli så att vi sänker priset för att sälja fler biljetter fast förra festivalen gick med förlust. ... I grunden blir festivalen ungefär som förra året. Den var väldigt lyckad och allt går i rätt riktning - trots att det gjordes en förlust."

I år arrangeras Iceland Airwaves mellan 6 och 9 november.

Här kan du läsa mer om Iceland Airwaves.

Färre asylsökande till Island under 2018

För andra året i följd minskade antalet asylsökande till Island. Under 2018 var det totalt 800 personer som sökte asyl. Och det var framför allt ansökningar från medborgare i säkra länder som blev färre. Flest uppehållstillstånd gick till irakier. Georgier och albaner fick oftast avslag. Det visar statistik från Útlendingastofnun.

Under 2016 var det 1 133 personer som sökte asyl på Island. Det var ett rekordår - aldrig tidigare hade så många asylsökande tagits emot i öriket. Året därpå minskade antalet asylsökande till 1 096 personer. Och 2018 sjönk det till 800 personer.

Både 2016 och 2017 utgjorde ansökningar från säkra länder över hälften av de asylsökande. Men under 2018 var det betydligt färre medborgare från säkra länder som kom till Island. Ansökningarna från säkra länder var bara 193 - och utgjorde alltså en knapp fjärdedel av det totala antalet ansökningar.

Den största gruppen asylsökande var irakier med 112 personer. Därefter följde albaner med 108 ansökningar, somalier med 53, afghaner med 46 och pakistanier med 45.

Hela 73 procent av de asylsökande var män. 77 procent hade fyllt 18 år.

Under 2018 avgjorde Útlendingastofnun 790 fall. Av dessa var det 406 som togs upp till behandling. De övriga ansökningarna gjordes antingen av personer som utvisades med hänvisning till Dublinkonventionen, som redan hade fått asyl i ett annat land eller som var medborgare i säkra länder.

Flest uppehållstillstånd gick till irakiska medborgare. Totalt var det 47 irakier som fick asyl på Island. Fjorton afghaner och lika många syrier fick också en fristad på Island.

Flest avslag fick georgiska medborgare. Det var 65 georgier och 56 albaner som inte fick stanna i landet. Både Georgien och Albanien betraktas av isländska myndigheter som säkra länder. Därför är det mycket sällsynt att personer från något av dessa länder beviljas asyl.

Behandlingstiden ökade under 2018 till i snitt 156 dagar jämfört med 121 dagar under 2017. Enligt Útlendingastofnun beror det på att myndigheten koncentrerat sig på att snabbt behandla ansökningar som betraktas som grundlösa. Samtidigt har fler fall som kräver mer utredning behandlats. Det har bidragit till den förlängda handläggningstiden.

Just ansökningarna från personer som är medborgare i säkra länder tog 2018 bara fem dagar att behandla. Handläggningstiden sjönk till tre dagar om de personer som drog tillbaka sina ansökningar räknas bort. Under 2017 tog sådana ansökningar i genomsnitt 69 dagar att behandla.

Här kan du läsa mer om asylsökande på Island.

Dagens citat

"Både hans och partiets situation är ansträngd efter den senaste tidens händelser. Centerpartisterna är isolerade i alltinget - åtminstone tillfälligt. Vi vet dock inte vilken effekt dessa händelser har på längre sikt. Framstegspartiet och Centerpartiet rörde sig i samma vatten och det bedömdes som att bara ett av dessa partier skulle kunna överleva och göra det väl. Centerpartiet hade medvind medan Framstegspartiet var på fallrepet bland annat på grund av regeringssamarbetet. I de senaste undersökningarna har detta blivit omvänt."

Eiríkur Bergmann Einarsson, professor i statsvetenskap vid Háskólinn á Bifröst, i DV om läget för Centerpartiet och partiledaren Sigmundur Davíð Gunnlaugsson efter skandalen på Klaustur.

Piratpartiet lägger nygammalt förslag till grundlag

Piratpartiet lägger nu åter fram det sex år gamla förslaget till ny grundlag. Men huvudsyftet med förslaget är inte nödvändigtvis att det ska gå raka vägen genom alltinget. I stället vill Piratpartiet genom förslaget väcka nytt liv i debatten. De sex senaste åren har frågan haft mycket låg prioritet för tre olika regeringar.

Hösten 2012 röstade en klar majoritet av islänningarna för genomgripande förändringar av grundlagen. De tog bland annat ställning för en skilsmässa mellan stat och kyrka och för ett avskaffande av dagens valkretsindelning som gör att landsbygdsröster väger tyngre än storstadsröster i val till alltinget.

De huvuddrag som islänningarna folkomröstade om grundades på det arbete som utförts av ett grundlagsråd. Deras förslag genomgick en hel del förändringar under behandlingen i alltinget. Trots att det blev mindre radikalt var det alldeles för svårsmält för majoriteten. Socialdemokraterna och Gröna vänstern - som då satt i regeringen - var inte tillräckligt eniga för att genomföra förändringarna.

Sedan dess har Självständighetspartiet ingått i varje regering. Och därigenom har partiet kunnat bromsa eller blockera processen. I den koalition som nu styr Island - som består av Självständighetspartiet, Gröna vänstern och Framstegspartiet - finns visserligen en översyn med i regeringsförklaringen. Men Självständighetspartiets ledare Bjarni Benediktsson har sagt att han själv endast kan tänka sig mindre förändringar.

Nu försöker Piratpartiet få upp frågan på dagordningen igen. Partiet gör det genom att lägga ett förslag till ny grundlag som är i det närmaste identiskt med det förslag som rann ut i sanden före valet 2013. Förhoppningen om att det ograverat ska gå genom alltinget är inte stor. I stället är förhoppningen sannolikt att väcka liv i debatten och därmed agera i enlighet med utgången i den folkomröstning som hölls för drygt sex år sedan.

Här kan du läsa mer om grundlagsdebatten.

Jón Ásgeir Jóhannesson går fri - och nekas styrelsepost

Jón Ásgeir Jóhannesson kommer inte att dömas för något brott med koppling till finanskrisen. Det står klart sedan Hæstiréttur Íslands beslutat att inte bevilja prövningstillstånd för den misstänkta miljardsvindeln inom Aurum. Men han går ändå miste om en styrelsepost i Hagar - samma koncern som han ledde fram till kraschen.

Som huvudägare i detaljhandelsjätten Hagar och storägare i banken Glitnir var Jón Ásgeir Jóhannesson kanske den islänning som flest associerade med det dramatiska ekonomiska uppsving som ledde fram till finanskraschen hösten 2008. Trots flera räddningsförsök förlorade han kontrollen över Hagar och aktierna i Glitnir blev värdelösa.

En rad utredningar om misstänkta brott med koppling till Jón Ásgeir Jóhannesson påbörjades efter kraschen. Flera toppchefer i Glitnir har också dömts till fängelsestraff för affärer som genomfördes innan kollapsen.

Men Jón Ásgeir Jóhannesson kommer inte att dömas för något brott med anknytning till finanskraschen. Det står klart sedan Hæstiréttur Íslands sagt nej till prövningstillstånd av Landsrétturs friande dom för en misstänkt miljardsvindel inom Aurum. Det var det sista kvarvarande rättsfallet där han var inblandad.

Tillsammans med Lárus Welding och Magnús Arnar Arngrímsson åtalades Jón Ásgeir Jóhannesson för trolöshet mot huvudman. Han var inblandad i en affär där Glitnir lånade ut 6 miljarder isländska kronor till FS38, ett bolag som ägdes av Pálmi Haraldsson. Lånet användes för att köpa en fjärdedel av Fons innehav i Aurum. Även Fons ägdes av Pálmi Haraldsson.

Jón Ásgeir Jóhannesson tjänade 1 miljard på affären. Och 700 miljoner användes för att betala av en kontokreditskuld i Glitnir. Enligt åtalet skulle han alltså i praktiken ha utnyttjat bankens tillgångar för att göra sig kvitt en skuld till samma bank.

Hæstiréttur Íslands skriver i beslutet att det i fallet inte finns några inslag som har stor principiell betydelse. Därför beviljas inget prövningstillstånd.

Jón Ásgeir Jóhannesson valde att kommentera beslutet i en debattartikel i Fréttablaðið - en tidning som ägs av hustrun Ingibjörg Pálmadóttir. Han hävdade att åklagare ägnat sig åt "grova angrepp" mot honom och att de undanhöll information med syftet att få honom fälld i domstol:

"Att hamna i åklagarmyndighetens klor är svårt. Man känner sig liten i jämförelse med dem som har all makt och statens alla medel bakom sig."

När Jón Ásgeir Jóhannesson tvingades bort från Hagar gav han inte upp hoppet om att en dag kunna återta kontrollen över Islands största detaljhandelsbolag. Där ingår butiker som Bónus - som han 1989 grundade tillsammans med pappan Jóhannes Jónsson - och Hagkaup. De senaste åren har bolag som ägs av Ingibjörg Pálmadóttir åter köpt in sig i Hagar.

Än så länge tycks han dock inte vara välkommen in i bolagets toppskikt. Inför fredagens bolagsstämma var Jón Ásgeir Jóhannesson en av åtta kandidater till styrelsen. Han tillhörde dock inte de fem kandidater som nominerats av valberedningen. Bolagsstämman gick enligt ett pressmeddelande på valberedningens linje och valde Davíð Harð­ar­son, Eiríkur S. Jóhanns­son, Erna Gísla­dótt­ir, Katrín Olga Jóhann­es­dóttir och Stefán Árni Auð­ólfs­son.

Här kan du läsa mer om Jón Ásgeir Jóhannesson och Aurum.

Majoritet islänningar vill ställa tillbaka klockan en timme

Sex av tio islänningar vill ställa tillbaka klockan en timme. Men regeringen har inte bestämt sig för någon linje i frågan. Tidigare soluppgång på vintrarna tros dock både kunna förbättra sömnen och minska konsumtionen av sömnmedel. Trots att remisstiden bara börjat har över 1 100 sagt sitt om förändringar av klockan.

Island är ett av få länder i Europa som inte har sommartid. Sett till det geografiska läget bidrar det till att ge Island något av en särställning. Solen står nämligen som högst vid 13.30 i stället för vid 12.30.

Debatten om klockan har dykt upp ständigt under de senaste åren. Förre hälsovårdsministern Óttarr Proppé började utreda förutsättningarna för en förändring. Den regeringen sprack dock innan han hann lägga fram något förslag.

Vissa har i debatten argumenterat för sommartid. Andra har föreslagit att ställa tillbaka klockan en timme vilket skulle göra att det ljusnade tidigare om morgnarna men också att det blev mörkare tidigare på eftermiddagar och kvällar.

När debatten nu fått fart igen är sommartid inte längre något alternativ. Inte minst är det missnöjet med sommartiden i många EU-länder som påverkat diskussionerna. I stället diskuteras nu att dra tillbaka klockan en timme permanent.

Ett argument för att ställa tillbaka klockan är folkhälsan. Islänningar går i regel och lägger sig lite för sent och sover lite för lite. De använder också sömnmedel mer än invånare i de nordiska grannländerna. Under vintern börjar jobb och skola långt innan det börjat ljusna.

Inte minst inom näringslivet har det funnits invändningar. Om klockan dras tillbaka ökar avståndet tidsmässigt till övriga Europa - något som kan få konsekvenser för företag inom bland annat turistindustrin.

Regeringskansliet har tagit fram ett beslutsunderlag. Där finns tre olika alternativ: oförändrad klocka där medborgarna uppmanas att lägga sig tidigare, klockan ställs tillbaka en timme och oförändrad klocka där skolor och företag uppmanas att börja senare på dagen.

Remisstiden började den 10 januari och pågår i två månader. Redan har över 1 100 remissvar kommit in.

Regeringen har alltså i dagsläget ingen gemensam hållning i frågan. Statsminister Katrín Jakobsdóttir har sagt att det inte blir något beslut om klockan under våren. En förändring kommer att klubbas tidigast i höst.

En klar majoritet av islänningarna vill att det ska tas hänsyn till Islands geografiska läge och att klockan därför ska ställas tillbaka en timme. Enligt en undersökning utförd av Maskína är det 63,5 procent som anser att det är det bästa av de tre alternativen.

Det är alltså en minoritet som inte vill förändra klockan. Bara 13,6 procent vill behålla dagens klocka men med förändringen att skolor och arbetsplatser börjar senare på morgonen medan 22,9 procent förespråkar dagens klocka men med en utbildningssatsning som syftar till att invånarna ska gå till sängs tidigare.

Kvinnor, låginkomsttagare och islänningar som har fyllt 60 år är mest positiva till att ställa tillbaka klockan en timme. Mer skeptiska är män och personer i åldern 50 till 59 år.

Islänningar i åldern 18 till 29 år och personer med enbart grundskoleutbildning ser oftare än andra att jobb och skola i stället börjar senare på morgonen. Att gå till sängs tidigare ser ovanligt många höginkomsttagare och islänningar med högskoleutbildning som det bästa alternativet.

Renässans väljare är mest positiva till en förändring. Hela 80,1 procent av partiets sympatisörer anser att klockan ska ställas tillbaka en timme. Mest negativa är Centerpartiets anhängare. Där är det bara 50,4 procent som tycker att klockan ska dras tillbaka.

Dagens citat

"Allmänheten är fullt kapabel att bedöma vad som är etiskt och inte och det behövs inga politiska experter för att berätta det för dem. Ställningstagandet från en sådan nämnd, som skulle utses utifrån politiska betingelser, skulle därför inte ha något värde och inte ha någon betydelse."

Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, ledare för Centerpartiet, skriver i Morgunblaðið om varför han motsätter sig en granskning ledd av alltinget av skandalen på Klaustur - läs mer här.

Misstänkt fiskbluff - billig lubb såldes som dyr havskatt

Personer med koppling till ett isländskt fiskeföretag riskerar åtal. De misstänks att med uppsåt ha sålt billig lubb som dyr havskatt. Fisken såldes via tredje part vidare till utlandet. Genom försäljningen kan de ha gjort sig skyldiga till bedrägeri och brott mot livsmedelslagen. Bluffen ska ha genererat stora intäkter.

På isländska restauranger fuskas det inte sällan med fisken. När Matís granskat vilka arter som står på menyn och dna-testat vad som senare faktiskt hamnar på tallriken är det ganska vanligt att det blir fel. Och mönstret är tydligt - det är arter som är dyrare i inköp som marknadsförs på matsedeln men de ersätts av billigare arter.

Nu verkar ett isländskt fiskeföretag ha bluffat på liknande sätt. Matvælastofnun har enligt ett pressmeddelande gjort en åtalsanmälan mot ett bolag som under 2010 och 2011 misstänks ha bytt ut havskatt mot lubb. Lubb är en betydligt billigare art än havskatt. Artbluffen ska ha gett företaget stora intäkter.

Den billiga lubben såldes genom tredje part vidare till utlandet som dyr havskatt.

Fiskebluffen kan ha varit ett brott mot såväl livsmedelslagen som bedrägeri. Eventuella brott mot livsmedelslagen är dock preskriberade. Om fallet går vidare till åtal blir det alltså för bedrägeri.

Här kan du läsa mer om missvisande information om fisk på isländska restauranger.

Gröna vänstern kan få strid mellan höger och vänster

Katrín Jakobsdóttir är ohotad som partiledare. Men när posten som vice ordförande blir ledig kan Gröna vänstern få en strid mellan partiets höger- och vänsterfalanger. Flera tänkbara kandidater tillhör de alltingsledamöter som motsatte sig regeringssamarbetet med Självständighetspartiet och Framstegspartiet.

Det har nu gått sex år sedan Katrín Jakobsdóttir tog över ledarskapet för Gröna vänstern. Som ordförande är hon fortfarande oomstridd. Hennes ställning internt är alltjämt mycket stark. Men den har försvagats något sedan Gröna vänstern för ett drygt år sedan valde att bilda regering med Självständighetspartiet och Framstegspartiet.

Innan samarbetet blev verklighet var det många - i synnerhet inom partiets vänsterfalang - som ifrågasatte beslutet att bilda koalition med Självständighetspartiet, det parti som åtskilliga väljare och medlemmar betraktar som Gröna vänsterns huvudmotståndare. Därefter har kritiken gällt det politiska resultatet av samarbetet.

Katrín Jakobsdóttir kommer att väljas om som partiledare när Gröna vänstern håller landsmöte i Reykjavík den 18 till 20 oktober i år. Men posten som vice ordförande blir vakant. Edward H. Huijbens har bestämt sig för att flytta utomlands och ställer därför inte upp för omval.

Edward H. Huijbens är turismforskare vid Háskólinn á Akureyri. Han är verksam inom kommunpolitiken och är dessutom ersättare i alltinget. När han valdes hösten 2017 var det just för att arbeta med kommunfrågor. Edward H. Huijbens har dock inte varit särskilt synlig sedan han tillträdde.

Inom Gröna vänstern har posten som vice ordförande traditionellt närmast varit ett sätt att jämka mellan olika falanger. Katrín Jakobsdóttir var länge vice ordförande när partiet leddes av grundaren Steingrímur J. Sigfússon. Han har en stark landsbygdsprofil - medan hon talade till många unga storstadsväljare.

När hon tog över som partiledare valdes Björn Valur Gíslason till vice ordförande. Han hade en liknande profil som Steingrímur J. Sigfússon - och han betraktades i praktiken som ett språkrör för den tidigare ordföranden.

Höstens val av vice ordförande kan bli en kamp mellan höger och vänster som får falangstriderna inom partiet att blossa upp. Det ryktas om att åtminstone tre alltingsledamöter är intresserade av posten.

Där finns Andrés Ingi Jónsson och Rósa Björk Brynjólfsdóttir. Bägge motsatte sig beslutet att gå i koalition med Självständighetspartiet och Framstegspartiet. De har vid en rad olika tillfällen också öppet deklarerat sitt missnöje med regeringens politik i olika frågor.

Men där finns också Kolbeinn Óttarsson Proppé. Han står Katrín Jakobsdóttir nära och har backat upp henne både internt och externt sedan hon blev statsminister för ett drygt år sedan.

I valet 2017 besegrade Edward H. Huijbens motkandidaten Óli Halldórsson, kommunpolitiker i Norðurþing, med 148 röster mot 70. I Norðurþing ingår Óli Halldórsson i den majoritet som - tillsammans med Självständighetspartiet och Socialdemokraterna - styr kommunen.

Även om många inom Gröna vänstern tveklöst gärna skulle se en företrädare för landsbygden som vice ordförande är det inte troligt att Óli Halldórsson skulle ställa upp på nytt. Han har dock inte försvagat sin ställning sedan 2017. I övrigt är det inom Gröna vänstern tämligen ont om profilerade politiker med stark landsbygdsanknytning.

Här kan du läsa mer om 2017 års val av vice ordförande.

Skandalpolitiker fortsätter nobba alltingets granskning

Skandalpolitikerna från Klaustur förlorar även i Landsréttur. Domstolen ger inte de fyra centerpartisterna rätt att samla in bevis inför en eventuell rättsprocess mot visselblåsaren Bára Halldórsdóttir. Samtidigt fortsätter Sigmundur Davíð Gunnlaugsson och Gunnar Bragi Sveinsson att bojkotta alltingets granskning av deras påstådda kohandel med ambassadörsposter.

När alltingets konstitutions- och tillsynsnämnd i förra veckan samlades för att utreda kohandel med ambassadörsposter valde de två huvudpersonerna ännu en gång att strunta i mötet. Ingen av de två inbjudna centerpartisterna, Sigmundur Davíð Gunnlaugsson och Gunnar Bragi Sveinsson, dök upp.

Det var under barrundan på Klaustur i Reykjavík i november förra året som Gunnar Bragi Sveinsson skröt om hur han hade säkrat ett framtida ambassadörsjobb till sig själv. Som en tjänst åt Självständighetspartiet skulle han ha utsett tidigare partiledaren Geir H. Haarde till ambassadör i USA. Och som tack skulle han alltså själv senare få en liknande post.

Även Sigmundur Davíð Gunnlaugsson hävdade under barrundan att det var just så det hade gått till. Men när Bára Halldórsdóttirs inspelade samtal från utekvällen läcktes till medierna förnekade bägge att det förekommit kohandel. Gunnar Bragi Sveinsson sade nu att han bara skämtat om att han och Självständighetspartiets ledare Bjarni Benediktsson på detta sätt gjort varandra en tjänst.

Bjarni Benediktsson och utrikesminister Guðlaugur Þór Þórðarson hade innan skandalkvällen på Klaustur ett möte med Sigmundur Davíð Gunnlaugsson för att diskutera Gunnar Bragi Sveinssons intresse för en ambassadörspost. Bjarni Benediktsson förnekade under nämndens möte att han aldrig gett några sådana löften till Gunnar Bragi Sveinsson till följd av utnämningen av Geir H. Haarde:

"När det gällde det beslutet fanns det inte som grund något löfte från min sida av något slag - varken förr eller senare - om att det i utbyte mot den utnämningen skulle följa något slags tjänst. ... I dessa samtal diskuteras denna fråga aldrig i sammanhanget om att något löfte eller förpliktelse ska infrias. Utan det som fördes fram var enbart Gunnar Bragis intresse för att undersöka möjligheten att i framtiden arbeta inom utrikesdepartementet."

Guðlaugur Þór Þórðarson sade under utfrågningen att inte heller han hade gett några löften till Gunnar Bragi Sveinsson. Under mötet med Sigmundur Davíð Gunnlaugsson berättade han att hans fokus snarare var att minska antalet ambassadörer.

Både Sigmundur Davíð Gunnlaugsson och Gunnar Bragi Sveinsson valde alltså att bojkotta mötet. Sigmundur Davíð Gunnlaugsson sade i ett uttalande att han inte ville diskutera innehåll i samtal som blivit offentliga genom vad han beskrev som olagliga metoder. Gunnar Bragi Sveinsson hävdade i ett uttalande att han inte ville delta i något skådespel.

Tillsammans med Anna Kolbrún Árnadóttir och Bergþór Ólason - de två övriga centerpartister som var med under utekvällen på Klaustur - förlorar Sigmundur Davíð Gunnlaugsson och Gunnar Bragi Sveinsson även i Landsréttur. De vände sig till domstol för att få rätten att samla in bevis inför en eventuell rättsprocess.

Landsréttur skriver att det inte finns något skäl till att tillåta sådan bevisinsamling. Dessutom har flera av centerpartisternas krav visat sig vara praktiskt omöjliga att uppfylla. De ville ha bilder från övervakningskameror på domkyrkan - men där finns inga kameror. Och övervakningsfilmerna från alltinget har redan raderats.

De fyra centerpartisterna krävde dessutom övervakningsfilmer och kvitton från Klaustur. I inlagan till Landsréttur hävdar de att det är oklart hur inspelningen av deras samtal gick till. De tror också att Bára Halldórsdóttir kan ha haft medhjälpare.

Héraðsdómur Reykjavíkur - som var första instans i målet - sågade påståendena och dömde ut dem som grundlösa. Inför Landsréttur skärpte centerpartisterna retoriken ytterligare och hävdade att Bára Halldórsdóttir talade osanning. Men inte heller här har de någon framgång.

Domstolen skriver att Klaustur kommer att spara övervakningsfilmerna i minst sex månader. Och isländsk lag gör att de måste spara alla underlag för redovisningen - och där ingår kvitton som skulle kunna visa vilka som befann sig på baren under kvällen - i sju år. Därför anser Landsréttur att det inte finns några skäl att tillåta bevisinsamling inför en eventuell rättsprocess.

Beslutet innebär att de fyra centerpartisterna nu måste avgöra om de tänker stämma Bára Halldórsdóttir utifrån befintlig information. Efter nederlaget i Landsréttur tvingas de betala 300 000 isländska kronor i rättegångskostnader.

Persónuvernd har redan inlett en granskning av skandalen på Klaustur. De fyra centerpartisternas beteende på Klaustur kommer även att granskas av alltingets presidium. Men där har samtliga förklarat sig jäviga.

Presidiet har nu enats om att utse ett litet presidium som i sin tur får uppdraget att välja minst två alltingsledamöter som ska leda granskningen och ta den vidare till alltingets etiska nämnd.

Här kan du läsa mer om skandalen på Klaustur, här kan du se mötet i alltingets konstitutions- och tillsynsnämnd och här kan du läsa domen i sin helhet.

Dagens citat

"Jag är övertygad om att år 2019 blir större än 2018 när det gäller turisters ankomst till landet. Driften ska gå bra i år. ... Bokningsläget är åtminstone lika bra som i fjol."

Þórður Birg­ir Boga­son, vd för RR Hót­el, säger i Morgunblaðið att han tror att turismen till Island slår nya rekord under 2019.

Dagens bonuscitat

"Vi får ofta turister som frågar om inspelningarna av serien. En gång kom en kvinna från Asien hit och hon skrek och hoppade som en liten flicka när jag berättade att detta var inspelningsplatsen. ... De vill få titta in i verkstaden och i källaren. Så tar de bilder och jag berättar för dem hur det var när avsnitten spelades in. Man har halvt om halvt blivit guide. Jag skulle inte gå så långt som att säga att människor är på pilgrimsvandring, men de som har sett avsnitten kommer hit och de är i allmänhet mycket nöjda."

Daníel Aron Sigurgeirsson, butikschef på Skeljungur på Laugavegur i Reykjavík, säger i DV att det ständigt kommer utländska turister till bensinmacken för att se inspelningsplatsen för tv-serien Næturvaktin - läs mer här.

Gästblogg: Vinterfesten Þorrablót

Till dagens þorrablót hör det rökta fårköttet, hangikjöt, och lite av den
traditionella surmaten, syrad med vassla som konserveringsmedel.
Plus en hel del annan god isländsk mat.

Månens och solens månader
Vår kalender hör ihop med den kristna kyrkan och en tideräkning efter solens gång. Ett äldre sätt, som till en del levat kvar på Island, är att räkna med två årshalvor, sommar och vinter. Året hade då tolv månader med 29 dagar i varje, beräknade efter månens gång. Till detta lades den kristna veckoräkningen.

Þorri
Månaden Þorri lär ha börjat med första nymåne efter vintersolstånd. När den isländska kalendern räknats om år 1700 kom Þorri att inledas fredagen mellan 19 och 25 januari. Det är då midvinter, i vinterns trettonde vecka.
I år (2013) är det 25 januari och dagen kallas Bóndadagur, husbondens dag. Den finns omtalat i folksagorna upptecknade vid mitten av 1800-talet. Husbonden skulle få något gott att äta och också bjuda sitt husfolk på något. Själva namnet Þorri är känt från 1200-talet och ordet þorrablót från medeltiden.

Þorrablót
Hur detta ”blot” gick till vet ingen, men i slutet av 1800-talet var det några ämbetsmän och studenter i Reykjavik, och även i Köpenhamn, anordnade fest med mat och dryck och kallade det þorrablót. De sjöng och drack skål till Þorri, vintern personifierad. Så föll den seden bort, men levde kvar några ställen på isländska landsbygden.
Några hembygdsföreningar återupplivade festseden i Reykjavik vid mitten av 1900-talet. Den moderna restaurangen Naustið tog 1958 fram traditionell surmat, som syrade fårskallar, sylta, korv, lammtestiklar och sur haj, och serverade den med glödbakat bröd och smör i stora trätråg, snidade efter förebilder på Nationalmuseum.
Sedan dess har festen varit populär och þorramatur varit ett begrepp.

Vinterfesten Þorrablót.

Isländsk mat
Till dagens þorrablót hör det rökta fårköttet, hangikjöt, och lite av den traditionella surmaten, syrad med vassla som konserveringsmedel.
För att göra mjölkrätten skyr, separerades grädden från mjölken och sedan värmdes skummjölken med en tillsatt sur kultur. Mjölken koagulerade, lyftes upp och kvar var lätt sur vassla eller mýsa. Den hälldes i stora såar och i dem förvarades inälvsmat, korv och kött som inte skulle rökas för att kunna förvaras. Vasslan blev allt surare under vintern och i den fann forskare tidigt vitamin C. Idag kan vassla köpas i tetrapak, men det är inte längre vanligt som förr att ha blod- och leverkorv i mýsa i kylskåpet för att äta med havregröten.
Mörkt isländskt rågbröd och flatkaka, osyrat bröd bakat på häll, brukar också serveras och lite annat gott, också för dem som står frågande inför surmat.
Þorri följs av månaden Góa som inleds med Konudagur, kvinnans dag, sedan kommer Einmánuður i slutet av mars, den sjätte och sista vintermånaden.

Nanna Hermansson

Ursprungligen publicerad 16 januari 2013 av Samfundet Sverige-Island

Högsta arbetslösheten på Island under 2018

Arbetslösheten på Island steg under december till 2,7 procent. Det var tredje månaden i följd som andelen islänningar utan jobb ökade. Arbetslösheten växte i samtliga regioner utom en - och Vinnumálastofnun förutspår i en prognos att den kommer att fortsätta öka även i januari. Växte gjorde också andelen utlänningar bland de arbetslösa.

2018 var året då högkonjunkturen mattades av. Det märktes inte minst i arbetslöshetsstatistiken. I december var 2,7 procent av islänningarna utan jobb - en ökning med 0,2 procentenheter jämfört med föregående månad. I december 2017 var arbetslösheten 2,2 procent.

Och utvecklingen ser inte ut att vara på väg att vända. Vinnumálastofnun räknar i en prognos med en fortsatt ökning i januari. Redan nu är arbetslösheten den högsta på två år - och då påverkades den markant av en tillfällig strejk bland sjömän.

Arbetslösheten ökade i samtliga regioner utom en under december. Högst var den på Suðurnes med 4,3 procent, en uppgång med 0,4 procentenheter. Därefter följde huvudstadsregionen med 2,7 procent (oförändrat), Norðurland eystra med 2,7 procent (+0,4), Austurland med 2 procent (+0,2), Suðurland med 2 procent (+0,2), Västfjordarna med 1,7 procent (+0,1), Vesturland med 1,7 procent (+0,3) och Norðurland vestra med 1,4 procent (+0,1).

Gapet mellan män och kvinnor ökade under december. Då var 2,8 procent av kvinnorna och 2,6 procent av männen arbetslösa.

Ungdomar i åldern 18 till 24 år fortsatte att stå utan jobb i lägre utsträckning än snittet. Arbetslösheten i gruppen var 2,3 procent i december. Samtidigt utgjorde utländska medborgare 35 procent av de arbetslösa. För ett år sedan var motsvarande siffra 28 procent. Däremot har andelen långtidsarbetslösa sjunkit från 20 till 18 procent.

Under 2018 var det totalt 864 personer som tvingades gå i samband med massuppsägningar. Så många har inte tvingats gå efter massvarsel sedan 2009, ett år då många uppsägningar kom som en följd av finanskraschen hösten 2008. Under 2018 gjordes 15 massuppsägningar - vilket betydde att det rörde sig om varsel som drabbade minst 30 personer.

Här kan du läsa mer om arbetslösheten på Island.

Dagens citat

"Jag åkte dit och provåt. Jag tyckte det var jättegott och på den vägen är det."

Patrik Johansson, delägare i Hlölli - det svenska namnet för den isländska snabbmatskedjan Hlöllabátar - som i fredags öppnade en ny restaurang i Sölvesborg, i Blekinge Läns Tidning om hur han fick idén till lanseringen i Sverige - läs mer här.

Dagens bonuscitat

"Det finns små sexscener i böckerna - inget snusk enligt min mening. Utan bara något som är en del av livet, en krydda i tillvaron. Fransmännen tycker att det är fantastiskt, väldigt häftigt, men detta irriterar britterna. Jag har behövt arbeta med det brittiska förlaget för att snygga till det lite."

Författaren Lilja Sigurðardóttir i Morgunblaðið om hur hon fick anpassa skildringen av en kärleksrelation mellan två kvinnor inför utgivningen i Storbritannien av romanen Netið.

Gästblogg: Samfundet Sverige-Island 80 år

I hamnområdet Austurhöfn i Reykjavik ligger konsert- och operahuset Harpa.

Inför Nordiska rådets höstmöte i Stockholm 2009 publicerade Gunnar Wetterberg en helsidesartikel i Dagens Nyheter om att tiden var mogen för en nordisk union. Det var ett glädjande initiativ som påminner om att bakom det formella nordiska samarbetet, både inom Nordiska rådet och mellan de olika ministrarna, Nordiska ministerrådet, ligger många enskildas insatser.

Genomgående finns fredstanken som grund i ideellt nordiskt samarbete i vänföreningar och kulturfonder. Under första världskriget när frågan om Islands självständighet var laddad bildades 1916 Dansk-Islandsk Samfund efter några tidningsartiklar och debatt. Krafter inom föreningen verkade för den gynnsamma unionen mellan de två självständiga rikena 1918. Överenskommelsen kom till efter svåra förhandlingar och överlämnades i Reykjavik den 1 december 1918, självständighetsdagen. En av tvistefrågorna hade lösts genom att en bilateral, dansk-isländsk kulturfond bildades.

Det bilaterala samarbetet är speciellt för Norden och håller samman det nordiska på ett sätt som sällan framhävs. Nu finns fler än sexton ideella, ömsesidiga, nordiska kulturföreningar, äldst är det nämnda Dansk-Islandsk Samfund. Därefter kommer Samfundet Sverige-Finland som 1924 bildades av den Finländska föreningen från 1919. Det var samma år som Föreningen Norden samtidigt skapades i Danmark, Norge och Sverige. Den tredje äldsta är Samfundet Sverige-Island som går in på sitt 80:e år.

Samfundets tillkomst
Samfundet Sverige-Island stiftades den 12 maj 1930 och fick säte i Stockholm. Den drivande kraften vid Samfundets tillkomst var redaktör Ejnar Fors Bergström. Bland stiftarna fanns professorn i nordiska språk Elias Wessén och språkmännen Gunnar Leijström och Jón Magnússon. Syftet var att öka kunskapen om och intresset för Island samt att stimulera samarbete mellan Sverige och Island.

Ejnar Fors Bergström, son till David Bergström och ofta kallad Hosianna, hade som journalist rest till Island 1929 och rapporterat för Svenska Dagbladet. Det var som en föreberedelse inför svenskt deltagande på alltingets tusenårsjubileum sommaren 1930. Artiklarna återkom i hans bok Island i stöpsleven. Han hade slagits av det intresse och den välvilja för Sverige som han mött och bland svenskvännerna fanns Ásgeir Ásgeirsson, som studerat i Sverige. Ejnar Fors Bergström fann riksdagsbeslutet att inför alltingsjubileet sända en svensk konsul till Island inte bara viktigt för sillimporten utan främst för kulturområdet. Detta intresserade honom särskilt och han hade noterat bristen på svenska böcker i det isländska nationalbiblioteket och medverkade till att ett modernt kulturbibliotek vid tusenårsjubileet överlämnades till Island som gåva från den svenska staten.

Gunnar Leijström hade några år tidigare arbetat som lärare i svenska på en isländsk folkhögskola och var medförfattare till en lärobok i svenska. Både han och Jón Magnússon, lexikograf och radioman på Island, stod tillsammans med Sven B. F. Jansson för den första isländsk-svenska ordboken som utkom 1943.

Redan det första året fick Samfundet 200 medlemmar. Föreläsningar om Island ordnades i Stockholm och i Göteborg med föreläsare som kompositören Jón Leifs, lektor Ragnar Jirlow, fil. lic. Dag Strömbäck och professor Jón Helgason. Samfundet vinnlade sig om att bilda ett isländskt bibliotek i Sverige eftersom de offentliga biblioteken var klent försedda med isländsk litteratur. En annan uppgift var att underlätta islänningars studier i Sverige och verka för att en islänning skulle få ett universitetslektorat för undervisning om isländskt språk och isländsk kultur.

En isländsk vecka
Föreningen Norden i samverkan med bl.a. Samfundet stod för en isländsk vecka i Stockholm den 14-19 september 1932. Föredrag hölls av professorerna Sigurður Nordal och Einar Arnórsson, statsminister Ásgeir Ásgeirsson och dr Guðm. Finnbogason. Författarna Gunnar Gunnarsson, Kristmann Guðmundsson, David Stefánsson och Halldór Kiljan Laxness läste ur egna arbeten. Skådespelaren Anna Borg Reumert läste isländska dikter i dansk översättning. Programmet innehöll också sång och musik, glimabrottning, konstutställning med tolv konstnärer i Galleri Modern, Nybrogatan 2, och Victor Sjöströms film, Berg-Eyvind och hans hustru. En utställning med isländska varor hölls också och en samling av nyisländska noveller gavs ut i översättning av Hjalmar Lindroth, professor i Göteborg.

Páll Ísólfsson berättar i sina memoarer att veckan blev så viktig för honom, att han aldrig kunnat glömma den. Han dirigerade isländsk musik på Operan, och när Islands och Danmarks kronprins Frederik dirigerade på Skansen, bad han honom spela nationalsången. På Skansen hölls ett fyrverkeri vars make han inte sett. Sista dagen hölls tebjudning i Vita havet på Slottet och gästerna stod uppradade efter sin nordiska nationalitet. Páll stod bredvid Halldór Laxness och kände sig orolig över hur mager kungen var.

”Jag tyckte mig höra kungen säga till Laxness: ” Ni är författare.” ”Ja, jah.” Och om vad skriver ni?” Efter en lång tystnad kom diktarens svar: ”Alt – alt muligen.” Efter detta vände kungen sig leende till mig och sade: ”Ni skall dirigera i kväll.” ”Ja, Eders majestät”, svarade jag tydligt. Konversationen var inspirerande.” 

När kungen passerat sade Laxness till Páll att han skulle fara till Ryssland nästa dag och Páll tillägger i boken att han kanske hellre borde ha stannat i Sverige.

En kväll gick ett trettiotal islänningar på krog. Operasångerskan María Markan sjöng och en greve bjöd hem dem alla till en enorm fest. Denna nämner även sångerskan, som ägnar den isländska veckan ett kapitel i sina memoarer. María hade då givit konserter i Tyskland men detta, att sjunga på Operan veckans sista dag, var större. Från besöket i Vita havet berättar hon att prinsessan Ingrid talade med henne en stund och tyckte att hon påminde om en vanlig, blomstrande isländsk flicka från landet. På hemvägen framförde gruppen ett liknande program på Universitetet i Oslo, for så hem över Bergen med M/S Lyra.

Föreläsningar, dotterförening och bokutgivning
År 1933 år gav professor Sigurður Nordal en serie föreläsningar under rubriken Den isländska ättesagans utveckling på Stockholms högskola och föreläste också i Göteborg, där en systerförening var verksam. Bibliotekarien Sigfús Blöndal talade om gammaldags skolliv både i Göteborg och Lund. Där hade Samfundets Skånekrets just bildats. Den arbetade efter samma inriktning som moderklubben i Stockholm med föredrag, evenemang. Bl.a. gjordes en resa till Island 1934. Samma år deltog också ett tjugotal av Samfundets 250 medlemmar i en färd till Island. En isländsk student fick studiestöd.

Följande vinter talade professor Magnus Olsen, Oslo, om Odin och i Lund berättade Viggo Zadig reseminnen och Hjalmar Lindroth föreläste. Boken Island för 100 år sedan, ett urval av litografier från Gaimards Islandsexpedition, gavs ut med inledning av Ejnar Fors Bergström.

Den förste innehavaren av ett lektorat i svenska vid Islands universitet, 1936–38, var Sven B. F. Jansson, senare riksantikvarie. Hans föredrag var så populära att universitetet fick lokalproblem, när skaror av åhörare strömmade till. Han deltog i förberedelserna för den svenska veckan i Reykjavik 1936 som hade hundratals svenska deltagare. Samma år ägde den svensk-isländska expeditionen till Vatnajökull rum. Dess svenske ledare var professor Hans W:son Ahlmann. Sigurður Þórarinsson och Carl Mannerfelt fanns bland deltagarna. Undersökningen kom att bli ett exempel på fruktbar gemensam forskning.

Den svenska generalkonsuln, Niels Jaenson, höll 1937 ett föredrag i rundradion där han berättade om den på grund av fisket svängande isländska ekonomin, det ökade handelsutbytet mellan länderna och behovet av en svensk stipendiefond för utbildning inom flera områden. Samfundet gav ut föredraget, där det också uppges att ett tiotal islänningar studerade i Sverige, främst vid Stockholms högskola och Tekniska högskolan. Han framhåller också vikten av besök på Island för det personliga mötet som ett led i utvecklingen av nordiskt samförstånd.

Studier i Sverige
Ejnar Fors Bergström hade verkat för att islänningar skulle utan individuell omprövning kunna studera i Sverige och det gick igenom. En av dem som studerade i Stockholm och blev Samfundet trogen var Sigurður Þórarinsson, Skallagrim kallad, knuten till institutionen för geologi och geografi 1932–1944. Han deltog i expeditionen till Vatnajökull 1936 och i den nordiska arkeologiska undersökningen på Island 1939. Han ledde 1948 en berömd exkursion till Island med geografer från Stockholm och Uppsala och den följdes på 1960-talet av ett flertal nordiska exkursioner. Det finns anledning att nämna detta här, eftersom Samfundet hade ett nära samarbete med högskolan under många år. Professor Hans Ahlmann var ordförande i Samfundet 1943-1950.

Under andra världskriget fortsatte sammankomsterna. Hjalmar Alving, språkman och pedagog, talade 1941 och vid flera tillfällen om den isländska ättesagan efter att ha översatt en rad sagor. Jónas Haraldz talade om Det nya Island växer upp och Hans Ahlmann och Sigurður Þórarinsson höll föredrag med titeln I Vatnajökulls rike 1943–44. Medlemsantalet var 110. Baldur Bjarnason talade om modern isländsk litteratur.

Birkagårdens Islandscirkel 1946-1967
Efter en nordisk studievecka på Laugarvatn 1939 arrangerad av Viggbyholmskommittén för nordiskt samarbete startades 1946 Birkagårdens Islandscirkel som var nära lierad med Samfundet. Cirkeln verkade som ett upplysningsorgan med föredrag, eget bibliotek, språklektioner och resor. Den förste föreläsaren var Sven B. F. Jansson. Ernst Stenberg var eldsjälen i och ledare av Islandscirkeln och han efterträddes av Tom Rosén. Cirkeln fick disponera lokaler på Birkagårdens folkhögskola.

Deltagarna i cirkeln sparade 10 kr i månaden till en första resa till Island som gjordes 1950. Då for 55 deltagare med ett chartrat SAS-plan på en 17-dagars-färd. Gruppen var bland annat hembjuden till Halldór Kiljan Laxness och uppvaktade honom med sång På återresan var lika många islänningar med på en nordisk rundresa. Utbytet var ett sätt att kringgå de besvärliga valutarestriktionerna som fanns för att minska importen och balansera den isländska statsbudgeten.

Kontakterna 1950 ledde till att en kör, Kantötukór Akureyrar, gjorde en resa i Sverige för att representera Island i Nordisk sångfest i Stockholm 13–17 juni 1951 anordnad av Sveriges Körförbund. Sångartävlingar och konserter hölls i Konserthuset, på Skansen och på Stadion. I tävlingsjuryn ingick Páll Ísólfsson. Kören hade bildats 1932 med kompositören Björgvin Guðmundsson som ledare. Áskell Jónsson dirigerade också och Fritz Weisshappel ackompanjerade på piano.

”Regnbågen”
För att göra resan möjlig anordnade Birkagårdens Islandscirkel, just ansluten till Samfundet, ett konstlotteri med 7.500 lotter och med konstverk av bl.a. Carl Eldh, Sven Erixon, Harald Lindberg, Lennart Pilotti, Gösta Idås, och Dagmar Thelander. Till detta lotteri hade Jóhannes S. Kjarval skänkt en tavla, ”Regnbågen”, som skickades tillsammans med en annan av Sveinn Þórarinsson med flyg till Bromma i november 1950.

”Tyvärr är den kanske inte så lämplig för utlänningar, men för dem som har studerat Kjarval och har kännedom av den isl. lyngmó [ljunghed] och den egendomliga belysningen i Kjarvals måleri, färgspel och mystik, kan det betyda en del. I förgrunden och till vänster är en gäsbevuxen sänkning, hvammur, en väg till höger etc. (kanhända Sig. Þórarinsson vill beskriva ordet hvammur). Denna tavla har Kjarval själv bestämt och skänkt åt kören. Det samma gäller Sveinn Thorarinsson, hans tavla är också en gåva, och värderas till ca 3 000 isl. kr., men Kjarval taxerar sin 6 000:-. Ramarna äro de originella ramarna från atelieret.”

Ovanstående är citerat ur ett osignerat brev som förvaras i Birkagårdens Islandscirkels arkiv daterat 19/11 1950 och adresserat till Ernst Stenberg. Troligen är det färdledaren Jón Sigurgeirsson på Akureyri som är avsändare. Det är intressant, eftersom tavlan finns i Samfundets ägo och det har inte varit känt varifrån den stammade.

Fler resor och bibliotek
Andra Islandsresan gjordes 1955 och den tredje resan 1960 varade 11 dagar. Båda gångerna besöktes Laxness på Gljúfrasteinn. Efter Samfundets deltagande i festligheterna kring Nobelpriset 1955 fanns det ett särskilt förhållande mellan författaren och Samfundet.

Samfundet anordnade nya resor till Island 1986 och 1989 tillsammans med Föreningen Norden och 1988 med Hässelby-Vällingby konstklubb.

Birkagårdens Islandscirkel byggde genom gåvor upp ett ansenligt bibliotek och för att komplettera detta ordnade Ernst Stenberg 1954 återigen ett konstlotteri med sex svenska och fyra isländska målningar samt konstböcker. När cirkeln upphörde 1967 delades biblioteket upp mellan Birkagårdens Folkhögskola, Stiftelsen Hässelby – De nordiska huvudstädernas centrum för kulturutbyte –, och Universitetsfilialen i Linköping. Samfundets del i biblioteket förvarades länge på vinden på Hässelby slott, Nordiskt kulturcentrum, och överlämnades 2003 till Föreningen Nordens Folkhögskola Biskops-Arnö. Där skall böckerna bli sökbara på internet.

Några styrelsemedlemmar i Samfundet
Samfundets styrelse bestod till 1948 främst av akademiker. Därefter sökte man få med personer från näringslivet. Sven Tunberg var ordförande 1950–1955, konsul Seth Brink i Salénrederierna 1955–1965, professor Gustaf Lindblad 1965–1968, professor Gunnar Hoppe 1968–1974. Genom hans stora kontaktnät kom många föreläsare inom naturvetenskaperna. Museichefen Olov Isaksson var ordförande 1975–1994. Han hade första gången deltagit i en arkeologisk undersökning på Island 1966 och ofta återvänt. Tillsammans med fotografen Sören Hallgren hade han gjort vandringsutställningen Islandia som visades på Historiska museet 1971 och gav samma år även ut boken Is och eld. Ordförande sedan 1994 är Nanna Hermansson, då chef på Stockholms stadsmuseum.

Bland Samfundets sekreterare märks Gunnar Leijström, Sven B. F. Jansson och Bengt Loman och kommendörkapten Nils Unnérus som skattmästare 1958. Tage Hedström, VD i Islandsbolaget, som importerade sill, var verksam som sekreterare 1949 och senare som skattmästare fram till 1993. Han lade under flera år ner mycket arbete på tidskriften Sverige-Island som sporadiskt gavs ut på initiativ av chefredaktör Sigvard Malmberg. Skattmästare sedan 1993 är aktuarie Erik Elvers.

Sekreterareposten övertogs av intendent Birger Olsson 1968 och 1975–1999 innehades den av intendent Hans Blidberg. De var båda verksamma inom stiftelsen Hässelby, som lades ner 2000. Sekreterare har därefter varit Ljúfa Elfwing, Rigmor Söderberg, Ylva Hellerud och sedan 2004 Ingunn Franzén.

Lokaler
Det första årsmötet hölls på Högloftet på Skansen, byggt just för föreningsliv. Föredrag och sammankomster hölls under många år i Geograficums lokaler i Gamla Observatoriet, därefter på Historiska museet. Jakobs församlingshem på Västra Trädgårdsgatan, Livrustkammaren, Stockholms stadsmuseum, Försäkringsbolaget Skandias och Högskolans lokaler har också utnyttjats liksom den isländska ambassadens. Sedan 2000 har Norden i Fokus, Nordiska Ministerrådets fönster mot allmänheten, funnits öppet också för de nordiska föreningarna med nordiska tidningar och böcker på Hantverkargatan 33. Fönstret stängdes, då rådet beslöt att Norden i Fokus skulle ägna sig åt opinionsbildning och lokalen lämnades 2009. Det är svårt för Samfundet och de andra bilaterala vänföreningarna att inte ha en enda nordisk mötesplats i Stockholm.

Stipendier
En av Samfundets viktigaste uppgifter var att dela ut stipendier till och därmed underlätta för isländska studenter i Sverige. Islands chargé d´affaires i Stockholm, Vilh. Finsen framhävde 1941, hur viktiga isländska studenter är för kulturutbytet mellan länderna, och han räknade med att de då var 25–30 stycken. Tidigare ambassadören Olof Kaijser kontaktade på 1980-talet näringslivet för en grund till stipendier som sporadiskt delats ut. Stiftelsen Svensk- isländska samarbetsfonden bildades 1994 som Sveriges gåva till republikens 50-årsjubileum och där kan resestipendier sökas.

Stiftelsen Barbro och Sune Örtendahls fond
Bland Samfundets Islandsvänner fanns makarna Örtendahl. Barbro Löfgren hade hört den gamle Hjalmar Alving berätta om isländska sagor på skolans lördagstimmar. Som utbildad tecknare valde hon att fara till Island på sin första semester 1948. Samma vår mötte hon på sillfrukost i Islandscirkeln sin blivande man, Sune, som då arbetade i marinens intendentur. Han hade varit på Island 1947 efter att ha mött och hjälpt en isländsk författare, som han träffade på en cykeltur på Gotland. Paret samlade på Islandslitteratur och gjorde två resor till Island 1972 och 1981. Efter Sunes bortgång skänkte Barbro med Samfundets hjälp biblioteket till Nordens Folkhögskola Biskops-Arnö 2002.

Barbro testamenterade en ansenlig summa till Samfundet och Stiftelsen Barbro och Sune Örtendahls fond bildades 2009. Syftet är att verka för ökade kunskaper om Island i Sverige genom utgivande av skrifter och utdelande av stipendier, de senare i första hand till studerande som skrivit uppsatser med god anknytning till Island. Stiftelsen kunde stödja Sagakonferensen i Uppsala 2009 genom ett bidrag till tryckning av de många föredragen.

Föreningsliv
Samfundet fortsätter att anordna föredrag om isländsk kultur och natur, visning av isländska filmer, som den om Kárahnjúkar, besök på utställningar med anknytning till Island till exempel Fångstfolk – jägarna i Utnorður (2002), Sverige i tio skepnader av Hjördís Augustsdóttir (2006) och Havsfiske, sex turer på Nordatlanten (2008), den senare med ekonomiskt bidrag av Samfundet.

Andra evenemang har varit mottagningar vid besök av president Vigdís Finnbogadóttir på Sjöhistoriska museet och Stockholms stadsmuseum. Med anledning av Islands 50 år som republik hölls en välbesökt heldag i samarbete med Hässelby slott 1994. Þorbjörn Broddason talade om Island och EU, Vigdís Grimsdóttir och Einar Kárason som sitt författarskap samt Borgthór Kærnested om islänningen i världen. I Hässelby visades 1998 utställningen Reykjavík 100 år och då hölls också ett dagsprogram Reykjavik, kulturhuvudstad 2000, med musik och föredrag av kulturnämndens ordförande Guðrún Jónsdóttir och Samfundets. Till hundraårsminnet av Halldór Laxness 2002 genomfördes i samverkan med flera andra ett program om författaren på Kulturhuset. Bl.a. visades en vandringsutställning om Laxness och en isländsk film. Samfundet medverkade i Svensk kulturvecka i Reykjavik 2002 och 2008 vid ett heldagsseminarium – Fiskeripolitik i de nordiska länderna på Sjöhistoriska museet.

Samfundet har vidare förmedlat böcker till medlemmarna men intresset för förmånsköp har minskat. En studiecirkel om Island hölls senast 2007. Årsmötet, den 1 december, och den efterföljande festen inramades av tal, sång och musik. Antalet medlemmar är omkring 120.

Under Samfundets 80 år har mycket förändrats och kontakterna mellan Sverige och Island har ökat. De tidiga resenärerna kunde känna sig försatta till sagatid samtidigt som de förundrades av allt det moderna. Många av Samfundets medlemmar har en gång besökt Island, aldrig glömt det och önskat att få veta mera om landets natur, kultur, folk och samhälle. Banden är starka mellan våra länder. Frågan är dock hur Samfundet framöver skall nå sin publik, när utbudet av fritidssysslor är så rikt som i Stockholm. Men en kväll med en levande berättare som förmedlar egen kunskap till en grupp med ett gemensamt intresse kan ge så oerhört mycket. Och Island lockar fortfarande.

Till slut ett varmt tack för mångårigt och värdefullt samarbete främst till – utan rangordning – Islands ambassad, Isländska föreningen, Isländska sällskapet, Svensk-isländska samarbetsfonden, Samfundet Sverige-Island i Lund och Malmö, Samfundet Sverige-Färöarna, Föreningen Sverige-Grönland, Föreningen Natur och Samhälle, Föreningen Norden och Norden i Fokus.

Nanna Hermansson

Ursprungligen publicerad av Samfundet Sverige-Island 18 maj 2010

Inga Sæland: Uteslutna var små män som hatade kvinnor

Det enda syftet med mötet på Klaustur i Reykjavík var att svika partiet. Det skriver Inga Sæland, ledare för Folkets parti, i Morgunblaðið. Där går hon till motangrepp mot de uteslutna alltingsledamöterna Ólafur Ísleifsson och Karl Gauti Hjaltason. Hon kallar dem "små män som satt och hatade kvinnor".

Efter skandalen på Klaustur uteslöts Karl Gauti Hjaltason och Ólafur Ísleifsson ur Folkets parti. Inspelningar avslöjade att de deltog på en barrunda med fyra centerpartister. Under kvällen försökte centerpartisterna övertala dem att byta parti.

Ólafur Ísleifsson kallade Inga Sæland för en fitta. Karl Gauti Hjaltason sade att hon inte var kapabel nog att leda Folkets parti. När inspelningarna av samtalen läcktes till medierna uteslöts bägge ur partiet. De valde att inte följa uppmaningen att lämna sina platser i alltinget. I stället sitter de kvar som politiska vildar.

Nyligen gick Karl Gauti Hjaltason till angrepp mot Inga Sæland. Han hävdade att hon misskött partiets ekonomi och gynnat familjemedlemmar genom att anställa dem för partiets räkning.

Nu svarar Inga Sæland i Morgunblaðið. Hon skriver att Ólafur Ísleifsson och Karl Gauti Hjaltason fick möjlighet att komma till köttgrytor som andra ordnat. Under barrundan på Klaustur var de "små män som satt och hatade kvinnor". Om de inte hade uteslutits hade Folkets parti varit medskyldigt till det beteende som de ägnade sig åt under barrundan:

"De höll på att svika partiet som fick dem invalda i alltinget. När det avslöjades vad som hade ägt rum där hade Folkets parti inget annat val än att kräva dessa två ledamöters avgång. När de inte följde detta så utesluts de ur partiet och fråntogs alla förtroendeuppdrag å dess vägnar. De hade genom sina gärningar förverkat allt förtroende."

Inga Sæland skriver vidare att det enda syftet med mötet på Klaustur var att svika partiet. Hon hävdar att de ingick i en konspiration som gick emot partiets grundprinciper. Folkets parti bildades för att arbeta för bland annat fattiga och pensionärer. I stället lierade de sig enligt Inga Sæland med Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, centerpartisten som hon beskriver som en krösus som nu åter skämde ut Island på den internationella arenan.

Hon tillbakavisar också kritiken mot hennes hantering av partiets ekonomi. Inga Sæland skriver att bokföring och redovisning har skötts utan anmärkningar. Folkets parti har i dag inga skulder. Hon hävdar i stället att kritiken är ett resultat av interna nederlag för Karl Gauti Hjaltason i omröstningar om hur partiarbetet ska bedrivas.

Här kan du läsa mer om Folkets parti och skandalen på Klaustur.

Dagens citat

Visa det här inlägget på Instagram

Ett inlägg delat av Katrín Jakobsdóttir (@katrinjakobsd) 15 Jan 2019 kl. 7:22 PST

"Där är jag hipp och cool till skillnad från verkligheten."

Statsminister Katrín Jakobsdóttir skriver på Twitter att hon skaffat sig ett konto på Instagram.

Älv utan bro stoppade ambulans i utryckning i Reykjavík

När Sveinn Sigurjónssons dotter ringde ambulansen i fredags tog det stopp vid tomtgränsen på Þverárkot i Reykjavík. Ambulansen kunde inte ta sig över älven Þverá och köra fram till huset. Lösningen blev till sist att han själv körde fram till vadstället. Kommunen gick nyligen med på att stå för en del av kostnaderna för att bygga en bro över älven.

Þverárkot vid fjället Esjas rötter i Reykjavík är sannolikt den enda gården i kommunen med en bofast invånare som måste åka genom en älv för att kunna ta sig hem. Och det är inte alltid det går. När Þverá fryser tvingas Sveinn Sigurjónsson gå på isen. När istäcket brister hamnar han ibland i älven.

Nyligen gick Reykjavíks kommun med på att stå för halva kostnaden för en bro över Þverá - en del som annars den boende skulle betala. Vegagerðin står för den andra halvan.

I fredags blev Sveinn Sigurjónsson, som snart fyller 80 år, akut sjuk. Hans dotter Kolbrún Anna Sveinsdóttir ringde honom strax efteråt. Då hade han först svimmat men senare lyckats ta sig upp på en soffa. Hon berättar i Morgunblaðið att hon ringde efter en ambulans.

Men när ambulansen kom fram till tomtgränsen tog det stopp. Föraren vågade inte åka genom Þverá. Tómas Gíslason, vice vd för Neyðarlínan, säger i Morgunblaðið att föraren ringde Sveinn Sigurjónsson. Han avrådde dem från att försöka ta sig över älven i en vanlig ambulans. I stället körde han själv fram till vadstället:

"Han fick veta att det var möjligt att komma med en större ambulans som kunde ta sig över älven men Sveinn lät det inte komma i fråga."

Sveinn Sigurjónsson ligger fortfarande på sjukhus i Reykjavík men är nu på bättringsvägen. Svanur Bjarnason vid Vegagerðin säger i Morgunblaðið att en passage genom Þverá kan komma på plats redan under januari.

Här kan du läsa mer om Þverárkot.

Två veckor utan flyg till Árneshreppur

En flyglinje som drivs med statliga bidrag. Det var ett skäl som kommunikationsminister Sigurður Ingi Jóhannsson angav för att inte påskynda bygget av en ny väg till Árneshreppur och för att inte hålla den befintliga vägen öppen under vintern. Men nu har det gått två veckor sedan det senaste flyget till den isolerade kommunen.

I vinter är det bara sjutton personer som bor i Árneshreppur, Islands mest isolerade kommun. Det är en halvering av den bofasta befolkningen på bara några få år. Som en konsekvens av utflyttningen har skolan lagts ned och den enda butiken i kommunen stängt.

Vägen till Árneshreppur var öppen en bit in i januari men är nu oframkomlig. Det kan dröja drygt två månader innan den öppnas på nytt.

För att förhindra att de sista kvarvarande invånarna ska överge Árneshreppur har politikerna i kommunfullmäktige vädjat till kommun- och kommunikationsminister Sigurður Ingi Jóhannsson. De har uppmanat honom att lägga pengar på att hålla vägen öppen även under vintern samt att påskynda bygget av en ny väg över Veiðileysuháls, den sträcka som är mest utsatt för laviner och oväder.

Svaret från Sigurður Ingi Jóhannsson blev nej. Han hänvisade bland annat till att staten ger bidrag till flyglinjen mellan Reykjavík och Gjögur, den enda flygplatsen i Árneshreppur.

Enligt tidtabellen ska det vara två avgångar i veckan. Men nu har inget flyg landat i Gjögur sedan den 4 januari. Dåligt väder och tekniska problem har enligt Litlihjalli varit de skäl som flygbolaget Ernir uppgivit. Om vädret gör det omöjligt att landa i Gjögur ordinarie tid ställs turen in och det görs inga senare försök att flyga.

Som en konsekvens av de inställda flygen har ingen post kunnat skickas till eller från kommunen på två veckor. Sedan vägen snöade igen har inget annat gods heller kunnat transporterats till Árneshreppur. Eftersom det inte längre finns någon livsmedelsbutik i kommunen är de boende som vill ha färskvaror hänvisade till transporter med flyg.

Nu har Sigurður Ingi Jóhannsson lovat att besöka kommunen för ett möte med invånarna. Bæjarins Besta skriver att något datum ännu inte har bestämts - vilket möjligen kan bero på de opålitliga kommunikationerna.

Förutsättningarna för dagens flyg - som i så fall alltså blir det första på två veckor - ser dock ut att vara ganska goda. Vindarna är måttliga och det kommer att vara molnigt, men inte mer än att sikten ska vara förhållandevis god.

Här kan du läsa mer om Árneshreppur.

Folkets parti åter över spärren till alltinget

Folkets parti tar sig på nytt över femprocentsspärren till alltinget. Även Centerpartiet - som också fått se väljarstödet sjunka efter skandalen på Klaustur - ökar i den senaste opinionsmätningen från MMR. Samtidigt växer avståndet mellan Självständighetspartiet och Socialdemokraterna. Försprånget är nu det största på åtta månader.

Efter skandalen på Klaustur i Reykjavík straffade väljarna de två inblandade partierna Centerpartiet och Folkets parti. I MMR:s decembermätning mer än halverades stödet för Centerpartiet. Och för första gången på nio månader klarade inte Folkets parti femprocentsspärren till alltinget.

I MMR:s nya mätning tar bägge partierna igen en del av det förlorade väljarstödet. Bäst går det för Folkets parti. Nu får partiet 6,7 procent, en uppgång med 2,5 procentenheter jämfört med föregående mätning.

Även Centerpartiet ökar - men uppgången är mer beskedlig. Centerpartiet får nu 6,9 procent, en ökning med 1 procentenhet.

Självständighetspartiet ökar med 0,1 procentenheter till 22,2 procent. Siffran är partiets bästa på åtta månader.

Gapet ner till Islands näst största parti är även det det största på åtta månader. Socialdemokraterna får nu 15 procent, en minskning med 1,9 procentenheter.

Piratpartiet behåller ställningen som tredje största parti med 13,8 procent, en tillbakagång med 0,6 procentenheter.

Framstegspartiet är nu fjärde största parti - något som inte hänt på drygt ett år. Ändå backar partiet med 0,8 procentenheter till 11,7 procent.

Det betyder i sin tur att Gröna vänstern nu är det minsta regeringspartiet. Partiet får 11,3 procent, en nedgång med 1,6 procentenheter.

Renässans har stöd av 7,8 procent av väljarna. Partiet backar med 0,7 procentenheter sedan förra mätningen.

Ljus framtid växer till den bästa opinionssiffran på elva månader. Stödet är dock 1,1 procent. Trots en ökning med 0,4 procentenheter är avståndet alltså långt till femprocentsspärren.

Övriga partier får 3,5 procentenheter.

Stödet för trepartikoalitionen - där Självständighetspartiet, Gröna vänstern och Framstegspartiet ingår - är 40,3 procent, en uppgång med 0,8 procentenheter. Det är tredje mätningen i följd som stödet för regeringen ökar.

Här kan du läsa mer om opinionsläget.

Dagens citat

"Det går inte att bo i det som det är. Det går inte att koppla in spisen som är en Solo-spis, men det görs till våren innan jag kommer i juni. Det har köpts nya plåtar till taket. Det är ett rostigt tak under som tas bort, det läggs nytt tak och plåtarna läggs på i vår och skorstenen åtgärdas."

Elísabet Sveinsdóttir, som bor i Lindarbakki i Borgarfjörður eystri, i RÚV om de reparationer som måste göras efter skador som uppstod under ett oväder innan hon flyttar in i huset i sommar - läs mer här.

Över 1 800 isländska elever får skolskjuts

Kommunal skolskjuts ser varje dag till så att över 1 800 isländska elever kommer till skolan. Många barn reser bara några få kilometer - men vissa elever sitter i skolskjutsen över två timmar om dagen. Längst till skolan har barnen på gården Þambárvellir i Västfjordarna. De går i skolan i Hvammstangi - vilket betyder 87 kilometer enkel resa.

Förra läsåret var det alltså drygt 1 800 elever som fick skolskjuts i kommunal regi till skolan. Det framgår i ett interpellationssvar från kommun- och kommunikationsminister Sigurður Ingi Jóhannsson till Självständighetspartiets Teitur Björn Einarsson.

Flest fick skolskjuts i Borgarbyggð. Där var det 119 elever som skjutsades till skolan. Nästan lika många - 110 elever - fick skolskjuts i Skagafjörður. Därefter följde Rangárþing eystra med 106 elever, Flóahreppur med 101 elever och Þingeyjarsveit med 99 elever.

Det var förra läsåret 52 av 74 isländska kommuner där minst en elev fick skolskjuts. I Árneshreppur i Västfjordarna fick samtliga elever skolskjuts - men antalet elever i skolan var bara två. De skjutsades från gården Steinstún och Norðurfjörður till Finnbogastaðaskóli, en sträcka på 7,3 kilometer enkel resa.

Betydligt längre hade barnen i Þambárvellir. De gick tidigare i grundskolan i Borðeyri, men när den lades ned sommaren 2017 fick de i stället resa mer än dubbelt så långt till Hvammstangi. De har nu 87 kilometer enkel resa till skolan.

Men de är inte ensamma om att dagligen behöva färdas långt till skolan. Nästan lika stort - 85 kilometer - är avståndet från Svansvík i Súðavíkurhreppur till skolan i Hólmavík.

Här kan du läsa mer om nedläggningen av skolan i Borðeyri.