EU-kritikerna inom Gröna vänstern skulle inte tvingas sluta upp bakom Socialdemokraternas Europapolitik. Men när det blev dags att rösta i alltinget fick vissa EU-motståndare regelrätta hot från ja-sidan. Det hävdar alltingsledamoten Ásmundur Einar Daðason.För ett drygt år sedan lyckades statsminister Jóhanna Sigurðardóttir med en politisk manöver som länge tyckts omöjlig - trots en majoritet av EU-kritiker i alltinget lyckades hon samla tillräckligt många bakom sig för att få klartecken till att inleda förhandlingar om villkoren för isländskt inträde i unionen.
EU-frågan var tillsammans med Icesave-tvisten den största utmaningen för regeringssamarbetet mellan Socialdemokraterna och Gröna vänstern. När alltinget med 33 röster mot 28 ja tog ställning för att ansöka om EU-medlemskap var det ströröster från oppositionen som räddade Jóhanna Sigurðardóttir. Fem av Gröna vänsterns tretton ledamöter, Atli Gíslason, Þuríður Backman, Lilja Rafney Magnúsdóttir, Ásmundur Einar Daðason och Jón Bjarnason, röstade nej.
När alltinget röstade om Icesave på 2009 års näst sista dag godkändes avtalet med 33 röster mot 30. Ásmundur Einar Daðason var då under ytterst hård press, och var den siste inom Gröna vänstern att bestämma sig för att rösta ja. Nu röstade även oberoende Þráinn Bertelsson ja till förslaget - annars hade både Icesave-frågan och regeringens framtid vilat i Ásmundur Einar Daðasons händer.
Ásmundur Einar Daðason har också ställt sig bakom en tvärpolitisk motion - med undertecknare från samtliga partier utom Socialdemokraterna - som kräver att ansökan om EU-medlemskap dras tillbaka.
Förra sommarens omröstning var känslosam. Vissa röstade med tårar i ögonen. Utbildningsminister Katrín Jakobsdóttir sammanfattade förmodligen kluvenheten inom delar av Gröna vänstern när hon motiverade sitt ställningstagande:
"Jag anser att Island klarar sig bättre utanför EU än inom EU. Men jag anser också att det har blivit dags för folket att ta ställning."
Katrín Jakobsdóttirs argument återkom hos flera politiker inom Gröna vänstern. Även om partiet vill att Island stannar utanför EU, så kan det vara värt att se vad islänningarna själva tycker. Då var opinionsläget heller inte lika EU-skeptiskt som i dag.
Att det inom Gröna vänstern knorrats om att partiet kompromissat alltför mycket med regeringen är ingen hemlighet. Partiet ville innan regeringssamarbetet både bli kvitt Internationella valutafonden, skicka Icesave-tvisten till domstol och inte närma sig EU.Ásmundur Einar Daðason skriver nu i Morgunblaðið (artikeln finns inte på nätet, bitar finns här och här) att det förekom direkta hot inför omröstningen om EU-medlemskap i alltinget. Gröna vänsterns ledamöter hade fått löftet om att få rösta i enlighet med sin övertygelse - men i stället försökte vissa påverka dem till att rösta ja, annars skulle regeringssamarbetet vara i fara:
"Det kommer länge att dröja kvar i minnet vilka metoder som användes när frågan drevs igenom tinget. Trots att det var överenskommet om att alla skulle rösta fritt hotades enskilda ledamöter och ministrar från Gröna vänstern, eftersom det antogs att den första riktiga vänsterregeringens liv hängde på omröstningen och att läget var sådant att det kunde hänga på den vederbörandes röst. Oavbrutet skickande av sms till enskilda ledamöter medan omröstningen pågick är ett exempel på samma sak. De innehöll hot om regeringssammanbrott om inte vederbörande gav sitt stöd för ansökan om medlemskap. De här odemokratiska arbetsmetoderna var inte i linje med den mer representativa parlamentarism som regeringspartierna har talat om."
Katrín Jakobsdóttir säger till Vísir att hon inte fick några hot och att hon heller inte känner till några sådana. Att det förekom påtryckningar både från Gröna vänstern och Socialdemokraterna inför Icesave-omröstningen i december är välkänt. Ásmundur Einar Daðason hävdar alltså att flera personer agerade likadant även inför alltingets EU-beslut. Om så är fallet påverkar det knappast dagens Europapolitik i någon större omfattning. I alltinget finns det i nuläget inga rimliga utsikter för att nå en majoritet för EU-medlemskap.
Men det öppna missnöjet inom Gröna vänstern betyder däremot att Jóhanna Sigurðardóttir kanske inte kan räkna med samma motvilliga uppslutning från koalitionspartnern nästa gång det behövs. Och då kan återigen regeringens framtid stå på spel.
Förhandlingarna om villkoren för EU-inträde skulle ha börjat i höst, men enligt Bloomberg flyttas starten fram till i morgon. Att få i gång förhandlingarna sägs vara ett sätt att försöka tackla den EU-kritiska opinionen på Island.
I dokumentet som nyhetsbyrån tagit del av finns inget krav på att valfångsten måste upphöra, något som såväl Tyskland som Europaparlamentet kräver. I övrigt pekas de väntade problemområdena ut - fisket, jordbruket, skyddstullar, valutarestriktioner och finansväsendet:
"Serious efforts will be required particularly in the areas of fisheries, agriculture and rural development, environment, free movement of capital, and financial services in order to meet the accession criteria."
Självständighetspartiet vill dock att utrikesminister Össur Skarphéðinsson stannar hemma. I stället för att åka till Bryssel borde han enligt partiet vänta med resan tills alltinget har behandlat den motion som vill att ansökan om EU-medlemskap återkallas.
Össur Skarphéðinsson håller inte med och hänvisar till att beslutet om att ansöka om EU-medlemskap fattades av en majoritet i alltinget. Dessutom hävdar han i Morgunblaðið att stödet för inträde i unionen har ökat snarare än minskat i parlamentet.
Den svåraste frågan att lösa i förhandlingarna är enligt Össur Skarphéðinsson fisket. Men också jordbruket, glesbygdspolitik, livsmedelssäkerhet och ekonomi kommer att bli centrala frågor.
Island har fått uppskov med att ge sin syn på hanteringen av Icesave-tvisten till Eftas tillsynsmyndighet. Island ska nu svara i början av september, rapporterar Vísir. Samma månad väntas också Internationella valutafondens tredje översyn av Islands ekonomi äga rum.
Här kan du läsa mer om Islands väg mot EU.
