De nordiska ländernas lån är inte villkorade med en uppgörelse om Icesave. Det sensationella beskedet kom från Sveriges utrikesminister Carl Bildt i Reykjavík i går. Om uppgifterna är korrekta innebär det att Island inte måste fullfölja uppgörelsen med Holland och Storbritannien.Utanför alltinget fortsatte demonstrationerna mot Icesave-uppgörelsen i går. Många kritiker har siktat in sig på den höga räntan, 5,5 procent, som sannolikt betyder att folket tvingas punga ut med många extra miljarder.
När Island sökte hjälp från Internationella valutafonden förhalades stödpaketet ända tills regeringen kommit överens med Storbritannien och Holland om att Island skulle ersätta utlänningar som sparat i Landsbankis Icesave. Sverige hörde till de länder som plötsligt la lånelöftena på is i väntan på en isländsk reträtt.
Många islänningar både i och utanför alltinget tyckte att metoden påminde om utpressning. Men om Carl Bildts uppgifter stämmer finns ingen formell anledning att betala. Han har dessutom tidigare sakt att Icesave-konflikten inte påverkar Islands eventuella EU-medlemskap.
Plötsligt har Island alltså en möjlighet att nobba Icesave-uppgörelsen utan att riskera lånen från de nordiska länderna. Det kanske inte skulle göra landet mer populärt på den internationella scenen, men definitivt göra många islänningar glada. Just nu efterlyser demonstranterna tecken på att regeringen faktiskt gör något. Inte bara accepterar totala nederlag kryddade med ockerräntor.
Hade inte Islands lånbehov varit akut hade regeringen sannolikt aldrig gått med på uppgörelsen. Om Carl Bildt har rätt kan regeringen nu kasta överenskommelsen i papperskorgen och nyfiket undra om Holland och Storbritannien verkligen vågar stämma Island. De har tidigare sagt sig vara ovilliga att lösa tvisten i domstol - förmodligen för att de är medvetna om att risken är stor att de förlorar.
Problemet var nämligen att Gordon Brown och Alistair Darling hanterade frågan så klumpigt. Eftersom de frös Landsbankis tillgångar genom en terrorstämpling finns det en överhängande risk att en domstol skulle betrakta det som att Storbritannien därmed tog kontrollen - och det juridiska ansvaret - för bankens affärer. Och i så fall är det den brittiska staten som ska ersätta de brittiska spararna, inte den isländska staten.
Det Island skulle kunna vinna ekonomiskt på att nobba uppgörelsen finns det dock en överhängande risk att landet förlorar i form av anseende. Gordon Brown skulle knappast dra sig för att dra igång en svartmålningskampanj mer effektiv än terrorstämplingen för att visa handlingskraft i ett pressat läge.
Om Tyskland och Holland hoppar på samma linje finns det en risk för hård press från EU mot Island. Och det skulle vara intressant att se om den svenska linjen då är så självständig gentemot unionen som Carl Bildt hävdar.
Allt detta är naturligtvis spekulationer. Det ser trots allt ut som att det finns en svag majoritet för Icesave-uppgörelsen i alltinget.
Men Steingrímur Jóhann Sigfússon (bilden), som inte vill låta partipiskan vina inom Gröna vänstern, har det oerhört tufft. Minst tre av partiets 14 ledamöter i alltinget, Ögmundur Jónasson, Lilja Mósesdóttir och Guðfríður Lilja Grétarsdóttir, är emot uppgörelsen. Även Atli Gíslason tros vara emot överenskommelsen.
Om de lägger ned sina röster i alltinget är uppgörelsen i hamn. Om de röstar nej finns risken att överenskommelsen faller. Och då luktar det enorm prestigeförlust för Jóhanna Sigurðardóttir och kanske till och med regeringskris.
Hon är naturligtvis medveten om att förslaget kan röstas ned. Därför försöker Jóhanna Sigurðardóttir förmodligen försäkra sig om Gröna vänsterns stöd inför omröstningen. Men frågan är om deras ledamöter helt plötsligt blir lojala med partilinjen när så många så länge har varit fria att rösta efter samvete.
Här kan du läsa mer om Icesave-uppgörelsen.
