Den parlamentariska krisutredningen omfattar 2 800 sidor. Det är så där sex kilo papper fördelade på nio volymer. Runt hela bästsäljarpaketet finns ett band som närmast kan liknas vid ett ironiskt presentsnöre - från banker, politiker och myndigheter till folket.Hur fort och noggrant Morgunblaðiðs förre chefredaktör Styrmir Gunnarsson läser vore lite intressant att veta. Han säger sig ha avverkat rapporten på sju dagar - vilket ger det allt annat än blygsamma lässnittet på 400 sidor om dagen - och skrivit boken (23 sidor om dagen) under lika lång tid.
Inom loppet av fyra veckor från offentliggörandet har han hunnit plöja rapporten, analyserat innehållet, kollat rätt och fel, sammanfattat det viktigaste på 160 sidor, och boken med titeln Hrunadans og horfið fé har redigerats, korrats, tryckts och distribuerats till bokhandeln.
Det krävs onekligen ett visst självförtroende för att kalla ett sådant snabbskrivande för heltäckande, men det gör Styrmir Gunnarsson. En lätt gissning är att han letat reda på de 1 147 tillfällen där förnamnet Davíð nämns i rapporten. Det är nämligen Davíð Oddsson som - genom sin frånvaro - är huvudperson i den här boken.
"Utredningen är inte värre för Självständighetspartiet än för andra partier som har deltagit i regeringssamarbetet det senaste årtiondet. Tvärtom", skriver Styrmir Gunnarsson och konstaterar att det efter att ha expressläst rapporten att det är omöjligt att se Davíð Oddsson som huvudansvarig för finanskraschen.
Syndabocken heter i stället Jón Ásgeir Jóhannesson. Det var inte regeringens fel att de privatiserade bankerna fick olämpliga och politiskt välvilligt handplockade ägare (och var det så var det i mycket högre grad Framstegspartiets och Socialdemokraternas än Självständighetspartiets fel) utan i stället gick allt (enligt imponerande tolkningskrumbukter) åt pipan när Jón Ásgeir Jóhannesson genom påstått ohederliga metoder kunde gå in som ägare i Fjárfestingarbanki atvinnulífsins 1998.
Att kalla Hrunadans og horfið fé för heltäckande och skoningslös är - milt uttryckt - galet. Styrmir Gunnarsson försöker smula sönder rapporten på ett antal väl valda punkter, där utredarna går hårdast åt det egna Självständighetspartiet och vännen Davíð Oddsson. Han gör det heller inte särskilt väl.
Kriskommissionens rapport ska naturligtvis analyseras, diskuteras och kritiseras. Men syftet är också det enda som känns vettigt med den här boken - mellan pärmarna doftar den av äppelblom, men sköljmedlet kommer liksom aldrig åt de där besvärande fläckarna på partifärgerna. Hrunadans og horfið fé är en vittvätt för de redan invigda. Och som analys av vilka som bär ansvaret för finanskrisen bjuder inte Styrmir Gunnarsson på några mer häpnadsväckande grepp än att blunda, hålla för öronen och peka på någon annan.Betyg: En påse Djúpur.
Här kan du läsa Islandsbloggens recension av Styrmir Gunnarssons Umsátrið - Fall Íslands og endurreisn och här mer om krisrapporten.
