Nordborna var knappast först att beträda isländsk mark på 860-talet. Munkar från dagens Irland tros ha varit flera hundra år före. Och de första mänskliga besökarna kan ha dykt upp redan för 20 000 år sedan.Vikingarna upptäckte Island när de seglade vilse. Hur det gick till när de iriska munkarna, så kallade paper, hittade till öriket är inte känt. Det går heller inte att utesluta att resenärer från romarriket fann Island i jakten på Thule.
Men bevisen är sparsamma. Mynt som användes på det europeiska fastlandet på 300-talet har visserligen hittats på Island, men de tros ha kommit dit långt senare. Utgrävningar antyder dock att det faktiskt fanns mer eller mindre bofast befolkning i mitten på 600-talet.
Arkeologen Dennis Stanford, verksam vid Smithsonian Institution, tror att sydeuropeiska sjöfarare kan ha stigit i land på Island för upp till 20 000 år sedan. Teorin är en del i hans ifrågasättande av antagandet att de första människorna vandrade över från Asien till Nordamerika vid Berings sund för 13 500 år sedan.
De glaciärer som ska ha bundit samman Sibirien och Alaska ska nämligen ha börjat dra sig tillbaka redan för 17 000 år sedan. Förmodligen fanns det därför ganska lite kvar att vandra på för dem som tros ha tagit steget över kontinenterna.
I stället föreslår Dennis Stanford att Nordamerikas östkust kan ha befolkats för omkring 20 000 år sedan. De första - och troligtvis inte särskilt långvariga - bosättarna ska ha varit säljägare och sjöfarare från Biscayabukten i dagens Spanien och Frankrike. Ett tecken som kan ge stöd åt teorin är att de spjuthuvud som påträffats i Nordamerika har mer gemensamt med sydeuropeiska än sibiriska. DNA-mönster ger också möjligen ytterligare stöd åt resonemanget.
Sydeuropeerna tros vid den här tiden ha jagat bland annat säl, valross och tonfisk. Han antar också att de var skickliga sjöfarare, och nyttjade båtar i samma stil som inuiternas - byggda av djurhudar som ska ha gjorts vattentäta med fårfett.
De djärva sydeuropeerna kan ha lockats av enorma sälkolonier som då flöt omkring på gigantiska isberg, seglat vilse, gått i land vid Nordamerikas kust och strandhuggit på Island på vägen. Men Dennis Stanford föreslår också att jägarna faktiskt kan ha rört sig så långt norrut som Island och Färöarna, och sedan hamnat i oväder som drivit dem till Nordamerika.
För att teorin ska kunna bekräftas eller växa i styrka behövs fler arkeologiska fynd. Men det går alltså att tänka sig att sydeuropeerna om inte gick i land, så åtminstone rörde sig i isländska vatten för omkring 20 000 år sedan. Det var i så fall ett land som skilde sig avsevärt från det som vikingarna upptäckte - Västmannaöarna och Kolbeinsey fanns inte, och Island var också sannolikt betydligt mindre eftersom vulkanutbrott inte skapat ny mark vid kustlinjen i samma utsträckning.
Här kan du läsa mer om hur Island befolkades.
Källor: Free Republic, MSNBC, African Crisis
Foto: Landhelgisgæsla Íslands
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar