tisdag 17 februari 2009

Recension: "Dagvaktin"

Georg Bjarnfreðarson (Jón Gnarr) är ett riktigt djävla svin. En självutnämnd världsförbättrare som har Mao på väggen, dyrkar Marx och Lenin och berättar Stalin-skämt. Och som alltid säger sig kämpa för allas bästa - vilket innebär att han på ett skitirriterande uppblåst sätt hänsynslöst utnyttjar allt och alla för egen vinning. Så mycket för det solidaritetsnacket. Synd bara att han är helt såld på Sverige.

När "Næturvaktin" fick en uppföljare i "Dagvaktin" i höstas satt stora delar av det isländska folket samlade framför tv-apparaterna. Georg Bjarnfreðarson sparkades ut från det svenska drömkollektiv dit han kom när "Næturvaktin" slutade och återvände till ett slackerliv hemma hos morsan för att - åtminstone låtsas - jobba på en avhandling.

När Ólafur Ragnar Hannesson (Pétur Jóhann Sigfússon), en arbetskamrat från tiden på bensinstationen i Reykjavík där "Næturvaktin" utspelade sig, dyker upp blir Georg snudd på utkastad av morsan för att hänga på Ólafur till ett jobb på Hótel Bjarkalundur i Västfjordarna. Och där finns förstås redan Daníel Sævarsson (Jörundur Ragnarsson), den tredje i gänget från bensinmacken, som tycker att återseendet av Georg är världens undergång och lite till.

"Dagvaktin" borde egentligen inte fungera. Förutom den storhetsvansinnige Georg finns här det våpiga vuxenbarnet Ólafur, den pårökta och vilsna läkarstudentfloppen Daníel och deras chef - hotellägaren Guðbjörg "Gugga" Ragnarsdóttir (Ólafía Hrönn Jónsdóttir), en bestämd och rättfram mansslukerska som inte ens tycker att Leninkopian Georg ser så dum ut när han vänder rätt sida (alltså rumpan) till.

Karaktärerna är extrema. Men det funkar faktiskt. Kanske för att det inte är spelat som en komedi utan snarare som ett drama. Här finns inga skrattpauser - det är i stället de helknasiga och underbart välspelade karaktärerna som driver handlingen. Det är ofta lika bisarrt som det är roligt.

Den maktgalne och titeltokige Georg sabbar allt han lägger vantarna på. Den godtrogne Ólafur får ta skulden för all skit. Daníel vågar säga emot - ända tills Georg skaffar en vattentät hållhake på honom. Och Gugga försöker få allt att fungera utan att helst behöva lägga fingrarna i kors.

Vägen dit innehåller bland annat ett mord, en naken man insmörjd i sylt, ett kommunistiskt nationaldagsfirande, en bärbar bastu, ett ständigt maktkrig om vem som ska skura toaletterna, en oväntad graviditet, ett fylleslag på bygdedansen, en bil med soppatorsk samt ärketölpen Georg Bjarnfreðarson som ett antal gånger försäkrar både sina stackars medmänniskor och tv-tittarna om ett redan klassiskt påstående: "Jag har fem universitetsutbildningar". Och det är vansinnigt underhållande.

Betyg: Fem påsar Djúpur.

Här kan du läsa mer om "Næturvaktin".

"Dagvaktin" går att beställa som dvd innehållande samtliga elva avsnitt med engelsk text från bland annat Nammi. Här kan du köpa "Jag har fem universitetsutbildningar" som ringsignal och här "Ég er með fimm Háskólagráður" som t-tröja.

Till hösten fortsätter Georgs, Ólafurs och Daníels äventyr i "Fangavaktin", även då i regi av Ragnar Bragason. De nya avsnitten utspelar sig på Islands högsäkerhetsfängelse, Litla-Hraun i Eyrarbakki. Det kan dessutom bli aktuellt med en långfilm, skriver Vísir. Förhoppningsvis får Sveriges Television tummen ur och köper rättigheterna.



Ovan kan du kolla på ett klipp ur "Dagvaktin" som avslöjar en hel del om hur maktförhållandena mellan Georg och Ólafur ser ut.