måndag 7 juni 2010

Grímsvötn och Hekla närmare utbrott än Katla

Katla är den mest fruktade av Islands vulkaner. Efter Eyjafjallajökulls utbrott har den blivit något av vulkanernas svar på Nordkorea - knappt en kotte har upplevt dess fasor, men alla har hört ryktena om dess ondska.

I en färsk brittisk rapport, som Islandsbloggen tidigare gnällt på, heter det att Katla kan eruptera när som helst. Det är naturligtvis en risk som absolut inte kan uteslutas, men i nuläget finns det, till skillnad från vad rapportförfattarna hävdar, inga tecken på ökad aktivitet vid Katla.

Katlas senaste stora utbrott ägde rum 1918, och med tanke på att vulkanen tidigare erupterat med sisådär fyrtio till åttio års mellanrum så borde det kanske vara dags igen.

Två mindre utbrott, som aldrig blev synliga, tros ha ägt rum 1955 och 1999. Det senare orsakade översvämningar, men trängde alltså aldrig igenom glaciären Mýrdalsjökulls istäcke. Ett stort utbrott skapar däremot både översvämningar och stora mängder aska, vilket kan stoppa flygtrafiken.

I nuläget är det lugnt vid Katla. Den brittiska rapporten, som väckte betydligt större uppmärksamhet i Sverige än på Island, hävdar motsatsen och hänvisar till att jordskalven ökat med 200 procent. Det är en slutsats som i bästa fall är korkad och i sämsta fall avsiktligt vilseledande. Det rör sig nämligen om totalt fyra jordskalv. Den som hade kikat på en annan dag i veckan hade i stället kunnat konstatera att jordskalven hade minskat med 100 procent. Dessutom upphöjer författarna det möjliga sambandet mellan Eyjafjallajökull och Katla till sanning. Hos seriösa forskare är det en teori som ingen ännu har lyckats bevisa.

Farorna med Katla ska definitivt inte underskattas, och det är inte osannolikt att vulkanen erupterar inom de närmaste åren. I snitt drabbas också Island av vulkanutbrott två till tre gånger per årtionde. Men i dag finns inga tecken på att ett utbrott vid Katla skulle vara nära förestående.

De två vulkaner som i stället förefaller stå näst i tur efter Eyjafjallajökull är Grímsvötn och Hekla. Bägge är vulkaner vars utbrott varierar kraftigt i storlek. Efter Katlas utbrott 1918 är Heklas 1947 det största på Island under det senaste århundradet. Trea är Surtsey 1963 och fyra Grímsvötn vid Gjálp 1996.

Vulkaner är oförutsägbara. Hekla är dock det närmaste Island kommit en vulkan som följer en tidtabell. Den har länge erupterat ungefär vart tionde år, och eftersom den senaste eruptionen ägde rum år 2000 skulle det kunna vara dags nu.

Men det har hänt en hel del sedan dess. År 2000 och 2008 skakade kraftiga jordbävningar regionen. De har påverkat bland annat Geysir och Kleifarvatn och uppenbarligen förändrat saker och ting under jorden - även om inget vet hur. Skalven kan också ha påverkat Hekla.

Trycket vid Hekla motsvarar nu nivåerna när vulkanen erupterade år 1991 och 2000. Jordskalv vid Hekla är alltjämt sällsynta, men det behöver i det här fallet inte säga något om aktiviteten. Vid Hekla börjar nämligen jordskalven ofta tätt inpå själva utbrottet, marginalen brukar vara mellan 30 och 80 minuter. Det kan jämföras med Eyjafjallajökull där de första serierna av jordskalv och inflödet av magma började i mitten av 1990-talet, och skalven som föregick utbrottet varade i nästan ett år.

Utbrottet 1947 var omfattande och hade sannolikt påverkat flygtrafiken på samma sätt som Eyjafjallajökull. De senaste utbrotten har dock varit betydligt mindre.

Vulkanen Grímsvötn har fått sitt namn efter en underjordisk sjö djupt under glaciären Vatnajökulls enorma istäcke. Det är en vulkan som sannolikt ställer till med mer problem för islänningarna än för flygtrafiken. När den väl tränger igenom glaciären skapar den enorma översvämningar där isberg stora som trevåningshus forsar mot havet och sopar undan allt i sin väg.

Den underjordiska sjön stiger och trycket har ökat. Det kan betyda att Grímsvötn är på väg att närma sig en eruption. Eftersom ett utbrott sker under Europas största glaciär innebär det att isen tar udden av utbrottets explosivitet, vilket gör att askan inte sprids särskilt långt. Däremot är alltså risken för översvämningar stor.

Utbrottet 1996 inleddes med ett kraftigt jordskalv. Sedan tog det ett dygn innan istäcket rämnade och vulkanen nådde ytan för att skapa en tio kilometer hög pelare av aska och ånga. Det tog dock över en månad innan översvämningen kom. Vattenmassorna spolade bort två broar över ringvägen på sin väg mot Atlanten.

Det finns omkring 130 vulkaner att välja mellan för den som ska gissa vilken som erupterar härnäst. I dagsläget pekar det mesta på att Grímsvötn eller Hekla hinner först. Men Surtsey och Heimaey är bevis på att vulkaner ständigt gör det oväntade.

Här kan du läsa mer om den brittiska rapporten och det påstådda sambandet mellan Eyjafjallajökull och Katla.