Statsminister Jóhanna Sigurðardóttir ber i ett brev IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn att inte skjuta upp översynen av Islands ekonomi för kommande låneutbetalningar. Hon lär knappast bli bönhörd.Preliminära besked gör gällande att IMF:s kommande översyn av Islands ekonomi försenas på grund av oklarheterna kring Icesave-avtalet och den eventuella folkomröstningen. IMF har tidigare också förnekat att fonden skulle stå bakom påtryckningarna mot Island, utan har i stället hänvisat till EU-ländernas ovilja att betala ut lånen utan ett godkännande av de brittiska och nederländska Icesave-villkoren.
Jóhanna Sigurðardóttir skriver i brevet att nästa låneutbetalning, där de nordiska länderna bidrar med totalsumman 1,8 miljarder euro, är av yttersta vikt för landets ekonomiska återhämtning. Hon hänvisar också till att alltinget har godkänt Icesave-lagen samt att det redan finns ett tidigare beslut på isländskt betalningsansvar som även presidenten Ólafur Ragnar Grímsson har skrivit under.
Statsminister Fredrik Reinfeldt hänvisar i sin tur till Internationella valutafonden. Till Reuters säger han att det är upp till IMF att avgöra när nästa utbetalning ska göras. Han anser också att Island måste leva upp till internationella förpliktelser för att lånen ska betalas ut, och att det är en linje som även EU står bakom.
Frågan är förstås vad de där internationella åtagandena egentligen står för. Att Island kommer att betala för Icesave, trots att det juridiska ansvaret är oklart, är redan lagfäst av presidenten. Om förpliktelserna också innefattar Nederländernas och Storbritanniens krav på slopat återbetalningstak och betalningsansvar utan slutdatum är osäkert.
Ändå är det den i nuläget rimliga tolkningen att de nordiska länderna backar upp Nederländernas och Storbritanniens hårdare villkor för återbetalningen av Icesave-lånen. Annars finns det inga internationella förpliktelser att hänvisa till, själva betalningsansvaret tog Island alltså på sig redan i somras. Hade inte britter och nederländare vägrat backa från de tuffare skrivningarna hade avtalet redan varit i hamn.
Samtidigt har regeringen haft löpande kontakter med partikamrater över hela Europa för att söka stöd för en omförhandling. Det är inte otänkbart att de nordiska länderna om viljan finns kan bidra till att en sådan kommer till stånd.
Premiärminister Gordon Browns konfrontationstaktik tycks ha svagt stöd, och allt fler framhåller att Icesave-avtalet är en lite för bra affär för Nederländerna och Storbritannien. Både på ledarsidorna och bland allmänheten vill många släppa på kraven.
Financial Times Martin Wolf skriver om den osäkra juridiska grunden för Nederländernas och Storbritanniens agerande och krav. Han hävdar att Island varken bär något lagstadgat eller moraliskt ansvar för Icesave:
"The UK government argues that it is offering a lengthy grace period and an interest rate that is close to the cost of funding for the UK Treasury. It also argues that as much as 90 per cent of the repayment it seeks could come from liquidation of Landsbanki’s assets. Yet the obvious answer to the latter point is this: if the assets of the bank are that valuable, why not write off the debt, in return for the claims on these assets? That would be a generous gesture. It is, more importantly, one that would do much to improve the morale of a battered and vulnerable little country. Threatening such a country with destruction, as Lord Myners has done, is simply shameful. The UK and the Netherlands should stop this self-righteous bullying at once."
Jón Daníelsson, docent i ekonomi vid London School of Economics, skriver i Morgunblaðið att notan för Icesave väntas landa på 507 miljarder isländska kronor. Beräkningen grundar sig på att Landsbankis tillgångar täcker 88 procent av kraven. 387 miljarder går till räntor och 120 miljarder till amorteringar.
Situationen nu påminner om hösten 2008 när IMF:s godkännande av lån till Island drog ut på tiden. Så småningom sipprade det ut att Storbritannien, Nederländerna och Tyskland med stöd av övriga EU-länder förhalade beslutet för att tvinga igenom isländskt ansvar för Landsbankis Icesave och Kaupþing Edge och undvika en juridisk prövning av frågan.
Möjligheten till samma förhalningstaktik finns även nu. IMF har inga pengar att betala ut till Island utan att långivarna öppnar plånböckerna. Frågan är alltså om IMF ännu en gång blir ett redskap för EU:s påtryckningar.
Jóhanna Sigurðardóttir har upprepade gånger försäkrat det Fredrik Reinfeldt efterfrågar. I går skrev hon om Icesave-tvisten i EU Observer:
"The Government of Iceland remains fully committed to honouring Iceland's obligations in the Icesave dispute with Britain and the Netherlands under international commitments regarding the collapsed Icelandic bank Landsbanki hf. ... Icelanders realise the importance of fulfilling the state's international commitments. My government is determined to continue its economic reconstruction, as laid out in its' economic programme with the International Monetary Fund (IMF) and friendly European nations."
Hon säger också att hon vill fortsätta närma sig EU. Stefán Haukur Jóhannesson, chef för Islands förhandlingsdelegation, tror enligt Fréttablaðið heller inte att Icesave-tvisten påverkar landets ansökan om medlemskap i unionen.
I det omförhandlade Icesave-avtalet mildrades också skrivningarna om att Island inte skulle kunna krävas på några naturresurser för att möta avbetalningarna något. Nederländerna och Storbritannien ska trots detta inte kunna tvinga sig till isländska naturtillgångar. Labour-politikern Denis MacShane föreslog ändå att Island skulle betala av för Icesave genom att sälja energi, ett förslag som enligt RÚV avvisades av näringsminister Katrín Júlíusdóttir. Risken anses vara att andra länder då skulle kunna kräva utbyggnad av till exempel vattenkraften och att Island därigenom skulle förlora en del av självständigheten.I går träffades Jóhanna Sigurðardóttir, utrikesminister Össur Skarphéðinsson, finansminister Steingrímur J. Sigfússon, Självständighetspartiets ledare Bjarni Benediktsson, Framstegspartiets ledare Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, Rörelsens gruppledare Birgitta Jónsdóttir och den politiske vilden Þráinn Bertelsson i Reykjavík för att försöka nå enighet kring hur Icesave-frågan ska hanteras. Även de borgerliga oppositionspartierna vill liksom regeringen undvika en folkomröstning om det är möjligt.
"Det var ett bra möte. Vi tog flera steg framåt under mötet", säger Bjarni Benediktsson till Morgunblaðið.
De diskuterade bland annat tänkbara medlare i Icesave-tvisten för att få till stånd en nyförhandling med Storbritannien och Nederländerna om villkoren för avtalet. Regeringen försöker också nå en tvärpolitisk överenskommelse om målen för en omförhandling för att vara säker på alltingets stöd.
Storbritannien och Nederländerna lär knappast acceptera slutdatumet 2024. Men en lägre ränta än dagens 5,55 procent och återinfört avbetalningstak borde inte vara orealistiska förhandlingsmål.
Företrädare för samtliga partier i alltinget träffas på nytt i dag för att fortsätta diskussionerna. Jóhanna Sigurðardóttir säger till RÚV att hon är optimistisk och hoppas att ett besked om en omförhandling av Icesave-avtalet kan komma inom de närmaste dagarna. Annars finns det ingen möjlighet för regeringen att lyckas undvika en oviss folkomröstning om Icesave-avtalet.
Här kan du läsa mer om Icesave.
Andra medier om utvecklingen på Island:
Borg pratade Island i Storbritannien: Sveriges Radio
Folklig vrede i Island: Proletären
Island på väg mot skulduppror: Arbetaren
Island i uppror mot återbetalningskrav: Offensiv
"Vi kan inte betala": ETC
"Folket har fått nog": ETC
AP-fondsordförande i isländsk härva: E24
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar