Easy Jet importerar ett ton vulkanaska från Eyjafjallajökull

Ett ton vulkanaska från Eyjafjallajökull har hittat vägen från Island till Storbritannien. Men den här gången är exporten planerad. Askan är ett led i flygindustrins försöksverksamhet för att vid framtida vulkanutbrott kunna hålla igång trafiken utan att riskera att flyga in i askmoln. Experimentet utförs av lågprisbolaget Easy Jet i samarbete med bland annat flygplanstillverkaren Airbus och Jarðvísindastofnun vid Háskóli Íslands.

Våren 2010 lamslog vulkanutbrottet vid Eyjafjallajökull flygtrafiken i stora delar av Europa och Nordamerika. Över 100 000 flyg ställdes in på grund av utbrottet och miljoner passagerare blev strandsatta under eruptionen. Året därpå erupterade Grímsvötn och påminde flygindustrin om trafikens sårbarhet, även om bara knappt tusen plan denna gång tvingades kvar på marken.

De isländska vulkanerna - i synnerhet vid Vatnajökullregionen - förutspås vara på väg in i en period av hög aktivitet. Samtidigt är utbrott från Hekla och Katla sannolikt att vänta inom de närmaste åren. Andra områden där magma kan vara i rörelse, vilket i sin tur kan förebåda utbrott, är Krafla och Krýsuvík.

Brittiska myndigheter har inte enbart listat de isländska vulkanerna som ett hot mot flygtrafiken, utan också som ett hot mot hela Storbritannien. Men då handlar det om ytterst sällsynta utbrott som är så omfattande att de kan påverka klimatet och folkhälsan genom de giftiga ämnen som skapas i samband med eruptionen.

I samarbete med Jarðvísindastofnun vid Háskóli Íslands i Reykjavík har nu lågprisbolaget Easy Jet enligt ett pressmeddelande samlat in ett ton vulkanaska från Eyjafjallajökull. Askan ska användas vid ett experiment med två av Airbus testplan i augusti.

Det ena planet kommer att släppa ut aska som bildar ett askmoln. Det andra planet är utrustat med ett system som kallas Avoid, Airborne Volcanic Object Identifier and Detector, som fungerar ungefär som en väderradar.

Avoid använder infrarött ljus för att upptäcka askmoln i atmosfären på höjder mellan 5 000 och 50 000 fot. Systemet är så känsligt att det ska kunna avslöja höga koncentrationer av aska i luften på upp till 100 kilometers avstånd. Denna marginal ska vara tillräcklig för att finjustera flygrutten och därmed undvika askmolnen. Tekniken påminner om den som i dag finns ombord flygplan för att undvika oväder.

Systemet omfattar även prognoser som skapas på marken. Genom samma teknologi kan vulkanaskans rörelser i luften följas i realtid. Även här är syftet att hitta säkra vägar genom områden där det skulle kunna finnas askmoln.

Syftet är att minimera störningarna för flygtrafiken vid vulkanutbrott. De åtgärder som myndigheterna vidtog både 2010 och 2011, då luftrummet över delar av Europa och Nordamerika stängdes, fick kritik från branschen eftersom de ansågs vara onödigt stora och baserade på tveksamma grunder.

Easy Jet flyger till Keflavík från London, Manchester och Edinburgh.

Här kan du läsa mer om Eyjafjallajökull.

Dagens citat

"If Iceland does decide to abandon EU entry negotiations it will certainly not be isolated, despite its geographic location. It is a member of the European Economic Area and the European Free Trade Association and has recently become the first European nation to sign a free trade deal with China, in an agreement signed last month. While for Britain, the question of independence from the EU is often presented as a pendulum that swings between the seemingly mutually exclusive choice of trade with the EU and trade with the rest of the world, Iceland is proving that it is possible to choose both."

Anna Sonny vid den brittiska tankesmedjan Civitas i ett blogginlägg om Islands och Storbritanniens förhållande till EU.

Jón Gnarr om livet som borgmästare i Reykjavík

Stephen Markley är författaren av Tales of Iceland, en tämligen självupptagen och imponerande fördomsspäckad guidebok till Island. I boken intervjuas Reykjavíks borgmästare Jón Gnarr. Du ser intervjun i sin helhet ovan.

Fyra turister fast på isflak i Fjallsárlón

När isflaket gled in till Fjallsárlóns strand tog de fem amerikanska turisterna chansen, plockade med sig bord och campingstolar och hoppade på. Men isflaket blåste snart ut i islagunen och fyra av turisterna var plötsligt strandsatta. De kunde efter en timme undsättas av den lokala räddningstjänsten. Om isflaket hade vält hade turisternas liv varit i fara.

Fjallsárlón är den västligaste av fyra glaciärlaguner vid Breiðamerkursandur på den isländska sydkusten. Den östligaste är nu Jökulsárlón, som har växt ihop med Stemmulon, där tusentals turister varje sommardag stannar till för att se hur isberg kalvar från Breiðamerkurjökull, en utlöpare från Vatnajökull, och sakta glider ut mot Atlanten genom Jökulsá. I mitten finns Breiðarlón, som också samlar kalvade isberg från Breiðamerkurjökull. Längst till väster finns Fjallsárlón, den minsta av de tre, som fylls på med is från Fjallsjökull och rinner ut i havet genom den lilla ån Fjallsá.

Fyra amerikanska turister blev i går strandsatta på ett isflak i Fjallsárlón. När de besökte glaciärlagunen låg isflaket vid stranden. Turisterna passade på att utnyttja tillfället - och tog med sig bord och campingstolar för att ta en fikapaus på isflaket.

Men isflaket blåste ut från stranden. En av de fem turisterna lyckades hoppa av i tid, men de övriga fyra fann sig plötsligt strandsatta tio meter ut i lagunen. Ingen av dem vågade sig på att ta sig i land på egen hand.

Räddningarbetare från Hornafjörður och Öræfi kallades enligt ett pressmeddelande till platsen. Två personer som arbetar vid Jökulsárlón, och som också är frivilliga i räddningstjänsten, var först fram till Fjallsárlón med en liten båt. Vid Fjallsárlón fanns även en båt som bönderna i trakten brukar använda för att transportera får över lagunen.

Turisterna kunde snart undsättas och föras i säkerhet på land. De ska enligt uppgift ha tagit situationen med ro.

Att ge sig ut på isflak eller isberg i någon av glaciärlagunerna är dock inte att rekommendera. De kan nämligen välta, och den som hamnar i det iskalla vattnet - temperaturen ligger i regel vid den här tiden på året på omkring 2 grader - har inte många ögonblick på sig att rädda sig själv. Det är inte ovanligt att chockas vid kontakten med så kallt vatten. Då är också risken att förolyckas i lagunen akut.

Turisterna ska enligt räddningstjänsten inte ha insett faran med att ge sig ut på ett isflak. Vid Fjallsárlón finns, till skillnad från Jökulsárlón, inga skyltar som varnar besökare från att ge sig i vattnet.

Uppsats: Isländsk EU-debatt åter på ruta ett

Krisen fick den isländska EU-debatten att förändras och i tidningarna blev synen på unionen mer positiv. Inte av lust, utan för att ett inträde sågs som en väg ut ur svårigheterna. Men nu är tonen densamma som innan bankkollapsen drabbade Island hösten 2008. Fisket och vikten av självbestämmande framhålls som de avgörande skälen att stanna utanför EU. Det framkommer i Þórunn Elva Bjarkadóttirs magisteruppsats i internationella relationer som Vísir tagit del av.

Þórunn Elva Bjarkadóttir undersöker i sin magisteruppsats i internationella relationer hur EU-debatten utvecklades mellan 2007 och 2009. I uppsatsen analyserar hon både nyhets- och ledarartiklar i landets två största dagstidningar, Fréttablaðið och Morgunblaðið.

Innan krisen präglades EU-debatten av valutafrågan. Att år 2007, när den isländska ekonomin stod på sin topp, förespråka EU-medlemskap var sällsynt. Däremot fanns det farhågor kring den isländska kronan och dess stabilitet. När EU diskuterades under 2007 gällde det främst ett ensidigt byte av valuta från krona till euro, men detta skulle ske utan något ytterligare närmande till EU.

Debatten var dock begränsad. De diskussioner som fördes dök upp i kölvattnet av bankernas svårigheter under 2006 att få tillgång till kapital. Samtidigt tillträdde våren 2007 en koalition mellan Självständighetspartiet och Socialdemokraterna. Ett av regeringens val var att lägga EU-frågan på is under hela mandatperioden.

Under första halvan av 2008 blev EU-debatten hetare. I Fréttablaðið var attityden ganska positiv, i Morgunblaðið entydigt negativ.

Men det ändrade sig under hösten i samband med finanskraschen. Fréttablaðið fortsatte på den inslagna linjen mellan tonläget i Morgunblaðið inte längre var lika avvisande. Det talades enligt Þórunn Elva Bjarkadóttir om EU som en ekonomisk räddningsplanka. Ett medlemskap i unionen och euron som valuta skulle borga för stabilitet.

Det ekonomiska läget var avgörande för svängningen i debatten. Den förändrade attityden till EU berodde inte på en ny syn på unionen utan präglades snarare av ett slags riskminimering. Det fanns från isländsk sida egentligen inget intresse för EU i sig. Närmandet till unionen skedde helt utan lust. I stället var det målet att uppnå ekonomisk stabilitet som styrde debatten.

De diskussionerna avtog inte under början av 2009. I tidningsspalterna uppmanades politikerna att föra upp EU-frågan på dagordningen. I nyvalet våren 2009 var också en ansökan om EU-medlemskap en viktig punkt. Argumentet var detsamma - det fanns egentligen inget intresse för vad ett EU-inträde skulle kunna ge utöver en ersättare för den inhemska kronan.

Nu är dock debatten tillbaka på ruta ett. Þórunn Elva Bjarkadóttir säger till Vísir att EU-frågan på samma sätt som före krisen nu främst handlar om vikten av egen kontroll över fisket och fortsatt självständighet. Bägge dessa faktorer anges också som huvudargument mot ett isländskt inträde i unionen.

Här kan du läsa mer om Island och EU.

Dagens citat

"Det har i vinter gått mellan 40 och 50 miljoner till snöröjning när vi är vana att betala 13 till 14 miljoner. ... Vi hoppas ändå att vi får förståelse från den kommunala utjämningsfonden för att detta är en katastrof som vi inte kan hantera. När ett sådant väder drabbar ett begränsat område av landet är det inte rättvist att invånarna där ensamma ska bära kostnaderna."

Svanfríður Jónasdóttir, kommunchef i Dalvíkurbyggð, i Vísir om kommunens skenande kostnader för snöröjning efter en ovanligt lång och nederbördsrik vinter.

Dagens bonuscitat

"Jag tror att det inom många områden är en möjlighet för oss. Utanför landet har vårt rykte svärtats ned, att vi inte sköter våra förpliktelser. Nu visar det sig att vi alltid gjort det, precis som vi alltid sagt. Detta var bara inte ett lagligt krav. Nu har norrmännen börjat att skämmas för att inte ha stått bakom oss och dylikt. Detta kommer totalt att ändra bilden av Island igen."

Frosti Sigurjónsson, aktiv inom nätverket Indefence och alltingsledamot för Framstegspartiet, i Morgunblaðið om Icesave-domens konsekvenser.

Likfynd vid stranden i Kaldbaksvík

En människokropp som drivit i land upptäcktes i fredags kväll i Kaldbaksvík i Strandirregionen på norra Island. Platsen är bara bebodd under sommarmånaderna och kroppen kan därför ha legat länge på stranden. Den döda är ännu inte identifierad, men liket har inte kunnat kopplas till något känt försvinnande i området.

Likfyndet anmäldes till polisen sent i fredags kväll. En patrull från Hólmavík hämtade kroppen som nu ska identifieras. Det uppger polisen i ett pressmeddelande.

Kaldbaksvík ligger i Strandirregionen i Västfjordarna några mil norr om Drangsnes och strax söder om kommungränsen mellan Kaldrananeshreppur och Árneshreppur. Flera hus finns i viken, men inget av dem är bebott året runt. Eftersom framkomligheten till Kaldsbaksvík är begränsad under vintermånaderna är det få av husägarna som besöker platsen förrän en bra bit in på vårkanten. Trafiken längs med landsvägen är därför också gles.

Kroppen ska ha drivit i land, men det är oklart hur länge den legat på stranden. Det är möjligt att kroppen kan ha funnits på stranden ända sedan i höstas. Enligt uppgifter handlar det närmast om ett skelett, vilket kan tyda på att kroppen varit i havet en längre tid. Kroppen är så illa medfaren att det är oklart om det rör sig om en man eller en kvinna.

Fyndet har ännu inte kunnat kopplas till något känt försvinnande. I det aktuella området har ingen anmälts saknad varken till land eller sjöss på många år.

Skriðuland - i konkurs och till salu

Trots ökad trafik bommade vägbutiken Skriðuland på västra Island igen vid årsskiftet. Fastigheten togs över av Arion banki när förra ägaren gick i konkurs. Men intresse finns för att öppna på nytt. Och lokalbefolkningen hoppas på nya ägare som både kan skapa sommarjobb åt bygdens ungdomar och minska avståndet till närmaste livsmedelsbutik.

I februari förra året lades en av Islands anrikaste vägstopp, Skriðuland i Saurbær, ut till försäljning. Både butiken, bostadshuset och gästrummen var till salu. Men ingen nappade, och vid årsskiftet stängdes Skriðuland samtidigt som ägaren tvingades till konkurs.

Konkursen blev verklighet trots att trafiken förbi Skriðuland, som ligger mellan Búðardalur och Króksfjarðarnes, ökat kraftigt de senaste åren. Butiken - som också omfattar restaurang och bensinpumpar - ligger vid korsningen mellan väg 60 till och från Västfjordarna och väg 590 till Skarðsströnd. Trafiken på väg 60 har blivit betydligt tätare sedan hela sträckan till Ísafjörður blev asfalterad.

Ändå räckte alltså inte kundunderlaget för att hålla verksamheten vid liv. Sæmundur Kristjánsson, det sista kommunalrådet i Saurbæjarhreppur innan samgåendet med Dalabyggð, säger till Stöð 2 att han har stora förhoppningar om att en ny ägare ska ta över. Under sommaren har Skriðuland skapat sommarjobb åt bygdens ungdomar, och nedläggningen medförde att trakten gick miste om sin enda livsmedelsbutik.

I samband med konkursen togs fastigheten över av Arion banki. Flera ska enligt Stöð 2 ha varit intresserade av att köpa Skriðuland och på nytt öppna dörrarna.

Prislappen för Skriðuland är 24,9 miljoner isländska kronor. Då ingår bostadshuset byggt 1962, butiksbyggnaden med lager byggd 1957 och gästrum. Enligt fastighetsannonsen är dock renoveringsbehovet omfattande. Byggnaden med gästrum blev exempelvis aldrig fullt färdigställd.

Dagens citat

"All literature is visual arts. ... Maybe the French, and some Germans, write nonvisual novels. It's possible."

Sjón i Newsweek om sitt författarskap.

Foto: Johannes Jansson/Norgen.org

Dagens bonuscitat

"Here you can have the tycoon's children go to school with everyone else."

Björgvin Guðni Sigurðsson, tidigare alltingsledamot för Socialdemokraterna, i BBC om anledningarna till varför grova våldsbrott är förhållandevis sällsynta på Island.

Uppsats: Dyrkan av Justin Bieber är som religion

Fansens dyrkan av Justin Bieber kan jämställas med religiös tro. Att lyssna på tonårsstjärnans musik kan liknas vid en gudstjänst och att besöka en konsert som en pilgrimsfärd. Justin Bieber fungerar dessutom som en enande kraft för den troende publiken. Det är några av slutsatserna i en kandidatuppsats i teologi vid Háskóli Íslands, rapporterar Vísir.

Teologistudenten Sigurlína Sumarliðadóttir undersöker i sin kandidatuppsats, som godkänts vid Háskóli Íslands i Reykjavík, om så kallad Bieber Fever kan sägas ha religiösa drag. Hon drar i uppsatsen paralleller mellan fansens dyrkan av Justin Bieber och olika ritualer med koppling till religion och gudstro.

Slutsatsen är att beundrarnas idoldyrkan har mycket gemensamt med religiös tro. Justin Biebers fans ägnar sig nämligen åt ritualer som påminner om kyrkans traditioner. Att lyssna på tonårsstjärnans musik kan enligt Sigurlína Sumarliðadóttir jämställas med en gudstjänst och att besöka en konsert med en pilgrimsfärd.

Dessutom är Justin Bieber själv en person som för fansen får en roll som enande kraft. Han förenar beundrarna och får dem att känna gemenskap. Denna samhörighet kan också sägas ha en religiös aspekt, skriver Vísir.

Isländsk arbetslöshet på väg ned mot rekordlåga nivåer

Arbetslösheten på Island var 4,9 procent i april, en nedgång med hela 0,4 procentenheter jämfört med mars. Minskningen förutspås fortsätta under maj och då nå de lägsta nivåerna sedan landet drabbades av finanskrisen hösten 2008. Den största ljusningen på arbetsmarknaden sker på Suðurnes, den region som kämpar med den högsta arbetslösheten i landet. Det visar statistik från Vinnumálastofnun.

När de isländska storbankerna kollapsade hösten 2008 dröjde det ett halvår innan kraschen till fullo gjort sitt avtryck på arbetslöshetsstatistiken. Som mest räknade Vinnumálastofnun med en arbetslöshet på drygt 9 procent.

Sedan dess har arbetslösheten minskat från år till år. I sommar väntas den nå de lägsta noteringarna hittills efter kraschen. I april var arbetslösheten 4,9 procent, en minskning med 0,4 procentenheter jämfört med mars i år och hela 1,6 procentenheter lägre än april förra året.

Vinnumálastofnun förutspår en fortsatt tillbakagång i maj med upp till 0,7 procentenheter. Det skulle betyda den lägsta arbetslösheten hittills efter krisen. Den nuvarande bottennoteringen, 4,7 procent från juli förra året, väntas slås redan i maj. Under högsommaren kan arbetslösheten för första gången komma att sjunka under 4 procent.

Den största minskningen, med hela 1,2 procentenheter jämfört med mars i år, sker på Suðurnes där nu 7,6 procent står utanför arbetsmarknaden. I Reykjavíkområdet var arbetslösheten 5,3 procent (-0,4), Norðurland eystra 4,1 procent (-0,5), Suðurland 3,7 procent (-0,5), Vesturland 2,8 procent (-0,2), Västfjordarna 2,7 procent (-0,6), Austurland 2,5 procent (-0,2) och Norðurland vestra 1,8 procent (oförändrat).

Hela sex isländska kommuner hade full sysselsättning under april: Helgafellssveit och Skorradalshreppur i Vesturland, Skagabyggð i Norðurland vestra, Tjörneshreppur i Norðurland eystra, Fljótsdalshreppur i Austurland och Ásahreppur i Suðurland.

Arbetslösheten är just nu större bland kvinnor än bland män. I april stod 5,3 procent av kvinnorna utanför arbetsmarknaden jämfört med 4,5 procent av männen. Drygt hälften, 53 procent, av de arbetslösa har varit utan jobb i minst ett halvår.

Här kan du läsa mer om arbetslösheten på Island.

Dagens citat

"God tillsyn har betydelse och är underskattat inom politiken. ... Vi har byggt upp ett nätverk över hela landet och vill inte sjabbla bort det."

Heiða Kristín Helgadóttir, styrelseordförande för Ljus framtid, i Fréttablaðið om att hon blir högsta ansvarig för partiets alltingsgrupp trots att hon själv inte fick plats i parlamentet.

En video nästan från den sextiosjätte breddgraden

Den sextiosjätte breddgraden har - tack vare en viss klädtillverkare - blivit något av ett kännetecken för Island. Det är dock långt ifrån alla besökare som passerar denna breddgrad. I Västfjordarna ligger exempelvis Ísafjörður, Súðavík och Bolungarvík precis norr om denna breddgrad, i norr gör Ólafsfjörður, Húsavík och Siglufjörður detsamma och i nordost återfinns även Kópasker, Raufarhöfn och Þórshöfn norr om den sextiosjätte breddgraden. Men för att passera norra polcirkeln krävs ett besök på Grímsey eller Kolbeinsey, den lilla sjunkande vulkanön som utgör Islands nordligaste utpost. Ovan kan du se en resevideo med titeln 66° north, som visserligen inte innehåller några bilder från denna breddgrad men väl från Þingvellir, Skógafoss, Strokkur, Reykjavík och andra platser som nosar på den sextiofjärde breddgraden.

Årets första val skjuten - jakten på sillval återupptas

Årets första vikval är skjuten och till sommaren återupptas den storskaliga jakten på sillval. Samtidigt som turistnäringen fördömer valfångsten får den stöd från tunga namn inom Självständighetspartiet. Mycket tyder på att Islands nya regering kommer att se betydligt mer positivt på fortsatt valfångst än den avgående rödgröna koalitionen. Årets kvot är 180 sillvalar och 216 vikvalar.

Förra torsdagen sköt fångstmän ombord fartyget Hafsteinn SK årets första vikval. Den slaktades direkt för att kunna transportera köttet till butiker och restauranger. Kvoten för vikval är 216 djur, men den har inte varit i närheten av att utnyttjas till fullo under de senaste åren. Hafsteinn SK jagade förra året 53 djur. Ägaren Gunnar Bergmann säger i Fréttablaðið att målet är att under sommaren skjuta 50 till 70 vikvalar:

"Vi har haft nog med att ta hand om hemmamarknaden sett till den jakt som vi har bedrivit under de tre senaste åren."

Årets valjakt ser ut att bli betydligt mer omfattande än de två senaste somrarna. Sedan tidigare finns en konflikt mellan fångstmän och turistnäring.

Valskådningsföretagen hävdar att jakten inte är hållbar och att den skrämmer bort djuren från Faxaflói, den bukt utanför Reykjavík där omkring 175 000 turister förra året åkte på valsafari. Turistnäringen hävdar också att jakten är förklaringen till att allt färre större valar syns till i bukten.

Fångstmännen hävdar å sin sida att det i stället är turistbåtarna som skrämmer ut valarna längre till havs genom att så fort en val syns sätta kurs direkt mot dem. De åberopar också gärna de studier som visar att valskådning förändrar valarnas naturliga beteenden på ett sätt som skulle kunna leda till försämrad återväxt.

Den avgående rödgröna regeringen har försökt medla mellan parterna genom att upprätta en fredad zon i Faxaflói där ingen jakt får ske. Många djur skjuts dock direkt utanför skyddslinjen, vilket irriterar turistnäringen. Det har också förekommit anklagelser om att fångstmän inte respekterar den fredade zonen utan skjuter val även strax innanför skyddslinjen.

Valfångsten var en het potatis som regeringen fick i knät serverad av dåvarande fiskeministern Einar K. Guðfinnsson. Ett av hans sista beslut, innan koalitionen mellan Självständighetspartiet och Socialdemokraterna kollapsade i januari 2009, var att tillåta valfångst i fem år. Årets jakt skulle alltså kunna bli den sista. Men det finns inte mycket som tyder på det.

Den tillträdande regeringen, en koalition mellan Självständighetspartiet och Framstegspartiet, kommer sannolikt att se mer positivt på jakten. Jón Gunnarsson, alltingsledamot för Självständighetspartiet, skriver på Facebook att turistnäringens kritik mot valfångsten är osaklig eftersom jakten är hållbar och bygger på råd från undersökningar av beståndet av val. Han hävdar att påståendena om att jakten skadar turismen saknar grund - varje år ökar antalet utländska besökare, och intresset bland turisterna för att smaka på valkött är stort.

Hafsteinn SK är baserad i Hafnarfjörður och jagar vikval. Även i Ísafjörður i norr kommer viss jakt på vikval att ske. Det är Konráð Eggertsson ombord fartyget Halldór Sigurðsson som liksom de senaste åren siktar på att skjuta tre till fyra vikvalar under sommaren, rapporterar Bæjarins Besta.

I juni återupptar företaget Hvalur under ledning av Kristján Loftsson jakten på sillval från fartygen Hvalur 8 och Hvalur 9. Jakten har legat nere under de två senaste åren eftersom den inte burit sig ekonomiskt. Han har bland annat hänvisat till minskat intresse från Japan, som är en av få exportmarknader för isländskt valkött. Nu har lagret av fryst val betats av samtidigt som låga japanska fångster på nytt ska ha öppnat för export.

Årets kvot är 154 sillvalar. Hvalur kan dessutom jaga 26 sillvalar i en överförd kvot från förra året, eftersom den kvoten inte utnyttjades till fullo. Jakten väntas enligt Morgunblaðið skapa 150 säsongsarbeten vid valfångststationen i Hvalfjörður och i fryshusen i Hafnarfjörður och Akranes. Om vädret tillåter pågår jakten in i september.

Ferðamálasamtök Ísland, turistbranschens samarbetsorganisation, protesterar i ett uttalande mot jakten. Organisationen skriver att valarna är mer värda levande än döda, och att valskådningen ger intäkter som inte kan matchas av valfångsten. Jakten bedrivs enligt organisationen inte på hållbara grunder, och den skadar Islands rykte internationellt och hotar därmed turistnäringen.

Även valskådningsföretagens sammanslutning, Hvalaskoðunarsamtök Íslands, protesterar i ett uttalande mot Hvalurs beslut. Organisationen vill se ett totalt jaktförbud i hela Faxaflói. Valskådningen från Reykjavík blir nämligen allt sämre - och det är fångstmännen som får bära skulden för detta:

"Alla valskådningsföretag i bukten är överens om att sillvalen har minskat och att dess beteende har förändrats till det sämre utifrån valskådningens intressen. Djuren håller sig längre ifrån båtarna än tidigare, dyker tidigare på djupet och visar inte det nyfikna beteende som var påfallande innan jakten började."

Här kan du läsa mer om jakten på val.

Favoritplatser på Island - 32: Selvogur

Väg 427 från Grindavík mot Þorlákshöfn var länge en potthålsfylld plåga. Men efter att den asfalterats går det faktiskt att njuta av sträckan. Efter fåglarnas Hraunsvík och Krýsuvíkurbjarg sträcker sig vägen genom lavafälten Ögmundarhraun och Herdísarvíkurhraun innan det vindpinade samhället Selvogur uppenbarar sig vid kusten.

Här bodde faktiskt fler människor på 1600-talet då fisket var bättre. Växande sandbankar vid kusten gjorde det ständigt allt svårare att lägga till. I dag består Selvogur av några gårdar, några övergivna ruckel, en kyrka, en fyr, några får och mycket blåst.

Strandarkirkja är den största anledningen till att någon svänger in mot Selvogur. Kyrkan stod klar 1888 och har sedan dess renoverats i omgångar. Trots att församlingen inte är stor är Strandarkirkja en av Islands rikaste kyrkor. Någon form av kyrka har nämligen funnits på platsen ända sedan 1200-talet. Traditionen växte fram att den som bad till gud för att någon skulle botas lovade att skänka en slant till kyrkan om bönen infriades. Pengarna som strömmat in till kyrkan har gjort Strandarkirkja till en av de mest välbehållna på Island. Gåvorna har även bidragit till underhållet för otaliga andra kyrkor över hela landet.

Enligt folksagorna ska platsen ha kallats Engilsvík av sjömän som var i livsfara under en storm på Atlanten. De lovade ute på det öppna havet att resa en kyrka om de tog sig i land med livet i behåll. Plötsligt uppenbarade sig ett klart ljus som pekade ut riktningen mot stranden. När de fick fast mark under fötterna visade det sig att det var just en ängel som hade ledsagat dem till platsen. Sjömännen höll sitt löfte och byggde en kyrka där Strandarkirkja står i dag.

När havet inte är upprört är den långa kuststräckan populär. Det är sparsamt med turister, men många fotografer och fågelskådare uppskattar Selvogur. Vid Torfabær går det under sommarmånaderna att fika och campa.

Selvogur var länge ett isolerat samhälle trots läget mitt emellan städerna Þorlákshöfn och Grindavík. Gårdarna fick elektricitet så sent som under 1970-talet. Växtligheten är sparsam vilket gör att det inte går att ha några större hjordar på bete. Det öppna läget gör att vindarna i synnerhet under vinterhalvåret bidrar till att göra Selvogur till en måttligt gästvänlig plats.

När elektriciteten kom var det förmodligen redan försent att rädda kvar invånarna. I dag är ödehusen minst lika många som de bebodda gårdarna. Flera av de övergivna byggnaderna saknar vägförbindelse utan enda sättet att ta sig fram är över lava och ängar.

Islands sydvästra hörn är underskattat. Den totala avsaknaden av turistattraktioner lämnar liksom plats åt hav, vind och salt.

Dagens citat

"Under min tid började Island föra en självständig utrikespolitik. Den medförde att det i sig inte längre är självklart att vi i varje fråga hänger ned som spindlar från USA. Av denna anledning är det möjligen en fråga där vi och USA var oense. Den gällde Palestina. Det har tidigare kommit fram offentligt att där hade vårt goda samarbetsrike i väster andra åsikter än vi, och framförde dem omsorgsfullt."

Utrikesminister Össur Skarphéðinsson i Morgunblaðið om den avgående regeringens utrikespolitik - läs mer här.

Dalvíkurbyggð står bakom Eyþór Ingi Gunnlaugsson

I kväll stiger Eyþór Ingi Gunnlaugsson upp på scenen i Malmö Arena för att framföra Ég á líf i den andra semifinalen i Eurovision Song Contest. I dag är han bosatt i Reykjavíkområdet, men Dalvík i norr har inte glömt honom. I en video inspelad till stöd för Eyþór Ingi Gunnlaugsson hinner nästan hela kommunen Dalvíkurbyggð framföra sina lyckönskningar inför tävlingen. Där syns bland annat kommunchefen Svanfríður Jónsdóttir, släktingen Halldór Gunnlaugsson, regissören Júlíus Júlíusson, lärarna Dóróþea Reimarsdóttir och Hjörleifur Hjartarsson och så eleverna vid Dalvíkurskóli som själva framför Islands bidrag.

Här kan du läsa mer om Eyþór Ingi Gunnlaugsson.

Islands jakt på lunnefågel dubbelt så stor som hållbart

I minst 40 år har jakten på lunnefågel varit dubbelt så stor som beståndet tolererar. Dessutom fuskar många med rapporteringen av jakten och anmäler att bara hälften av det verkliga antalet fåglar fångats. Det visar en pågående undersökning av jakten på lunnefågel och andra alkor utförd av biologen Erpur Snær Hansen, biolog vid Náttúrustofa Suðurlands, skriver Morgunblaðið.

Beståndet av lunnefågel på södra Island hotar att kollapsa. Den utbredda fågeldöden beror främst på dålig tillgång till föda. Havstobis har nu tagit över efter lodda som det lunnefågeln främst äter. Men även jakten har länge varit mer omfattande än vad som varit ekologiskt hållbart.

Problemen är störst på Västmannaöarna, men över hela södra Island står beståndet av lunnefågel inför hotet av en akut kollaps. Dessutom sprider sig fågeldöden norrut.

Västmannaöarna har världens största koloni av lunnefåglar. Förra sommaren var återväxten visserligen den bästa på fem år, men bara i var femte håla fanns en unge med möjlighet att överleva. Födelsetalet klättrade då till 0,19 ungar per håla - men för att beståndet ska vara oförändrat krävs ett födelsetal på 0,584 ungar per håla.

Det hittills sämsta året var 2011, då bara omkring 500 lunnefågelungar överlevde sommaren. Den normala kullen brukar vara 500 000 ungar bara på Västmannaöarna. Den katastrofalt usla återväxten har medfört att ytterst få fåglar jagats under de senaste åren.

Erpur Snær Hansens undersökningar visar enligt Morgunblaðið att bristen på mat inte är den enda förklaringen. Lunnefågeln har också jagats alldeles för hårt under perioden 1968 till 2007. I snitt har 77 600 fåglar fångats på Västmannaöarna varje år. En hållbar jakt hade inneburit 36 300 lunnefåglar om året.

Det totala beståndet av lunnefåglar beräknas till 2,5 till 3 miljoner exemplar. Av dessa fanns cirka 830 000 lunnefåglar på Västmannaöarna år 2010. Det innebär att i snitt nästan var tionde fågel har jagats sedan 1968.

Men fusket med rapporteringen av jakten tycks vara utbrett. Erpur Snær Hansen säger i Morgunblaðið att bara varannan lunnefågel rapporteras till tillsynsmyndigheten Umhverfisstofnun:

"Jakten har varit för stor det senaste halvseklet. ... Det är dålig ordning på hur man rapporterar sin jakt. Data visar att endast hälften av det som jagas rapporteras. Med andra ord saknas hälften av jakten jämfört med jaktdagböckerna från jaktföreningarna på Västmannaöarna."

Enligt Erpur Snær Hansen utmärker sig jakten på lunnefågel som extremt underrapporterad. När det gäller fåglar som jagas med skjutvapen - lunnefågel fångas med håv - har Umhverfisstofnuns siffror visat sig vara korrekta. Han tror att problemet med för låg rapportering finns över hela landet. Det är nämligen ett par hundra personer som fångar majoriteten av de lunnefåglar som jagas.

Undersökningen kommer att presenteras i sin helhet i höst. Den omfattar även andra alkor än lunnefågeln.

Här kan du läsa mer om hotet mot lunnefågeln.

Favoritplatser på Island - 31: Vatnsleysuströnd

Den som vill uppleva det ensliga Island men inte har möjlighet att sätta kurs mot Västfjordarna eller Melrakkaslétta behöver bara svänga av från Reykjanesbraut på vägen mellan Reykjavík och Keflavík. Den 15 kilometer långa kuststräckan mellan Hvassahraun och Vogar kallas Vatnsleysuströnd. Namnet till trots finns flera vattentäkter längs stranden, men inga som når någon längre bit upp på land.

I dag bor ett hundratal personer i de gårdar som är utspridda över området. Ödehusen är betydligt fler. Vatnsleysuströnd är en plats där kvarlämnade gardiner fladdrar ut genom de spräckta fönstren. Vinden är ofta hård, vågorna ofta höga.

Under flera hundra år var Vatnsleysuströnd en plats där fiskarfamiljer trängdes i små husklungor längs stranden. Med roddbåtar styrde fiskarna ut mot de rika fångstvattnen just bortanför kustlinjen. Fisket var som mest livligt under 1800-talet.

Därefter har befolkningsutvecklingen gått i vågor. Den minskade när brittiska trålare började fiska vid Reykjanes, men ökade på nytt när även den nya tidens fartyg nådde Island och arbetare från hela landet sökte sig till Vatnsleysuströnd.

Den tiden är sedan länge förbi. I dag är Vatnsleysuströnd en avfolkningsbygd. Här finns en fiskodling, en golfbana, en grisuppfödare och Kálfatjarnarkirkja byggd 1893 och kulturminnesmärkt.

År 1932 räknades till 52 gårdar i området. Några år senare kom de första moderna fiskebåtarna till Vatnsleysuströnd. Vägande 25 till 40 ton kunde de inte likt de mindre båtarna landa sina fångster vid stranden. I stället byggdes en hamn i närliggande Vogar.

År 2006 bytte Vatnsleysustrandarhreppur namn till Sveitarfélagið Vogar. Kommunen hade år 2008 som mest 1 231 invånare, men har sedan dess minskat något. På lång sikt är dock trenden uppåtgående. Den absoluta majoriteten bor dock just i själva Vogar, även om de flesta arbetspendlar till Keflavík eller Reykjavíkområdet.

Vogar är en sovstad utan egentliga attraktioner. Den sista riktiga butiken i kommunen bommade nyligen igen eftersom kundunderlaget svek. Här finns pizzeria, bensinpump, badhus och en trevlig hamn att kika på. I stället försöker kommunen locka förbipasserande till att slumra en natt i Vogar på väg till eller från flygplatsen.

Då är ruinerna och ödegårdarna vid Vatnsleysuströnd ett bättre val. Inte för att det egentligen är så mycket att se, utan mer för att denna ödsliga och vindpinade kuststräcka med sitt obarmhärtiga lavalandskap är märkligt fridfull trots att susningarna från en av landets mest trafikerade vägar aldrig lämnar öronen.

Dagens citat

"Vi betalar också, även om vi har vunnit detta mål, och har inget annat val. Inte mer än till exempel brittiska och nederländska skattebetalare, som nu kan bli sittande med delar av kostnaden för regeringens beslut i dessa länder att direkt betala ut Icesave-kontonas innehavares insättningar."

Ólafur Þ. Stephensen, chefredaktör för Fréttablaðið, skriver i en ledare att islänningarna trots segern i Icesave-tvisten tvingas att betala enorma summor för bankkollapsen.

Julia Stiles om att filma på Island

Julia Stiles gjorde för några år sedan huvudrollen i Baltasar Kormákurs A Little Trip to Heaven, en film som till stor del spelades in på Island. Ovan berättar hon om sina upplevelser under inspelningstiden.

Sigmundur Davíð: Islands ekonomi sämre än väntat

Islands ekonomiska läge är betydligt sämre än väntat. Det hävdar Sigmundur Davíð Gunnlaugsson i en intervju med Eyjan, där han pekar ut den avgående rödgröna regeringen som skyldig till att medvetet försökt försköna bilden av statsfinanserna. Samtidigt ifrågasätts Sigmundur Davíð Gunnlaugssons uttalanden som ett sätt att försöka tona ned förväntningarna på den nya regeringen.

I snart två veckors tid har Framstegspartiets ledare Sigmundur Davíð Gunnlaugsson förhandlat med Självständighetspartiets Bjarni Benediktsson om förutsättningarna för ett regeringssamarbete. Att en ny regering och huvuddragen i en regeringsförklaring kan komma att presenteras redan i slutet av veckan är inte osannolikt.

Framstegspartiet gick till val på att möjliggöra stora nedskrivningar av bostadslån genom att till underpris köpa ut utländska fordringsägare ur de kraschade storbankernas konkursbon. Självständighetspartiet talade främst om stora skattesänkningar som vägen till att skapa fler arbetstillfällen och bättre ekonomi för hushållen.

Att någon form av lånerabatt blir verklighet tidigt under mandatperioden är nödvändigt för Framstegspartiet. Annars kommer Sigmundur Davíð Gunnlaugsson att tvingas hantera en svår svekdebatt. Samtidigt är nedskrivningarna inte helt enkla att kombinera med Självständighetspartiets löften om skattesänkningar.

En tydligare skiss på hur regeringen ska hantera hushållens bolån är att vänta i regeringsförklaringen. Självständighetspartiet lär få igenom vissa skattesänkningar - till exempel lär den rödgröna regeringens höjning av fångstskatten för fiskeindustrin antingen återkallas eller minskas avsevärt. Grönt ljus för ett aluminiumsmältverk vid Helguvík är att vänta. Regeringen behöver också presentera en plan för att avveckla kapitalkontrollerna. Det ryktas också att centralbankschefen Már Guðmundsson kommer att få sparken. Han anses vara både för socialdemokratisk, för eurovänlig och för samarbetsovillig.

Bjarni Benediktsson och Sigmundur Davíð Gunnlaugsson beskriver överläggningarna som framgångsrika. Men i en intervju med Eyjan går Framstegspartiets ledare ut och hävdar att Islands ekonomiska läge är betydligt sämre än tidigare känt. Han anklagar den avgående regeringen för att ha mörkat situationen för att få den förra mandatperioden att framstå som framgångsrik:

"Jag måste faktiskt medge att den senaste informationen om läget och utsikterna för statsfinanserna är ett betydande skäl till bekymmer. ... Om inget förändras är utsikterna mycket sämre än vad som påstods inför valet. Detta innebär dock först och främst en påminnelse om betydelsen av att den nya regeringen förändrar politiken i ekonomiska frågor och skapar förutsättningar för att  värdeskapandet kan öka och därmed statens intäkter. Nästa regering måste ta itu med stora utmaningar, men lyckligtvis är möjligheterna också enorma."

Sigmundur Davíð Gunnlaugsson säger i Vísir att intäkterna är mindre än beräknat samtidigt som utgifterna är större än förväntat. Han hävdar att det rör sig om ett gap på tiotals miljarder isländska kronor - och att regeringen medvetet fört väljarna bakom ljuset:

"Jag har till exempel varit kompromisslös med att budgeten utgjorde ett bedrägeri och att tala utifrån den som om den vore ett faktum och att här varit en statlig drift i balans under dessa år var något man inte skulle ha gjort eftersom de visste bättre."

Samtidigt ifrågasätts Sigmundur Davíð Gunnlaugssons utspel. Programledaren Egill Helgason undrar i ett blogginlägg om uttalandena är ett sätt att minska förväntningarna på den nya regeringen. Björn Valur Gíslason, vice ordförande för Gröna vänstern, skriver i ett blogginlägg att få siffror är så granskade som regeringens budget. Han ställer nu frågan om Sigmundur Davíð Gunnlaugsson försöker bluffa väljarna för att kunna undvika att genomföra vallöftena.

Här kan du läsa mer om regeringsförhandlingarna.

Favoritplatser på Island - 30: Hólmavík

Den som vill ha det underligt kikar in på häxmuseet Galdrasýning á Ströndum. Den som vill ha det vanligt kikar på trålarna som landar nät efter nät med skära räkor på kajen.

Hólmavík är den största platsen i den glesbefolkade Strandirregionen. Med 386 invånare kanske Hólmavík till och med kan kallas för en stad. Jämfört med Drangsnes, Borðeyri och Norðurfjörður är det dock tveklöst en metropol: Stor matbutik, stor bensinstation, stort badhus, stor kyrka, stor personlighet.

De flesta isländska samhällen har något museum för att locka besökare till ett stopp. I Hólmavíks fall är det dessutom Strandirs största turistattraktion, Galdrasýning á Ströndum.

Mellan åren 1625 och 1683 brändes minst 21 personer på bål i häxprocesser. Att syssla med svart magi var ett brott som straffades med döden. Trots att Västfjordarna sett till invånarantalet är Islands minsta region ägde över hälften av häxprocesserna rum just här.

Varför västfjordingarna skulle vara särskilt intresserade av att flörta med den mörka sidan går bara att spekulera i. Men vintrarna var långa och klimatet hårt. Förmodligen tog många risken att bjuda in svarta krafter bara för att säkra skörden och fiskelyckan eller för att få hjälp med arbetet. Men det kan förstås också ha varit så att västfjordingarna var ovanligt benägna att tipsa prästerna om grannar som de misstänkte höll på med något fuffens.

Galdrasýning á Ströndum berättar den fascinerande historien om häxprocesserna och de människoöden som drabbades av dem. Många dömdes säkerligen till döden på ytterst magra bevis. Andra fick inte ens chansen till en ny prövning - Sveinn Árnason dömdes vid Nauteyri men skulle släpas inför alltinget. Men de som var övertygade om att han var besatt av svart magi orkade inte vänta och brände honom i en skog på vägen. Sveinn Árnason blev förmodligen det sista offret för häxprocesserna.

Det är berättelserna som snärjer besökaren. Den som vill ha handfasta häxprylar lär gå besviken (även om modellen av likbyxorna - att skära av en annan människa skinnet och klä sig i det som ett par byxor - som skulle ge rikedom är småläskig). På museet finns en skål uppgrävd i Strandir på en plats där flera häxbränningar tros ha ägt rum. I skålen finns små spår - osynliga för blotta ögat - av mänskligt blod. Blodskålen hanteras med stor vördnad, och för den som vill tro är den ett förunderligt föremål från en underlig tid.

Granne med Galdrasýning á Ströndum är kafét Kaffi Galdur. Den som vill hålla liv i berättelsen om de mystiska Västfjordarna kan roa sig med att den sägs tillagas med magiska ingredienser.

Korv och hamburgare finns på bensinmacken. Men Hólmavíks trevligaste matställe är Café Riis, som på traditionellt landsortsvis går den där balansgången mellan folkligt (pizza och hamburgare) och fint (lunnefågel med blåbärssås och stekt fjällröding) och gör det alldeles utmärkt. God mat på en av Islands mest hemtrevliga restauranger.

Hólmavík har också ett härligt badhus, hantverksmarknaden Strandakúnst och några trevliga gator att strosa längs för att beundra de imponerande samlingarna av trädgårdstomtar och en hamn där det nästan alltid händer något.

Men runt Hólmavík finns många intressanta platser att upptäcka. Någon mil söder om staden finns Sauðfjársetur á Ströndum, en klappvänlig historielektion om fårets betydelse för Island. I krokarna ligger också Ferðaþjónustan Kirkjuból, ett trevligt gästhem vars knep för att locka besökare är att försöka göra ejdern till en attraktion.

Norr om Hólmavík blir det ännu bättre. Vid Klúka i Bjarnarfjörður ligger Kotbýli kuklarans, en fortsättning på häxmuseet i form av den återskapade bostaden för en förmodad häxa. På gång är också Kistan i Trékyllisvík ytterligare några mil norrut i Árneshreppur. År 1654 brändes där tre män levande på bål för sina påstådda häxkonster: Grímur Jónsson, Egill Bjarnason och Þórður Guðbrandsson.

Men bäst vid Bjarnarfjörður är Hótel Laugarhóll och badet som ligger bredvid. Laugarhóll är en underbar tjugofemmetersbassäng med milsvid utsikt över fjordlandskapet och intill finns ett litet bad där sittplatser har mejslats ut i stenen. Det varma vattnet kommer från bäcken som rinner förbi just här. En kort vandring härifrån finns dessutom Gvendarlaug, ett fornminnesmärkt litet bad där vattnet ska ha vigts av biskopen Guðmundur góði Arason på 1200-talet.

Hótel Laugarhóll har samma rustika charm som andra landsbygdshotell i regionen som Hótel Djúpavík och Hótel Flókalundur. Det är inte lyxigt, men med naturen och fågellivet som närmaste granne är det omöjligt att inte trivas.

Här kan du läsa mer om Árneshreppur och här mer om Drangsnes.

Dagens citat

"The two centre-right parties that implemented the policies that led to Iceland’s crash have emerged victorious. It is a stunning result. Their election manifestos feature familiar jargon of boosting the economy through low taxes and deregulation. Extravagant measures have been promised to improve consumption in an economy that needs to focus on minimising government debt after the personal spending binge in the pre-crash years. The vote went for short-term consumption instead of long-term and stable foundations."

Avgående näringsministern Steingrímur J. Sigfússon i Financial Times om den borgerliga valsegern på Island.

Sigtryggur Baldurssons guide till sitt Reykjavík

Foto: Útón

Musikern Sigtryggur Baldursson - mest känd från The Sugarcubes och skivbolaget Smekkleysa men han basar också över musikexportorganisationen Útflutningsskrifstofa íslenskrar tónlistar - föddes i Norge men har i större delen av sitt liv haft Reykjavík som sitt hem. I ett webb-tv-inslag hos The Guardian berättar han om bandets historia och visar runt till några av sina favoritplatser i den isländska huvudstaden. Du ser filmen här.

Besöksavgifter för turister till Mývatn införs nästa år

Markägarna tänker investera mångmiljonbelopp i Mývatnområdet under de närmaste åren. Och det är turisterna som kommer att få betala genom inträdesavgifter. Redan vid årsskiftet kan flera av Islands populäraste besöksmål som Dettifoss och Námafjall stängas av för den som inte betalar. Markägarna anser att avgifterna är nödvändiga för att kunna skydda och utveckla området, rapporterar RÚV.

Att naturskyddet på Island inte utvecklats i samma snabba takt som turistnäringen råder det ingen tvekan om. En rapport beställd av regeringen pekade för ett par år sedan ut flera av landets populäraste naturområden som direkt hotade av den stora anstormningen besökare. Om inget görs riskerar stora naturvärden att gå förlorade för evigt.

Många av naturpärlorna är i privat ägo. Och många markägare anser att myndigheterna reagerar alldeles för långsamt. Ett problem är säkerheten vid platser som Geysir, ett annat är den stora belastningen som besökarna utgör för den sköra växtligheten vid platser som Mývatn, Landmannalaugar, Gullfoss och Þingvellir.

För att skydda naturen och erbjuda turisterna bättre service diskuteras inträdesavgifter på många håll. Först ut blir Hveragerði, där kommunen i år börjar ta ut en avgift från alla besökare till den park med heta källor som finns i stadens centrum. Avgifter är även på gång vid Geysir, där markägarna säger sig ha tröttnat på myndigheternas oförmåga att förbättra situationen.

Men det kan också gå som vid vulkankratersjön Kerið, där markägarna inte kom överens med staten eller researrangörerna och därför valde att stänga området för gruppresor.

Vid årsskiftet införs sannolikt avgifter för att besöka Mývatnområdet. Ägarna av fastigheten Reykjahlíð står bakom beslutet, och den omfattar utöver delar av sjön och stränderna även de heta källorna Hverir vid Námafjall, västra sidan av vattenfallet Dettifoss och Leirhnjúkur vid vulkanen Krafla. Hit hittar omkring 300 000 turister varje år.

Nyligen tog myndigheterna beslutet att tillfälligt stänga Dimmuborgir. Miljön - med unika lavaformationer vid Mývatns strand - är i nuläget så skör att alla besökare riskerar att orsaka permanent skada på växtligheten. Ólafur H. Jónsson, som är ordförande i den lokala markägarföreningen, säger i RÚV att liknande åtgärder egentligen borde vidtas vid hela Mývatn:

"I själva verket borde detta området, nu i dag, vara stängt. Precis på samma sätt som gjordes förra veckan i Dimmuborgir. ... Utsikterna är sådana att ingen människa skulle släppas in hit."

Ólafur H. Jónsson anser att besöksavgifter är nödvändiga. Under de närmaste åren räknar markägarna att investera ett par hundra miljoner isländska kronor vid Mývatn. Det handlar om toaletter, parkeringsplatser, gångvägar och utsiktsplattformar. Han säger till RÚV att stödet från myndigheterna är otillräckligt för att kunna utveckla och skydda området:

"Vi anser att vi kan stå för att skydda vår egen mark. Vi måste bära ansvaret för att släppa in människor i ett område där vi ser att säkerheten inte finns. Vi anser oss vara i full rätt till detta."

När Kerið stängdes för gruppresor var det en följd av att researrangörerna vägrade att betala för inträde till området. Nya dispyter är sannolikt att vänta om flera av Islands populäraste utflyktsmål avgiftsbeläggs. Här har dock sannolikt markägarna trumf på hand. Destinationer som Mývatn och Geysir är betydligt svårare att stryka ur programmet.

Guðmundur Ingi Guðbrandsson, ordförande för Landvernd, påminner i DV om att fyra av fem turister uppger naturen som ett viktigt skäl till att de besöker Island. För att förhindra ytterligare skador på naturen anser han att vissa områden bör antingen stängas under delar av året, eller att antalet besökare bör begränsas:

"Naturen är en av turistnäringens främsta resurser. Vi kan naturligtvis inte ansätta denna resurs väldigt länge utan att den påverkas negativt, inte bara naturen, utan även turistnäringen. Vi kan inte tillåta oss att förbruka resursen."

Här kan du läsa mer om planerna på att ta ut inträdesavgifter av besökare till Mývatn och här mer om stängningen av Dimmuborgir.

Favoritplatser på Island - 29: Drangsnes

För den som inte har egen bil är Drangsnes något av vägens ände. Hit kommer under sommarmånaderna en buss en gång i veckan - stanna i en timme eller sex dagar och tjugotre timmar. 72 invånare gör förstås inte Drangsnes till någon metropol, men det är ändå en plats som faktiskt håller för en hel vecka.

Drangsnes är förstås en liten håla, men det är en håla som enligt traditionellt isländskt mönster ändå är så mycket mer än en håla. Tätortens 72 invånare - hela kommunen Kaldrananeshreppur har totalt 114 - delar på två badställen, en bra restaurang och en utsikt som är en av Islands tjusigaste.

Trots litenheten är Kaldrananeshreppur en kommun som brutit den negativa befolkningsutvecklingen. Hólmavík i söder med sina 386 invånare är förstås en gigant i jämförelse, men den som ställer Drangnes mot ensligheten i Árneshreppur norröver har närmast med en stad i miniatyr att göra.

För att hålla ut här en vecka gäller det förstås att badlusten är på topp. Det enda som faktiskt händer i Drangsnes är annars vid bryggan strax utanför staden, men även att kika på de små fiskebåtar som lägger till och landar fångsterna i fryshuset är långt ifrån någon semestersensation. Vid Hveravík strax utanför samhället finns också några av Västfjordarnas få heta källor.

Men Drangsnes är ett riktigt bra ställe för att bada. Kommunens badhus är nytt och fräscht med generösa öppettider. Inträdet kostar 300 isländska kronor för fritt plaskande hela dagen. Nere vid strandkanten blir det ännu bättre. Tre små minibassänger med utblick över Steingrímsfjörður och Húnaflói. Här är det gratis att plaska och småsjuda i det varma vattnet.

På stranden står den svårbegripliga stenjätten Kerlingin och stirrar ut över fjorden mot Grímsey. Enligt sägnen är Kerlingin ett av de troll som försökte gräva loss Västfjordarna från Island. Men det gick som det brukar - solen kom i vägen. Kerlingin var dock det troll som var närmast att fly ljuset. Men just när hon skulle kasta sig i säkerhet insåg Kerlingin att hon glömt sin ko borta på Grímsey. Och än i dag står hon förstenad och tittar på sin ko - i form av en koliknande klippa på ön.

Grímsey (som inte ska förväxlas med den Grímsey i norr som korsas av polcirkeln) är Västfjordarnas främsta lunnefågelkoloni. Under sommaren finns omkring 30 000 par på ön.

Trots att Grímsey inte längre är bebodd är det en ö med en fascinerande historia. I början av 1900-talet togs räv till ön i stora mängder. De jagades sedan för det dyrbara skinnets skull. Fyren som byggdes 1915 fick resas på nytt 1949 - den bombades nämligen av tyska flygplan under andra världskriget i ett av nazisternas fåtaliga anfall mot Island. Och 1963 fick trålaren Hrefna II från Hólmavík en unik fångst i sitt nät - en 157 centimeter lång havssköldpadda på 400 kilo. Det är enda gången som en sådan har fångats i isländska vatten.

Båtresorna till Grímsey - det går också att boka valskådning och fisketurer - arrangeras av samma par som också driver gästhemmet Malarhorn och restaurangen Malarkaffi. Maten är trygg, rejäl och välsmakande husmanskost - från förväntade rätter som köttsoppa, saltfisk, torsk och skyrkaka till mer exotiska traditioner som rökt sjurygg och saltat sälspäck.

Drangsnes har också sin säregna charm. En för sin välsorterad livsmedelsbutik, en bensinpump, en brevlåda och, tja, inte så mycket mer. Men det räcker förvånansvärt långt.

Här kan du läsa mer om Árneshreppur och här mer om Kerlingin.

Dagens citat

"Vi hade seglat en dryg timme öster om Västmannaöarna när Friðrik sade sig se ett ljussken från eld i fjärran, och samtidigt som han sade detta kom nödanropet från radion på Västmannaöarna. ... Vulkanslaggen slog mot fartyget när vi seglade in i hamnen eftersom utbrottet var mycket nära oss på babords sida. Då hade utbrottet pågått i ungefär en timme och evakueringen av människor hade börjat."

Björn Jónsson, kapten ombord trålaren Ásberg RE22, i Útvegurinn om hur det gick till när båten undsatte åttiotalet öbor under vulkanutbrottet på Hemön 1973 - läs mer här.