
Men avsikten med Slangurorðabókin är enligt upphovsmännen inte att skilja fult och fint språk. Syftet är att dokumentera det isländska talspråket som aldrig hittar in i tidningarna eller vanliga ordböcker.
Einar Björn Magnússon och Guðlaugur Jón Árnason har hittills samlat drygt 700 slangord. Ytterligare några hundra väntar på granskning. Med allmänhetens hjälp hoppas de kunna komma upp i mellan 3 000 och 4 000 ord. Tanken är att det i sin tur ska bli underlaget för den första tryckta isländska slangordboken sedan 1982.
Den som rynkar på näsan åt engelska lån som séra (share), kómóver (combover), önplöggd (unplugged), gúggla (googla) och tjögga (chug) kan kanske fnissa åt uppfinningsrika påhitt som fröllur (kortform av franskar kartöflur (pommes frites)), horkók (cola utan socker) och Hnakkatown (Selfoss).
Många av orden är etablerade i allmänspråket men har ett sådant stilvärde att de sällan dyker upp i vanliga ordböcker. Som flöskudagur för föstudagur (fredag är lika med flaskdag) och jólakúla (julmage).

Men det är inte bara ungdomarnas språk som ska dokumenteras. Slangurorðabókin är lika öppen för lokala och regionala uttryck och välkomnar ordfynd från alla platser, grupper och åldrar. Det enda kravet är att orden ska användas av allmänheten men inte finnas i vanliga ordböcker.
Det roliga med Slangurorðabókin är inte enbart färden in i det isländska språket, utan också att det faktiskt är en formriktig ordbok, med användningsexempel och om möjligt första belägg för slangordet.
Här kan du läsa mer om isländskans ställning i dag och här om attityden till engelska lånord.