söndag 30 december 2007

Fler köper dyrt - men färre går i lånefällan

Den genomsnittliga bostadsrättslägenheten på Island kostade i november i år drygt 30 miljoner isländska kronor (cirka 3,2 miljoner kronor), rapporterar Fréttablaðið. Priserna har fördubblats sedan 2001.

Priserna är högst i Reykjavíkområdet (bilden), men även den som köper bostadsrätt i andra tätbebyggda områden får räkna med att hosta upp runt 20 miljoner isländska kronor för en trea eller fyra.

Fréttablaðið skriver även att de flesta nu väljer att bolåna i isländsk valuta. Räntan är visserligen skyhög, runt 13 procent, men det är betydligt säkrare att låna i kronor än i exempelvis euro eller dollar. Lån i utländsk valuta har från och till varit mycket populära på grund av den jämförelsevis låga räntan - ofta runt 5 procent. Problemet är att den isländska kronan är allt annat än stabil. Inom loppet av två månader sjönk till exempel värdet med en tredjedel - och då är det så där lagom skojigt att få lön i isländska kronor men betala ränta i euro.

Jón, Guðrún och andra populära namn

Den isländske mannen heter Jón och kvinnan Guðrún - åtminstone av de vanligaste namnen att döma. 5 538 personer heter Jón (3,76 procent av männen) och 5 191 personer Guðrún (3,55 procent av kvinnorna).

De tio mest populära kvinnonamnen är enligt Hagstofan Guðrún, Anna, Sigríður, Kristín, Margrét, Helga, Sigrún, Ingibjörg, Jóhanna och María. Tio i topp hos männen är Jón, Sigurður, Guðmundur, Gunnar, Ólafur, Einar, Magnús, Kristján, Stefán och Jóhann.

Jón håller ställningarna bland pojkar 0-4 år, så namnets popularitet håller i sig. Guðrún är det fjärde vanligaste namnet bland flickor i samma ålder. De tio mest populära pojknamnen är Jón, Aron, Daníel, Viktor, Sigurður, Kristófer, Arnar, Alexander, Andri och Gunnar. Tio i topp bland flickorna är Anna, Sara, Katrín, Guðrún, María, Telma, Kristín, Birta, Eva och Helga.

När jag kikat runt lite bland Hagstofans (Islands motsvarighet till Statistiska centralbyrån) siffror noterar jag att det, på samma sätt som i Sverige, finns trender som snarast utgör cykler - där ett visst namn är väldigt populärt under en period, för att sedan glömmas bort och så småningom åter bli vanligt förekommande. En annan iakttagelse är att islänningarna inte känns lika benägna att ge sina barn utpräglat engelska namn - här finns mycket få Liam och Angelina.

Islandsbloggen 52 inlägg senare

Just som jag skulle börja smågnälla över dagens resereportage om Reykjavík i Svenska Dagbladet (jag hittar det inte på nätet) kommer naturligtvis frågan om varför jag skulle surmuttra. Det är en tämligen ordinär text, småtråkiga foton (uppenbarligen av sunkig klass eftersom de dessutom kompletterat med byråbilder) och en karta som innehåller alla de där irriterande småfelen som vissa nyhetsgrafiker uppenbarligen alltid måste lämna efter sig.

Kanske är det för att texten känns så oerhört stereotyp, det är hippa och heta och coola Reykjavík, det är en djävla massa pratminus men inte en enda människa som faktiskt bidrar till någon fördjupad förståelse av allt som i bästa Packat och klart-stil rabblas i texten, det råder en total avsaknad i såväl bild och text som grafik kring vad det är som nu skulle göra staden så där hipp, het och cool, ett omtalat bultande hjärta som aldrig slår sig fram mellan raderna.

Okej. Nu har jag gnällt så mycket att jag börjar känna mig som en rättshaverist. Och resereportaget var väl egentligen helt okej - för den som nu är nöjd med helt okej.

Tanken med Islandsbloggen, när den skapades en sömnlös och småsur morgon, var att kombinera något slags nyhetsspegel med nedslag i samhälls- och kulturliv för att skapa en bättre och förhoppningsvis mer nyanserad bild av Island.

Nu, när jag uppenbarligen är på allmänt utvärderingshumör, känner jag mig hyfsat nöjd med uppdateringsfrekvensen - jag snittar typ 1,25 inlägg om dagen, och det kunde varit sämre. Däremot är jag inte riktigt nöjd med fördelningen av blogginläggens karaktär. Det har blivit ganska mycket nyheter och ganska lite reflektion. Allt av naturliga skäl förstås, det går snabbt att skriva ihop en kort nyhetstext som måste vara aktuell, medan det mer tidlösa materialet blir det som skjuts på framtiden. Tanken är att inläggen ska vara användbara för den som är nyfiken på Island, så jag ska försöka hitta tid till att skriva fler texter av mer utpräglad guide- och tipskaraktär. Enstaka nyhetstexter säger kanske inte särskilt mycket, men sammantaget bidrar även de, hoppas jag, till en skarpare bild av Island - vilket i sin tur också fungerar som en guide till livet på ett bortglömt grannland.

lördag 29 december 2007

Nyår på Island

De isländska traditionerna kring nyår är inte riktigt lika omfattande som de kring jul. Men få islänningar missar Áramótaskaupid på den statliga tv-kanalen RÚV på nyårsafton. 2002 sågs programmet - som är en humoristisk version av det gångna året - av 95,5 procent av islänningarna! (Och jo, det finns mer än en tv-kanal.) Andelar som i annat fall bara skådats i parlamentsval i Östtyskland och Bulgarien för 20 år sedan...

Fyrverkerier tillhör förstås också traditionerna på nyårsafton. De säljs främst av den ideella räddningstjänsten, som dessutom är beroende av intäkterna från försäljningen. Detta skapar förstås ett ganska (o)lustigt motsatsförhållande - de som ska bekämpa bränder hjälper glatt till att kränga potentiella brandhärdar.

fredag 28 december 2007

Margrét Lára går före Eiður Smári

Fotbollsspelaren Margrét Lára Viðarsdóttir utsågs på en gala på Grand Hótel i Reykjavík till årets idrottare på Island 2007 (faksimil från Fótbolti.net). Under året ledde stjärnanfallaren Valur Reykjavík till andra raka seriesegern och satte nytt målrekord med 38 fullträffar på 16 matcher samt stod för flera avgörande mål i landslaget.

Året var dock inte bara medgång. Margrét Lára Viðarsdóttir skrev på för tyska Duisburg efter att ha varit jagad av flera europeiska toppklubbar, gjorde två mål i debuten men bröt i januari i år kontraktet och flyttade tillbaka till Island på grund av hemlängtan. 21-åringen är född och uppvuxen på Västmannaöarna, och började förstås karriären i ÍB Vestmannaeyja. 2004 flyttade hon till Reykjavík och Valur - och har vunnit skytteligan varje år sedan dess.

Margrét Lára Viðarsdóttir fick 496 röster. Tvåan, handbollsspelaren Ólafur Stefánsson, fick 319 röster och trean, badmintonspelaren Ragna Ingólfsdóttir, 225 röster. Värt att notera är att Eiður Smári Guðjohnsen, fotbollslandslagets stora stjärna som fick priset 2004 och 2005, hamnade först på åttonde plats. Förmodligen resultatet av ett mediokert EM-kval och ett ganska konsekvent bänknötande i Barcelona.

Nytt rekord för inrikesflyget

För första gången någonsin passerar antalet resenärer på Air Icelands (Flugfélag Íslands) inrikesflygningar 500 000 personer på ett år, rapporterar Morgunblaðið. Den slutliga siffran för 2007 är inte klar, men enligt företaget är det en ökning med runt 17 procent sedan förra året, då 426 785 personer flög till eller från det isländska flygnätets nav som består av Akureyri, Reykjavík, Ísafjörður och Egilsstaðir.

Årets passagerare nummer 500 000, en man som reste från Reykjavík till Akureyri tillsammans med sin fru, fick jubileumsgåvor efter landningen. Enligt Flugstoðir är ökningen ett tydligt tecken på att fler islänningar väljer flyget före bilen när det gäller längre resor.

Air Iceland är det i särklass största men inte enda inrikesflygbolaget på Island. Bland annat finns Flugfelag Vestmannaeyja som varje år flyger över 30 000 personer mellan Västmannaöarna och Reykjavík, Selfoss och Bakki på fastlandet. Flugfélagið Ernir flyger flera gånger i veckan från Reykjavík till Höfn, Gjögur, Bíldudalur och Sauðárkrókur. Dessutom har lågbudgetbolaget Iceland Express, som i nuläget bara flyger utrikes, funderingar på att bygga en egen liten inrikesflygplats i Reykjavík - att utmana Air Iceland på inrikesflygningar med Keflavík (45 minuters resa från centrala Reykjavík) som bas är inte att tänka på, och de släpps förstås inte in på Reykjavíks flygplats (bilden) där syskonföretagen Air Iceland och Icelandair huserar.

En egen flygplats är förstås inte ordnat i en handvändning i en ständigt växande huvudstad. Men om planerna blir verklighet innebär det en utmaning som både kommer att pressa biljettpriserna och se till så att passagerarantalet vida överstiger 500 000.

Rättelse

Resereportaget från Reykjavík som publiceras i en rikstäckande svensk morgontidning kommer nu på söndag och inget annat. Det börjar med bilder på dopp i Blå lagunen. Eftersom det dessutom är snyggt redigerat är det inte Dagens Nyheter som utgör den rikstäckande morgontidningen som reportaget publiceras i.

torsdag 27 december 2007

Allt mer övergivna öar

Befolkningen på Västmannaöarna är nu den minsta i modern tid. Enligt Hagstofan bor 4 040 personer på Hemön den 31 december, rapporterar Eyjar.net. De senaste tio åren har antalet invånare minskat med 600 personer. Det enda positiva med siffrorna är att 35 personer är den lägsta reella minskningen sedan 1999.

Innan vulkanen Eldfells (bilden) utbrott 1973 bodde drygt 5 000 personer på Västmannaöarna. Så gott som samtliga evakuerades till fastlandet förutom enstaka som hjälpte till med räddningsarbetet. Men runt en femtedel av invånarna flyttade aldrig hem igen. Och sedan dess minskar befolkningen för varje år.

The final knarkdown

Den hittills underligaste årskrönikan hittar jag hos Visir.is. De listar årets fem största narkotikamål på Island - och Islandsbloggen är förstås inte sämre utan rewritar glatt knarkknäcket. Och håll i er - nedräkning tillämpas.

5. Ett isländskt par grips av polisen i Köpenhamn med 1,7 kilo kokain i bagaget.

4. En islänning bosatt i Köpenhamn tas av polisen i hamnen i Bremen med fem kilo hasch på sig. Mannen misstänktes också för att ha förpackat och skickat 13 kilo hasch och 200 gram kokain till Island.

3. I ett mycket uppmärksammat mål greps den isländske Idol-vinnaren Kalli Bjarni (Karl Bjarni Guðmundsson) på flygplatsen i Keflavík sedan han försökt smuggla in två kilo kokain i landet.

2. En tysk man i 60-årsåldern ertappades på flygplatsen i Keflavík den 22 december med 23 000 ecstasy-tabletter. Han sitter nu häktad i väntan på åtal. Beslaget är det näst största i Islands historia - år 2001 greps en österrikare med 67 000 ecstasy-tabletter avsedda för den amerikanska marknaden på samma flygplats.

1. Ombord segelbåten Lucky Day i Fáskrúðsfjörðurs hamn hittade polisen vid ett tillslag morgonen den 20 september inte mindre än 40 kilo narkotika - bland annat amfetamin och ecstasy. Tio personer har gripits under utredningens lopp.

Erlendur den sure regerar

Den isländske deckarkungen Arnaldur Indriðason skrev förstås julhandelns mest sålda bok. Hans elfte spänningsroman om den surmulne kommissarien Erlendur Sveinssons mordgåtor, Harðskafi, toppar försäljningslistan hos Eymundsson och Mál og menning under perioden 12 november till 18 december.

Här är tio i topp:
1. Harðskafi: Arnaldur Indriðason
2. Þúsund bjartar sólir: Khaled Hosseini
3. Bíbí, sagan um Bíbí Ólafsdóttur: Vigdís Grímsdóttir
4. Konur eru aldrei hamingjusamar því þær eru með...: Helgi Jean Claessen och Hjálmar Örn Jóhannsson
5. Himnaríki og helvíti: Jón Kalman Stefánsson
6. Aska: Yrsa Sigurðardóttir
7. Óreiða á striga: Kristín Marja Baldursdóttir
8. Þar sem vegurinn endar: Hrafn Jökulsson
9. Rimlar hugans: Einar Már Guðmundsson
10. Hnífur Abrahams: Óttar M. Norðfjörð

Fem av Arnaldur Indriðasons deckare finns översatta till svenska: Mannen i sjön, Glasbruket, Änglarösten, Vinterstaden och Kvinna i grönt.

onsdag 26 december 2007

Isländsk lokalhistoria i svensk tv

Den isländska tv-succén Út og suður (Runt omkring på Island) med Gísli Einarsson dyker då och då upp i SVT:s tablåer. I morgon 17.00 i SVT1 är det dags för ännu en halvtimme av fantastiskt skön snigeltempo-tv som får Landet runt att framstå som dödshippt.

Programidén skulle få kvällstidningsrävar att säcka ihop av ren desperation i jakt på någon form av nyhetskrok. Konceptet är typ road trip i tv där folk får prata oredigerat ungefär hur länge som helst om mer eller mindre vad som helst. Gísli Einarsson åker omkring och träffar människor på Island - ofta en kotte per halvtimmesavsnitt. Denna gång besöker han Snorri Jóhannesson í Borgarfjörður. En bestämd man med åsikter om det mesta, inbiten jägare och kontaktperson för japanska vetenskapsmän som forskar om norrsken, enligt SVT:s presentation. Gísli möter även Sigurdís Baldursdóttir, som bor i närheten av Hvolsvöllur. Oops, två reportage den här gången. Gísli ligger onekligen i.

Den som inte är nöjd med SVT:s (om än av till vis del förståeliga skäl...) halvhjärtade satsning på isländsk lokalhistoria kan köpa programmen här.

tisdag 25 december 2007

Islands äldsta bosättare

Ben som hittats från den arktiska fjällräven vid Strandir i Västfjordarna visar att arten funnits på Island i minst 3 500 år, vilket bevisar att räven har funnits på ön längre än de första människorna som kom 874. Enligt sagan var det nämligen vikingarna som förde med sig djuret till Island. Det betyder även att fjällräven med säkerhet är det däggdjur som funnits där längst.

Professor Páll Hersteinsson säger till Frettablaðid att fjällräven förmodligen levt på Island sedan den senaste istiden, för 10 000 år sedan, men att det tidsspannet kommer att bli svårt att bevisa då klippor och grottor som genom landhöjningen nu ligger 80 meter över havet måste sprängas och sedan undersökas.

Fynden av ben gjordes av en slump 2004 vid sprängningar för vägarbeten.

söndag 23 december 2007

Björks favoritställe går i graven

I februari rivs utestället Sirkus för att ge plats åt nya butiker och parkeringsplatser. Utifrån är det inget märkvärdigt, ett halvskabbigt ljusblått stenhus med plåttak och underliga palmer målade på fasaden.

Men här, på Klapparstígur 30 i centrala Reykjavík, har åtskilliga isländska världssuccéer gjort sina första spelningar. Ghostigital, Múm, GusGus, Mínus, Sigur Rós och Trabant har spelat här. Det är här som den världsberömda machoknasbolltävlingen Tom Selleck Annual Moustache Competition avgörs, där överförfriskade unga islänningar gör allt för att odla en snorbroms värdig en gammal tv-snut. Och det är här Björk hänger och gör dj-set när hon är hemma i Reykjavík - dessutom spelades den Spike Jonze-regisserade videon till "Triumph of a heart" in på Sirkus. Och för 20 år sedan, just innan The Sugarcubes stora genombrott, hängde hela bandet här. Björk var dj, Einar Örn stod i dörren och till och med ägde baren under tre månader, Magga Örnólfs och Sigtryggur Baldursson serverade drinkar, bandet fick till och med sin post till kyffet på Klapparstígur.

Och på bakgården har det hållits loppmarknader, arrangerats konserter och grillkvällar, och festats rakt igenom de evigt ljusa sommarnätterna.

Sirkus överlevnad har länge varit hotad, men från år till år har klubben, tillsammans med Kaffibarinn (känd från 101 Reykjavík) fortsatt att vara det bultande hjärtat i Reykjavíks musik- och nattliv. Sett till byggnaden finns inget att sörja. Men sett till Sirkus betydelse är det en epok som går i graven.

Vad som kommer efter Sirkus vet ingen. Men ägaren Sigga Boston är inte orolig. "Den här typen av energi finner alltid sin väg", säger hon till The Reykjavik Grapevine.

En ren seger

Reykjavík är det renaste turistmålet i Norden och Baltikum, enligt en undersökning utförd av Wonderful Copenhagen. Islands huvudstad fick i genomsnitt 78 poäng av 100 i renlighet - de flesta av de 5 000 turister som ingick i underlaget förväntade sig att staden skulle vara ren, och fann efter besöket dessutom att den var snäppet renare än de förväntat sig. Skitiga Köpenhamn kom på sista plats med 58 poäng, skriver Iceland Review.

Fler resultat från undersökningen presenteras i vår, bland annat vilka städer som var mest romantiska, historiska, kulturella och - dyra. Med andra ord lär Reykjavík (där bilden är tagen) vara säker på åtminstone ytterligare en topplacering.

Nedräkning till något du redan har läst

Dags för bloggens första (nåja) avslöjande. Den 3 januari publicerar en av Sveriges ledande morgontidningar - en av de där som går att köpa i hela landet (och som inte undertecknad arbetar på) - ett resereportage från Reykjavík - inget märkvärdigt, lite Blå lagunen, Sirkus, Bæjarins beztu pylsur, Hallgrímskirkja och Laugavegur.

lördag 22 december 2007

Vardagslyx - eina med öllu

Bæjarins beztu pylsur (stans bästa korv) har i dag 404 anhängare på Facebook. Detta lilla utomhushak, som ligger invid den skojiga loppmarknaden Kolaportið, utsågs förra året av brittiska The Guardian till Europas bästa korvkiosk. Bill Clinton tog en med senap när han käkade här, och även Metallicas James Hetfield samt mängder av nyfikna turister har testat denna budgetdelikatess. Men stamkunderna är förstås Reykjavíkbor som kommer för att det är gott och förhållandevis billigt - det är snudd på alltid öppet och det är snudd på alltid kö.

Korven är dessutom inte av samma äckelsunkkaliber som den som horderna på Statoil och Ikea utfodras med. Den innehåller lammkött och, hävdar tillverkaren SS Pylsur, inget tarmavskrap eller andra aptitretande, traditionella korvingredienser.

Korven serveras på ett varmt bröd med - för den som ber om eina med öllu (en med allt) - två sorters lök - stekt i strimlor och färsk skuren i små tärningar, remouladsås, senap och ketchup. Hur det smakar? Hade jag ätit kött hade jag kunnat berätta...

Sigur Rós: Heima

Det börjar med klyschig naturporr - vattenfall, upprivna kustlinjer, dimmornas mystik och svarta stränder av aska. Att kombinera detta med drömsk symfonirock är att tigga och be om en blodig djävla Pink Floyd-död iklädd Islandströja.

Men så blir det aldrig. Sigur Rós är det enda bandet i världen där den vanligtvis hemska etiketten symfonirock varken känns som en förolämpning eller ett uttryck för puckade artister som gärna talar om sig själva och sin Konst i tredje person.

Heima, som visades på Stockholms filmfestival en enda gång inför en fullproppad salong för någon månad sedan, låter naturen bli ett genomgående tema, och det är därför den funkar.

Upplägget är mitt emellan klassisk konsertfilm och road movie inspelad under en oannonserad turné på mer eller mindre lustiga platser på Island. Från en gigantisk konsert i Reykjavík inför 25 000 personer (den största genom tiderna på Island) till akustiskt vid protestlägret Snæfellsskála invid Vatnajökull och i den insomnade fiskebyn Djúpavík i västfjordarna.

Control, Anton Corbijns filmatisering av Joy Division-sångaren Ian Curtis liv som visades på samma filmfestival, kommer i jämförelse inte alls lika nära. Och med ett vacklande manus blir filmen mest svårmotiverad självmordsromantik, medan Heima faktiskt lyckas distansera sig från att bara vara naturfilm. Efter några skakiga inledningsminuter flyter allting samman. Det är svårt att förklara, men det finns en väldigt behaglig puls genom hela filmen, som att de dunkande vattenfallen så småningom bultar i takt med hjärtat.

fredag 21 december 2007

Antirasismen som somnade in

Behovet av arbetskraft har vuxit kraftigt på Island de senaste tio åren. Arbetslösheten ligger i regel runt 2 procent, och gästarbetare finns nu framför allt i många typer av tjänsteyrken. Enligt socionomen Edda Ólafsdóttir är de största grupperna polacker (många förefaller bosätta sig runt de växande områdena Akureyri och Egilsstaðir), danskar och personer från det forna Sovjetunionen och Jugoslavien. Vid ett seminarium vid Nordiska ministerrådet 2003 sa hon att rasistiska eller nynazistiska grupperingar var obefintliga eller marginaliserade, eftersom fenomenet med en mer omfattande invandring var så nytt.

Våren 2001 bildades föreningen HeimsÞorp som genom att förespråka mångkultur och tolerans skulle minska den gryende rasismen. Insatserna riktades framför allt mot skolelever. I dag tycks dock detta privata initiativ ha gått i graven - hemsidan finns inte längre och några aktiviteter går heller inte att spåra.

Tidigare inlägg om rasism och nazism på Island hittar du här, här, här och här.

Nytt rekord för julhandeln

Julhandeln slår nya rekord på Island i år. Förra året handlades det för cirka 51 miljarder isländska kronor - i år för cirka 56 miljarder. Den genomsnittlige islänningen köper julklappar för mellan 3 000 och 5 500 svenska kronor, rapporterar Visir.is.

Böcker och leksaker tillhör alltid storsäljarna, men årets stora julklapp är en GPS - precis som i Sverige.

torsdag 20 december 2007

Rasism på isländska

Tilltagande negativa attityder gentemot muslimer men begränsad antisemitism. Ungefär så kan European Commission Against Racism and Intolerances senaste rapport om situationen på Island sammanfattas.

Den gryende islamofobin härleds i rapporten till att fler islänningar sätter likhetstecken mellan muslimer och terrorism. Den sällsynta antisemitismen förklaras delvis, vilket ter sig mycket underligt, med att Island har en mycket liten andel judisk befolkning som inte har valt att organisera sig officiellt. Det kanske är att dra det lite för långt, men i rapporten antyds ett förhållande som påminner om orsak och verkan, alltså fler synliga judar skulle betyda mer utbredd antisemitism - oavsett vad judarna gör skulle hatet öka, en underlig förklaringsmodell. Antisemitiska föreställningar förekommer naturligtvis också på Island - vare sig de "väcks" av judar eller inte.

Nåja. I rapporten sägs det också att såväl antisemitiska som islamofobiska påståenden förekommer i media. Utan att exemplifiera detta, naturligtvis. Du som vill läsa mer om nazism och rasism på Island kollar här, här och här.

onsdag 19 december 2007

Skyrgámur - inte bara illvilja

I dag är det min favorittomte Skyrgámurs tur att strula till det för islänningarna. Ett gäng välgörare utklädda till tomtar har tagit sitt namn efter den omättlige skyrfrossaren. Förra året samlade Jólasveinaþjónustu Skyrgáms ihop till 251 getter och fem hönor till bönder i Uganda och Malawi. I november överlämnade 808 800 isländska kronor (runt 85 000 svenska) till kyrkans verksamhet för hemlösa och fattiga. Sagans Skyrgámur hade garanterat käkat upp djuren och sedan snarkat gott på en bädd gjord av slantarna.

En inte heller alldeles traditionell variant av de isländska jultomtarna finns här, där de önskar sig "självklarheter" som lika lön för lika arbete, förbud mot pornografi samt stopp på mansvåldet i hemmen och mansväldet i styrelserummen.

Och vinnaren är... Bónus!

Precis som påståendet att Island är dyrast i världen är säkert som amen i kyrkan, så är konstaterandet att julmaten är billigast hos Bónus lika självklart som att påveskrället är en katolik som dräller runt med pessar på skallen.

Enligt en undersökning gjord av ÍSA är Bónus billigast på samtliga tillgängliga matvaror (26 av de totalt 37 som ingår i undersökningen) till julbordet. Krónan är bäst på sju (av 35 tillgängliga) och Samkaup är dyrast på inte mindre än 27 varor. Även Nétto, Fjarðarkaup, Hagkaup, Nóatun och Kaskó ingick i undersökningen. Bilden visar Bónus i Mosfellsbær.

tisdag 18 december 2007

Och vinnaren är... Island!

Amen i kyrkan, påven är katolik, Dolly Parton sover på rygg och Island är dyrast i världen. Detta enligt en undersökning utförd av Alþjóðabankinn som presenteras av Morgunblaðid i dag.

Min reaktion är ändå, underligt nog, att skillnaderna mellan länderna är överraskande små. Enligt undersökningen är levnadsomkostnaderna bara 30 procent högre på Island än i Sverige. Till Danmark skiljer 12 procent, till Norge 17. Det framgår inte av artikeln exakt vad som ingår i beräkningarna, men energi (det enda som är riktigt billigt på Island) lär ingå tillsammans med hyra (tänk bort amorteringar och instabil isländsk krona), skola (gratis), sjukvård (i princip gratis) och mat (tänk Bónus och inte lyxiga restauranger).

Världens billigaste land är Tadzjikistan - vars indextal är 24, jämfört med referenspunkten USA (100) och Islands 154. Men nu exporteras väl inte djúpur dit ändå, så det spelar ändå ingen roll...

Den som vill gräva ned sig i astrista detaljer om undersökningen går till källan här. Andra njuter av bilden på en Bónuspåse på äventyr vid Langisandur i Akranes.

Misstänkt mordbrännare på fri fot

Den man som misstänks ligga bakom den anlagda branden på Fiskiðjan på Västmannaöarna släpptes ur häktet i går. Misstankarna mot mannen kvarstår, men det går i nuläget inte att knyta honom till branden. Mannen, som var den som sist sågs lämna fabriken, har hela tiden förnekat att han skulle ligga bakom såväl denna eldsvåda som andra mordbränder som har drabbat Västmannaöarna de senaste åren.

måndag 17 december 2007

På väg mot världen

Nordiska värderingar tycks vara ledstjärnan när nu Island för första gången försöker få en plats i Förenta Nationernas säkerhetsråd under perioden 2009-2010. Arbetet påbörjades redan 1998 med en avsiktsförklaring i alltinget från den dåvarande regeringen. Nu börjar dock det intensiva lobbandet för det egna landet, dess politik och värderingar.

Kristín A. Árnadóttir (bilden), som leder Utrikesdepartementets kampanj, hävdar i en intervju i det nya numret av Iceland Review att nordiska värderingar präglar Islands ställningstaganden. "Jämlikhet, mänskliga rättigheter, människovärde och demokrati", är Kristín A. Árnadóttirs definition av dessa värderingar, och fortsätter: "De nordiska länderna har också vunnit respekt för de välfärdsvärderingar som de förespråkar samt de fredliga lösningar på internationella konflikter som de föreslår."

Island har, främst understruket genom Nato-medlemskapet och den nu nedlagda flygbasen i Keflavík, länge anklagats för att vara en amerikansk knähund när det gäller utrikespolitik. Något som Kristín A. Árnadóttir inte vill kännas vid, utan hänvisar till att Island i generalförsamlingen röstat på USA:s linje i 45 procent av omröstningarna, men valt samma linje som de övriga nordiska länderna nio gånger av tio.

Vart fjärde år står ett av de nordiska länderna, uppbackat av de övriga, som kandidat till säkerhetsrådet. Turkiet och Österrike tillhör konkurrenterna - länder som också framstår som USA-vänliga, men kanske kan doldisen Island ha en fördel i att det är första gången: Fienderna är förhoppningsvis få, och konflikterna med andra länder av lägre grad och glömda. "Den främsta anledningen till kandidaturen är Islands strävan att ha en mer aktiv roll på den internationella scenen," säger Kristín A. Árnadóttir.

Och särskilt mycket mindre aktiv kan den knappast bli. Förutom fredsstyrkan, Íslenska friðargæslan, som utfört FN-uppdrag i bland annat Kosovo, Afghanistan och Sri Lanka, har de isländska åtagandena för FN hittills varit både få och små.

söndag 16 december 2007

Mordbrännaren kan vara gripen

En man i 30-årsåldern misstänks nu för att ha anlagt branden i industrilokalen Fiskiðjan på Västmannaöarna i måndags. Mannen förnekar brott, men ska enligt uppgift ha varit den som sist sågs vid byggnaden (se bild). Sedan år 2000 har inte mindre än 14 ouppklarade bränder anlagts på Hemön, och genom gripandet hoppas polisen på att kunna lösa ytterligare brott.

Polisen misstänker att det finns en pyroman bland befolkningen. Förra året anlades en brand på Lifrarsamlagsins kafé den 4 december. Tolv dagar senare brann det i Ísfélagsins fiskmjölsfabrik. Branden var mycket svårsläckt då det fanns giftiga ämnen på platsen och befolkningen tvingades att hålla sig inne under släckningsarbetet. Senare samma kväll brann det på Fiskiðjan, men elden kunde snabbt släckas. Den 27 december ödelade en anlagd brand ett hus vid Skipalyftuna. Årets förhoppningsvis nu avvärjda serie bränder inleddes på Kaffi Kró den 22 november. Om det är samma person som ligger bakom dåden är han eller hon mest aktiv i december, och inriktar sig på industribyggnader och företagslokaler i hamnområdet.

Här och här kan du läsa mer om tidigare mordbränder på Västmannaöarna.

lördag 15 december 2007

Nya hot från underjorden

Den senaste veckan har flera hundra mindre jordskalv ägt rum i området Upptyppingar, som ligger norr om glaciären Vatnajökull och öster om vulkanen Askja (se bild från Veðurstofan som visar skalven i området de senaste timmarna). Skalven har inträffat 13 till 15 kilometer under jordskorpan med en magnitud på mellan ett och tre på Richterskalan. Om skalven börjar ske närmare jordskorpan är det en varningssignal för att ett vulkanutbrott kan vara nära förestående.

Området är vulkaniskt aktivt, men inget utbrott har skett på minst 1 000 år. Askjas senaste utbrott var 1961. Inga människor bor i närheten av Upptyppingar.

onsdag 12 december 2007

Och i dag kommer tomten...

I dag, den 12 december, kommer den första isländska jultomten och knackar på. Först ut är Stekkjastaur, och han följs av tolv egensinniga busar som enligt sagan gjorde sitt bästa för att göra böndernas liv besvärligt under varsin dag. Tomtebusarna sägs härstamma från bergstrollen Grýla (trollmor) och Leppalúði (trollfar). Grýla har en stor katt, Jólaköttin, julkatten, som söker efter barn som inte har fått nya kläder till jul - men det går att rädda sig genom att köpa åtminstone ett par strumpor. Om julkatten, denna propagandavarelse till förmån för mjuka paket, hittar några klädlösa barn äter den upp dem. Trollmor själv har en stor säck som hon samlar in barn i för att laga en smaskig julgryta.

Nu för tiden påminner dock de lata och odrägliga tomtarna mer om en traditionell tomte, så till den grad att många isländska barn förväntansfullt sätter upp en socka varje dag från den 12 december fram till julafton, en strumpa för varje Jólasveinar i förhoppning om en liten julklapp. Men något av tomtarnas odågementalitet lever i alla fall kvar - den som inte har varit snäll, får en potatis i strumpan!

Min favorit är Skyrgámur (bilden) som dyker upp den 19 december. Enligt legenden tar denne skedförsedde gynnare sikte på var gårdens förråd av skyr finns, och sedan ger han sig inte förrän kärlet är tomt. Skyr, för den som inte känner till denna isländska specialitet, är en färskost men som påminner mycket i smak och konsistens om riktigt tjock yoghurt. Den har ätits på Island ända sedan vikingatiden, men nu finns den i en mängd olika smaker och konsistenser. (Att skyr inte säljs i Sverige gör oss naturligtvis till ett djävla u-land, vilket dock inte hindrar Islandsbloggen från att i ett kommande inlägg testa snudd på hela utbudet av skyr, men detta var en rättshaveristiskt doftande parentes.)

Här är hela tomtegänget:
Stekkjastaur (Fårkättestolpen) - 12 december.
Giljagaur (Klyftisen) - 13 december.
Stúfur (Stumpen) - 14 december.
Þvörusleikir (Slevslickaren) - 15 december.
Pottasleikir (Grytslickaren) - 16 december.
Askasleikir (Skålslickaren) - 17 december.
Hurðaskellir (Dörrslåaren) - 18 december.
Skyrgámur (Skyrfrossaren) - 19 december.
Bjúgnakrækir (Korvsnattaren) - 20 december.
Gluggagægir (Fönstertittaren) - 21 december.
Gáttaþefur (Dörrsniffaren) - 22 december.
Ketkrókur (Köttkroken) - 23 december.
Kertasníkir (Ljustjuven) - 24 december.

Nytt pris till Jar City

Ingvar E. Sigurðsson, som spelar den kärve, fårskallemumsande poliskommissarien Erlendur i Baltasar Kormákurs filmatisering av Arnaldur Indriðasons succédeckare Jar City (Mýrin), tilldelades i helgen Napapijri-priset för sin roll vid Courmayeur noir, en italiensk thriller- och skräckfilmsfestival.

Jar City har tidigare vunnit en Crystal globe vid den internationella filmfestivalen i tjeckiska Karlovy Vary, samt inte mindre än fem isländska Edda-priser.

Islandsbloggen recenserade filmen för ett par veckor sedan och gav Jar City betyget tre påsar Djúpur och en ask Opal.

tisdag 11 december 2007

Vífill slår till igen

Vífill Atlason, 16-åringen från Akranes som utgav sig för att vara Islands president i ett samtal med George W Bushs stab, fortsätter att sprida skön oro omkring sig. Efter uppståndelsen blev han inbjuden till två isländska tv-kanaler. Båda intervjuerna råkade vara samtidigt, och då det var direktsändningar fick Vífill Atlason visa prov på sin påhittighet igen. Han dök själv upp på ett program hos statliga RÚV, men skickade en kompis till Kanal 2. Bluffen uppdagades först efter sändningen. Världen 0-Vífill Atlason 2.

söndag 9 december 2007

Isländsk direktlinje till Vita huset

16-årige Vífill Atlason har med ett practical joke raskt blivit en av de mest kända islänningarna i USA. Studenten lyckades nämligen lista ut George W Bushs telefonnummer i Vita huset, och i måndags ringde han presidenten som tyvärr inte svarade. Vífill sa att han var Islands president och att han ville prata med Bush samt bjuda in honom till ett statsbesök. När det knackade på dörren hemma i Akranes var det dock inte George W Bush, utan polisen som ville veta hur han fått tag på det hemliga numret.

Vífill Atlason hävdar att han inte minns och att han har haft det i flera år, men enligt amerikansk media har han förmodligen listat ut det genom att titta på Ellen DeGeneres pratshow, där presidentens dotter Jenna vid ett tillfälle ringde sin pappa. Genom att se hur Jenna Bush rörde sina fingrar ska 16-åringen ha räknat ut att numret var 216-401-5189, skriver The Post Chronicles nätupplaga i dag (se faksimil).

lördag 8 december 2007

Vulkanutbrott på väg

Underjordisk aktivitet vid sjön Grímsvötn vid glaciären Vatnajökull upptäcktes av Veðurstofan i veckan. Följderna blev ett ökat flöde och elektrolyter i floden Skeiðará samt en mycket påtaglig svavellukt. Detta är förmodligen början till den översvämning som på Island kallas Skeiðarárhlaup.

När vattnet i Grímsvötn har nått en viss nivå forsar det fram ned genom glaciären Skeiðarárjökull, en av Vatnajökulls södra armar, till floden som riskerar att svämma över av vattenmassorna på vät mot Atlanten. Förra gången Skeiðará svämmade över var för tre år sedan - då följde också ett vulkanutbrott under Vatnajökull. I dag har dock inte Veðurstofan rapporterat några större jordskalv i området.

fredag 7 december 2007

Valet mellan jobb och miljö

De nya, minskade torskkvoterna som trädde i kraft den 1 september hotar många avlägsna fiskebyars existens, skriver Iceland Review. Det gäller exempelvis Bolungarvík, norr om Isafjörður, i västfjordarna. Befolkningen minskar när jobben försvinner, arbete på smältverken på östkusten lockar, unga väljer hellre Reykjavík eller Akureyri där utelivet och utbildningen finns, städerna växer och landsbygden avfolkas gradvis. Den som vill få en uppfattning om livet här hyr Dagur Kári Péturssons underbart dystopiska succéfilm Nói Albínói, som spelades in i Bolungarvík.

Den minskade tillgången på fisk har redan slagit ut hela samhällen på Island. Djúpavík, på västfjordarnas östra sida, var länge en blomstrande fiskeby där vattnen var rika på sill. Men fisken försvann, och nu bor två personer kvar i byn. Butikerna och bensinmacken är nedlagda. Kanske var det inte särskilt konstigt att Sigur Rós valde den gamla fiskfabriken för en av sina konserter under turnén runt Island 2006. Någon mil norr om Djúpavík ligger Gjögur, en sedan länge helt övergiven fiskeby där husen står kvar som spöklika påminnelser om en annan tid.

Smältverk för aluminium har byggts på flera ställen på Island - den geotermiska energin gör processen förhållandevis billig, men deras negativa effekt på miljön och den unika naturen gör att de är, milt uttryckt, kontroversiella. Även i Bolungarvík finns tankar på något liknande, nämligen ett oljeraffinaderi. Något som på kort sikt kanske räddar jobben men på längre sikt förstör naturen och minskar områdets dragningskraft.

Tre onda ting med Island

1. Vädret:
Island är regnigt och blåsigt hela året med undantag för sommarmånaderna juni, juli och augusti. Värmebölja på Island innebär sisådär 18 grader. Även maj och september kan vara ganska fina. Men klimatet är milt - 10 grader på Island "känns" varmare än 10 grader i Sverige. Fördelen är att vintrarna sällan är särskilt kyliga - i Reykjavík ligger medeltemperaturen runt nollstrecket, i norr och öster någon grad kallare. Det blåser mest på Västmannaöarna, medan södra och västra delarna får mest regn. Hösten är egentligen ett enda evigt pissande. Det mest frustrerande är dock att paraplyn inte hjälper - regnet kommer nämligen i regel från sidan, och inte uppifrån.

2. Priserna:
Det mesta är mycket dyrt på Island. Räkna med dubbla svenska priser på mat och dryck. Handla helst på Bónus (bäst och billigast) och Krónan som, med isländska mått, är lågprisbutiker. Räkna med att betala dubbelt så mycket på nattöppna butiker som 10-11. Relativt billiga är isländsk frukt och grönsaker (odlas i växthus på sydkusten), alkoholfria drycker och fisk. Tips på prisvärda restauranger kommer i ett senare blogginlägg.

3. Lukten:
Det svavelhaltiga vattnet gör att det luktar prutt ganska precis överallt.

torsdag 6 december 2007

Fiskdöd i Varmá

Att klorutsläppet i floden Varmá vid Hveragerði fortsätter att orsaka fiskdöd står klart sedan ett större område i dag har kontrollerats, rapporterar Morgunblaðið. Men det dröjer ytterligare ett par veckor innan omfattningen av skadorna på livet i floden kan säkerställas.

800 liter klor släpptes ut i Varmá i fredags. Olyckan anmäldes dock inte till myndigheterna förrän i tisdags, fyra dagar senare. Varmá är en av de mest populära floderna för sportfiske på den isländska sydvästkusten, såväl mängden fisk som antalet turister har hittills ökat stadigt för varje år.

437 844 islänningar

År 2050 uppgår Islands befolkning till 437 844 personer enligt beräkningar som presentereras i Morgunblaðid i dag - en ökning med 140 000 invånare jämfört med den 1 januari i år. Ökningen beror främst på att islänningarna lever ännu längre samt invandring. Medellivslängden för kvinnor blir 87,1 år respektive 84,6 för män. 0,3 procent av befolkningsökningen utgörs av invandrare, rapporterar Visir.is. Det är procentuellt fler än Danmark och Finland, men fler än Sverige och Norge. Befolkningstätheten stiger till 4,25 invånare per kvadratkilometer - så det finns fortfarande gott om plats...

onsdag 5 december 2007

Herjólfur den fjärde

Árni Johnsen, alltingsledamot från Västmannaöarna, sa i dag att det är dags att börja planera för att ersätta Herjólfur, färjan som går mellan þorlákshöfn på fastlandet och Västmannaöarna. Helst med en tunnel, förstås, men åtminstone med ett nytt fartyg då Herjólfur, som sattes i trafik 1992, börjar bli till åren och, enligt Johnsen, inte längre är helt pålitlig.

Dagens Herjólfur är det tredje fartyget i ordning på rutten och tar 60 bilar och 524 passagerare. Den är ett betydligt billigare alternativ än flyget, men resan tar två timmar och 45 minuter (mot 25 minuter) och anslutningsbussen från Reykjavík går en timme tidigare. Dessutom är vattnen runt Västmannaöarna (bilden) blåsiga som få och vindbyar som nosar på stormstyrka är snudd på vardag.

Fler väljer Island

Antalet gästnätter på isländska hotell har ökat med 13 procent under årets tio första månader jämfört med samma period förra året, rapporterar Visir.is. Det totala antalet gästnätter, 1,2 miljoner, är förstås ett nytt rekord. Den högsta procentuella ökningen sker i Austurlandi med 41 procent. Det är framför allt Egilsstaðir som lockar resenärer till öster. I Reykjavík (bilden visar Fosshótel Barón på Baronsstígur) med omnejd ökar hotellnätterna med 15 procent.

Turismen är också en av Islands snabbast växande näringar. 2005 besökte 369 500 personer Island - alltså betydligt fler än invånarantalet. Sommarturisten stannar i genomsnitt i 10,4 nätter. Den största andelen besökare kommer från de nordiska länderna.

Cyniskt om cynism

En död vid vulkanutbrott eller tre vid en jordbävning. Så många offer krävs för att media ska rapportera om en katastrof, enligt en studie gjord av nationalekonomerna Thomas Eisensee och David Strömberg som refereras i senaste numret av Journalisten. Undersökningen är gjord i USA, men Strömberg hävdar att förhållandena är desamma även i Sverige.

Som jämförelse kan noteras att vid en svältkatastrof krävs 39 817 dödsoffer för att kamerorna ska börja rulla, medan det räcker med tolv döda i en brand, 336 i en storm respektive 806 offer för en översvämning. De senare är helt enkelt, tillsammans med jordbävningar och vulkanutbrott, mer bildmässiga. Att bildsätta offer för torka eller kyla är varken lika dramatiskt eller enkelt.

Med detta i åtanke krävs det bara en jordbävning eller ett vulkanutbrott och några döda, och media intresserar sig åter för Island en liten stund.

Bilden är tagen nedanför Eldfell på Västmannaöarna, den krater som reste sig ur marken natten mot den 23 januari 1973 och fortsatte att spy ur sig lava i ett halvår. Som genom ett under omkom bara en person - en inbrottstjuv som av misstag låst in sig i en källare och dog av den giftiga röken. Men han fixade ju i alla fall så att amerikanerna fick chansen att höra om utbrottet.

tisdag 4 december 2007

Seriös båtporr

Den som vill ha koll på var färjan Herjólfur befinner sig på rutten mellan Västmannaöarna och Þorlákshöfn (bilden är tagen på ett flyg från Reykjavík där färjan är på väg mot fastlandet) kan alltid kolla här. Nu i kväll lägger fartyget snart till i Hafnarfjörður för att pysslas om under tre dagar. Om vädret är lika dåligt som i dag, då allt inrikesflyg var inställt förutom enstaka turer till Akureyri och Egilsstaðir, står Västmannaöarna åter utan förbindelse med fastlandet. Dags att fortsätta drömma om en tunnel, alltså.

Sagan om den isländska rondellen

Islänningarna är ett lika bilburet som rondellhatande folk. De trafikplatser som har byggts främst i Reykjavíkområdet (bilden visar en rondell i Akranes) under de senaste åren väcker mycket ilska - bilisterna vill hellre ha trafikljus eller helst inga stopp över huvud taget. Det är som något slags naiv önskan om att Island ska utgöras av vildmark från den gamla "goda" tiden men med motorväg hem till den egna garageuppfartern.

Rondellerna har kommit med urbaniseringen - som är ett mycket sent fenomen på Island, för 100 år sedan var det möjligen bara Reykjavík som ens kunde kallas för en stad. I ett land med 311 000 invånare, varav runt 180 000 bor i Reykjavíkområdet, pissigt väder nio månader om året, sparsamt använd lokaltrafik och (i början av 2007) 230 747 bilar så blir det faktiskt ändå ganska trångt i rusningstid. I snitt äger varje vuxen islänning en bil.

Rondellerna (eller hringtorg som de heter på isländska) introducerades för att få ned olyckorna och förbättra flytet i trafiken.

Men de bitterljuvt humoristiska islänningarna har förstås en annan förklaring till fenomenet. Vägverkets lata ingenjörer dricker en massa kaffe, bjäbbar en massa nonsens på sina möten och då och då spiller de naturligtvis lite kaffe på sina tomma anteckningsblock. Och när de lyfter kaffemuggen från det blötbruna pappret finns en liten cirkel kvar - så uppstod idén till den isländska rondellen!

måndag 3 december 2007

Drömmen om en tunnel

100 miljarder isländska kronor (cirka 11 miljarder svenska kronor) och risken för jordbävningar och vulkanutbrott. Det är vad som skiljer Västmannaöarna från en fast förbindelse med fastlandet. När vädret är som det är just nu - färjan Herjólfur kan inte gå ut på grund av storm och ska ligga i docka i flera dagar, och flygplanen kan inte landa på Västmannaöarnas minimala flygfält i blåst och dimma - är det många som sörjer att detta projekt inte blir av.

Enligt en rapport från Vegagerðin (Vägverket) krävs en tunnel som är omkring 20 kilometer. Avståndet till fastlandet är visserligen bara 12 kilometer, men viss mark anses för opålitlig för att kunna gräva ned en tunnel i. Ungefär 1 000 bilar dagligen skulle enligt beräkningar använda tunneln. Transporter till och från Västmanöarna skulle förstås bli enklare och mer pålitliga, men kostnaden för tunneln avskräcker, invånarantalet på Västmannaöarna sjunker stadigt och - med den besvärliga geologiska situationen i åtanke - frågan är om det går att bygga en så pålitlig och avancerad tunnel som krävs. Enligt Vegagerðin är detta nämligen ett mer avancerat projekt än vad tekniken i dag mäktar med, då tidigare knepiga projekt på bland annat Island och Färöarna inte alls varit lika komplicerade som detta. Och går det åt helvete, tja, då är bygget naturligtvis inte bara ett ekonomiskt fiasko.

Om det blir något av Vegagerðins förstudie återstår att se. Den tunnel som finns nu (bilden) är en önskedröm målad på en vägg på Hemön. Omgiven av lunnefåglar finns tunnelöppningen som så småningom leder till ljuset från fastlandet.

Ännu mer nazism på isländska

Föreningen för isländska nationalister och Isländsk hednisk front nämns i en rapport från Nordiska rådet 2003 som de enda aktiva högerextremistiska eller främlingsfientliga grupperingarna. Båda ansågs då ha ett medlemstal som understeg 100 personer. FFIN beskrivs som ett mer "traditionellt" främlingsfientligt parti, medan IHF naturligtvis var en del av det paneuropeiska konceptet Heathen Front.

En icke-rasistisk asatro är hyfsat utbredd på Island, men IHF såg inte bara den som sina förkristna rötter, utan även nationalsocialismen. Hitlerdyrkandet tonades dock ned med åren, och lämnade delvis plats för vad som snarast kan beskrivas som ekologisk fascism. Burzums Varg Vikernes var en av projektets mest drivande i Norden.

Nu är dock Heathenfront nedlagd. Den isländska sektionen somnade in före den svenska, som var aktiv till åtminstone 2004.

Kvar finns i nuläget bara internetaktivister som personerna bakom Skapari. Stora delar av innehållet är med all säkerhet brottsligt enligt paragraf 233 i strafflagen som förbjuder hån, förolämpningar och hot mot personer på grund av exempelvis hudfärg, sexuell läggning eller religiös övertygelse. Men då sidan ligger i USA - på ett webbhotell tillhörande Hal Turner som släpper in alla som inte är judar, homosexuella eller färgade - kommer polisen inte åt den.

söndag 2 december 2007

Mesiga Katla och tuffa Askja

Jag kan inte låta bli att undra lite över den isländska megabanken Kaupthings nya riskfonder. Katla, Krafla och Askja är döpta efter inhemska vulkaner, där Katla är fonden med lägst risk (6 procents volatilitet) och Askja högriskfonden (18 procents volatilitet). Är det här också bankens sätt att bedöma var det är mest sannolikt att nästa vulkanutbrott äger rum? Att den som är lite småmesig gott kan tälta bredvid Katla, medan den orädde bygger villa invid Askja?

Om fonderna skriver Kaupþing för övrigt så här: "I likhet med fond-i-fonder och fond-i-hedgefonder sprids riskerna mellan olika förvaltare. Det som gör Riskfonderna ensamma i sitt slag är att även aktiva derivatstrategier används i förvaltningen samt att risknivån hela tiden hålls konstant. Fonden investerar i många olika typer av tillgångar och bevakar kontinuerligt hur de underliggande tillgångarna rör sig mot varandra för att alltid motsvara den bestämda risknivån." Jag har inte en blekaste aning om vad det betyder...

lördag 1 december 2007

Mer nazism på isländska

Även om den isländska nazismen aldrig varit någon stark politisk kraft att räkna med, så har den olika mer eller mindre häpnadsväckande förgreningar.

Bernhard Haarde, som var ledare för det Nationalsocialistiska statspartiet på Island, var till exempel god vän med den amerikanske nazistledaren George Lincoln Rockwell. I Rockwells synnerligen svulstiga memoarer This Time the World skildrar han sin tid på Island, där han 1953 stationerades som stridsflygpilot i Keflavík. Han lärde känna Haarde, och de firade bland annat Adolf Hitlers födelsedag tillsammans i Reykjavík 1961. Rockwells fru, Þora Hallgrímsdottir, var släkt med Geir Hallgrímsson, Islands premiärminister mellan 1974 och 1978. Paret träffades vid en tillställning på norska ambassaden. De vigdes i Reykjavík 1953 av Þoras farbror, som då var Islands biskop.

Geir H. Haarde (bilden), Islands nuvarande premiärminister, är Bernhard Haardes lillebror. Bernhard avled 1962. Den lilla kretsen av anhängare till Nationalsocialistiska statspartiet spreds efter hans död för vinden.

Bernhard Haarde hyllas förstås av dagens fåtaliga isländska nazister som en pionjär. Men något ideologiskt arv finns knappast att tala om - de isländska nazisterna tar helst intryck från USA och Tyskland.

fredag 30 november 2007

Nazism på isländska

Samtidigt som de svenska nazisterna i dag marscherar för att "hedra" Karl XII och slåss med våldskåta vänsterextremister, uppmärksammas den isländska nazi-sajten Skapari.

Den amatörmässiga hemsidan hoppar från ras- och våldsromantik à la Blood and Honour- och Combat 18, till amerikansk så kallad identitetskristendom, vilken kortfattat går ut på att den vita rasen är den - surprise - högst stående i skapelsen. Skapari bjussar dessutom på en klassisk hets- och hatlista som omfattar politiker, journalister, invandrare och mångfaldsförespråkare som anklagas för att gå den judiska världskonspirationens ärenden. Bland annat genom den kraftiga ökningen av invandring till Island som tagit fart de senaste åren.

Den "rörelse", om den ens förtjänar att kallas en sådan, som poppat upp kring Skapari är enligt uppgift ytterst begränsad, och den handfull aktivister som är knutna till sajten (och som även "representerar" Island på olika engelskspråkiga rasistforum på nätet som Stormfront) är inte heller i närheten av att vara så hårdföra som sina kolleger i Blood and Honour och Combat 18 i övriga Europa.

Den främsta skillnaden är ändå att Island, till skillnad från grannländerna, i princip saknar en tradition av rasistiskt och nazistiskt tankegods. I början av 1960-talet hade svenska naziveteranerna Nordiska Rikspartiet en förbindelseman på Island, Bernhard Haarde (dock kallad Barnhard Haarde på en gammal NRP-affisch) bosatt på Solvallagata i Reykjavík. Gruppen runt honom var även den ytterst begränsad, och torde enligt uppgift inte ens ha uppgått till ett tvåsiffrigt antal medlemmar.

På 1970-talet fanns också ett mycket ljusskyggt och mikroskopiskt nazistparti på Västmannaöarna. Anledningen till att någon över huvud taget fick nys om dem var att en medlem, i dag ännu okänd, en natt efter upplösningen dumpade allt partimaterial på hembygdsmuseets trappa! Sedan dess utgör den lilla nazistmontern ett mycket underligt stycke lokalhistoria.

Tälta med hamstrar - bostadsbristen i Reykjavík

Saevar Arnfjörd och Ólína Ragnheidur Gunnarsdóttir har i en och en halv månad tältat i Laugardalurområdet tillsammans med sina elva hamstrar. Paret tvingades flytta från en lägenhet i Dalvík i nordöstra delen av landet, och slog först ned tältpinnarna i närheten av Perlan (bilden) i Öskjuhlíð sydväst om Reykjavíks centrum.

Efter en tid rev kommunen tältet, och sedan dess campar de i Laugardalur. Det är inte första gången som paret väljer tältet före att söka hjälp hos de sociala myndigheterna. Med socialbidrag fruktar paret att de skulle placeras på två skilda institutioner för att bli kvitt alkoholberoendet.

Samtidigt larmar räddningstjänsten om att minst 1 200 personer i Reykjavík bor på sätt som är direkt brandfarliga - bostadsbyggandet i den snabbt växande huvudstaden släpar efter samtidigt som priserna för bostadsrätter skenar (att köpa lägenhet i Reykjavík är snäppet dyrare än i Stockholm, och till det kommer räntan som för närvarande ligger på drygt 13 procent). För den som saknar jobb blir situationen oundvikligen tuff, och många framför allt yngre islänningar bor i dåligt inredda källare och butikslokaler.

Novemberstormar

Ett kraftigt oväder som drog in över Island i går fortsätter att mer eller mindre lamslå delar av landet. I går tvingades den tappra färjan Herjólfur stanna i hamn då vindarna var så kraftiga att det var omöjligt att trafikera Þorlákshöfn, i och med att flyget också var inställt (vilket är betydligt vanligare i dessa vindpinade och regndränkta trakter) står Västmannaöarna i nuläget utan förbindelse med fastlandet.

Blåsten nådde ända upp till 48 sekundmeter på Västmannaöarna i går - ändå var det värsta som hände att taket blåste av ett hus på Hásteinsveg - de hade förmodligen inte använt samma taktik som ägaren av det här huset vid Suðurveg (bilden)...

Både i dag och i går har både in- och utrikesflyg ställts in. Flygen från London till Keflavík kom inte längre än till Glasgow, och i dag är bland annat inrikesflyget till Egilsstaðir inställda. Flera viktiga vägar på fastlandet är avstängda också avstängda på grund av snöovädret.

måndag 26 november 2007

Rättshaveristiskt inlägg om jordbävningar

Ett jordskalv uppmätt till 4,4 på Richterskalan inträffade vid Hveravellir i eftermiddags. Tre efterskalv i området kring Langjökull och Hofsjökull uppmättes till som högst 3,1 på Richterskalan. Hittills inte ett ljud om detta i media utanför Island - till skillnad från om Kungsholmen darrar till för en sekund.

söndag 25 november 2007

Världens bästa isländska

Hittills har mitt isländska favoritord varit snyrting (toalett), men efter att VM-kvalet nyss lottats är det bara att kapitulera. Montenegro heter Svartfjallaland. Underbart.

I övrigt lär kvalet i vanlig ordning gå åt helvete: Holland, Skottland, Norge och Makedonien står för motståndet. En gissning är att Island slutar sist i gruppen på fyra poäng: Seger mot Makedonien hemma och kryss hemma mot Skottland, i övrigt förluster för ett hyfsat konsekvent underpresterande landslag som till och med lyckades bli utspelade av Liechtenstein i EM-kvalet.

Jar City - tre påsar djúpur och en ask opal

Baltasar Kormákurs (bilden) filmatisering av Arnaldur Indriðasons Jar City (Mýrin) är en svart och skitig polisthriller som höjer sig snäppet över den vanliga deckarsörjan. Full av syrlig, isländsk humor och smått bisarra kopplingar - polisen Erlendur som käkar fårskalle och söker undangömda lik och hjärnor i glaskonserv, kollegan Sigurður Óli som mumsar munkar medan hans medarbetare gräver upp en ruttnande kropp omgiven av horder av råttor. Plus en skildring av naturen som aldrig blir trolsk turistporr, utan fångar den underbara isländska gråheten. Allt, förutom scenerna på bårhuset, är inspelat på plats, främst i Reykjavik.

Filmen hade svensk premiär på Stockholm filmfestival, där regissören Baltasar Kormákur - känd framför allt från succén med den festligt genommiserabla 101 Reykjavík - närvarade. Det mest besynnerliga han råkade ut för under inspelningarna var när de filmade på en ödslig kyrkogård på sydkusten, och där de faktiskt grävde på själva begravningsplatsen. Vid ett tillfälle grävde de upp ett lårben från en människa, ett ben som måste ha flyttats under jorden genom århundradena, eftersom de naturligtvis inte grävde exakt vid några gravar. Två dagar i rad utsätts Baltasar Kormákurs bil för skador på den högra sidan, först i en lindrig krock med en last bil och andra gången när han kör emot en grind. Underligt, tycker han, att vid 41 års ålder råka ut för så liknande olyckor inom en så snäv tidsrymd. Tills han upptäcker att någon lagt det uppgrävda lårbenet i handskfacket - något som tagit hans uppmaning att "ta hand om det" väl bokstavligt...

Baltasar Kormákur kommer även att regissera uppföljaren Kvinna i grönt (Grafarþögn), som förmodligen börjar att spelas in under nästa år. Men fler filmatiseringar av Arnaldur Indriðasons filmer blir det inte.

Tja, hur bra är då Jar City? Som sagt, bättre än en svensk slentriandeckare där talanglösa puckon som Mikael Persbrandt och Rolf Lassgård springer runt och brölar som Riktiga Män och vi slipper pinsamma svenska lågbudget-effekter och amerikanska überbudget-diton. Lite roligare och lite smartare och lite egensinnigare och lite snyggare, men fortfarande lite för genretypiskt och klyschigt (hårda poliser med mjuka sidor och halleluja) för att verkligen beröra.

Slutbetyget blir tre påsar Djúpur (det ultimata biogodiset) och en extra ask Opal för att visa att det är en stark trea.

fredag 23 november 2007

Mordbrännare på Västmannaöarna

Gårdagens brand på Kaffi Kró kan enligt polisen ha varit anlagd. Enligt Frettablaðið är det den tredje misstänkta mordbranden på Västmannaöarna på kort tid. Förra året misstänkte polisen att en pyroman härjade i hamnområdet (bilden) - en serie bränder anlades, där invånarna bland annat tvingades att hålla sig inne då giftig rök spreds från en brand i en cistern för fiskmjöl. I gårdagens brand skadades en person, en brandman som föll ned från en stege från fyra meters höjd. Han fördes till sjukhus med lindriga skador.

torsdag 22 november 2007

Brand på Kaffi Kró

Kaffi Kró på Västmannaöarna eldhärjades i dag. Larmet kom 15.33, men branden var släckt strax därpå. Du kan se bilder från släckningsarbetet här.

Kafét drivs av Unnur Ólafsdóttir och hennes man Sigurmundur Gísli Einarsson, som också står bakom Viking Tours, som guidar turister runt Hemön i båt och buss och står ut med exakt hur korkade frågor som helst. Tråkigt, men enligt Morgunbladid blev varken några personer eller byggnaden allvarligt skadad.

onsdag 21 november 2007

2,7 på Richterskalan

”Det finns alltid en risk att något mer allvarligt kan följa förändrade trycknivåer, men det är inte säkert”, säger Gunnar B. Gudmundsson vid Veðurstofan till Morgunblaðið i dag.

Han förutspår också fortsatt hög vulkanisk aktivitet i området kring Selfoss. Mindre jordbävningar fortsätter att skaka området, men skalven är inte lika kraftiga som de i går kväll som högst nådde 3,5 på Richterskalan. Klockan 13.42 registrerades ett skalv på 2,7 söder om Kistufell - dagens kraftigaste.

Nu ska den här bloggen naturligtvis inte utvecklas till jordskalvsporr. Men den överhängande risken för ett utbrott från Hekla borde fått åtminstone lite uppmärksamhet även på "den här" sidan Atlanten.

148 jordbävningar och total tystnad

148 jordbävningar på lite mer än ett dygn i Suðurland kring Þorlákshöfn, Hveragerði (bilden) och Selfoss. Vilket hittills - tolv timmar efter att utbrotten minskat i styrka - inte har resulterat i en enda rad i svensk media.
Enligt Veðurstofan, Islands motsvarighet till SMHI, nådde skalven som högst 3,1 på Richterskalan. Men farhågor om att detta skulle vara förspelet till ett betydligt allvarligare utbrott från Hekla finns.

Nu finns här inga rättshaveristiska eller mediekonspiratoriska tendenser - att isländska nyheter ytterst sällan blir svenska nyheter är ett konstaterande. Senast det, mig veterligen, fanns någon korrespondent från en internationell nyhetsbyrå (Reuters i det här fallet) på Island var vid senaste valet. I övrigt består rapporteringen från detta fjärran grannland mest av klämkäcka resereportage om töltande hästar och dopp i Blå lagunen.

Jag har naturligtvis själv både ridit och badat på Island, det är inget att rynka på näsan åt, men tanken med den här bloggen är att i någon mån bidra till en bredare bild, inga feta avslöjanden utan någon form av nyhetssammanfattning kombinerat med nedslag i isländsk kultur, historia och samhälle.

Bless!