onsdag 14 januari 2009

Recension: Steed Lord: "Truth Serum"

Vissa hävdar att islänningar inte har förmågan att dansa till musik. I stället är det sångtexterna de dansar till - något som i sin tur skylls på sveitaball, en bal på landsbygden där samma band träget står på scen hela kvällen och bjuder upp till dans för hela grannskapet och några till, en tradition som Sigur Rós gärna blev en del av i samband med turnén runt Island sommaren 2006.

Sveitaball är inget utdöende fenomen även om festerna på landsbygden var fler förr i tiden då fler band turnerade runt de glest befolkade delarna av Island. Men en sveitaball kan fortfarande vara årstidens stora händelse och är fortfarande ett fint sätt för den som bor och arbetar avlägset att träffa intressanta människor från närområdet.

Musikaliskt känns sveitaball ofta som lika stora delar melodi och melankoli. Och det är just den isländska traditionen som Steed Lord högaktningsfullt ger långfingret på debutalbumet "Truth Serum".

Det hade varit skitkul om hela "Truth Serum" verkligen varit lika maniskt smittande som de kortare smakprov Steed Lord släppt på nätet. Dels för att de haft ett tufft år där en bilolycka tvingade dem att ställa in konserter och skjuta upp albumet - som i sin tur dumpades av Sena på grund av finanskrisen. Dels för att de känns både egensinniga och modiga.

Nu blir det inte riktigt så. I spår som "It's What U Do 2 Me" och "Take My Hand" är Steed Lord fenomenalt fläskiga, en fantastisk dansgolvsattack som strömmar genom blodet som en dopad Adam Tensta. Det är suveränt snyggt, smart och stiligt. Problemet är bara att det faktiskt hinner börja växa mossa på några av de instrumentala låtarna. Och instrumental dussinhouse hade inte ens funkat på en sveitaball.

Betyg: Tre påsar Djúpur och en ask Opal.

"Truth Serum" finns att ladda ned på Amazon och ska även dyka upp på Itunes inom kort. Albumet går än så länge bara att köpa i skivbutiker på Island.



Ovan kan du kolla på "Take My Hand" från "Kastljós".