Bilmekanikern Axel ska bara leta rätt på fjärrkontrollen som morsan är övertygad om att han har slarvat bort. På jakt efter den han misstänker har lagt rabarber på tv-dosan - systern Unni och hennes slackerpojkvän - hamnar han i en lägenhetsbrand i miniatyr (offer: en fjärrkontroll) vilket för honom till ett gäng elektronikpirater i Hafnarfjörður som i sin tur blir jagade av den isländska (nåja) urmaffian. Och allt får förstås sin upplösning på nattklubben Sódóma Reykjavík.38 500 islänningar såg Sódóma Reykjavík på bio 1992. Att den fått status som något av en kultklassiker berodde säkert delvis på att många återupptäckte filmen när den senare följde med som bonus till den som köpte korvar från SS Pylsur.
Sódóma Reykjavík är inte någon traditionell isländsk film. Naturen är helt ointressant och här finns inga långa landskapssekvenser eller svepande kameraåkningar över lava och glaciärer. I stället påminner den snarare om en dråplig amerikansk college-rulle där nördarna har abnormt stora glasögon - men minus pantade blondiner och fjortisfrustration plus islandströjor, ganska brutal humor och metalbandet HAM.Óskar Jónassons kultrulle har tyvärr två rätt stora brister. Dels känns handlingen emellanåt besvärligt krystad, dels är den inte särskilt kul. Enstaka scener är visserligen underbart bisarra men som helhet är det lite för många taffliga biljakter och förutsägbara slapstick-skämt för att det ska funka över 80 minuter.
Betyg: Två påsar Djúpur.
