Den 30 juni i år väljer Island president. Ólafur Ragnar Grímsson meddelade i går att han inte avser att kandidera till en femte period, något som hade gjort honom historisk. Två tidigare presidenter har liksom Ólafur Ragnar Grímsson haft ämbetet i sexton år.
Spekulationerna har varit många inför gårdagens besked. Att han och Dorrit Moussaieff i höstas köpte en villa i Reykjavíkområdet var ett tydligt tecken på att han övervägde att dra sig tillbaka. Samtidigt har han under hösten också gått i polemik med regeringen och gjort politiska utspel som ingen annan president. De frostiga relationerna till Jóhanna Sigurðardóttir och Steingrímur J. Sigfússon befinner sig alltjämt långt under fryspunkten - något som på sina håll närmast tolkats som ett sätt för Ólafur Ragnar Grímsson att bedriva valkampanj. Och många har också undrat hur han ska klara sig utan rampljuset. Inte nog med det - i både Vikan och DV förutsåg Völvan att han skulle sikta på fyra år till.
Ólafur Ragnar Grímsson har förändrat presidentämbetet. Han har retat både höger- och vänsterregeringar genom att för första gången i historien vägra att godkänna lagar som alltinget stiftat. Han har gjort sig till uttolkare av folkviljan. Det gav honom nya vänner i Icesave-tvisten, men fick också många att vända honom ryggen. När den forne vänsterpolitikern valdes sågs Ólafur Ragnar Grímsson på högerkanten närmast som näringslivets fiende. I dag finner han sina anhängare bland sina forna motståndare.
I somras tycktes det tämligen givet att Ólafur Ragnar Grímsson inte skulle kandidera på nytt. Därefter började övertalningsförsöken - hos många av de nyfunna vännerna är han en garant för att Island inte backar i Icesave-tvisten, går till reträtt i makrillkriget eller lyssnar till EU:s krav i förhandlingarna om medlemskap.
Även om övertalningskampanjen inte lyckades gjorde den i vilket fall som helst intryck på presidenten. I gårdagens tal nämnde han just EU-förhandlingarna som ett område där det är viktigt att någon för folkets talan och att Islands självständighet blir föremål för en grundlig diskussion och att den dessutom sprids utanför landets gränser.
Jóhanna Sigurðardóttir har varit en tyst statsminister. Hon ställer sällan upp på intervjuer, än mindre i utländska medier. Ólafur Ragnar Grímsson utnyttjade skickligt det vakuum som uppstod i samband med Icesave och vulkanutbrott. Presidenten blev Islands ansikte på den internationella scenen. Och det går att se gårdagens tal som indirekt kritik mot Jóhanna Sigurðardóttirs låga profil.
I talet betonade Ólafur Ragnar Grímsson åter vikten av att Island strävar efter att förbättra och fördjupa relationerna med Ryssland, Indien och Kina. Även om han i går inte sade det rakt ut har presidenten tidigare hävdat att det är dessa marknader Island borde rikta sig mot i stället för Europa. Och det är också dessa relationer han vill ägna sig åt efter att han lämnat residenset på Bessastaðir tillsammans med frågor kopplade till miljö, Arktis och demokrati.
Familjelivet får nu gå före ämbetet. Huvudskälet till att Ólafur Ragnar Grímsson inte kandiderar är att han och Dorrit Moussaieff vill ägna tid åt annat än offentliga plikter. Men han tackar samtidigt för det förtroende som visats honom och att det fått honom att noggrant tänka över beslutet.
Men alla är inte säkra på om beslutet är oåterkalleligt. Alltingsledamoten Lilja Mósesdóttir skriver på Facebook att hennes intryck är att Ólafur Ragnar Grímsson alltjämt håller dörren öppen. Om uppslutningen bakom honom blir tillräckligt stor kan han tänka sig att kandidera ännu en gång för att föra bland annat Icesave-tvisten och översynen av grundlagen i hamn.
En som gör samma tolkning är Ólafur Þ. Harðarsson, professor i statsvetenskap vid Háskóli Íslands i Reykjavík. Han säger till RÚV att Ólafur Ragnar Grímsson visserligen sagt att han inte kandiderar, men heller inte sagt att han slutar för gott:
"Han förklarade på ett ganska övertygande sätt sin egen slutsats om att han inte tänker kandidera och att han vill tjäna folket på ett annat sätt, ägna sig åt arktiska frågor och miljöfrågor och så vidare. ... Jag ser på det som att han har sagt till folket: Jag har bestämt mig för att sluta. Men å andra sidan håller han kanske en superliten glipa öppen, det vill säga att han inte sade att det inte under några omständigheter kommer på fråga att han kandiderar. Så om folket under de kommande veckorna och månaderna på ett mycket kraftfullt sätt visar att det vill att han inleder en femte valperiod så skulle jag inte utesluta att han skulle överväga det. ... Han säger att han avser att fortsätta med sina politiska hjärtefrågor och det är enligt min mening ett kryphål."I dagsläget finns ingen självklar motkandidat. Den här gången skulle dock knappast Ólafur Ragnar Grímsson likt 2008 återväljas utan att någon utmanare anmäler sig. Han har förändrat presidentämbetet i grunden genom att ge sig in i kontroversiella politiska frågor. Detta har både välkomnats och avfärdats. Nästa presidentval blir därför sannolikt inte bara en fråga om person, utan också om hur kandidaterna väljer att se på sin uppgift.
Ólafur Ragnar Grímsson lär knappast ändra sig om han inte är hyfsat säker på att vinna. Nesan att bli bortröstad ingår säkerligen inte i planerna. Därför kan namnkunniga motkandidater i lika stor utsträckning som folkliga påtryckningar avgöra om han faktiskt drar sig tillbaka.
Birgir Guðmundsson, docent i statsvetenskap vid Háskólinn á Akureyri, säger till DV att presidenten fattar rätt beslut om han väljer att lämna uppdraget:
"Detta kommer inte som någon överraskning för mig. Jag tycker att det är ett logiskt beslut av honom. Han har gått igenom olika väderomslag i ämbetet och popularitet, men nu är det dags. Det finns fortfarande efterfrågan efter honom och han kan därför sluta med stil."Gunnar Helgi Kristinsson, professor i statsvetenskap vid Háskóli Íslands, säger i Morgunblaðið att Ólafur Ragnar Grímsson har gjort presidentämbetet mer politiskt attraktivt:
"Varje president har alltid haft sin stil och ämbetet har därför varit något annorlunda beroende på vem som har innehaft det. Det går dock inte att komma ifrån faktumet att när vetorätten har utnyttjats en gång ligger det mycket närmare tillhands att utnyttja den på nytt."Här kan du läsa mer om Ólafur Ragnar Grímsson, här se talet i sin helhet och här läsa det i sin helhet.
I morgon: De kan ta över efter Ólafur Ragnar Grímsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar