Island skapades av vulkanutbrott som ägde rum efter att de ursprungliga kontinenterna bildats. Därför är floran och faunan begränsad till vad som har kunnat ta sig till ön - antingen på egen hand eller genom människan.
På Grönland, Islands närmaste granne, finns mygg och de har följt med som tjuvpassagerare på flygplan till Keflavík. Ändå har arten, trots att de kan överleva temperaturer ned till -50 grader, inte fått fäste i det nya landet.
Längs den grönländska kusten finns två myggarter. I andra grannländer, som Norge och Storbritannien, betydligt fler. Åtminstone en av de grönländska arterna har kommit till Island utan att överleva.
Ändå tycks förutsättningarna finnas där. Myrar och grunda vattendrag där larverna kan leva på mikroorganismer och organiskt material från sjöns botten. Den typen av områden finns nära flygplatserna och mygg borde därför kunna hitta platser att leva och föröka sig på.
Förklaringen till att mygg inte lyckats suga sig fast på Island är förmodligen klimatet. På Grönland samt i norra Skandinavien övervintrar puppan under istäcket och kläcks så snart isen smälter. Eftersom temperaturerna där ligger stabilt under nollpunkten innebär det att kläckningen sker först till våren.
Klimatet på Island är mer ombytligt. Termometern går ofta som en jojo mellan plus- och minusgrader även långt in i landet. Det gör att puppan vid töväder kan kläckas mitt i vintern, och innan den har hunnit igenom sin livscykel - kläckning, blodsugning, reproduktion - kan vattendragen ha frusit till på nytt vilket gör att puppan inte kan överleva.
Frånvaron av mygg gör dock inte Island till helt blodsugarfritt. Vid Mývatn finns till exempel under sommaren enorma mängder knott som ibland närmast kan göra himlen svart. Men få av dem bits och betten är inte lika besvärliga som myggornas.
Källa: Vísindavefurinn
