Fåglar och smådjur trivs bland lupinerna

Fåglar och småkryp trivs utmärkt bland lupiner. Ängspiplärka och enkelbeckasin förekommer flitigt i de trakter där lupinen brett ut sig. Samtidigt pågår på flera håll i landet åtgärder för att bli kvitt lupinerna - den hotar nämligen artrikedomen bland annan växtlighet.

Alaskalupinen kom till Island för hundra år sedan men började att planteras i större omfattning först under 1950-talet. Den finns i dag längs med hela kusten och har även fått fäste på höglandet.

När lupinen började planteras sågs den som ett vapen mot erosion. Växtens överlevnadsförmåga i otacksamma miljöer gör att den binder jord och därmed skapar förutsättningar för andra växter och djur att frodas på platser som tidigare varit öde. Men på många håll har lupinen närmast tagit över landskapet fullständigt, och hotar därmed artrikedomen. I somras inledde exempelvis Ísafjarðarbær enligt Bæjarins Besta ett mångårigt arbete för att bekämpa lupinen.

Anledningen till att lupinen började planteras är att den binder jord och stoppar erosionen. Den skapar därmed också förutsättningar för andra växter och djur att överleva på platser som tidigare varit öde. Men på sina håll har lupinen blivit dominerande, och det finns en utbredd fruktan för att den är på väg att ta över landskapet helt och hållet.

På Mýrdalssandur och Skógarsandur har planteringen däremot varit en succé. Kustlinjen består av sediment, sand och aska som sköljts bort från glaciärerna på södra Island. Havets vågor och ständiga stormar sliter ofta upp den lilla växtlighet som lyckats slå rot. Men med lupin och strandråg har kusten både blivit mer stabil och blivit en ny boendemiljö för fågelarter som ängspiplärka och enkelbeckasin.

Brynja Davíðsdóttir vid Landbúnaðarháskóli Íslands har under sommaren studerat fåglar och smådjur på 26 platser över hela landet. Hon har jämfört momark, lupinslätter och oplanterad mark.

Studien visar enligt Landgræðsla ríkisins att fåglarna trivs bäst bland lupinerna. Där fanns 6,3 fåglar per hektar. I momark fanns 3,4 fåglar per hektar och på oplanterad mark 0,3 fåglar per hektar. Artrikedomen var dock något större i momarken. Där påträffades 16 olika arter jämfört med 14 i lupinområdena och 10 i oplanterad mark.

Ängspiplärkan verkar stortrivas bland lupinerna. Den hittades på 25 av 26 undersökta områden. Även enkelbeckasinen var mycket vanlig. I momarken var ängspiplärka, ljungpipare, småspov och kärrsnäppa de vanligaste arterna.

Även smådjuren var flest i lupinslätterna och färst i oplanterad mark.

Här kan du läsa mer om lupinen på Island.