
Det enda gårdagens partiöverläggningar skapade var större oenighet. Ingen vill bli sittande med nitlotten att navigera Island genom det hav av missnöje och problem som nu finns i landet.
Vem som ska leda Island fram till den 9 maj är ännu osäkert. Och tiden efter nyvalet ännu mer så.
Presidenten Ólafur Ragnar Grímsson försöker enligt
Vísir få ihop en tillfällig regering mellan Gröna vänstern och Socialdemokraterna med Framstegspartiet som stödparti. Koalitionen ska lotsa Island fram till nyvalet. Enligt
Morgunblaðið presenteras samarbetet förmodligen redan i dag. Hetaste kandidaten till statsministerposten: Socialdemokraten Jóhanna Sigurðardóttir. Men det formella uppdraget har enligt
Morgunblaðið gått till partiledaren Ingibjörg Sólrún Gísladóttir.
Regeringen kommer sannolikt innehålla ett par ministrar utan koppling till de politiska partierna. En lågoddsare är att den ansedde ekonomiprofessorn Þorvaldur Gylfason tillfrågas om posten som finansminister. Han är också en het kandidat till jobbet som ny chef för centralbanken.
Gröna vänstern hade säkert gärna sluppit den tillfälliga koalitionen - dels för att partiet hellre skulle se en folkregering, dels för att det finns en risk att impopulära beslut kan försvaga partiets position inför nyvalet. Samtidigt vore det ödesdigert att backa och inte ta ansvar för Island i ett sådant här läge, så att säga nej är allt annat än enkelt. Att Internationella valutafonden enligt
Morgunblaðið anser att Island följer åtgärdskraven är en klen tröst i sammanhanget.
Steingrímur J. Sigfússon och Gröna vänstern har i nuläget ett fantastiskt utgångsläge inför valrörelsen. Stöd från var tredje islänning, en historia obefläckad av den politiska elitens vänskapsband och gentjänster, en partiledare som har stått på demonstranternas sida, en konsekvent linje i flera viktiga frågor - bland annat kring hur eventuella förhandlingar om EU-medlemskap ska gå till, en linje som även Självständighetspartiet så småningom anslöt sig till.
Gröna vänstern ses framför allt som en röst mot etablissemanget och de människor som la grunden för finanskraschen. Åren av opposition är nu en enorm tillgång.
Socialdemokraterna fick knappt två år i regeringsställning. Även om opinionssiffrorna dalat på sistone ses inte heller de som representanter för kompiskorruption och maktfullkomlighet.
Förutom skilda åsikter i EU-frågan har partierna goda förutsättningar att enas om en gemensam politik som ska föra Island ut ur krisen. Som det ser ut just nu är det också den mest sannolika regeringen efter nyvalet.
Socialdemokraterna och Självständighetspartiet var en oväntad koalition från början, och ju mer kritiskt det ekonomiska läget blivit desto tydligare blev också sprickorna i samarbetet. Före detta statsministern Geir H. Haarde (bilden) har framför allt muttrat om att partiledarkollegan Ingibjörg Sólrún Gísladóttir inte höll sig till överenskommelsen om att EU-medlemskap skulle vara en icke-fråga under hela mandatperioden.
När han avgick sa han att samarbetet hade avslutats precis som det började - med en kyss. Ändå gick det inte att ta miste på den bitterhet som finns gentemot den forna partnern. Geir H. Haarde säger till
Morgunblaðið att han så sent som i söndags trodde på en fortsatt koalition fram till nyvalet.
Socialdemokraternas kravlista för att fortsätta samarbetet med Självständighetspartiet har nu läckt ut i sin helhet till
Morgunblaðið. Där finns bland annat kravet på en folkomröstning om EU-medlemskap på samma dag som nyvalet som partiet vill skjuta på till den 30 maj.
Snabba steg mot EU ökar sannolikt möjligheterna till det medlemskap Socialdemokraterna eftersträvar. Ju mer ekonomin hinner återhämta sig desto fler kommer åter vända EU ryggen.
Självständighetspartiet har spelat bort sina kort för flera år framåt. Nu väntar ett mödosamt arbete med att bygga upp partiet från grunden - med nya ansikten och nya åsikter. Utan politiker som vågar distansera sig från åren vid makten lär partiet knappast åter hamna i regeringsställning.
Att släppa in centralbankschefen Davíð Oddsson - vars dagar på posten är räknade - i partiledningen igen vore för många det slutgiltiga beviset för att partiet inte kan göra upp med sin historia. Och då lär partiet inte heller ha någon framtid.
Frågan är dessutom hur Davíð Oddsson ser på Självständighetspartiets politik i dagsläget. Visserligen lyckades Geir H. Haarde rädda sin gamle statsministerkollega från att pekas ut som syndabock, men för att göra det tvingades han samtidigt kompromissa bort de två viktigaste frågorna: EU-motståndet och regeringsmakten.
I förhandlingarna med Socialdemokraterna ville Geir H. Haarde visserligen på sikt slå ihop finansinspektionen och centralbanken, vilket hade kunnat ge Davíð Oddsson en möjlighet att smyga ut bakvägen utan att formellt få sparken. Men det var inte tillräckligt för Socialdemokraterna.
Liberalerna ser i nuläget ut att få svårt att klara alltingsspärren medan Framstegspartiet är på väg uppåt i opinionsmätningarna. Nye partiledaren Sigmundur Davíð Gunnlaugsson blir säkert en fräsch nykomling i debatten. Att han är ett förhållandevis oprövat kort behöver inte vara någon nackdel utan snarare ses som ett tecken på förändring. Men det lär knappast räcka för att bilda en borgerlig trepartiregering.
Regeringskrisen är den första på Island på 22 år. 1987 var landet utan regering i två månader innan en skakig koalition mellan Självständighetspartiet, Framstegspartiet och Socialdemokraterna tog över.
Alltingsvalet kommer säkerligen att bjuda på en hel del skrällar. På parlamentsdörren knackar redan protestnätverket
Nýir tímar (Nya tider) och miljöpartiet
Íslandshreyfingin - lifandi land. Fler färska partier kommer med alls säkerhet att ge sig in i valrörelsen.
I den senaste opinionsundersökningen var drygt var tredje islänning osäker på vilket parti han eller hon skulle rösta på. Många kommer också att välja något helt nytt. Att Gröna vänstern kommer att ingå i en regering efter nyvalet känns i nuläget givet - men den majoritet som krävs för att kunna bedriva en kraftfull politik kommer partiet inte att nå på egen hand. Och i dag känns det lika sannolikt att koalitionspartnern kommer att heta Nya tider som Socialdemokraterna.
Det blev också till sist folket som fällde regeringen. När demonstrationerna under ett par dagar plötsligt blev våldsamma och inriktade på konfrontation sa majoriteten nej. Dagen innan kastade några enstaka smällare mot polisen, dagen därpå bjöds poliserna på blommor och varm choklad när de stod utanför alltinget.
Folket vände protesterna, lät dem inte spåra ur och gav aldrig upp. I utmattningskriget mellan regeringen och demonstranterna var det folket som var uthålligast. Varje dag stod ilskna islänningar utanför alltinget och demonstrerade. Ibland var de bara något tiotal, ibland flera tusen. Men budskapet var detsamma: Bort med regeringen. Och till sist trängde orden genom alltingets väggar.
Här kan du läsa mer om den politiska utvecklingen på Island,
här om demonstrationerna som var på väg att spåra ur och
här om attityderna till EU-medlemskap.
Foto: Magnus Fröderberg/Norden.org
Svenskspråkiga medier om utvecklingen på Island:
Ny koalition för Island närmare EU:
Dagens NyheterVänstern kan få bilda regering på Island:
Sveriges Radio