tisdag 3 februari 2009

Favoritplatser på Island - 5: Papey

Med en yta på två kvadratkilometer är Papey Islands sjunde största ö. Det tar inte mer än någon timme att knalla runt ön. Ändå har den spelat en viktig roll i Islands historia.

Island var sannolikt befolkat av så kallade paper från Irland redan innan vikingarna kom. När bosättningen inleddes flydde de kristna paperna eftersom de inte ville vara bland hedningar. En av platserna som gav dem en tillfällig fristad var just Papey.

Så är det åtminstone enligt sägnerna. Arkeologiska bevis för att paperna verkligen funnits på ön saknas trots flera utgrävningar på senare år.

I flera århundraden var Papey en gynnsam boplats. Visserligen omgärdas ön av en egen liten skärgård av klippöar och underliga strömmar, och många har fått sätta livet till på havet mellan Papey och fastlandet. Men här har varit lätt att jaga säl och fågel och ha får. Varor som kunde bytas mot saker som inte fanns att tillgå på ön.

I dag består befolkningen på Papey av en sommargäst, en äldre kvinna av den släkt som äger ön sedan generationer. Att ön är i privat ägo innebär att det enda sättet att besöka Papey utan tillstånd är med Papeyjarferðir som sommartid arrangerar turer dagligen från Djúpivogur. Men det är tillåtet att campa.

Här finns ett större bostadshus, några mindre bostadshus, en brandgul fyr, en älvkyrka, några ruiner och en miniatyrkyrka i trä - den både äldsta och minsta i sitt slag i hela landet. Här hålls i bästa fall en gudstjänst om året.

Men det är förstås naturen som gör Papey speciellt, tillsammans med tystnaden och lugnet. Det är en klyscha men en stund här är verkligen som att gå in i en annan tideräkning.

Sommartid finns här några får och tusentals och åter tusentals fåglar, bland annat en stor koloni av lunnefåglar. Färden genom Berufjörður går förbi klippön Skorbein där sälar nyfiket kikar på förbipasserande. Ju närmare Papey båten kommer, desto ivrigare blir vattenaktiviteten.

Den som inte har sett lunnefåglar på nära håll har en fin chans att göra det här. De är totalt orädda (eller ointresserade) och skiter fullkomligt i människor. Bara det är ett sympatiskt personlighetsdrag.

I vattnet och längs klipporna där båten lägger till finns de i tusental. Den som hoppas spana in lunnefåglarna vid deras bon riskerar däremot att bli besviken eftersom de ofta är ute och fiskar hela dagarna.

Den dominerande färgen på Papey under sommaren är grönt. Här finns alldeles för få får för att de ska hinna käka upp hela smörgåsbordet. På Papey växer stora mängder av skörbjuggsört, en till synes ynklig växt som var mycket viktig för det isländska folket under flera århundraden. Under en tid när frukt och grönsaker var mycket sällsynta gav skörbjuggsörten befolkningen en välbehövlig dos av C-vitamin.

Här kan du läsa mer om skörbjuggsört och här om Islands historia.