Brittiska fiskare får nu kompensation för uteblivna fångster till följd av torskkrigen mellan Storbritannien och Island för över 30 år sedan. Fiskarna kommer från Aberdeen, Hull, Grimsby och Fleetwood, orter där villkoren för fisket förändrades radikalt i samband med att Island utökade fiskezonen.
Þorskastríðin är ett kapitel i Islands historia som många islänningar minns med viss stolthet. Tre gånger utmanade Island Storbritannien om territorialgränsen, tre gånger segrade Island.
Det första torskkriget började den 1 september 1958 då Island ensidigt utökade territorialgränsen från fyra till tolv sjömil. Brittiska trålare vägrade att respektera det isländska beslutet och fick understöd av krigsfartyg för att kunna fortsätta fiska utanför den isländska kusten.
Britterna hade ett stort övertag i antalet båtar. Vid flera tillfällen avlossade islänningarna skarpa skott mot brittiska fartyg och flera dramatiska kollisioner inträffade när islänningarna försökte jaga bort britterna. Så småningom erkände dock Storbritannien den nya territorialvattengränsen.
Nästa torskkrig inleddes den 1 september 1972 och varade i ett drygt år. Nu utökade Island fiskezonen från tolv till femtio sjömil. När brittiska fartyg åter struntade i beslutet använde den isländska kustbevakningen, Landhelgisgæslan, specialverktyg som klippte sönder de brittiska näten och tvingade trålarna att återvända tomhänta.
Även här fick britterna skydd av krigsfartyg. Efter ytterligare våldsamma kollisioner på havet ingrep Nato - Storbritannien accepterade med vissa förbehåll den nya gränsen. Island hotade annars att lämna försvarssamarbetet.
Det tredje och sista torskkriget blev också det mest våldsamma. Mellan november 1975 och juni 1976 rammades flera fartyg och det var snarast ett under att inga större olyckor inträffade. Storbritannien tvingades åter att kapitulera sedan den isländska regeringen visat sig beredd att stänga flygbasen i Keflavík, som under kalla kriget var viktig för Nato ur strategisk synvinkel.
Få saker var över huvud taget heliga under torskkriget. När USA sa nej till att leverera krigsfartyg till Island som skulle användas mot Storbritannien vände sig Island i stället till Sovjetunionen.
Den sista allvarliga incidenten ägde rum den 6 maj 1976 och säger en hel del om med vilken beslutsamhet Landhelgisgæslan tog sig an den brittiska flottan. Patrullbåten Týr försökte klippa näten tillhörande trålaren Carlisle men misslyckades. Trålaren hade understöd av fregatten HMS Falmouth som rammade Týr i en hastighet av minst 22 knop.
Týr skadades svårt men lyckades till sist ändå klippa sönder Carlisles nät. HMS Falmouth rammade då Týr en andra gång - kustbevakningsfartyget var nu nära att sjunka och förföljdes av bogserbåten Statesman. Kaptenen Guðmundur Kjærnested beordrade besättningen att förbereda eldgivning mot de brittiska fartygen, trots att HMS Falmouths eldkraft vida översteg Týrs.
Men det blev aldrig någon eldstrid och Týr kunde med nöd och näppe ta sig i hamn. Britterna gav sig och accepterade den nya isländska territorialvattengränsen på 200 sjömil.
Fiskare från Aberdeen, Hull, Grimsby och Fleetwood får nu ekonomisk kompensation av den brittiska staten för det fångstbortfall som de utökade isländska fiskezonerna innebar. Omkring 1 000 fiskare får dela på mellan fem och tio miljoner pund.
Näringsminister Peter Benjamin Mandelson säger till STV att han är nöjd med beslutet och ska träffa flera av de berörda fiskarna:
"These men lost their livelihoods through no fault of their own and deserve just treatment. The new scheme is a much fairer deal and means that the group of trawlermen that received unreasonably low payments under the previous scheme - around one in six - will now receive additional compensation."
Ovan kan du se filmer och bilder från torskkrigen.
Här kan du läsa mer om Islands historia.
