Först knuffade de Islands över ruinens brant och skickade räkningen till skattebetalarna. Sedan har de mage att begära att vi ska betala för att få veta hur det gick till. Ungefär så bemöter många islänningar tidigare bankchefers böcker som skildrar finanskraschen.Ármann Þorvaldsson basade över brittiska Kaupthing Singer & Friedlander. Liksom Kaupþing-kollegan Ásgeir Jónssons Why Iceland? ger Frozen Assets - How I Lived Iceland's Boom and Bust (Ævintýraeyjan) en välfriserad bild av bankkollapsen. De egna misstagen var få, politikernas och myndigheternas desto fler.
Frozen Assets är visserligen en partsinlaga, men en läsvärd sådan. Ármann Þorvaldsson är en bättre berättare än Ásgeir Jónsson och skriver inte lika mycket på det hemska språket ekonomiska, däremot har han inte alls samma tyngd i analysen. Frozen Assets är därför närmast nöjesläsning om en katastrof.
Ármann Þorvaldsson skildrar Kaupþings första stapplande steg på en liten och oprövad inhemsk marknad. I takt med stigande välstånd och ökande privatisering växer också den lilla firman, först som ett ambitiöst och hårt arbetande kompisgäng, senare som en lika djärv och framgångsrik utlandssatsning.
Ármann Þorvaldsson försöker avfärda föreställningen av Kaupþing som just ett bullrigt partaj för testosteronstinna grabbar. Under vägen dyker det dock upp lite för många strippor och lyxyachter för att Frozen Assets inte ska kännas som ett läsarbrev i Slitz.
När kraschen närmade sig och möjligheterna att låna minskade försökte Kaupþing stärka bankens finanser. Banken gjorde sig av med flera riskabla investeringar samtidigt som spararna fortsatte att ösa in pengar i Kaupþing Edge över hela Europa. I september 2008 var bolaget det i särklass starkaste av de isländska bankerna. Det ödesdigra misstaget var dock att Kaupþing trots allt inte blev mindre. När sedan även centralbankens lånemöjligheter drogs in var allt hopp om räddning ute.
Ármann Þorvaldsson medger visserligen att Kaupþing hade vuxit sig för stort för Island, även om Kaupthing Singer & Friedlander juridiskt hade sin hemvist i Storbritannien.Men den händelse som enligt Ármann Þorvaldsson fick Island att kollapsa var Seðlabanki Íslands hopplöst amatörmässiga försök att ta över Glitnir. Banken vägrades nämligen lån av centralbanken, och med flera stora avbetalningar runt hörnet fanns till sist inget annat val än att kasta in handduken.
Davíð Oddsson agerade utan minsta förståelse för finansmarknadens logik. Att staten tog över Glitnir för ett reapris visade att inte ens centralbanken trodde på bankerna och deras uppblåsta balansräkningar. När marknaden genomskådade köpet var spelet slut. Seðlabanki Íslands hade inte valutareserver till att rädda ytterligare en bank.
I stället borde centralbanken enligt Ármann Þorvaldsson siktat in sig på att Kaupþing skulle ta över Glitnir, möjligtvis tillsammans med Landsbanki.
Han avfärdar också centralbankschefens påståenden om att han varnat för en förestående kollaps. Att Davíð Oddsson som centralbankschef under 2008 fortfarande hamstrade kronor visar att han inte hade en aning om den förestående krisen.
Att Kaupthing Singer & Friedlander skulle få stöd av den brittiska staten var otänkbart. "Det gäller inte er", var beskedet från finansinspektionen Financial Services Authority när banker utan isländskt ägande slussades in i hjälpprogrammet.
Ármann Þorvaldsson skildrar de darrande ögonblicken när bankens öde avgjordes, besvikelsen och förtvivlan. Uppgivenheten och orättvisan. Ilskan över de konkurrenter som likt asgamar hängde över kvarlevorna för att svälja dem till minsta möjliga kostnad. Förnedringen över att tillgångarna raskt såldes vidare för en spottstyver.
Vid det här laget var det få som protesterade. Osäkerheten kring Kaupthing Edge och Landsbankis Icesave medförde att banker med isländsk anknytning var måttligt populära. Gordon Brown utnyttjade i stället tillfället att agera kraftfullt och popularitetssiffrorna steg - den hårt kritiserade premiärministern hade äntligen fått sitt välbehövliga Falklandskrig.
Kaupþings uppgång och fall är naturligtvis spännande läsning. Frozen Assets är en företagslojal historieskrivning med många roliga anekdoter och intressanta iakttagelser. Men när det gäller självrannsakan håller sig Ármann Þorvaldsson alldeles för ofta på ytan.Betyg: Tre påsar Djúpur.
Här kan du läsa Islandsbloggens recension av Ásgeir Jónssons Why Iceland?
Foto: Kaupþing
