Ja till Icesave-avtalet i en folkomröstning. Eller ett nej som innebär oerhörda risker för både Island och EU. Det är alternativen som ligger på bordet sedan presidenten Ólafur Ragnar Grímsson i går bestämde sig för att inte godkänna Icesave-lagen.
Ólafur Ragnar Grímsson motiverade sitt beslut med att nästan hälften av alltingets ledamöter var för en folkomröstning om Icesave samtidigt som opinionsmätningar och namninsamlingar har visat att många islänningar vill rösta i frågan.
Underskrifterna som samlats in av nätverket bakom hemsidan
Kjósum har ifrågasatts. Presidentens anställda gjorde stickprovskontroller genom att ringa ett hundratal undertecknare för att kontrollera så att de faktiskt stod bakom uppropet. Det gjorde enligt Ólafur Ragnar Grímsson att det fanns fog för att ännu en gång lyssna till det folkliga motståndet.
Ólafur Ragnar Grímsson hänvisade alltså ännu en gång till en spricka mellan alltinget och folket. Samtidigt finns nu en lika djup spricka mellan presidenten och alltinget. Trots att mer än två tredjedelar av de folkvalda röstade för Icesave-avtalet valde han att inte godkänna lagen.
Det är tredje gången som Ólafur Ragnar Grímsson använder sin rätt att inte stadfästa en lag. Under sina femton år som president innebär det en historisk omvälvning för själva presidentämbetet. Ingen av hans företrädare utnyttjade rätten.
Under det ekonomiska uppsvinget var Ólafur Ragnar Grímsson en ivrig ambassadör för isländsk expansion utomlands. När han tillträdde var han ett rött skynke för näringslivet. Men så småningom glömde exportföretagen hans politiska hemvist på vänsterkanten och vände sig hellre till honom än till regeringen när det gällde att öppna dörrar på utländska marknader.
Mellan raderna går det förstås att tolka Ólafur Ragnar Grímssons beslut som ett långfinger åt EU. Han har alltid varit emot isländskt medlemskap i unionen och har inte dragit sig för att kritisera den politiska press som EU har nyttjat för att försöka tvinga fram ett ja till Icesave-avtalet.
Att EU än en gång morrar och knorrar bekymrar honom knappast. Men det islänningarna ska ta ställning till i folkomröstningen är också ett val mellan alternativen.
Ett ja till Icesave innebär öppna dörrar till EU - även om få islänningar i dag verkar särskilt sugna på att bulta på porten - och vissa ekonomiska risker. Det vore säkerligen ett beslut med en besk eftersmak. Landsbankis ägare är alltjämt goda för mångmiljonbelopp medan folket i så fall skulle tvingas att betala för deras misslyckanden.
Ett nej medför - eftersom nya förhandlingar om mindre betungande avtalsvillkor, vilket också chefsförhandlaren Lee Buchheit sade i
RÚV och oppositionens företrädare Lárus Blöndal i
Morgunblaðið, knappast blir aktuella - att Nederländerna och Storbritannien har två vägar att gå: Utfrysning eller rättsprocess.
Alla inblandade spelar med enorma insatser vid en domstolsprövning. Islands är ekonomiska - vid en förlust kan hela bankrekonstruktionen rivas upp, nya fordringar få högre prioritet och därmed få dagens Icesave-börda att framstå som en morgonbris.
Storbritanniens och Nederländernas - och i förlängningen hela EU:s - insatser är främst prestigemässiga, även om David Cameron inte investerat lika mycket förtroendekaptial i frågan som företrädaren Gordon Brown. Unionens finansministrar, däribland Anders Borg, har hävdat att insättningsgarantin gäller och att den är Islands ansvar. Sedan började EU backa om den först så tvärsäkra tolkningen av direktivet, och om domstolen skulle fria Island faller förtroendet för EU som ett korthus. Frågan är vilka signaler det skulle skicka över Europa att unionen missat att skydda spararna mot bankkonkurser.
Alltså är utfrysning ett troligare alternativ. Inget EU-medlemskap för Islands del, ingen kompromiss i makrillkriget, inga nya lån. Inget av detta är kanske särskilt bekymmersamt för Ólafur Ragnar Grímsson. Men ytterligare isolering kan riskera att hämma återuppbyggnaden. Och det är en risk som ligger i vågskålen när islänningarna på nytt röstar om Icesave.
Lagen säger att en folkomröstning ska hållas så snart som möjligt och senast två månader efter presidentens beslut. Men platserna i Landskjörstjórn, som har ansvaret för allmänna val, är alltjämt vakanta sedan den föregående ledningen lämnat sina platser efter underkännandet av valet till konstitutionsparlamentet.
Det första tänkbara datumet för en folkomröstning om Icesave är, erfar Islandsbloggen, lördagen den 26 mars. Och det senast tänkbara är sannolikt lördagen den 16 april. Redan nu talas det om att hålla omvalet till det konstitutionella tinget samma dag. Ironiskt nog vill många av de kandidater som valdes in i tinget i det val som ogiltigförklarades just begränsa presidentens politiska makt.
Utgången i folkomröstningen är svårtippad. Förra gången avstod statsminister Jóhanna Sigurðardóttir från att rösta, och i och med att ett mindre betungande förslag redan fanns på förhandlingsbordet fanns ingen som helst kampanj från ja-sidan. Det gjorde också att hon lyckades minska den politiska laddningen i frågan och att valet inte kom att handla också om regeringsmakten.
Jóhanna Sigurðardóttir har trots sviktande popularitet och hårda interna strider med Gröna vänsterns vänsterfalang lyckats klamra sig kvar vid makten. Med ett nej till Icesave i folkomröstningen försvinner grunderna i regeringens politik. Frågan är om det inte skulle vara ett nederlag för mycket för en redan hårt pressad statsminister.
Hon mottog i går presidentens besked med stor besvikelse. Finansminister Steingrímur J. Sigfússon sade till
Morgunblaðið att han var förvånad över Ólafur Ragnar Grímssons beslut:
"Jag måste säga att det här kom som en överraskning. Jag är besviken och minst sagt förvånad. ... En förutsättning för att parterna på nytt gick med på förhandlingar var att det fanns en bred politisk enighet i frågan så att att det var möjligt att hantera det snabbt och effektivt. Det gjorde vi genom att skapa en förhandlingsdelegation som alla politiska partier stod bakom. Men vi får hoppas att dessa kanaler inte är helt stängda."
Steingrímur J. Sigfússon befarade även att ett nej kan komma att försena den ekonomiska återhämtningen och att Icesave var en av många svåra frågor som måste lösas. Utrikesminister Össur Skarphéðinsson sade till
Morgunblaðið att han inte trodde att utgången och en eventuell rättsprocess skulle påverka Islands förhandlingar om villkoren för EU-medlemskap:
"Det finns en färdväg för det här i EU:s regelverk. Om den här frågan går enligt den färdvägen ser jag inte hur det är möjligt att med några rimliga argument hävda att en sådan process skulle skada vår ansökningsprocess. Det finns inga argument för det. ... Det bör dock noteras att efter lång erfarenhet vet jag att världen inte alltid fungerar efter förståeliga argument."
Självständighetspartiets ledare Bjarni Benediktsson, som tog ställning både för en folkomröstning och Icesave-avtalet, sade till
Vísir att han tyckte att det var riktigt att det isländska folket får avgöra frågan. Men han efterlyste ett tydligare regelverk kring presidentens roll:
"Jag hade helst velat att alltinget tog det här beslutet. ... Jag uppmanar folk först och främst till att sätta sig in i frågan. Det är av stor betydelse att folk får god information."
Samtök þjóðar gegn Icesave, som stod bakom Kjósum, välkomnade i ett
pressmeddelande Ólafur Ragnar Grímssons beslut. Þór Saari, alltingsledamot för Rörelsen, uppmanade i
Morgunblaðið både Jóhanna Sigurðardóttir och Steingrímur J. Sigfússon att avgå. Och Framstegspartiets ledare Sigmundur Davíð Gunnlaugsson sade till
Morgunblaðið att presidenten gjort en riktig bedömning:
"Presidenten tar inte ställning till avtalsinnehållet utan ser först och främst till att allmänheten får sista ordet."
Författaren och Icesave-motståndaren Einar Már Guðmundsson har uppmanat Ólafur Ragnar Grímsson att inte stadfästa lagen. För honom var presidentens nej enligt
Morgunblaðið också som en symboliskt erkännande av att Ólafur Ragnar Grímsson främst ska tjäna folket och inte näringslivets intressen:
"Många islänningar kände att de hade fått tillbaka presidenten när han avvisade lagen, att han då hade vaknat efter en alldeles för lång omfamning av de rika männen. Jag ingick i den gruppen. Frågan handlar om demokrati, att folket självt får besluta om detta. Jag kan inte se att det skulle skada i några frågor att allmänheten får ta ställning till dem."
Vilhjálmur Egilsson, chef för näringslivets branschorganisation Samtök atvinnulífsins, sade i
Morgunblaðið att det nu är det isländska folket som måste ta ansvar för Icesave-frågan. Och hans förhoppning är att det blir ett ja i folkomröstningen:
"Själv rekommenderar jag att man säger ja och att frågan får ett slut. Jag tror inte att det är ett bättre alternativ att förkasta avtalet och stå ut med den ovisshet som det för med sig."
Gylfi Arnbjörnsson, chef för landsorganisationen Alþýðusamband Íslands, sade i
Morgunblaðið att han befarade att räkningen i slutändan kommer att hamna hos folket oavsett utgången av folkomröstningen:
"Om det här förkastas precis som förra året står det klart att vi förlänger osäkerhetsperioden i några år. Jag tror inte att det finns någon återvändo till förhandlingsbordet efter det här. Det är folkets krav att gå domstolsvägen med det här. Den vägen har alltid varit beströdd med många törnen och det är helt ovisst vilket resultat den skulle ge."
Nederländernas regering anser enligt
Reuters att tiden för förhandlingar är över. Storbritannien avvaktar enligt
Bloomberg i väntan på mer information från den isländska regeringen.
Har de då någon anledning till oro? Tja, det är ännu oklart. Kon Glæta, som med imponerande träffsäkerhet förutsåg resultaten i Islands matcher i handbolls-VM, tycks nämligen inte ha bestämt sig om utgången av Icesave-omröstningen än.
"Nej, jag tror inte att det är så", säger ägaren, bonden Sigurjón Sigurðsson, till
Vísir.
56,7 procent av Islandsbloggens läsare anade att Ólafur Ragnar Grímsson skulle underkänna Icesave-lagen. 43,3 procent trodde däremot att han skulle säga ja. 30 personer deltog i omröstningen, som fick avbrytas i förtid. Nu kan du ta ställning till hur du tror att det kommer att gå i folkomröstningen om Icesave.
Här kan du läsa mer om Icesave och
här presidentens uttalande om beslutet att inte godkänna lagen.
Islandsbloggen senare i dag: Ólafur Ragnar Grímsson - socialisten som blev näringslivets bästa vän - i närbild.
Ljungpiparen kommer enligt traditionen med våren. Och våren tycks i år komma ovanligt tidigt. Redan i torsdags sågs årets första ljungpipare på Hemön.
