Stormen den 3 februari 1991 blåste omkull byggnader och vindhastigheten nådde 240 kilometer i timmen. Vågtopparna var 22 meter höga och när de sköljde in över land lämnade de flämtande och sprattlande fiskar kvar på Hemöns klippor. Att reda ut vilken som är Europas blåsigaste plats är lite knepigt. Det är svårt att jämföra - och hur mycket det än har blåst på Hemön så räcker inte 56,6 sekundmeter från stormen 1991 ens för att knipa det officiella vindrekordet på Island.
När den lavin som krävde fjorton människoliv drog in över Súðavík i Västfjordarna den 16 januari 1995 uppmättes en vindhastighet på 74,5 meter i sekunden i tresekundersintervaller. Den högsta snittvinden på tio minuter, 62,5 meter, noterades vid Skálafell den 20 januari 1998. 2003 kan det, om mätningen är korrekt, ha blåst ännu mer vid Skálafell, 76,5 meter i sekunden och ett tiominuterssnitt på 63,9 meter i sekunden.
Hemön kan inte riktigt tävla med de platser i Antarktis och Oceanien som har upplevt de hårdaste vindarna. Men det är tveklöst en av Europas blåsigaste platser.
Under 2009 blåste det storm eller orkan på Hemön vid något tillfälle under 62 dagar. Det betyder alltså att det var minst storm var sjätte dag. Det är åtminstone blåsigast på Island.
Vädermätningarna på Hemön görs på två olika stationer, en ny och obemannad i tätorten, och vid fyren på öns sydspets Stórhöfði. Det är också den sydligaste bosättningen på Island - den obebodda ön Surtsey som också ingår i Västmannaöarna ligger dock längst söderut.
Fyren byggdes 1906 och når 120 meter över havet men togs ur bruk 2007. Väderstationen är dock alltjämt bemannad, ett uppdrag som har gått från far till son i fyra generationer. Den mest kände av fyrvaktarna vid Stórhöfði är Óskar J. Sigurðsson, som föddes i byggnaden 1937 och inte flyttade därifrån sedan han 2007 lämnade över ansvaret som väderobservatör till sin son.
Óskar J. Sigurðsson är inte enbart känd som fyrvaktare och väderobservatör. Han har också av Guinness rekordbok korats till den person som har ringmärkt flest fåglar i hela världen, nu omkring 90 000 stycken. Lunnefåglar utgör mer än hälften av de ringmärkta fåglarna. Den äldsta lunnefågeln var minst 38 år och den äldsta stormfågeln minst 40 år.
Lunnefågeln är sannolikt den äldsta i hela världen. Han märkte den som minst två år gammal vid Stórhöfði, och 36 år senare fångades fågeln på Elliðaey.
Här kan du läsa mer om lavinen som drabbade Súðavík, här mer om Hemön och här mer Óskar J. Sigurðsson.
Källor: Morgunblaðið, Veðurstofa Íslands och Reiknistofa í veðurfræði.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar