Grindavík är förmodligen en av Islands minst inställsamma städer. I århundraden har det mesta alltid handlat om fisket, och så är det fortfarande. Mycket riktigt är också stadens största attraktion - förutom Blå lagunen en halvmil norrut - saltfiskmuseet Saltfisksetur Íslands.År 934 anlände de första bosättarna till Grindavík, Molda-Gnúpur Hrólfsson och Þórir Haustmyrkur Vígbjóðsson. Gårdarnas placering är också grunden för dagens bebyggelse.
Men det dröjde länge innan Grindavík blev något mer än ett fiskeläge. 1939 förbättrades hamnen avsevärt vid Hópið - då började också fisket ta fart på allvar. Ända sedan 1950-talet har Grindavík varit en av Islands viktigaste fiskehamnar. I dag bor 2 849 personer i kommunen.
Grindavík har ett rykte om sig att vara en ganska ocharmig stad. Det stämmer kanske. Hamnen är inte turistanpassad och någon strandpromenad är det inte tal om. Men det blåser fortfarande lika skönt från Atlanten och huden sveps in av doften av salt och tång. Det är nog det som är charmen med Grindavík, att ingen gör sig till. Turistmässigt är staden lite underutvecklad - förmodligen för närheten till Keflavík och Reykjavík.Här finns ett riktigt bra badhus, flera mysiga ställen att övernatta på och smaskig saltfisk på ett par restauranger. I omgivningarna finns massor att titta på även för den som nobbar Blå lagunen.
Öster om Grindavík ligger Krýsuvík. Gårdarna är övergivna sedan länge men den lilla kyrkan står kvar. Krýsuvíkurkirkja byggdes 1857 och är ännu en isländsk miniatyrkyrka i trä. Den är vacker och välbehållen.Ytterligare några kilometer längre bort ligger det geotermiska området Seltún, där heta källor spyr ut svavelånga ur marken. Här finns också den underliga och mytomspunna Kleifarvatn, en 97 meter djup sjö som sägs vara hem för ett sjöodjur. Efter ett jordskalv år 2000 började sjön att sjunka och tappade 20 meter av djupet - omkring en centimeter varje dag - innan den åter började att stiga.
Forskare enades så småningom om att jordbävningen på något sätt skapat en öppning i sjöns botten som gjorde att vattnet försvann. Men med åren täpptes sprickorna till av sediment och lera och nu stiger Kleifarvatn igen. Händelserna inspirerade Arnaldur Indriðason till romanen Mannen i sjön (Kleifarvatn).Den mindre Grænavatn, granne med Seltún och Kleifarvatn, är precis vad namnet lovar - en förunderligt grönskimrande sjö. Nära ligger också Fúlipollur - ett par riktigt aggressivt svavelstinkande och kokande heta källor.
Här kan du läsa mer om Kleifarvatn.
