"Han skulle aldrig i livet komma på tanken att le. Vresigt är mesigt. Sluta gnäll som en morsgris, fnyser Erlendur när en yngre kollega fått näsbenet brutet. Färden går vidare till ödsliga kyrkogårdar och knarkarkvartar. Det blåser snålt över isländska blötmyrar. Kylan får till och med surkarten Erlendur att bära traditionellt mönstrad stickekofta. Vågorna dånar, sjöfåglar skriar. Folk talar vänligt om sin granne som 'det jävla aset'."Bodil Juggas i Arbetarbladet om Brottsplats Jar City.
