Recension: Wir sind alle Isländer

I dag är det ett år sedan Glitnir förstatligades. Ingibjörg Sólrún Gísladóttir, dåvarande utrikesminister och partiledare för Socialdemokraterna, fick höra om planerna av en slump under helgen. Centralbankschefen Davíð Oddsson hade förberett övertagandet och statsministern och partikamraten Geir H. Haarde var med på noterna.

Ingibjörg Sólrún Gísladóttir slumrade in med farhågorna om att den gamla konflikten mellan Davíð Oddsson och Jón Ásgeir Jóhannesson nu skulle explodera samtidigt som världsekonomin var på väg att kollapsa.

Intervjun med Ingibjörg Sólrún Gísladóttir är den stora behållningen med Wir sind alle Isländer, en bok där Halldór Guðmundsson och Dagur Gunnarsson skildrar krisen på Island genom intervjuer och bakgrundstexter.

Boken är avsedd för den tyska marknaden där intresset för Island är stort. Och visst funkar den som en introduktion till varför just Island drabbades så hårt av krisen. För den som är bekant med händelseförloppet och bakgrunden bjuder inledningsavsnitten få nyheter.

Att Halldór Guðmundssons sympatier inte ligger hos Självständighetspartiet är uppenbart. Då och då antyder han att flera av de ansvariga för bankkollapsen tillhör partieliten.

Mötena med "vanliga" islänningar - den enda kändisen utöver Ingibjörg Sólrún Gísladóttir är författaren Hallgrímur Helgason - som på något sätt berörts av krisen är betydligt mer givande.

Många vittnar om känslan att något var på väg att hända, att det kändes att bubblan bakom det ekonomiska uppsvinget var på väg att spricka. Men ingen anande hur djupt raset skulle bli. Även för den som misstänkte att konjunkturen skulle tvärvända var det en chock att fallet fick så stora konsekvenser.

Där staten har sitt moment 22 i Icesave-avtalet har en kvinna i Reykjavíkförorten Garðabær något motsvarande i hemmet. Hon vill flytta för att hennes hyperaktive son behöver hjälp som kommunen anser vara för dyr. I andra kommuner skulle sonen kunna få hjälp - men då krävs att de är folkbokförda där och att sälja huset är omöjligt eftersom marknadsvärdet inte är i närheten av de skenande lånekostnaderna.

Att strunta i ekonomin går heller inte. Skulle hon sälja i dag blir hon försatt i personlig konkurs och blir då dessutom av med jobbet.

Lösningen kan bli som för flera tusen andra islänningar: Att lämna landet och skulderna bakom sig och pröva lycka någon annanstans.

Läsaren möter också den polis som fick en 3,5 kilo tung sten i huvudet under demonstrationerna på Austörvöllur, en kvinna som undrar varför islänningarna förutsätts hålla ihop i svåra tider när vissa har missbrukat sitt förtroende, en man som berättar om skammen att vara arbetslös trots att han är långt ifrån ensam om att ha blivit uppsagd, och många fler.

Halldór Baldurssons politiska teckningar, som publiceras dagligen i Morgunblaðið, är också en av Wir sind alle Isländers stora förtjänster. I någon enstaka mening sammanfattas känslorna kring krisen.

En ensam skäggig stackare står på den där ensliga klippön i Atlanten. En palm, en fårskalle och ett fiskben. Solen skiner svagt, vad nu det kan tänkas betyda. I riktning EU och Icesave-avtalet kastar han en sista trotsig och fyra ord lång flaskpost: We will not pay.

Betyg: Tre påsar Djúpur.

Här, här och här kan du se några av Halldór Baldurssons bästa teckningar och här kolla in Morgunblaðiðs kronologi över krisen.