Island är världens dyraste land. En pizza kostar 200 spänn:Sant. Ibland går det visserligen att få en sunkpizza för runt en hundring, men Island är dyrt - även om kronans ras de senaste månaderna gjort landet något billigare då inflationen inte riktigt har hunnit komma i kapp än. Island är dyrare än både Norge och Japan - så det faktum att en genomsnittlig månadslön ligger på 300 000 isländska kronor innebär inte att islänningarna är vansinnigt välbetalda. Dessutom jobbar de betydligt längre veckor än vad vi gör i Sverige.
Isländska är inte särskilt svårt. Det är bara att ta svenska ord och lägga till -ur:
Falskt - om än med rätt många undantag... Den som kan tyska har lättare för att svälja all isländsk grammatik, och den som talar ett nordiskt språk får stora delar av ordförrådet gratis. Men isländska är knöligt, egensinnigt (här heter "universella" ord som mejl tölvupostur och telefon sími) och ålderdomligt - herbergi betyder rum och heimsækja motsvarar svenskans besöka, det vill säga utan den där otrevliga spökigheten som kännetecknar betydelsen av hemsöka i Sverige i dag.
Islänningar tror på övernaturliga varelser:
Sant. Enligt folktro som gått från generation till generation tror en majoritet av islänningar framför allt på huldufólk, älvfolk som bor i klippor i otillgängliga områden, men även tomtar, troll och sjöodjur har sina anhängare. Vidskepligheten är så utbredd att vägar ibland får en extra krokig sträckning för att undvika att störa någon av älvfolkets boplatser.
Islänningar super hejdlöst och festar dygnet runt:
Nja. Islänningen dricker i genomsnitt faktiskt minst i Europa, vilket beror på höga alkoholpriser och långa arbetsdagar. Men fredagar (på isländska ofta kallad flöskudagur, flaskdagen, i stället för föstudagur) och lördagar fylls barer och klubbar av salongsberusade islänningar som gärna festar långt in på nästa dag. Uteställen är ofta småtomma fram till midnatt - eftersom alkoholen är så dyr ser många till att grunda ordentligt hemma - och har i Reykjavík i regel öppet till åtminstone fem på morgonen. Den som vill ha lugn och ro ska inte bo i stadskärnan på helgerna - stämningen är smått euforisk och allt annat än tyst. I mindre städer brukar det gå att festa i alla fall till klockan tre. Öl var för övrigt förbjudet på Island ända till 1989.
Rutten haj och fårskalle är vanlig isländsk husmanskost:
Nja, så var det nog en gång i tiden. I dag äts den här typen av mat mest vid midvinterfesten Þorrablot. Även många islänningar tycker att den är ganska äcklig, men tar ändå chansen att skölja ned kæstur hákarl, rutten haj, med Brennivín, det isländska potatis- och kumminbrännvinet som bär öknamnet Svarti dauði, Svarta döden.
Det går att odla bananer och apelsiner på Island:
Sant. Men det gäller förstås i växthus som utnyttjar den geotermiska värmen. Island är så gott som självförsörjande när det gäller odlade tomater, gurka, morötter, paprika och svamp. Bananer har mest odlats för att bevisa att det går - de dyker ytterst sällan upp i snabbköpen.
Islänningar avskyr danskar:
Falskt. Islänningarna är ett stolt folk som älskar sin självständighet. I skolan lär sig barnen danska samtidigt som de i historieundervisningen får veta allt om hur illa Island behandlades under danskt styre. De historiska banden mellan länderna är starka och många islänningar flyttar till Danmark. De skiljer helt enkelt på sak och person.
Den isländska telefonkatalogen är listad efter förnamn:
Sant. Efternamn visar släktskap men fyller ingen egentlig funktion. Islänningar niar inte varandra - och även premiärministern står i telefonkatalogen. Släktnamnen är mycket få på Island. I stället säger efternamnet vems son eller dotter en person är - Björk Guðmundsdóttir är Guðmundurs dotter. Detta innebär att islänningar inte tar gemensamt efternamn när de gifter sig (det ger underligt incestuösa toner) samt att det i en familj med två vuxna, en flicka och en pojke finns fyra olika efternamn - något som kan skapa förvirring i länder där efternamn är väsentliga.
Islänningar är ättlingar i rakt nedstående led till vikingarna:
Sant. Även om det till exempel bland befolkningen på Västmannaöarna också är vanligt med irländska rötter. Men de vikingar som flyttade till Island var inte särskilt krigiska. De flesta ville komma ifrån den norska kungens välde. Många vikingar hade med sig slavar från de brittiska öarna. Island har världens mest homogena befolkning - något som gör det möjligt för många att enkelt spåra sina anor ända till vikingatiden.
Alla islänningar känner varandra:
Falskt. För inte så länge sedan var det mer eller mindre så, men med dagens kraftiga befolkningstillväxt och invandring har en tonåring i Reykjavík inte nödvändigtvis koll på en fiskare i östfjordarna. Men med lite efterforskning är det sannolikt att de ändå är släkt på avlägset håll.
Bilden är från Akranes.
