Keflavíkurganga mot arbetslösheten i Suðurnes

Den 19 juni 1960 samlades den första protestmarschen mot den amerikanska flygbasen i Keflavík. Demonstranterna gick från förläggningarna vid Miðnesheiði via Kúagerði och Straumsvík till Reykjavík där manifestationen avslutades med ett brandtal vid Lækjartorg.

Ju närmare demonstrationen kom Reykjavík, desto fler slöt upp bakom parollen: "Ísland úr Nato - herinn burt!" Manifestationerna var några av de evenemang som hade den största folkliga uppslutningen under 1900-talet.

Protesterna arrangerades av Samtök hernámsandstæðinga och Samtök hernaðarandstæðinga. Den elfte och sista Keflavíkurganga ägde rum den 10 augusti 1991.

Men motståndet mot Nato-basen visades också på flera andra sätt. Stora protestmöten ordnades under åren i bland annat Reykjavík, Keflavík, Þórshöfn och Hvalfjörður. Skivor med kampsånger och konserter var också ett redskap för att väcka opinion mot det isländska Nato-medlemskapet och den amerikanska närvaron.

När beslutet om Nato-inträdet fattades 1949 var det folkliga missnöjet utbrett. Utanför alltinget samlades kritikerna. När några började att kasta sten mot alltingshuset svarade poliserna med tårgas.

Nato-medlemskapet var långt ifrån någon självklarhet. Island var visserligen ockuperat av USA och Storbritannien under andra världskriget. Under krigsåren tog utvecklingen på Island fart - ockupationsmakterna hälsades som vänner och byggde vägar och flygfält, bland annat i just Keflavík.

USA lämnade Island efter krigsslutet. I takt med att relationerna mellan USA och Sovjetunionen försämrades växte intresset för Island från båda sidor. Under det kalla kriget ansågs ön ha ett viktigt strategiskt läge i Nordatlanten.

Socialismen och kommunismen hade många anhängare på Island efter krigsslutet. Åtminstone vissa kritiker ansåg att landet helt enkelt sålde sig till dem som betalade bäst - Nato kunde erbjuda mer än Warszawapakten, och blev därför Islands allianspartner.

Natos närvaro blev med tiden något som tillhörde vardagen. Många började att uppskatta det ekonomiska uppsving som ägde rum i regionen och tillskrev basen i Keflavík en stor del av ansvaret.

Protesterna tystnade dock aldrig. När de sista amerikanska soldaterna lämnade Island hösten 2006 vinkade Samtök hernaðarandstæðinga av dem vid Miðnesheiði.

I dag anordnas en helt annan Keflavíkurganga som en tvärpolitisk protest mot den höga arbetslösheten i Suðurnes. Vid månadsskiftet var omkring 1 600 personer utan sysselsättning, vilket gör Suðurnes till den region som drabbats hårdast av uppsägningar i finanskrisens spår.

Parollen för demonstrationen är "Atvinnu strax – Keflavíkurganga 2009". Kravet är bland annat att regeringen ska göra mer för att ordna arbetstillfällen i Suðurnes.

Att kalla manifestationen för en Keflavíkurganga är inte helt okontroversiellt. Grímur Atlason, borgmästare i Dalabyggð, skriver på sin blogg att dagens demonstration försöker skjuta över ansvaret från kommunen till regeringen. Han är dessutom glad för att miljöministern Svandís Svavarsdóttir inte lyssnar på det "skitsnack" som finns i Reykjanesbær där regionens framtid utmålas som beroende av nya energiprojekt.

Dessutom anser Grímur Atlason att regeringen inte är skyldig just Suðurnes några extra tjänster. Kommunstyrelsen i Reykjanesbær bär själv ansvaret för de usla finanserna genom att ha spekulerat med skattebetalarnas pengar.

Näringsminister Katrín Júlíusdóttir (bilden) kommer att möta demonstranterna i Kúagerði för att diskutera situationen i Suðurnes.

Här kan du läsa mer om protesterna mot Nato-basen i Keflavík.