Vill stoppa juridisk prövning av Icesave-tvisten

Storbritannien och Nederländerna vill att Island avsäger sig möjligheten att dra dem inför rätta för att pröva Icesave-ansvaret i domstol. Därför är uppgörelsen på väg att spricka - och enligt Ögmundur Jónasson var det också en av anledningarna till att han valde att lämna regeringen.

Nya uppgifter om Icesave-tvisten fortsätter att sippra ut. I början var det bara känt att Storbritannien och Nederländerna hade en invändning mot det omförhandlade Icesave-avtalet: Att det isländska betalningsansvaret skulle upphöra 2024.

Men nu visar det sig att de även kräver att Island avsäger sig rätten att pröva frågan juridiskt. Något som statsminister Jóhanna Sigurðardóttir ska ha varit beredd att göra men Ögmundur Jónasson hävdar nu på sin blogg att hon har ändrat uppfattning i frågan efter en intervju i RÚV. När han lämnade posten som hälso- och sjukvårdsminister var det enligt honom ett av de brittisk-nederländska motkraven som han inte kunde gå med på.

Ögmundur Jónasson säger sig ha stort stöd från partikamrater och andra efter avhoppet. Han anser också att Internationella valutafonden nu ägnar sig åt ren utpressning regisserad av EU med Storbritannien och Nederländerna som främsta påtryckare.

IMF och EU har nämligen frusit alla lån till Island tills regeringen accepterat Icesave-avtalet. De brittisk-holländska kraven skulle kunna tyda på att EU-länderna inte är säkra på hur en domstol skulle bedöma ansvaret för Icesave, en bedömning som delas av vissa experter - bland annat vid Sveriges Riksbank.

Ögmundur Jónasson hoppas att Island snart slipper IMF:s "kalla hand". Samtidigt finns det nu tvärpolitiska diskussioner där ledamöter från samtliga partier utom Socialdemokraterna försöker enas om att avbryta samarbetet med IMF så snart som möjligt. Bland de som varit delaktiga i samtalen finns Självständighetspartiets ledare Bjarni Benediktsson, Framstegspartiets ledare Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, Rörelsens Þór Saari och Gröna vänsterns Lilja Mósesdóttir.

Jóhanna Sigurðardóttir anser däremot att det inte fanns någon annan att vända sig till än IMF. Men om en tvärpolitisk uppgörelse mot förmodan skulle bli verklighet faller sannolikt regeringen.

Att Island enligt IMF vid ett avhopp från räddningsplanen inte i förtid skulle tvingas betala tillbaka de lån som redan tagits har inte minskat kritikernas intresse för att slippa ett samarbete som de anser gör staten onödigt låneberoende och inte leder till ekonomisk återhämtning.

Förre Landsbanki-chefen Sigurjón Þ. Árnason anser dock att Island inte ska ta ansvar för Icesave. En sådan tolkning av reglerna är omöjlig, skriver han i ett svar till Pressans Sölvi Tryggvason.

Utrikesminister Össur Skarphéðinsson dementerade i alltinget i förra veckan att även EES-avtalet skulle vara i fara för Islands del. Uppgifterna kom från statsvetaren Eiríkur Bergmann Einarsson som hävdade att Island inte längre uppfyllde villkoren för avtalet och därför skulle kunna kastas ut.

Finansminister Steingrímur J. Sigfússon hoppas enligt Morgunblaðið att de kraschade bankerna kan börja fungera som normalt den 1 november. Íslandsbanki (Glitnir) och Kaupþing kommer till stor del att hamna i händerna på utländska fordringsägare. Det kan också innebära att statens kostnader för att återkapitalisera bankerna blir lägre än befarat. Tvisterna kring Landsbanki gör dock att ägarsituationen där kan komma att se annorlunda ut och ta längre tid att strukturera.

Den senaste opinionsmätningen visar att 5,5 procent av islänningarna har förtroende för Internationella valutafonden.

Här kan du läsa mer om Icesave-tvisten.