
Screaming Masterpiece (Gargandi snilld) bjuder på en del lösa trådar som skulle kunna förklara livskraften i den isländska musikscenen. Men det är bäst att inte se dem som annat än en del av ett större mönster.
Islänningarna är såväl ett musicerande som ett skrivande folk - med förmodade band- och författarrekord per capita - där traditionerna går lika långt tillbaka i tiden. Även om litteraturen tveklöst har varit viktig för självbilden fanns den också mycket tidigare, inte bara som något självständigt utan också som en del i självständighetskampen.
Screaming Masterpiece bjuder inte på någon patentlösning för hur undret uppstod. Det är också ganska skönt. Annars hade det bara känts flåshurtigt "Musikbyrån" över det hela där varje kulturyttring kan sammanfattas av några självgoda floskler.
Ari Alexander Ergis Magnússon filmar och snabbporträtterar de största fixstjärnorna - Björk, Sigur Rós och Múm - plus en brokig flora av artister från Jóhann Jóhannsson, Finnbogi Pétursson och Slowblow till Mínus, Ghostigital och Quarashi. Hilmar Örn Hilmarsson och Steindór Andersen blir de främsta representanterna för det tusenåriga arvet som korsbefruktar dagens musik - hos rapparen Erpur Eyvindarson eller stenxylofonisterna Sigur Rós.

Betyg: Fyra påsar Djúpur.
Ovan kan du kolla på en trailer för Screaming Masterpiece. Du kan köpa filmen från bland annat Cdon och Megastore.