Personliga fiskekvoter är rätt väg att gå för att hejda utfiskningen. Det skriver tre amerikanska forskare i tidskriften Science. Slutsatsen drar de efter att ha studerat 11 135 fisken mellan åren 1950 och 2003.Island, Australien och Nya Zeeland är några av de länder som redan använder fångstkvoter. Varje fiskare med en kvot garanteras på så sätt en andel av den totala fångsten. Andelarna går att sälja till andra båtar och fiskare. I och med att kvoten är personlig blir det också viktigt för den enskilde fiskaren att fisket bedrivs på ett hållbart sätt. Så ser det i alla fall ut i teorin - i praktiken finns på Island också ett missnöje med kvotsystemet. Dels för att kvoterna anses vara för små (fiskeflottan) eller för stora (forskarna), dels för att inte alla fiskare tilldelas kvoter. Det isländska kvotsystemet har till och med dömts ut av FN på grund av att det inte anses vara tillräckligt rättvist.
Larmrapporter har slagit fast att matfisken kan vara utrotad från världshaven redan år 2050. Enligt de amerikanska forskarna präglas länder där kvotsystemet finns av ett mer hänsynsfullt fiske som ger fiskbestånden möjlighet att återhämta sig. Detta ger i sin tur hopp om ett utbrett och gott fiske även efter 2050. De personliga kvoterna har också bidragit till att bifångsterna har minskat kraftigt.
Flera EU-länder, bland annat Sverige, sneglar nu också på fångstkvoter för fisket. Förhoppningen är att detta ska kunna rädda till exempel torsken - i stället för att försöka fånga så stor andel av den nationella kvoten som möjligt, ska fiskarna rikta in sig på att fånga sin egen andel av den totala kvoten.
"Man kan säga att de individuella fångsträtterna fungerar som en aktie. Andelen i fiskbestånden blir plötsligt en privatekonomisk tillgång. Det bygger in ett ekonomiskt intresse hos yrkesfiskarna att förvalta fisken långsiktigt", säger Staffan Waldo, forskare vid Livsmedelsekonomiska institutet i Lund, till Dagens Nyheter.
Samtidigt kan fiskarnas fokus på att fånga så stora fiskar som möjligt i framtiden bidra till att arterna blir allt mindre. Det visar ny forskning, uppger Fréttablaðið.
I oktober introduceras en isländsk hållbarhetsmärkning för fisk. Island väljer dock att inte ansluta sig till Marine Stewardship Council, den mest utbredda miljömärkningen. Enligt fiskeminister Einar Kristinn Guðfinsson var det mer lämpligt med en egen märkning, skriver Fréttablaðið.
Här kan du läsa mer om de isländska fiskekvoterna.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar