Ex-politiker åtalas för penningtvätt efter Panamaläcka

Júlíus Vífill Ingvarsson åtalas för penningtvätt efter att ha haft dolda tillgångar i ett skatteparadisbolag. Han riskerar nu sex års fängelse. Åtalet är det första på Island efter Panamaläckan. När det blev känt att han hade ett bolag på Brittiska Jungfruöarna lämnade Júlíus Vífill Ingvarsson sitt uppdrag som kommunpolitiker för Självständighetspartiet i Reykjavík.

Våren 2016 skapade dokument som läckts från den panamanska advokatbyrån Mossack Fonseca enorm politisk turbulens på Island. Dåvarande statsministern Sigmundur Davíð Gunnlaugsson avgick sedan det visat sig att han var delägare i ett skatteparadisbolag. Det visade sig senare att han inte redovisat tillgångarna på korrekt sätt.

Ytterligare två ministrar, Bjarni Benediktsson och Ólöf Nordal, hade även de kopplingar till bolag i skatteparadis som bildats av Mossack Fonseca. Även kommunpolitiker och andra personer med politiska uppdrag på hög nivå avslöjades också som bolagsägare i skatteparadis.

En annan politiker som avgick var Júlíus Vífill Ingvarsson, ledamot i kommunfullmäktige i Reykjavík för Självständighetspartiet. Han blir nu den förste islänningen som åtalas på grund av uppgifter som avslöjades i Panamadokumenten.

Júlíus Vífill Ingvarsson åtalas för penningtvätt. Åtalet har ännu inte offentliggjorts, men enligt Kjarninn rör det tillgångar i skatteparadisbolag som han inte redovisat. Júlíus Vífill Ingvarsson har åtminstone sedan 2005 haft pengar på konton i utlandet.

När uppgifterna om Júlíus Vífill Ingvarsson avslöjades hade han bara ägt bolaget Silwood Foundation i drygt två år. I samband med att det bildades var han mycket noga med att det inte skulle gå att spåra till honom. Alla papper undertecknades i stället av bulvaner.

Själv hävdade han att det enda syftet med bolaget var att förvalta en pensionsfond i Schweiz. Det finns dock inspelningar där hans jurist uppger att det är ett sätt att slippa skatta för pengarna.

Men snart rullades en annan historia upp. Flera syskon och arvingar till hans föräldrar anklagade Júlíus Vífill Ingvarsson för att tillsammans med en av bröderna ha gömt undan ett släktarv värt flera hundra miljoner isländska kronor.

Den långvariga dispyten mellan syskonen och andra arvingar gäller arvet från fadern Ingvar Helgason. Han var en mycket framgångsrik bilhandlare. När han fick provision från utlandet för försäljning på Island satte han in dem på konton i utlandet. På så sätt kunde han undvika att skatta för intäkterna.

Efter pappans bortgång började bolaget dra på sig skulder. Därefter såldes det till ett bolag på Brittiska Jungfruöarna med okända ägare. Flera av syskonen tror att Júlíus Vífill Ingvarsson och en av bröderna i praktiken tömde pappans bolag genom att betala ut höga arvoden till sig själva. Därefter påstås de ha gömt pengarna i skatteparadisbolag.

Att det skulle ha gått till på det sättet har förnekats av Júlíus Vífill Ingvarsson. Han ska dock efter avslöjandet våren 2006 ha berättat för sina syskon att arvet fanns i Silwood Foundation. Han ska då ha förklarat sitt agerande med att han ville skydda tillgångarna.

Åtalet mot Júlíus Vífill Ingvarsson gäller inte själva hanteringen av några tillgångar från faderns bolag. Det rör enbart hur han haft oredovisade och oskattade tillgångar i utlandet. Maxstraffet för penningtvätt är sex års fängelse.

Júlíus Vífill Ingvarsson skriver på Facebook att alla uppgifter om att han skulle ha gömt undan några tillgångar som inte var hans egna nu enligt åklagarens utredning har visat sig vara osanna. Han hävdar också att han är oskyldig till misstankarna om penningtvätt.

Här kan du läsa mer om Júlíus Vífill Ingvarssons affärer.

Dagens citat

"Jag räknade faktiskt med att när vi gick in i denna kontroversiella regering så skulle vårt stöd minska på grund av det. Det har det gjort. ... Nej, jag tänker inte ta detta personligt."

Statsminister Katrín Jakobsdóttir i RÚV om Gröna vänsterns sjunkande opinionssiffror sedan partiet bildade regering med Självständighetspartiet och Framstegspartiet - läs mer här.

13-åring gör två mål i seniordebuten

Med elva dagar kvar till Orri Steinn Óskarssons fjortonde födelsedag gjorde han seniordebut i den isländska tredjedivisionen. Han byttes in när Grótta från Seltjarnarnes tog emot Höttur från Egilsstaðir. Och 13-åringen hann göra två mål för Grótta under den tid han var på planen. Matchen slutade 5-0 och förde Grótta upp på fjärde plats i serien.

Orri Steinn Óskarsson är kanske ett namn som fotbollsintresserade bör lägga på minnet. Han spelar redan i Islands U15-landslag. I lördags gjorde han seniordebut för Grótta hemma mot Höttur. Matchen i den isländska tredjedivisionen slutade 5-0 till hemmalaget. Orri Steinn Óskarsson gjorde två av målen efter att han bytts in i andra halvlek.

Orri Steinn Óskarsson fyller 14 år den 29 augusti. Han är son till Óskar Hrafn Þorvaldsson som inte bara är Gróttas tränare. Han hade dessutom själv en framgångsrik fotbollskarriär med Reykjavíkklubben KR. Han gjorde också tre landskamper.

Segern förde Grótta upp på fjärde plats i tabellen. Serien är dock mycket jämn. I nästa omgång tar Grótta emot serieledarna Vestri från Ísafjörður. En seger i morgon för Seltjarnarnesklubben upp i serieledning. Höttur ser däremot ut att få kämpa för att undvika degradering till fjärdedivisionen.

Gästblogg: Island dag 4 - nya äventyr i Akureyri

Lördag 18/8-2018

God morgon kära följare av denna reseblogg hur många ni nu än är där ute i cyberrymden.

Det är inte lätt att veta om det är en eller flera hundra som orkar läsa om våra förehavanden.

För er som inte orkat eller missat så började vår resa den 15/8-2018 (tjuvstartade redan den 12/8 med en sammanfattning av hur resan är upplagd med hotell mm)

Vilka är vi då?

Mitt namn är Mikael A Karlsson Hreifur och så är det min fru Ulrika Hreifur, vi kan kalla henne så för hon heter så.

Jag är 44 år bor med ovan nämnda fru i Örebro, jobbar till vardags på Fortum Waste Solution i Kvarntorp Kumla. På lediga stunder och helg tar vi hand om min Far (snart 82 år) som drabbats av Vaskulär Demens, ingen rolig sjukdom. Jag har en lillasyster som för bara några månader sedan fått diagnosen Tarm/magCancer hon är 41 år ung. Jag har även en mor som är omgift och tyvärr har hennes man drabbats av diverse hjärtproblem och själv bär hon på sjukdomen Fibromyalgi.

Min Fru Ulrika M Hreifur jobbar Med diverse transportadministration/kontorsarbete på Schenker. Är dessutom sedan i våras utbildad Diplomerad Massör. Även hon har också en rätt slimmad familjesituation med en Farmor (dement). Pappa en bror och tre äldre systrar med diverse barn och barnbarn, ni kanske undra varför jag skriver diverse! Vi har väldigt lite kontakt med dessa människor.

Men nu åter till vår härliga Islandsresa

Ni minns kanske mitt PS om att min Man Cold gett med sig…. Det råder delade meningar om detta då jag fått nyheten denna morgon att jag låtit som minst 3 sågverk som sågar i otakt och därmed väckt min kära fru ur hennes skönhetssömn……Inte bra, inte bra alls men tycker dock att hon tar det ganska bra trots allt och vacker är hon trots detta tilltag.

Nu betyder ju inte snarkningar dess bättre att man är dödligt förkyld utan kan ju ha helt andra orsaker vilket gör att jag känner mig frisk igen.

Dock spökar mitt knä nått otroligt sedan gårdagens simövningar.

Nu sitter vi i frukostmatsalen på Hotel KEA och inmundigar en härlig frukost

En del av i huvudsak min del av frukosten, fick tyvärr ingen bild på Ulrikas Våfflor med Skyr på, riktigt smaskens om jag får tro henne.

Nu är det tid att runda av frukosten halta upp på rummet, göra morgonhygien och koppla upp oss mot Sveriges Radio för att lyssna på Melodikrysset med Anders Eldeman.

Tänk vad utvecklat vårt samhälle blivit under en 15 års period, minns när vi satt här på island och skulle spela melodikrysset (långt innan smartphone). Jag hade då en hypermodern Ericsson-telefon (tyvärr på lagning) men jag fick låna en annan Ericsson-telefon på Telenorbutiken. Den luren gick att koppla upp sig med mot nätet. Dålig täckning var det, så vi hörde kanske var tredje ord av vad Eldeman frågade efter, men som trogna lyssnare lyckades vi lösa X:et. Vi tror vi låg på FossHotel Vatnajökull, den gången kostade det oss c:a 800kr.

Idag har vi fritt Wifi på hotellet och surf som ingår i våra abonnemang på våra telefoner även utanför Sveriges gränser, vissa saker blir bättre med tiden i alla fall.

En väderbild bara innan X:et 

Taget från frukostmatsalen på KEA

Nu har vi haft vår sejour på Akureyris stora badhus som ligger ett stenkast rakt uppåt från vårt hotell räknat….. Å jag menar rakt uppåt eller ja i varje fall väldigt brant uppåt, efter att kånkat oss upp för denna mördarbacke av backar 

Ett försök att visa backen från ca hälften av den samma

Väl uppe vid badet kändes det skönt att få duscha och ta på sig badbyxor efter denna strapats

  

Badet har genomgått stor ombyggnad med nya bassänger och nya vattenrutschbanor, kan inte säga att allt blivit till det bättre men helt ok.

Nått som slår oss när vi kommer in i ett Isländskt badhus numera är att de använder mer klor nu än förut, kan ju bero på det ständigt ökande besöksantalet av turister. 

Efter badet åkte vi för att fotografera gårdagens matställe Bryggjan från utsidan glömdes igår. (Vi tyckte inte riktigt att vi kände igen oss från när vi var här för två år sedan... Och efter att ha kollat bilder från den resan så visade det sig att de målat om. Förra gången var huset gult.)

Ulrika ville åka på flaggjakt, hennes önskan nu är en Isländsk fasadflagga att kunna hänga upp hemma, så vi åkte till BYKO och kollade de hade fasadflaggor som kostade en ansenlig summa Isländska pengar, så vi väntar lite med det inköpet.

När vi ändå var ute bokade vi bord på restaurang Greifinn till klockan 19:00. 

Nä nu börjar klockan gå och skumpan vi just nu inmundigar för att fira vår dag 901 som gifta ta slut.

Vi anlände något tidigt till Restaurangen ca 18:45 men bordet var redo så det var snabba ryck jag valde Lamb Lambfilé med Bea

Ulrika tog fiskgratäng, Plokkfiskur

Det blev en Flaska Las Moras Chardonnay att drick till detta.

Kvällen avslutades med en promenad längs fjorden i Akureyri 

Blev en bild tagen på ett konstverk som flyttats till ett betydligt bättre ställe nu nere vid vattnet än förut invuxen bland lite buskar i kanten på en parkering.

Nu önskar jag Mikael och min Fru Ulrika en god natt och förhoppningsvis på återhörande nästkommande dag.

Simma lugnt

Island dag 3

Island dag 2

Island dag 1
Inför nittonde Islandsresan

Valet i Árneshreppur underkänns inte trots stora brister

En rad brister fanns i genomförandet av kommunalvalet i Árneshreppur. Men bristerna är inte tillräckliga för att underkänna valet. Ingen som skulle ha haft rösträtt i kommunen nekades att rösta. Därför finns det enligt justitiedepartementets beslut heller ingen anledning att tro att bristerna skulle ha påverkat utgången.

I Árneshreppur i Västfjordarna har ett planerat kraftverksbygge vid Hvalá i Ófeigsfjörður blivit en stridsfråga som delar invånarna. Vissa ser kraftverket som en tänkbar räddning för Islands minsta och mest isolerade kommun. Andra anser att stora naturvärden offras för ett bygge som inte garanterar kommunen några förbättringar.

I vårens kommunalval var det fem personer som samtliga säger ja till planerna som valdes in i fullmäktige. Skipulagsstofnun gav med några mindre anmärkningar nyligen klartecken till den nya detaljplanen för området. Det betyder att det inte längre finns några hinder för den första etappen av bygget.

Planerna för Hvalá präglade upptakten till kommunalvalet. Några veckor före valdagen skrev sig plötsligt arton nya invånare i kommunen. Majoriteten av dem saknade koppling till Árneshreppur och var uppenbart inte bosatta i kommunen. Ja-sidan tolkade det som ett sätt för kraftverksmotståndare att försöka kuppa valet genom att skaffa sig rösträtt.

Þjóðskrá Íslands utredde folkbokföringsflyttarna. I slutändan var det bara två av de arton som godkändes. De fick därmed också rösträtt i Árneshreppur. Övriga uppfyllde inte kraven för att kunna betraktas som bosatta i kommunen.

Frågan om folkbokföringsflyttarna splittrade de fem ledamöterna i fullmäktige. Tre av dem - som alla är positiva till kraftverksbygget - röstade för att underkänna flyttarna medan två - som bägge är emot planerna - reserverade sig mot besluten.

Motståndare till kraftverksplanerna överklagade utan framgång kommunens hantering av röstlängden till sysslomannen i Västfjordarna. Två av dem, Elías Svavar Kristinsson på Drangar och Ólafur Valsson i Norðurfjörður, vände sig därefter till justitiedepartementet. Men inte heller där har de någon framgång.

Justitiedepartementet skriver i beslutet att det fanns en rad brister i genomförandet. De mest graverande anmärkningarna gäller information om de möten i kommunfullmäktige där frågor om röstlängden behandlades, information om förändringar av röstlängden, om röstlängdens tillgänglighet för väljarna, om en persons plats i röstlängden och om synpunkter på röstlängden som framfördes på valdagen men som inte behandlades i fullmäktige.

Trots bristerna anser justitiedepartementet att valresultatet gäller. Ingen av bristerna var tillräckligt allvarliga för att valet ska behöva göras om. Det finns nämligen enligt departementet inget som tyder på att någon som faktiskt borde ha haft rösträtt i Árneshreppur nekades att rösta. Därför påverkades inte valresultatet av bristerna.

Elías Svavar Kristinsson och Ólafur Valsson ansåg dessutom att justitiedepartementet var jävigt och därför inte kunde hantera ärendet. Skälet var att Þjóðskrá Íslands haft kontakt med departementet när myndigheten utredde folkbokföringsflyttarna. Justitiedepartementet går inte heller här de två till mötes och anser att det inte funnits något jäv.

Besluten från justitiedepartementet och Skipulagsstofnun betyder alltså att planerna kan fortsätta. Nästa steg blir att Vesturverk, som ska utföra arbetet, söker om bygglov för första etappen. I den ingår arbeten på den väg som leder fram till Hvalá och vissa arbeten på plats.

Här kan du läsa mer om turerna kring kommunalvalet i Árneshreppur.

Dagens citat

Illustration: Sig­tún þró­un­ar­fé­lag

"Vi är först och främst nöjda med att det finns ett resultat. Detta har varit en lång process och det är viktigt att det blev på ett så avgörande sätt som det blev. Jag anser att det nu - även om vissa röstade mot detta på grund av enskilda punkter i detaljplanen - är viktigt att ena samhället och välkomna att det sker uppbyggnad på detta område. Alla vill ha ett nytt centrum."

Leó Árnason, vd för Sigtún þróunarfélag, i Vísir om att en majoritet i Árborg röstade ja till general- och detaljplanerna för en ny stadskärna i Selfoss - läs mer här.

Dagens bonuscitat

"Jag var inte nöjd med hur Ljus framtid avslutade detta regeringssamarbete helt utan förvarning. Jag visste inte ens om att de funderade på att sluta när han [Óttarr Proppé] ringde mig och berättade det. ... Detta är ett exempel på när människor - och jag själv inräknad - kanske förlorar kontrollen över omständigheterna för att man inte är tillräckligt van."

Benedikt Jóhannesson, tidigare partiledare för Renässans, i Vísir om Ljus framtids beslut att hoppa av den dåvarande koalitionsregeringen med Självständighetspartiet.

Gästblogg: Island dag 3 - bad, mat och det bästa i Akureyri

Fredag 17/8-2018

Vi vaknar till en molnig men inte allt för kall morgon på Hotell Dalvik i just Dalvik. Jag har fått vad som i folkmun kallas a man Cold och som alla kvinnor vet så är mannen i en fas av döende när något sådant inträffar. (kommer bli en jobbig dag för Ulrika.) 

Bild från terrassen på frukostmatsalen Hotell Dalvik 

Samma som ovan men åt annat håll 

Känner mig lite småretlig idag på grund av förkylningen som satt sig i huvudet vilket gör att alla ljud förstärks i det samma. 

Ulrika (min fru om ni ej läst nått jag skrivit innan) har en förkärlek till mat som krunschar. Särskilt till frukost, med diverse flingor kex och dylikt. Idag har jag lidit i det (förhoppningvis) tysta. Det finns säkert saker hon också känner att hon stör sig på som när jag sitter här och snörvlar.

Men nu till något trevligare: Frukosten. 

Den var ingen kioskvältare men helt acceptabel med gott bröd och diverse pålägg fil med flingor och så våfflor som min fru inmundigade med bär som topping. Hon klagade dock något över att de inte serverade Skyr.

Ett ämne gällande frukost som jag som Svensk gillar att ta upp är KAFFET! Varför snålar Hotellen med tråkigt kaffe till frukosten medan man oftast under dagen eller på kvällen kan köpa kaffe som smakar riktigt bra.

Nu ska vi runda av frukosten och checka ut.

Blir ett förmiddagsbad i utkanten av Akureyri dock i badhus men i bassänger utomhus. 

En välkomstskylt utanför badet 

Badet fotat utanför entrén. Kostnad 900 Isk/pers

Vi stod formligen och hängde på låset till badanläggningen som öppnade först klockan 11:00. Det var ingen kö precis bara vi två min fru Ulrika och jag.

Väl ombytta och ned sänkta i det varma vattnet i sitt bassängen kom det två Islänningar som simmade några längder i simbassängen satt en stund i sitt bassängen för att sedan ångbasta och c:a 30 min senare gå upp och avsluta badandet.

Detta passade oss utmärkt då vi spenderade ca 2,5 timmar alldeles själva i detta underbara bad (ja det var ju 2 badvakter på plats också förstås)

Jag blev övermodig och tänkte göra nått jag inte gjort sedan Lumpen i mitten av nittiotalet: simma. Tänkte att typ 200 meter är väl lagom. Jodå, simning som ska va så skonsam träning; idag Lördag har jag så jäkla ont i vänsterben på insidan vid knät att jag har fult göra att gå. Blev dock lite mer än de tänkta 200, närmare det dubbla totalt. Inte mycket att skryta med men otränad som man är och med tanke på att jag ej kan slappna av i muskulaturen är simning ingen hit då jag ej har förmågan att flyta.

Efter badet for vi vidare c:a 1 mil till Akureyri. Islands andra stad i ordningen. Jag formligen älskar Akureyri. Vid första anblick en sömnig småstad men mer på djupet en pulserande och härlig stad som aldrig verkar sova.

Ta t.ex. Pennin Eymundsson, som verkar ha hur långa öppettider att dygnets 24 timmar näppeligen räcker till. På ovan sagda facilitet samlas människor av helt skilda skäl en del fikar andra diskuterar böcker medans andra bara tycks vandra runt bland det digra utbudet av, ja det mesta inom krimskrams, skrivmaterial, böcker, CD, DVD, med andra ord en äkta Bokhandel/Handelsbod med Café. 

Hotel KEA där vi bor även denna gången, vi har bott här åtminstone 4 gånger nu om inte rent av 5 gånger, spelar mindre roll i sammanhanget kontentan är att vi trivs väldigt bra på detta hotell.

På kvällen gick vi till Bryggjan Restaurant och inmundigade lite god mat och dricka

Min mat på denna bilden 400g T-Bone steak och som båda bilderna antyder en Kaldi Blond

Ulrika drack en Kaldi Dark och åt...

Lambasteik 200 gr. (Sååå mört, enligt Ulrikas egen utsago)

Hur som haver var maten till bådas vår belåtenhet. Bryggjan kan verkligen rekommenderas ett tips dock boka bord innan då stället fylls upp snabbt.

Oj nu kunde det blivit bannor från Ulrika…. Jag glömde det viktigaste som hände denna fredag .Vi firar 900 dagar som gifta, och var är bättre att göra det än i Landet det hände (det var dock ej i Akureyri). För att kunna fira vår första ”riktiga” bröllopsdag måste vi vänta till 2020.

Lite skumpa på rummet för att fira denna tilldragelse.

Nu tror jag att fredagens strapatser är sammanfattade och nedskrivna.

Best Regards

Mikael Karlsson Hreifur

Med

Fru Ulrika Hreifur

Jo visst tusan jag har ett PS. Min Man Cold gav med sig under det 3 timmar långa badet med ångbastu. Om inget annat hjälper så hjälper ett varmt bad.

Island dag 2

Island dag 1

Ja till plan för ny stadskärna i Selfoss

Illustration: Sigtún þróunarfélag

En majoritet i Árborg säger ja till planerna för en ny stadskärna i Selfoss. Folkomröstningen i går gav klartecken både till generalplanen och detaljplanen för området. Dessutom var valdeltagandet tillräckligt högt för att resultatet skulle bli bindande för politikerna i kommunfullmäktige. Utgången betyder att ett nytt centrum byggs vid bron över Ölfusá.

För tre och ett halvt år sedan vände sig Sigtún þróunarfélag till kommunpolitikerna i Árborg med nya planer för Selfoss. Bolaget ville bygga en ny stadskärna runt rondellen vid bron över Ölfusá. Bebyggelsen skulle bland annat bestå av återskapade hus från Islands historia.

Samtliga partier i fullmäktige tog ställning för planerna. Stödet ledde till att Sigtún þróunarfélag fick tomterna utan någon anbudsprocess från kommunens sida.

Men kommuninvånarna var inte eniga. Motståndare till planerna lyckades samla ihop tillräckligt många underskrifter för att det skulle hållas en folkomröstning i frågan. Kritiken har gällt flera olika punkter. Vissa har siktat in sig på förtätningen vid rondellen, byggnadernas utförande och centrumflytten medan andra har varit mer oroade över kommunens ekonomiska åtaganden.

Det finns också somliga som befarar att Sigtún þróunarfélag bara ska sälja de tomter de fått gratis då de blir mer värdefulla om de får bebyggas.

För att planerna ska bli verklighet behövs både en ny detaljplan och en ny generalplan. Bägge fick alltså stöd av en majoritet i gårdagens folkomröstning. 58,5 procent röstade för generalplanen medan 39,1 procent röstade nej. Och det var 55,9 procent som var för detaljplanen och 39,4 procent som var emot.

Valdeltagandet var 54,89 procent. Av totalt 6 631 röstberättigade var det 3 640 personer som deltog. För att utgången skulle bli bindande för kommunfullmäktige behövde valdeltagandet vara minst 29 procent.

Här kan du läsa mer om folkomröstningen i Selfoss.

Dagens citat

"Islänningar äter inte grönsaker. Bara kött."

Moorthy Muthuvel, kock på indiska restaurangen Indian Curry House i Akureyri, i RÚV om islänningarnas matvanor.

Dagens bonuscitat

"Det har grott mer och förbättrat gräset, kornet och skogsbruket i området. Överallt har växtligheten ökat."

Ólafur Eggertsson, bonde på gården Þorvaldseyri vid Eyjafjallajökulls fot, i RÚV om effekterna av 2010 års vulkanutbrott.

Gästblogg: Island dag 2 - ölspa och övernattning i Dalvík

Torsdag 16/8-2018

Vi vaknar vid 06:45 till det hurtiga ljudet av larmsignalen jag satt på min telefon just för ändamålet. Vi kommer båda överens om att vi sovit riktigt gott under natten, jag måste dock tillstå att jag varit uppe och druckit ett glas med vatten.

När vi morgnat oss en stund och kollat vädret i världen utanför de fördragna mörkläggningsgardinerna kan vi bara konstatera att Sommaren och det bra vädret äntligen kommit till Island. Visst det är lite molnigt men SOLEN tittar fram och framför allt det är vindstilla ute. Vi ordar lite om vi ska bada först i hotellets pottor utanför vårt rum eller om vi ska äta frukost förs, det blir det sistnämnda.

Väl inne i frukostmatsalen som är välbesökt även om klockan bara är strax före åtta på morgonen och densamma öppnade för knappt en timma sedan.

När jag gjort en första bedömning av läget förstår jag varför: vid två av borden sitter c:a åtta Golfgubbar eller är i alla fall på väg att sätta sig efter att ha hämtat något att äta. (Det är ju ett Golfhotell trots allt.)

Den andra gruppen som sticker ut är de något grånande (hårfärgen) människorna med nyckelband om halsen och en liten käckt inplastad bricka hängandes i detta fram på bröstet.

Det är en så kallad “Grålleklubb” och då pratar jag inte om traktorn Grålle utan om en seniorresa med buss och guide, inte undra på att frukostmatsalen är full av folk så tidigt.

Vi inmundigar det vi gillar. Jag tar det varma någon form av omelett små korvar och bacon. Ulrika som är lite mer åt det nyttigare hållet kör på frukt flingor med mjölk och diverse frö och kärnor, vi drack dock båda kaffe och apelsinjuice. Ja ska sanningen fram åt jag också lite frukt melon och apelsin och faktiskt lite grönt också i form av gurka och tomat, hmm jag kanske inte är så onyttig trotts allt.

När frukosten var avklarad gick vi till vårt rum gjorde morgonhygien, bytte om och ut till poolen som enligt skylt höll +39˚C. (Det stämde nog bra, för varmt var det.) Vi badade och förundrades över hur stilla det var i luften, för er som varit på Island vet ni att dagar som är vindstilla är svåra att uppbringa, men detta var en sådan. 

Solen kanske inte stekte men jag beslutade mig för att pröva lyckan och lägga mig på trädäcket i solen en stund det var över förväntan riktigt skönt faktiskt. 

Vi badade ca 1,5 timmar innan det var dags för utcheckning strax före tolv då vi lämnar Hotell Hamar och Borgarnes bakom oss och fortsätter norr ut.

Vi hinner inte långt innan de första regndropparna når vindrutan på bilen temperaturen faller ner till ensiffrigt men allt som vi passerar är så vackert att regnet och kylan inte spelar någon roll i sammanhanget.

Vi stannar och fikar på N1 i Staðarskáli lite kaffe och morotskaka medan regnet strilar från en Islandsgrå himmel utanför. Vi lider inte utan vi njuter -detta är som en förlösning efter den bästa och troligen längsta sommar vi haft hemma i Sverige på årtionden.

Vi stannar ännu en gång då i Varmalið för ett snabbt toabesök och lite inhandling av diverse matvaror på vår färd mot slutmålet Dalvik eller nja vi ska ju göra ett stopp till på vägen innan Dalvik….. 

ÖL-SPAT!!!

Detta ställe, som visserligen är åt fanders för dyrt, är nog ändå ett av de trevligaste ställen jag badat på här i Landet Island. Badet har en begränsning på 7 badkar alltså kan max. 14 personer bada samtidigt. (Måste bokas innan, ej drop in.)

Under det 25 minuter långa badet har vi fri tillgång till öltappen. Dettaa är en trevlig detalj dock ej helt genomtänkt då övernattning i den lilla byn är nästintill omöjligt med tanke på att det endast finns en stuga för uthyrning, så Ulrika som är chaufför på denna resa får nöja sig med att göra ett minimalt provsmak av denna produkt.

Efter badet är det 25 minuters relax en våning upp. Vi blir nedbäddade på solsängar med lakan och filtar och det strömmar avslappnande musik ut ur högtalarna. Det är relax ända tills det Italienska grabbgänget på 6 testosteronfyllda ynglingar kommer upp på loftet.

Ordet relax kanske inte finns på Italienska eller så har bara dessa ynglingar ej hört talas om dets betydelse av lugn och stillsamhet. De resterande c:a 15 minuterna blir allt annat än rofyllda då de pladdrar och skrattar oavbrutet med varandra tills de får en tillsägelse. Det dröjer dock inte länge förrän de är tillbaka i sina livliga diskusioner, dock i lågmäld ton.

Efter relaxen finns möjlighet till bad i tunna och bastu utanför. Vi struntar i det och går in på resturangen och spisar kvällsmat. Jag går lös på revben med strips och Ulrika väljer Fish and chips jag fortsätter på den inslagna vägen med en Kaldi (samma öl som i badet) Ulrika får nöja sig med Isvatten.

Efter maten fortsätter vi resan till Dalvik för övernattning på Hotel Dalvik (f.d. Fosshotel) här har vi bott tidigare. Huset påminner om en gammal skola men jag vet inte säkert om det är en nedlagd skola som nu fått bli hotell.

Nu är det god natt för idag

Best Regards

Mikael Karlsson Hreifur

Ulrika Hreifur

Island dag 1

I dag folkomröstar Árborg om ny stadskärna i Selfoss

Illustration: Sig­tún þró­un­ar­fé­lag

Kommuninvånarna i Árborg folkomröstar i dag om en ny stadskärna i Selfoss. I den framtidsplan som redan klubbats ska en rad kända isländska hus återskapas i staden. Men kritiker tycker inte bara att dagens stadskärna skulle förlora sin karaktär. De befarar också att kostnaderna för bygget kan bli kommunens ansvar.

Under våren lyckades motståndare till den nya detaljplanen för centrala Selfoss få en tredjedel av de röstberättigade kommuninvånarna att skriva på för en folkomröstning i frågan. När folkomröstningen äger rum i dag krävs ett valdeltagande på 29 procent för att den ska bli bindande. Annars blir den bara rådgivande.

Dagens folkomröstning har föregåtts av viss turbulens. Majoriteten i kommunfullmäktige i Árborg är för den nya planen för stadskärnan. I den informationsbroschyr som skickats ut sades det att väljarna var tvungna att besvara bägge frågorna - där den ena gäller generalplanen och den andra detaljplanen - i folkomröstningen. Annars skulle rösten vara ogiltig.

Men det stämde inte. Kommunen gick i torsdags ut med en rättelse. Det går att rösta blankt på en av frågorna utan att hela valsedeln blir ogiltig.

Den nya planen innebär att Sig­tún þró­un­ar­fé­lag får ansvar för uppbyggnaden av området kring rondellen vid bron över Ölfusá. Det handlar om två etapper med en total kostnad på 4 till 5 miljarder isländska kronor.

Om det blir ett ja till planerna innebär det i praktiken att Selfoss centrum flyttas mot rondellen. I området ska en rad nya hus byggas. Sammanlagt handlar det om ett trettiotal nya byggnader. Där finns bland annat ett hotell med 85 rum och en byggnad som är tänkt att fungera som ett museum för skyrtillverkning på Island.

Men det är inte vilka hus som helst som ska byggas runt rondellen. Där finns kända byggnader från hela landet. Den första etappen ska vara klar 2020 och den andra etappen 2022.

Sig­tún þró­un­ar­fé­lag fick uppdraget utan att kommunfullmäktige tog in andra anbud. Bolaget har finansieringen säkrad för den första delen. Kritiker befarar att kostnaderna kan hamna på kommunen om inte bolaget lyckas dra in kapital till den andra etappen. Men motståndet mot planerna gäller också flytten av stadskärnan och de byggnader som vissa anser inte smälter in i den befintliga miljön i Selfoss.

Här kan du läsa mer om folkomröstningen i Selfoss.

Dagens citat

"Problemet på Island de senaste hundra åren är att ni har haft en valuta som ständigt har minskat i värde. Ni måste lämna historien bakom er, lämna det förflutna. För detta behöver ni ett nytt valutasystem. ... Genom att ha ett valutaråd blir det enklare för Islands regering att följa den isländska ekonomin och ni får mer reell tillväxt. Ett problem i Islands penningpolitiska historia är att den har hållit nere tillväxten. Ni skulle vara ett mycket rikare land med ett annat valutasystem än det system som ni har haft de hundra senaste åren."

Lars Jonung, professor emeritus i nationalekonomi vid Lunds universitet, säger i Vísir att han anser att ett valutaråd skulle kunna ge Island den ekonomiska stabilitet som inte kan uppnås med den egna kronan.

En inflyttad guidar till Keflavík

Ívar Gunnarsson flyttade från Kópavogur till Keflavík. Att flyttlass gick från huvudstadsregionen till denna stad betraktades bland islänningar länge som något ganska underligt. De senaste åren har de skenande bostadspriserna i regionen gjort att allt fler lämnat Reykjavík med omnejd för Keflavík eller någon av grannorterna.

I den här videon diskuterar Ívar Gunnarsson några av de frågor som han ständigt får om flytten - som om det alltid blåser i Keflavík, om huspriser, om butiksutbud, om flygplatsen som granne med mera.

Gästblogg: Island dag 1 - från Keflavík till Borgarnes

Onsdag 15/8-2018

Så var det äntligen avresa från hemmets lugna vrå mot Arlanda. Vi har googlat på Trafikverkets hemsida ett flertal gånger för att försäkra oss om bästa väg vad gäller vägarbeten. Vi tar som vanligt småvägar mot Arlanda, men denna gången svänger vi av redan efter Enköping för att slippa vägarbeten i Bro. Allt går bra tills vi kommer till Sigtuna där ett provisoriskt trafikljus är uppställt, vägen skall dras om p.g.a. byggnation av hyreshus, men detta är det enda mankemang vi råkar ut för efter hela långa vägen från Örebro ja om man inte räkna vägarbetet på vår gata i stan förstås.

Väl på Arlanda flyter det på riktigt bra ända till säkerhetskontrollen. (Viktigt i sammanhanget är att nämna att vi diskuterat just säkerhetskontrollen och hur folk brukar bete sig i densamma.)

Min fru Ulrika, ja vi kan kalla henne så för hon heter så, går först och bågen ger genast utslag. personalen börjar leta efter vad som gett utslag .Den i mina ögon ganska unga kvinnan verkar lite tafatt och nervös (min egen observation, kan va fel). Undrar vad Ulrika döljer?!?🤔 Jag är ingen expert men när lamporna högt upp på bågen lyser brukar det indikera att det som utlöst larmet är högt placerat på kroppen. Kvinnan koncentrerar sig på Ulrikas skor sedan på hennes guldarmband, för att slutligen gå handgripligen till väga och kroppsvisitera min fru nerifrån och upp. BH:n är mycket intressant vilket resulterar i noga granskning.

När det så är min tur går allt bra inga lampor eller ilskna tjut trots att jag bär Fjällrävenbyxor som brukar ge utslag i dessa maskiner. Jag är tvungen att pika min fru lite för situationen som uppstod, även om jag vet att det näppeligen är hennes fel.

Väl inne i Gaten flyter allt på vi äter en snabbmåltid på MAX för att sedan vänta på Boarding.

Nåt som slår mig denna resa är hur rädda folk är att checka in sitt bagage alla har med sig alldeles för mycket in i planet vilket visar sig när väl vi får borda. Vi får verkligen trycka in våra ryggsäckar för att få plats på hyllan ovanför våra säten.

Det blir bara värre och värre ju längre vi kommer i bordningen då platsen på hyllorna minskar och väskorna bara tycks bli större och större ju längre in i boardingen vi kommer.

En kvinna med tre barn tar priset och blir tvingad av kabinpersonalen att checka in en av sina väskor i väl tilltagen size.

Denna gången är planet en Boeing 757 full till sista plats. Vi har platser alldeles bakom vingen på höger sida, tyvärr fick jag mittenplatsen och Ulrika innerst mot fönstret. Jag hatar mittenplatsen det känns som om inget av armstöden hör till den stolen och man känner sig inklämd mellan två andra människor, nä ytterstol mot gången det är min melodi det visst man får en och annan törn av ursäktande flygvärdinnor men för mig är det tusen gånger bättre än mittenstolen i alla fall.

När vi så landar på Keflaviks flygplats Leifur Eriksson efter diverse inmundigande av för min del Kaffe och Pepsi till filmen Sherlock Holme med Noomi Rapace i en av rollerna skiner solen det är +16˚C lite blåsigt men en riktigt fin Isländsk sensommardag.

Vi får kliva av planet ute på landningsbanan och blir bussade till terminalen. Jag får lov att säga att avstigningen gick över förväntan med tanke på hur stressade många blir och försöker komma av planet först till varje pris.

När vi fått vår hyrbil, en VW Polo, och rullat ut på vägen mot Reykjavik (slutmål Borgarnes) känns det som om all världens stress bara rinner av livet leker och när vi stannar efter vägen för att inmundiga varsin Skyr och macka i solskenet är livet verkligen på topp.

Milen rullar på, vi passerar Reykjavík och svänger ut på ringvägen, 1:an mot Borgarnes. Vi tar tunneln under fjorden för att spara tid och även om det kostar 1000 ISK är det värt tidsbesparingen vi gör.

Väl framme i Borgarnes stannar vi till på Bónus för lite matinköp. Man måste ha nåt att äta på i bilen under resan och vad passar bättre än Minimorötter, körsbärstomater och äpplen på en Roadtrip som denna?!??

Nu är vi framme på Icelandair Hotel Hamar strax i utkanten av Borgarnes. Ulrika har badat ute i Hotellets badfacilitet. Själv satt jag ute på terassen en stund och började skriva på denna skildring av början på vår veckolånga resa i detta underbara land som heter Island.

Nu tackar jag för idag och hoppas ni följer med oss på resten av vår resa runt detta underbara land.

Jag har en cliffhanger inför morgondagen: då vi ska på Öl-spa. Inget vi provat tidigare så det kan bli nåt att skriva om i morgon.

Mikael Karlsson

Med Fru 

Ulrika

Ny tunnel under Hvalfjörður måste bli längre och bredare

En ny tunnel under Hvalfjörður behöver vara 7,5 kilometer lång. Och den behöver inte bara vara längre än dagens tunnel. Den behöver också vara bredare och luta mindre. Dessutom ställs det betydligt högre krav på utrymningsvägar. Den bästa platsen för ett tunnelbygge är längre in i fjorden. Det visar en utredning som Mannvit gjort på uppdrag av Vegagerðin.

I september ser det ut som att avgiften för att använda tunneln under Hvalfjörður kommer att försvinna. Då överlämnas tunneln till den isländska staten drygt tjugo år efter invigningen. Tunnelbolaget Spölur har ägt och drivit tunneln. Bolaget har nu genom avgifterna fått igen investeringarna med avtalad avkastning.

Att avgifterna för att använda tunneln slopas innebär sannolikt inte att vägavgifter försvinner. Regeringen håller dörren öppen för att finansiera utbyggnader och underhåll av vägnätet genom tullar och tunnelavgifter.

Kommunikationsminister Sigurður Ingi Jóhannsson skriver i Fréttablaðið att regeringen nu investerar mer i infrastruktur än vad som gjorts under de senaste åren. Summan har sedan 2016 växt från 5,5 miljarder isländska kronor till 12 miljarder i år.

Men, skriver Sigurður Ingi Jóhannsson, behovet är fortfarande stort. För att kunna öka takten överväger regeringen avgifter. Genom att betala för att använda vägar och broar skulle regeringen genom dessa avgifter kunna dubbla investeringarna i vägnätet.

Allt oftare talas det om behovet av att bygga en ny tunnel under Hvalfjörður. I snitt är det nu ungefär 7 000 fordon om dagen som använder tunneln under fjorden. När trafiken är som tätast är köerna ofta långa. Inget pekar heller på annat än att trafikvolymerna kommer att fortsätta öka.

Mannvit har på uppdrag av Vegagerðin utrett förutsättningarna för en andra tunnel under fjorden. Dagens tunnel är 5 770 meter lång. Den motsvarar inte de krav som ställs på motsvarande byggen i dag. Bristerna gäller bland annat utrymningsvägar.

Den bästa platsen för en ny tunnel är längre in i Hvalfjörður. På den södra sidan kan den börja strax öster om den befintliga tunneln. På den norra sidan föreslås den hamna längre österut och mynna vid Kúludalsá.

För att klara dagens säkerhetskrav behöver tunneln vara bredare och mindre brant. Den skulle bli omkring 7,5 kilometer - alltså nästan två kilometer längre än dagens tunnel. Det är nödvändigheten att minska lutningen till högst 5 procent som är det huvudsakliga skälet till att den blir så mycket längre.

Den nya tunneln ska ha förbindelser till dagens tunnel. Passagerna mellan dem ska förbättra utrymningsvägarna. Utskjutande delar måste byggas med 250 meters mellanrum.

Förbättringarna gör också att den nya tunneln skulle ha betydligt större kapacitet. Tunneln skulle klara 12 000 fordon om dagen. Om dessutom den gamla tunneln inte tas ur bruk blir kapaciteten ännu högre.

Något beslut om att bygga en andra tunnel under Hvalfjörður finns dock inte. En sådan investering finns inte heller i regeringens infrastrukturplan för de närmaste åren.

Här kan du läsa mer om tunneln under Hvalfjörður.

Dagens citat

"Där anpassas bara tidigare utredningsslutsatser till de resultat som behövs och det kan knappast betraktas som ett särskilt tillförlitligt bevis."

Björgvin Jónsson, advokat åt Thomas Møller Olsen som dömts för mordet på Birna Brjánsdóttir, säger i Vísir att han inte litar på de nya beräkningarna av hur Thomas Møller Olsen ska ha kört den hyrbil han disponerade från Hafnarfjörður och tillbaka - läs mer här.

Självständighetspartiet får mest partistöd i Reykjavík

Drygt 4,3 miljoner isländska kronor får Självständighetspartiet i Reykjavík i partistöd efter valet. Nästan lika mycket får Socialdemokraterna. Totalt får de åtta partierna i kommunfullmäktige dela på 13,2 miljoner. Lägsta stödet får det minsta partiet i fullmäktige. Det är Folkets parti som får nöja sig med 601 000 kronor.

I år uppgår partistödet i Reykjavík till 13 276 000 isländska kronor för perioden efter kommunalvalet den 26 maj. Bidragen för perioden före valdagen fördelas efter valresultatet 2014. Stödet efter valet 2018 fördelas proportionellt mellan de partier som är representerade i fullmäktige.

Det betyder att åtta partier delar på pengarna. Det är en skillnad jämfört med alltinget. På riksplanet går gränsen för partistöd vid 2,5 procent av rösterna samtidigt som det krävs 5 procent för att få mandat i alltinget.

Självständighetspartiet blev störst i valet i Reykjavík med 30,77 procent av rösterna. Men med rösterna på de åtta partierna som inte fick några mandat i fullmäktige borträknade får Självständighetspartiet 32,78 procent av partistödet. Det betyder drygt 4,3 miljoner isländska kronor i partikassan.

Tvåan Socialdemokraterna får drygt 3,6 miljoner. Därefter följer Renässans med strax över 1,1 miljoner, Piratpartiet med knappt 1,1 miljoner, Islands socialistparti med 901 000, Centerpartiet med 866 000, Gröna vänstern med 647 000 och Folkets parti med 601 000.

Nej till samgående splittrar majoritet i Tálknafjörður

Knappt tre månader efter valet lämnar nu en av ledamöterna i Tálknafjörður majoriteten och blir politisk vilde. Stridsfrågan är ett samgående med grannkommunen Vesturbyggð. Det är Ingibjörg Ósk Þórhallsdóttir som anser att det är hög tid för kommunerna att gå ihop. Men hon fick inte med sig partikamraterna i frågan.

I valet i Tálknafjörður i Västfjordarna fick Oberoendes lista 96 röster mot 47 röster för Intresserade av samhällets utvecklings lista. Mandatfördelningen blev fyra platser mot en i fullmäktige. Ett av Oberoendes listas mandat gick till Ingibjörg Ósk Þórhallsdóttir.

Hon blir nu den första politiska vilden i landet efter vårens kommunalval. Avhoppet kommer bara två och en halv månad efter valet. Skälet till att Ingibjörg Ósk Þórhallsdóttir lämnar Oberoendes lista är olika syn på kommunens framtid.

Tálknafjörður hade vid årsskiftet 244 invånare. Att jobb inom fiskeindustrin försvunnit från kommunen har de senaste åren lett till att många lämnat Tálknafjörður. Grannkommunen Vesturbyggð - med tätorterna Patreksfjörður och Bíldudalur - har brutit en långvarig utflyttningstrend. Vesturbyggð hade då 1 024 invånare.

Ingibjörg Ósk Þórhallsdóttir anser att ett samgående mellan de två kommunerna är den viktigaste framtidsfrågan för Tálknafjörður. Kommunen är nu så liten att den har svårt att erbjuda medborgarna grundläggande service. Hon tror att en sammanslagning med Vesturbyggð skulle förbättra förutsättningarna för att ge invånarna bättre service.

Frågan har den senaste tiden diskuterats inom Oberoendes lista. Ingibjörg Ósk Þórhallsdóttir har alltså inte fått med sig de tre partikamraterna på samma linje. Därför väljer hon enligt Bæjarins Besta att lämna partiet och den styrande majoriteten.

Enligt Ingibjörg Ósk Þórhallsdóttir är partikamraterna för stolta för att tänka på kommunens bästa. Hon tycker inte att ett samgående vore en kapitulation från Tálknafjörðurs sida. I stället anser hon att kommunen skulle kunna gå in i förhandlingar med Vesturbyggð från en stark position.

Oberoendes lista förlorar dock inte makten i kommunen på grund av avhoppet. Partiet har alltjämt tre mandat av fem i kommunfullmäktige.

Fullmäktige i Tálknafjörður samlas för ett nytt möte i kväll. En av punkterna på dagordningen är ett brev från Ingibjörg Ósk Þórhallsdóttir. I brevet meddelar hon att hon lämnar Oberoendes lista för att bli politisk vilde i fullmäktige.

Oklart vem som äger radarstationen på Straumnesfjall

Bara några få år efter att USA investerat enorma summor i radarstationen på Straumnesfjall lades den ned. Sedan dess har byggnaderna på en av Islands mest utsatta platser pinats av vädret. Radarstationen har blivit ett populärt besöksmål för vandrare på Hornstrandir. Men byggnaderna har blivit farliga - och det är inte klart vem som äger dem.

När USA under det kalla kriget byggde ett nätverk av radarstationer runt Island var syftet att följa sovjetiskt stridsflyg i Nordatlanten. USA byggde en station i varje hörn av landet. I nordväst föll valet på Straumnesfjall på Hornstrandir i Västfjordarna.

Straumnesfjall ligger vid Aðalvík. Där fanns det två byar - Látrar och Sæból. De sista invånarna flyttade för gott 1952. De lämnade livet på Hornstrandir bakom sig under en period när hela regionen avfolkades.

Livet på Hornstrandir var mycket hårt. Här fanns varken elektricitet eller vägar. Närheten till Grönland borgade för långa vintrar och korta somrar. Här var svårt att hålla boskap och ännu svårare att odla.

Samtidigt som flyttlassen gick från Aðalvík anlände amerikanska Nato-styrkor till Straumnesfjall, det fjäll som tornar över viken. De valde platsen för en av fyra radarstationer i landet. Allt material till bygget lastades om till havs och fördes i land med hjälp av små båtar eftersom det inte finns någon hamn.

Hur det kom sig att valet föll på en så isolerad plats är fortfarande okänt. Samtidigt tycks vädret i regionen ha kommit som något av en överraskning. Efter en tid byggdes till exempel gångar mellan de flesta byggnaderna uppe på fjället eftersom det under vintrarnas många snöstormar annars inte gick att gå mellan dem.

Syftet med radarstationen var alltså att följa sovjetiskt stridsflyg. Men några sådana flygplan ska inte ha setts till vid något tillfälle under de år som stationen var i bruk. Det sägs att de styrkor som var stationerade på Straumnesfjall ofta var så uttråkade att de pratade med piloterna på de SAS-flyg som passerade området på väg från Skandinavien till Nordamerika. Det var sällan något annat flyg syntes till i regionen.

Bygget av stationen började 1951. När den stod klar fem år senare hade USA också byggt en väg upp på fjället och ett flygfält. Det underlättade visserligen transporterna, men de amerikaner som var stationerade på Straumnesfjall har vittnat om närmast total isolering. Det fanns inga vägar till stationen. Under ledigheter kunde de - om det råkade vara bra väder - gå till några sjöar för att fiska.

Radarstationen var bara i bruk i några få år. Efter fem års verksamhet bommades den igen 1962. Bakgrunden till det beslutet är lika oklar som beslutet att investera mångmiljonbelopp i bygget.

I dag är hela regionen Hornstrandir obebodd. Under somrarna finns många vandrare i området. För många är radarstationen på Straumnesfjall ett av besöksmålen. Men byggnaderna håller på att förvandlas till ruiner. Att röra sig på platsen blir allt farligare i takt med att byggnaderna förfaller.

Lilja Rafney Magnúsdóttir, alltingsledamot för Gröna vänstern, vände sig därför i en interpellation till miljöminister Guðmundur Ingi Guðbrandsson med frågor om ägarförhållandena och eventuella åtgärder för att förebygga att besökare till Straumnesfjall skadas.

Guðmundur Ingi Guðbrandsson skriver i sitt svar att det är oklart vem som äger byggnaderna eftersom de inte finns med i fastighetsregistret. Staten övertog ägandet i samband med nedläggningen 1962. Några år senare såldes byggnaderna till privata ägare. De ska ha tagit med sig en del av byggmaterialet.

Vid något tillfälle ska markägarna till Látrar och Rekavík vid Aðalvík också ha ägt byggnaderna. Men staten ska senare ha övertagit såväl byggnaderna som ansvaret för dem. Ägandefrågan är dock inte mer utredd än att Guðmundur Ingi Guðbrandsson i sitt svar hänvisar till medieuppgifter.

En sanering av området gjordes 1991. Det bedömdes då som för dyrt att riva byggnaderna. Guðmundur Ingi Guðbrandsson skriver att det nu kan ha blivit dags för en ny inventering. Det uppdraget går till Umhverfisstofnun i samarbete med markägarna.

Vidare instämmer Guðmundur Ingi Guðbrandsson i att byggnaderna på Straumnesfjall är i så dåligt skick att de utgör en fara för besökare. Därför bör det sättas upp information i området som varnar besökare för att ge sig in i byggnaderna. Det kan också bli aktuellt att inhägna platsen för att se till så att inga går in i husen så länge som de är fallfärdiga.

Efter nedläggningen av radarstationen på Straumnesfjall byggdes en ny station på Bolafjall vid Bolungarvík. Den invigdes 1992. I dag har den tagits över av isländska staten och den används nu av kustbevakningen.

Från 2.30 till 3.50 i filmen ovan kan du se radarstationen på Straumnesfjall från luften.

Dagens citat

"Landskapet i Djúpavík är mycket storslaget. ... Vägen går genom byn och förbi fabriken som är det i särklass största huset här. På västra sidan av byn finns höga klippor och där faller en fors som är omväxlande liten eller stor och otroligt vacker. Människor blir för det mesta betagna av skönheten här. Fjällen ramar in denna vik och fjordens innersta del och det är underbar natur här. Jag kan inte säga annat. Det är några hus som står tomma över vintern, men på sommaren kommer folk som tidigare bodde här och deras ättlingar hit och nu har den tredje generationen börjat komma. Det är mycket liv här på sommaren."

Eva Sigurbjörnsdóttir, som tillsammans med familjen äger och driver Hótel Djúpavík, i Bæjarins Besta om livet på en plats där de är de enda invånarna över vintern.

Politiker klimatkompenserar för utsläpp vid resor

Sedan Andrés Ingi Jónsson valdes in i alltinget har hans jobbresor orsakat utsläpp på nästan sex ton koldioxid. Nu väljer han som första alltingsledamot att klimatkompensera för utsläppen - något som kostar honom 30 000 isländska kronor. Andrés Ingi Jónsson gör det genom ett samarbete med fonden Votlendissjóðurinn.

Efter valet i oktober 2017 har Gröna vänsterns Andrés Ingi Jónsson gjort fjorton resor i tjänsten. Han har flugit från Keflavík till Stockholm, Longyearbyen, Bryssel, San Francisco, Manchester, Oslo, Paris och New York.

Totalt orsakade dessa flygresor utsläpp av 5 912 kilo koldioxid. I samarbete med Votlendissjóðurinn klimatkompenserar nu Andrés Ingi Jónsson för utsläppen. Han säger till Eyjan att det kostade honom omkring 30 000 isländska kronor.

I ett globalt sammanhang anser inte Andrés Ingi Jónsson att hans utsläpp har någon avgörande betydelse. Men han skriver på Facebook att alla gör vad de kan för att minska människans klimatpåverkan.

Andrés Ingi Jónsson är den första alltingsledamoten som jobbar med Votlendissjóðurinn. Inför fotbolls-VM i Ryssland klimatkompenserade landslaget för de resor som turneringen medförde. Även president Guðni Th. Jóhannesson har varit inblandad i projektet.

Gästblogg: På väg mot Island för nittonde gången

Måndag 13/8-2018

Så är det äntligen dan före dan före avresedan…. Ni som följt oss förut när jag bloggat på Islandsbloggen kanske vet att detta är vår 19:de resa till det fantastiska Landet Island. Denna resa blir enligt min fru vår i särklass dyraste resa men, som jag brukar säga “Det som är dyrt är bara det som inte är värt pengarna”, å dit hän har vi inte kommit än dessbättre.

Nu sitter vi som sagt två dagar före avresa 15/8 å inmundigar lite frukost på balkongen. Vädret börjar gå mer åt det Isländska, med lägre morgon temperaturer (i dag endast 13˚C) men till skillnad mot Island stiger temperaturen snabbare och högre under dagen här hemma.

I år har vi ju haft en fantastisk och härlig sommar här hemma som vi inte sett maken till på många år med temperaturer långt över 30˚C. Dock har Islänningarna haft det totalt motsatta med den sämsta sommaren på ca 100år så döm om vår förvåning när min fru Ulrika tidigare i somras läste i Expressen att “NU KOMMER ISLANDSHETTAN” till Sverige. 🤔Känner spontant att det måste vara en felöversättning från Engelska där Ö heter Island. Kan tänka mig att originaltexten skulle vara att “nu kommer Ö-värmen” men blev “Islandshettan” när fingrarna jobbar fortare på tangentbordet än hjärnan lyckas översätta texten.

Men strunt det samma för nu ska vi åka på en veckas semester och njuta av varma bad, karg natur och god mat. Vad mer behöver människan? Inte vet jag. 🤔 Alla har ju sitt paradis och vi har hittat vårt på just Island.

I år ska vi INTE starta vår resa i Reykjavik som brukligt utan fortsätta en bit upp längs västra sidan av Island till byn Borgarnes och Icelandair Hótel Hamar som är ett Golfhotell. Vi har övernattat där förut. Som katter bland Hermelinerna då varken Ulrika eller jag spelar Golf men vad gör det, ett trevligt hotell är det i alla fall så där bor vi gärna igen.

Efter en natt i Borgarnes/Hamar styr vi kosan mot Dalvik och Hotell Dalvik (fd Fosshotel) där vi tillbringat tid även på tidigare resor, blir en natt även på detta Hotell

Sedan styr vi kosan mot vad jag anser vara Islands pärla bland byar/städer. Islands näst största By/Stad Akureyri. Denna pärla på norra sidan av ön som har något speciellt jag ej kan sätta fingret på men som liksom omfamnar mig var gång jag kommer dit. Det är mitt bästa smultronställe på hela ön -jag bara älskar Akureyri.

I ovan nämnda By/Stad ska vi som vanligt bo på fashionabla Hótel KEA vilket alltid varit till belåtenhet där stannar vi två nätter.

Vår resa fortsätter mot den trevliga byn Egilsstaðir som vi också tidigare besökt under våra resor på Island, vi stannar även där en natt på Hótel Hallormsstaður.

Vår resa fortsätter nu längs sydkusten och vi gör en övernattning på Fosshótel Vatnajokull där vi bott förut men innan hotellet blev i den storlek det är idag. Räknar med en visit vid Jökulsárlón. Det kan vi bara inte missa när vi är i grannskapet, har besökt denna Glacier Lagoon flera gånger tidigare.

Nu börjar vår resa som vi inte ens har påbörjat att lida mot sitt slut och vi anländer till Reykjavik för en natt på Fosshotel Baron innan morgonflyg tillbaka till Arlanda och Sverige.

Men innan dess ska vi gå på vår favoritrestaurang Hereford Steikhús i Reykjavik och inmundiga deras trerätters-meny som vi så trevligt blev inbjudna till via ett presentkort förra gången vi var där och spisade. Låter kanske löjligt men Hereford Steikhús har blivit lite av vårt stamlokus när vi är i Reykjavik och nu känner till och med personalen igen oss. (Därav presentkortet)

Vår käre granne, tillika för oss Islänning Magnús med sambo Ibba sa till mig tidigare i våras när vi var i färd med att boka denna resa att “Island har blivit dyrt ska ni verkligen åka dit igen? Ni har ju varit där så många gånger.”

Jag svarade: “Självklart, och denna gången har vi ju ett presentkort att spendera också”

Magnús stod tyst en stund å så sa han att har en gammal kompis som bor nere på stan (Örebro) och han är låt oss säga ekonomiskt lagd. Han läste i tidningen att de bjöd på gratis korv i Brickebacken (bostadsområde ca 5 kilometer från Centrum). Han tog då stadsbussen hit och åt gratis korv. Han tyckte han gjorde en bra affär. När Magnús frågade vad biljetten kostade och kompisen svarade 17 kr undrade Magnús om det inte hade varit billigare att stanna i Centrum och köpt en korv (som då kostade 10 kr) i stället för att betala bussresa på nästan vad två korvar kostade? Jag förstod piken fast den var fin…. Nu är det nog mer som Robert Broberg sjunger att “Målet är ingenting, vägen är alla lalalalala la allt”

Så är det för oss i alla fall.

Tack för att ni läser mina reseskildringar.

Best Regards

Mikael Karlsson Hreifur

Med Fru

Ulrika Hreifur

Vi kan kalla henne så för hon heter så

Grindvalar har inte återvänt till Kolgrafafjörður

Det sextiotal grindvalar som länge uppehöll sig inne i Kolgrafafjörður har inte återvänt. Polis och räddningstjänst lyckades sent i måndags kväll driva ut dem ur fjorden och långt ut i Breiðafjörður. Flocken satte då kurs mot nordväst. Sedan dess har grindvalarna inte synts till. 25 personer deltog i räddningsaktionen.

I söndags simmade ett sextiotal grindvalar längst in i Kolgrafafjörður. De uppehöll sig länge vid den bro som går över fjorden. Strömmarna i området är mycket starka och när de väl passerat bron kan de bara ta sig ut ur fjordens innersta del vid ebb.

Vid tre tillfällen strandade grindvalar inne i Kolgrafafjörður. Samtliga gånger kunde dock djuren dras loss av räddningstjänst från Grundarfjörður, Stykkishólmur och Ólafsvík.

Sent i måndags kväll var tidvattenförhållandena de rätta för att driva ut grindvalarna på öppet hav. Då behövde de inte simma emot strömmarna för att komma ut ur fjorden. Vid ett tidigare försök hade polis och räddningstjänst lyckats få valarna att simma ut ur fjorden, men de återvände snart in i Kolgrafafjörður.

Men den här gången gick det betydligt bättre. Totalt 25 personer - varav 22 från räddningstjänsten och tre från polisen - drev med hjälp av fyra båtar grindvalarna betydligt längre ut. De följde valarna ut i Breiðafjörður förbi Oddbjarnarsker, ett skär som ligger en dryg mil väster om Flatey.

Grindvalarna satte då av i nordvästlig riktning. Sedan dess har flocken inte synts till.

Björn Ásgeir Sumarliðason var en av de räddningsarbetare som hjälpte till att driva grindvalarna ut till havs. Han säger till RÚV att aktionen gick långsamt. Han beskriver arbetet som inte helt olikt att samla in får:

"Det här ser ut att bli likadant som med fårtackor. Man ställer upp sig på rad och seglar efter dem jämnt och tätt."

En som hade verklig närkontakt med en av de strandade grindvalarna var Snorri Rafnsson. Han berättar i Fréttablaðið att han kämpade länge för att hjälpa den bort från fjordens grundaste del. Samtidigt väntade övriga flocken:

"Jag såg hur revet låg och jag började putta den bäst jag kunde och verkligen välta den. Det var mycket alger där som den trasslade in sig och jag försökte få den förbi det hindret. Det kom en kajakpaddlare och vi lyckades få bort den. Det var en skön seger."

Grindvalen är en av de tolv valarter som ofta syns längs den isländska kusten. Edda Elísabet Magnúsdóttir, universitetsadjunkt vid Háskóli Íslands, uppger för RÚV att övriga arter som är vanliga är knölval, vikval, sillval, blåval, delfin, späckhuggare, vitnos, vitsiding, flasknosval, kaskelott och tumlare.

Ytterligare elva arter har observerats på Island. En sällsynt gäst är nordkapare. Den sågs för första gången till i Faxaflói nu i somras för första gången på ett århundrade. Enligt Ebba Elísabet Magnúsdóttir betraktades den som helt borta från den isländska kusten. Kanske kan artens utbredning vara på väg att förändras, rapporterar RÚV.



Ovan kan du se filmer från räddningsaktionerna och här kan du läsa mer om grindvalarna i Kolgrafafjörður.

Dagens citat

"Vägen genom nationalparken vid Þingvellir är helt obrukbar och en skam för nationen. ... Det är naturligtvis en stor skam hur denna väg genom nationalparken har varit. Inget land skulle komma på tanken att låta det vara så här. Denna väg är rent ut sagt obrukbar. Den har naturligtvis varit en skam i många, många år, men den har helt rasat ihop nu. Den har sjunkit överallt och det är gropar överallt."

Trafikexperten Ólafur Guðmundsson i Vísir om skicket på vägen genom nationalparken Þingvellir.

Slopar förhöjd beredskap för översvämningar i Skaftá

Foto: Benedikt G. Ófeigsson/
Veðurstofa Íslands

Nu slopar Almannavarnir den förhöjda beredskapen för översvämningar från Skaftárjökull. Beredskapen i området är åter på normal nivå. Den infördes för tio dagar sedan när översvämningarna började. Inom loppet av sex dagar strömmade 500 miljarder liter smältvatten från glaciären via älven Skaftá ut i Atlanten.

Fredagen den 3 augusti ökade Almannavarnir beredskapen för översvämningar från Skaftárjökull. Då hade redan glaciärens östra kaldera börjat svämma över. Strax därpå började även den västra kalderan svämma över.

Inom loppet av sex dagar passerade omkring 500 miljarder liter smältvatten Sveinstindur vid Öræfajökull. Det är den hittills största kända översvämningen i Skaftárjökull.

Veðurstofa Íslands gjorde redan i torsdags bedömningen att översvämningarna var över. Sedan dess har genomströmningen och vattenståndet i Skaftá återgått till normala nivåer. Det har också vattentemperaturen gjort. Vattnet i älven är inte längre lika kallt eftersom det inte kommer lika snabbt från glaciären.

Almannavarnir slopar nu den förhöjda beredskapen. Skälet är att myndigheten betraktar översvämningarna som avslutade.

Här kan du läsa mer om översvämningarna i Skaftárjökull.

Sju av tio: Metoo-rörelsen bra för Island

Sju av tio anser att metoo-rörelsen hade positiva konsekvenser för det isländska samhället. Bara en liten minoritet tycker att uppropet hade negativ inverkan. Det är framför allt män och islänningar bosatta på landsbygden som upplever att metoo-debatten ledde till försämringar. Det visar en undersökning utförd av MMR.

Metoo-uppropet på Island fick kanske inte riktigt lika omvälvande efterverkningar som i Sverige. Men det ledde ändå till en hel del samhällsförändringar. Under en tid under sommaren och hösten 2017 stod det också i centrum för mediernas uppmärksamhet.

Kvinnor verksamma inom en rad olika områden - bland annat politiker och skådespelare - trädde fram och berättade om övergrepp. I vissa fall fick vittnesmålen direkta konsekvenser i form av personer som lämnade sina jobb efter att ha pekats ut som ansvariga för övergrepp.

Men metoo-rörelsen bidrog också till andra samhällsförändringar. Uppropet nämndes i samband med att Island införde krav på samtycke för sex. På arbetsplatser förbjöds kalendrar med nakna kvinnor.

Hela 71 procent anser att effekterna av metoo-uppropet var ganska eller mycket positiva för det isländska samhället. Bara 13 procent svarar att konsekvenserna var ganska eller mycket negativa. Resterande 17 procent tycker att uppropet varken ledde till bra eller dåliga förändringar.

Men attityderna till metoo-rörelsen skiljer sig kraftigt mellan olika grupper. Hela 82 procent av kvinnorna säger att inverkningarna var positiva. Men bara 59 procent av männen tycker samma sak. Däremot uppger 18 procent av männen att inverkningarna var negativa. Endast 7 procent av kvinnorna har samma åsikt.

En övertygelse om att metoo-uppropet var negativt för samhällsutvecklingen är vanligare bland personer bosatta på landsbygden och islänningar med enbart grundskoleutbildning. Bland boende i huvudstadsregionen och högskoleutbildade var det betydligt fler som ansåg att metoo gjorde gott för det isländska samhället.

Bland Gröna vänsterns väljare instämmer hela 91 procent att metoo-rörelsen förde med sig positiva förändringar. Nästan lika entusiastiska var Socialdemokraternas sympatisörer där 87 procent välkomnade utvecklingen.

Minst positiva var Centerpartiets anhängare. Här var det 41 procent som välkomnade förändringarna medan 32 procent ansåg att de var negativa. Näst mest skeptiska var Självständighetspartiets väljare. Där gjorde 59 procent tummen upp och 21 procent tummen ned.

Här kan du läsa mer om metoo-uppropet på Island.

Grindvalar fast längst in i Kolgrafafjörður

Ett sextiotal grindvalar håller till vid Kolgrafafjörður på västra Island. Grindvalarna kom in i fjorden i söndags. Då drevs de ut av båtar från räddningstjänsten. Men i går var grindvalarna tillbaka igen. Hittills har tre av dem strandat inne i fjorden efter att ha simmat för nära land. De har dock dragits loss av räddningstjänsten. I går kväll drevs de ut ur fjorden.

Kolgrafafjörður på Snæfellsnes har de senaste åren fått mycket uppmärksamhet för händelser kopplade till djurlivet i regionen. Vid två tillfällen har enorma mängder död sill spolats in i fjorden. Det har också gjorts många observationer av späckhuggare i Kolgrafafjörður.

En flock med ett sextiotal grindvalar simmade in i fjorden i söndags. Två av dem simmade för långt in och fastnade. Båda kunde dock ta sig loss med hjälp av personal från räddningstjänsten i båtar. Ytterligare en grindval strandade i går. Också den kunde dras loss.

Snorri Rafnsson var med om att dra loss valen i går. Han berättar i RÚV att den övriga flocken väntade i närheten av den grindval som strandat:

"Det var fantastiskt. ... Man kände kraften när den ville ge sig av och simma ut. ... Det var ganska svårt men jag lyckades att få den flytande. Det krävdes en hel del för det. ... När jag fick ut den på större djup såg jag att den ökade farten och tog sig direkt till flocken."

Räddningstjänst från Grundarfjörður, Stykkishólmur och Snæfellsbær försökte under söndagen driva ut flocken ur fjorden. Den lämnade plötsligt fjorden sedan ett djur simmat under den bro som går över Kolgrafafjörður. Då följde de övriga djuren efter. Under resten av söndagen höll sig flocken nära bron.

Men i går morse var den tillbaka inne i Kolgrafafjörður. Inga nya försök gjordes då för att driva ut djuren. Personal från räddningstjänsten fanns i båtar och på stränderna för att kunna undsätta djur som strandade.

Ett nytt försök gjordes sent under måndagskvällen. Då lyckades polis och räddningstjänst driva valarna längre ut. De hade på tisdagsmorgonen inte återvänt in i fjorden.

Strömmarna vid bron över Kolgrafafjörður är mycket starka. Grindvalarna kan bara ta sig ut ur fjorden vid ebb. Ett stort antal åskådare samlades vid bron för att titta på grindvalarna.

Normalt håller grindvalen till på större djup långt ut till havs. Arten är dock vanlig runt den isländska kusten även om den sällan syns till från land. Edda Elísabet Magnúsdóttir, universitetsadjunkt vid Háskóli Íslands, säger till RÚV att jakten på föda kan locka grindvalen in mot stränderna och sätta förmågan att orientera sig genom ekolokalisering ur spel:

"De söker sig ofta in mot kontinentalsockeln och det sker ofta under denna årstid då deras huvudsakliga föda, europeisk flygbläckfisk, söker sig in mot land och det är mycket sannolikt att det är det som är drivkraften för att valarna kommer in mot kontinentalsockeln."

Grindvalen är känd för att hålla ihop i stora flockar. Lojaliteten inom flocken är stor. Edda Elísabet Magnúsdóttir berättar i RÚV att de inte överger medlemmar som insjuknar eller strandar. Därför är det nödvändigt att försöka driva flocken betydligt längre ut. Annars är risken stor att de på nytt simmar in i fjordens grundaste del:

"Då är det troligast att de ger efter för strömmarna eller att de möjligen ger upp. ... Jag tänker att det säkraste vore - om det är möjligt - att driva dem så långt ut som det är möjligt. Då kommer de möjligen till andra strömmar och kommer kanske åter ut på djupare områden och ut ur dessa sandbankar."

Ovan kan du se filmer på grindvalarna i Kolgrafafjörður.