
Jóhanna Sigurðardóttir har hela tiden pressat för att få en Icesave-uppgörelse till stånd, och hon har gjort det utan att veta om det finns en majoritet inom regeringen eller i alltinget.
Nu tycks det som att regeringen ännu en gång spelar ett högt spel. I fredags gav Internationella valutafonden klartecken för nya lån till Island. Beslutet möjliggjordes sedan Storbritannien, Nederländerna och de nordiska länderna slutat att blockera utbetalningen på grund av den olösta Icesave-tvisten.
Men för att nå dit har regeringen enligt en avsiktsförklaring gått med på att svara för insättningsgarantin på 20 887 euro plus "reasonable time value of money". Påslaget ska ersätta brittiska och nederländska omkostnader som inte täcks av räntorna. Regeringen vill också slutförhandla tvisten så snart som möjligt, något som dock dragit ut på tiden på grund av den politiska situationen i Nederländerna och Storbritannien.
Att regeringen lovar mer pengar utöver garantibeloppet och räntan är anmärkningsvärt. Under förhandlingarna inför folkomröstningen nobbade Island det Storbritannien och Nederländerna presenterade som our best offer, som gick ut på rörlig ränta med ett påslag på 2,75 procent. Då var det sannolikt oppositionen som tryckte på för att rata förslaget. Det regeringen nu har gått med på tycks onekligen snarlikt det erbjudande som då fick tummen ned.
Några överläggningar har inte ägt rum sedan 93 procent av islänningarna röstade nej till Icesave-avtalet den 6 mars. Nu talas det visserligen om en acceptabel överenskommelse för alla parter - men med tanke på att knäckfrågan varit just räntevillkoren och Storbritanniens och Nederländernas krav på ersättning utöver rörlig ränta ser det onekligen ut som att Island har backat.
Om så är fallet väntar ännu ett par nålsögon att ta sig igenom för Jóhanna Sigurðardóttir. Om inte påslagen är alltför stora är avtalet sannolikt något bättre än det som alltinget godkände före nyår, men möjligen på samma nivå eller något sämre än det som alltinget och presidenten sade ja till i somras.
Regeringen bör därför åter kunna få majoritet i alltinget. Men om avtalet landar mitt emellan de två gamla, där Ólafur Ragnar Grímsson godkände ett och underkände det andra, vad säger presidenten då?
Självständighetspartiets ledare Bjarni Benediktsson säger till Morgunblaðið att regeringens ställningstagande visar att den inte har brytt sig om resultatet i folkomröstningen. Även Framstegspartiets ledare Sigmundur Davíð Gunnlaugsson anser att regeringen går alldeles för långt i sina utfästelser, samt ignorerar folkets vilja. Dessutom har regeringen enligt oppositionen nu accepterat den koppling mellan Icesave och IMF-lånen som Island tidigare motarbetat.
Regeringarna i de övriga nordiska länderna välkomnar dock den isländska regeringens avsiktsförklaring i ett pressmeddelande.
I EU-parlamentet kallade folkpartisten Olle Schmidt nyligen de brittiska och nederländska kraven på Island för "oanständiga". ABC Nyheter konstaterar att hans partikamrater på hemmaplan samt övriga regeringspartier i Sverige har givit sitt fulla stöd åt denna politik.
Mest intressant i artikeln är dock att reportern hävdar att insättningsgarantin inte gäller och att Island därför inte har någon skyldighet att betala för Icesave. Hur det faktiskt står till med den saken lär dock aldrig prövas av domstol.
Att få Sparisjóður Keflavíkur och Byr på fötter har tagit längre tid än väntat. Planen är enligt avsiktsförklaringen till IMF att det ska ske under maj. Statens kostnader blir drygt 20 miljarder isländska kronor.
Avsiktsförklaringen har också undertecknats av finansminister Steingrímur J. Sigfússon, finansmarknadsminister Gylfi Magnússon och centralbankschefen Már Guðmundsson.
Här kan du läsa mer om frågetecknen kring ansvaret för Icesave, här mer om tvisten och här mer om Sparisjóður Keflavíkur.
Foto: Magnus Selander