Recensenterna om Jóhann Jóhannsson

Jóhann Jóhannsons nya album "Fordlandia" har på sina håll fått ett fantastiskt mottagande av den svenska kritikerkåren. 39-åringen får två fullpoängare av lyriska recensenter.

Att Svenska Dagbladets Kristin Lundell skulle dela ut full pott till "Fordlandia" känns inte helt oväntat. Hon verkar knappt kapabel att skriva en text utan att nämna antingen Jóhann Jóhannsson eller Ólafur Arnalds - vilket naturligtvis inte behöver vara något negativt. "Island må vara i en ekonomisk kris men på den postklassiska fronten är allt blomstrande. På sin fjärde skiva fortsätter Jóhann Jóhannsson att arrangera moderna mästerverk som om det vore den mest naturliga sak i världen", anser hon och konstaterar att han har spelat in "en skiva att lyssna på i sin fullständigt helgjutna form."

Även Kristianstadsbladets Christer Paulstrups delar ut högsta betyg. "Likt Islands omslutande havslandskap rör sig musiken i stora vågsjok. Allt är inte uttalat. Dova klanger, som sprungna ur naturkrafter på håll - en storm i vardande, dånet av Atlantens jättevågor eller kanske underjordens latenta morrande - lägger grunden", skriver han och säger att han har hittat den höstplatta han efterlyst.

Göteborgs-Postens PM Jönsson är inte oreserverat imponerad och delar ut en trea. Han tycker att "Fordlandia" väcker tankar men att musiken emellanåt känns för storslagen. "Men han är alltid intressant och även här finns det hjärtslitande passager och lyckade möten mellan klassiska instrument och elektronik", avslutar han.

Stockholm Citys Adrian Hörnquist är inne på samma linje och ger också en trea. " En kombination som är lyckad när den balanseras upp av mjuk elektronika, men som blir lite väl tung i längden", skriver han.

Även Grooves Mats Almegård sätter en trea. Han anser att Jóhann Jóhannsson tyvärr har blivit något spretigare och mindre personlig. "Jóhannssons utdragna stråkpartier är enormt vackra och vid en första lyssning är det lätt att dras med och dränkas av den bittersöta romantiken i melodier och ljudbild. Men samtidigt fastnar dessa änglalika melodier i ett loopat tillstånd som gör att deras skönhet till sist vänder sig emot dem – och får dem att bli sliskigt fluffiga och alldeles för söta", säger han.

Foto: Playground