Det isländska folket tvingade fram regeringsskifte och nyval. Liberalerna åkte ut, Medborgarrörelsen fick fyra färska mandat och den rödgröna koalitionen hamnade sedan i ett Icesave-träsk som den fortfarande inte lyckats kravla sig upp ur.I Reykjavík har mandatperioden präglats av maktkamp och smutskastning. Fyra år med fyra majoritetsskiften och svartmålning av politiska motståndare med helsidesannonser i dagstidningarna har inte precis ökat det redan bräckliga förtroendet för politikerna.
De som lade sin röst på Medborgarrörelsen i valet till alltinget för ett år sedan ville se förändring, där gräsrötter i stället för yrkespolitiker skulle stå för det sunda förnuftet i parlamentet.
Många av Socialdemokraternas och Gröna vänsterns väljare röstade också för förändring, då ett rödgrönt samarbete var det tydligaste sättet att bryta Självständighetspartiets dominans inom politiken.
Hur det gick är förstås öppet för diskussion. Men både regeringen och Medborgarrörelsen har skakats av interna strider, och många avgörande frågor är fortfarande olösta samtidigt som nya nedskärningar är nödvändiga för att försöka få ordning på ekonomin. I den parlamentariska krisutredningen får många toppolitiker hård kritik, men ingen vill ta något större ansvar för finanskraschen - det finns alltid någon annan att skylla på.
Förtroendet för alltinget, regeringen och EU fortsätter också att rasa. Bara var tionde islänning känner enligt MMR:s senaste mätning tilltro till alltinget, var femte till regeringen och var sjunde till EU. Det innebär att de snart är nere på samma bottennivåer som förtroendet till finansinspektionen Fjármálaeftirlitið, bankväsendet och Internationella valutafonden, som samtliga dessutom åtnjuter stigande tilltro.
Det är i det ljuset som väljarstödet till Bästa partiet i Reykjavík ska betraktas. Att 36 procent av befolkningen tänker lägga sin röst på komikern Jón Gnarr i valet till kommunstyrelsen den 29 maj är ett gigantiskt långfinger åt de etablerade partierna.
I den senaste opinionsmätningen skrapar Gröna vänstern och Socialdemokraterna tillsammans ihop 29 procent av rösterna, vilket närmast är katastrofala siffror. Partierna tappar totalt 12 procent sedan förra väljarbarometern. Samtidigt tycks det också som att de rödgröna, som innan Bästa partiets intåg hoppades kunna peta Självständighetspartiet från borgmästarposten, tappar mest till uppstickarna. Och det är bekymmersamt för dem på flera sätt.
Självständighetspartiet har visserligen ett bättre kommun- än rikspolitiskt anseende, där borgmästaren Hanna Birna Kristjánsdóttir i Reykjavík är mer populär än sitt parti. Men att bara tre av tio tänker lägga sin röst på de rödgröna är också ett underbetyg åt regeringspartiernas arbete. De som röstade för förändring för ett år sedan är uppenbarligen inte nöjda. Då lockade Medborgarrörelsen sju procent av rösterna och vänsterkoalitionen fick för första gången egen majoritet. Missnöjet tycks alltså inte ha lagt sig sedan dess, tvärtom.I debatten hävdar kritikerna att Bästa partiet kan bli ett dyrt skämt för Reykjavík och att barnens framtid står på spel. Partiprogrammet är också ett skämt - med löften om öppen korruption, svågerpolitik och att svika alla vallöften. Den som granskar valplattformen behöver inte bemöda sig om att hitta luckor. De bjuder Bästa partiet generöst på.
Jón Gnarr är heller inte sen att anspela på det utbredda politikerföraktet. Tidigare har han sagt att Bästa partiet kan tänka sig att ingå i en koalition med alla som är roliga. Nu kan han enligt Vísir sträcka sig till någon som har gedigen kunskap om den korruptionsmättade tv-serien "The Wire".
Hittills har de etablerade partierna inte lyckats ta udden av Bästa partiet. Och det är klart att det inte är lätt att debattera med ett parti som lockar fler väljare ju galnare förslag partiledaren lanserar.
Men de etablerade partierna har också underskattat det folkliga misstroendet. Att avfärda Bästa partiet som ett skämt är också att inte ta väljarna på allvar. Det finns nämligen en betydande skillnad mellan Bästa partiet och de etablerade partierna: Kändisarna som radar upp sig bakom Jón Gnarr ställer först och främst upp med sina egna namn, och inte som en del av ett välsmort partimaskineri.
Nästan samtliga av de 30 kandidaterna är offentliga personer, främst kända från kulturlivet. Ingen av dem har tagit emot bidrag från storföretag för att finansiera någon personvalskampanj. Bästa partiet är i betydligt större utsträckning sina kandidater som individer än de etablerade partierna. Och det ger Bästa partiet en trovärdighet som många andra i dag saknar.
Jón Gnarr och hans partikamrater kommer säkerligen att slåss för isbjörnar, lunnefåglar, hundar, kvinnostatyer och gratis handdukar. Med Bästa partiet följer heller inga budgetförslag eller politiska tjänstemän. Men i nuläget ser åtminstone 36 procent av Reykjavíkborna ett genuint engagemang för staden som en betydligt större tillgång än de specialkunskaper som de etablerade politikerna besitter.Hittills har kritikerna också siktat in sig på Bästa partiets galna förslag. Men att tro att det stannar där är även det naivt. Att kandidera för Bästa partiet är sannolikt inget som gör en karriär, snarare riskerar att stjälpa den om mandaten inte används till mer än att prata fåglar och björnar.
För Jón Gnarrs del är kandidaturen ett vågspel. Att skita i att ta uppdraget som folkvald på allvar vore också att skita i väljarna, och därmed också att skita i sin karriär som en av Islands mest hyllade och respekterade komiker. Detsamma gäller förstås även de övriga kandidaterna. De ställer upp med sina namn som offentliga personer - och riskerar om de missköter sig en hård dom både som politiker och yrkesutövare.
De senaste veckorna har tonerna från Bästa partiet varit mer sansade och realistiska. Erna Ástþórsdóttir, som står på femtonde plats på valsedeln, skriver i Vísir att hon hoppas att kunna undvika många nedskärningar genom att arbetet med att förbättra parker och lekplatser görs av kommuninvånare som vill hjälpa till att göra Reykjavík till en bättre plats att leva på. Sigurjón Kjartansson kallar i Vísir kandidaturen för "roligt och fyndigt allvar".
Journalisten och programledaren Egill Helgason skriver i ett blogginlägg att skämtet kan bli en "utdragen sanning" och räknar upp alla de förpliktelser som följer med uppdraget som folkvald. Anna Margrét Björnsson skriver i Fréttablaðið att hon undrar om Jón Gnarr har insett hur dyrt det blir med en isbjörn i familjeparken. Gröna vänsterns Sóley Tómasdóttir säger till Vísir att förtroendekrisen främst beror på Självständighetspartiet - samtidigt som hennes eget parti är det som tappar mest väljarstöd. Partikamraten Ármann Jakobsson argumenterar i ett blogginlägg att Bästa partiet är mer höger än vänster. Och socialdemokraten Dagur B. Eggertsson säger till Vísir att han hoppas att "tramset" upphör på valdagen:
"Budskapet är mycket tydligt. Bästa partiet har förändrat saker och ting och det är positivt. Det har inte varit mycket uppmärksamhet eller intresse för kommunalvalen. Den här mandatperioden har naturligtvis varit otrolig och jag anser att det är viktigt att alla tar till sig budskapet."
Att peka ut Jón Gnarr som en pajas och partiet som "trams" är förmodligen oklokt. För många väljare är det pajasar som närmast har försatt Island i konkurs och skapat kommunpolitisk cirkus som kallar honom en pajas. Men det vore också lika oklokt av Jón Gnarr att lägga sig platt i alla frågor som inte gäller djur och bad. Hur galna hans upptåg än må vara är det 36 procent av väljarnas förhoppning att Bästa partiet ska stå för den verklighetskontakt som de etablerade politikerna anses sakna.
Journalisten Friðrik Indriðason skriver i Vísir att Bästa partiet får hans röst och att Reykjavíkborna "nu är beredda att ge skämtkandidaturen en chans eftersom de i praktiken inte har något annat val":
"Hade jag varit politiker i dag och kandiderat för något av de fyra partierna i staden hade jag meddelat att jag fått en plötslig akutsjukdom som gjorde det omöjligt för mig att fullfölja min kandidatur. Men jag har inga förhoppningar om några sådana tillkännagivanden. De som har de första platserna på de fyra partiernas valsedlar tänker säkert så här: 'Det här fixar sig på valdagen. Allmänheten är inte så hemsk.' Jag tror nämligen att allmänheten kan vara precis 'så hemsk'. Det här är ju dess enda chans att med några års mellanrum att uttrycka sina åsikter om politikerklassen i landet. ... Jag anser att personer som Jón Gnarr, Einar Benediktsson, Óttar Proppé och flera andra på den här listan har lika mycket att hämta i kommunstyrelsen som de flesta av de 'jultomtar' som har värmt sätena de senaste fyra åren."
Karl Th. Birgisson delar åsikten, och uppmanar i Herðubreið i synnerhet vänsterpolitiker att "sluta med det här gnället" eftersom Bästa partiets kandidater är "tänkande folk med hjärtat på rätta stället":
"'Brottet' som Bästa partiets kandidater begått - enligt de förnuftiga politikernas syn - är att de klarar sig själva och inte behöver något parti. De är egenodlade gräsrötter, fulla av idérikedom och kreativitet liksom upptåg och glädje."
Lika positiv är inte journalisten Frímann Gunnarsson, en karaktär skapad av skådespelaren Gunnar Hansson, som återfinns på tjugofemte plats på Bästa partiets valsedel. I Vísir skriver Frímann Gunnarsson att det är ohederligt av Jón Gnarr att kandidera med humor och kampanjmusik som "Við erum best" - videon ovan har visats på Youtube över 60 000 gånger på mindre än en vecka.
Även i Akureyri tycks det bli stora förändringar i kommunstyrelsen. I dag regerar Självständighetspartiet och Socialdemokraterna ihop och har tillsammans sju av elva mandat. Listi fólksins blir enligt en opinionsmätning utförd av Vísir största parti med tre mandat. Gröna vänstern, Socialdemokraterna och Självständighetspartiet får två mandat var, Framstegspartiet och Bæjarlistinn ett mandat var.
En Gallupmätning publicerad i Vikudagur visar också att väljarna överger det nuvarande styret. Självständighetspartiet tappar hälften av rösterna och får 15,8 procent och två mandat. Socialdemokraterna förlorar nästan lika många väljare och får 13,4 procent och ett mandat.
Listi fólksins är största parti i Akureyri med 24,4 procent av rösterna och tre mandat. Gröna vänstern får 17,4 procent och behåller sina två mandat, Framstegspartiet får 16,8 procent och också två mandat medan nya Bæjarlistinn får 12,3 procent av väljarsympatierna vilket räcker till ett mandat.
Islandsbloggen senare i dag: Det mest jämställda valet någonsin.
Här kan du läsa mer om Bästa partiet.
Andra medier om utvecklingen på Island:
Kaupthing skrev av miljardlån till toppchefer: E24
Tommy Persson: "Inga kommentarer": E24
Kungligt belönade nu häktade och efterlysta: E24
