tisdag 21 februari 2012

Omstridd chef kan tvingas bort från finansinspektionen

För elva år sedan teg Gunnar Þ. Andersen om två bolag kontrollerade av Landsbanki i skatteparadiset Guernsey. Nu kommer historien ikapp honom och Fjármálaeftirlitiðs styrelse vill ge honom sparken från jobbet som chef för den isländska finansinspektionen. Men i kulisserna ryktas det om att personer med anknytning till stora ekonomiska intressen vill få bort Gunnar Þ. Andersen - eftersom han lämnat alldeles för många misstänkta oegentligheter vidare till åklagare.

I fredags fick Gunnar Þ. Andersen beskedet att han inte längre var önskvärd som chef för finansinspektionen. I går kom han ändå till jobbet, talade med personalen och deklarerade att han inte tänker lämna posten utan kamp.

Gunnar Þ. Andersen utsågs till chef för Fjármálaeftirlitið i april 2009. Den tidigare chefen Jónas Fr. Jónsson hade då fått sparken efter finanskraschen efter att det stod klart att myndighetens tillsyn hade stora brister. Gunnar Þ. Andersen var då den mest kvalificerade av 19 sökande till tjänsten. Sedan han tog över har 77 ärenden gällande misstänkt ekonomisk brottslighet slussats vidare till åklagare.

I november förra året granskade RÚV Gunnar Þ. Andersens förehavanden som toppchef inom Landsbanki. Det visade sig att han år 2001 för just finansinspektionen hade förtigit två bolag som banken hade på Guernsey. Gunnar Þ. Andersen satt själv i styrelserna för LB Holding och NBI Holdings. Syftet med bolagen uppges ha varit att utnyttja dem för affärer som inte skulle synas i Landsbankis egen bokföring. Han var anställd av Landsbanki mellan 1991 och 2003.

Efter granskningen - som Gunnar Þ. Andersen kallade ett grundlöst karaktärsmord - tillsatte Fjármálaeftirlitiðs styrelse en utredning om hans förehavanden. En av granskarna var juristen Ástráður Haraldsson, som enligt DV nyligen fått skulder på 250 miljoner isländska kronor avskrivna av Glitnir.

I fredags ansåg styrelsen att det fanns så stora frågetecken kring Gunnar Þ. Andersens kompetens och agerande att han inte kunde behålla jobbet.

Beslutet föregicks av en öppen kampanj i medierna för att få bort honom. En av dem som ville peta Gunnar Þ. Andersen var Sigurður G. Guðjónsson, advokat åt affärsmännen Jón Ásgeir Jóhannesson och Pálmi Haraldsson. Bägge var nyckelfigurer inom Glitnir, en bank som nu är föremål för flera brottsutredningar och där tidigare vd:n Lárus Welding åtalats för trolöshet mot huvudman. Det spekuleras även i att Seðlabanki Íslands skulle vilja bli kvitt Gunnar Þ. Andersen.

Det finansinspektionens styrelse, Aðalsteinn Leifsson, Ingibjörg Þorsteinsdóttir och Arnór Sighvatsson, gjort är att sätta större tilltro till en ny rapport om Gunnar Þ. Andersen än tidigare utlåtanden som gör gällande att han både är kvalificerad och lämplig för jobbet. I den nya granskningen bedöms hans agerande för elva år sedan som så tveksamt att det påverkar förtroendet för honom.

Gunnar Þ. Andersen har redan sagt att han kommer att kräva skadestånd om han faktiskt får sparken från Fjármálaeftirlitið. Hans advokat, Skúli Bjarnason, kräver också i ett brev utökad tidsfrist för att svara på de påståenden som görs i den nya rapporten samtidigt som han vill att ledningen förklarar vilka nya uppgifter som tillkommit och därmed fått styrelsen att ändra uppfattning.

Turerna kring Gunnar Þ. Andersen har blivit föremål för massiv ryktesspridning. Þorvaldur Gylfason, professor i ekonomi vid Háskóli Íslands, skriver i ett öppet brev till Eva Joly att den nya rapporten är ett beställningsjobb från folk som vill få bort en chef som tagit sitt uppdrag på för stort allvar genom att granska ett stort antal tveksamma transaktioner. Om Gunnar Þ. Andersen tvingas gå innebär det enligt Þorvaldur Gylfason en bekräftelse på att politiker, myndigheter, bankirer och affärsmän alltjämt håller ihop.

Ekonomen Ólafur Arnarson har en helt annan åsikt. Han har vid upprepade tillfällen krävt såväl Gunnar Þ. Andersens som centralbankschefen Már Guðmundssons avgång. I Pressan skriver han att det blir intressant att se om Fjármálaeftirlitið även får i uppdrag att utreda Gunnar Þ. Andersens agerande under sin tid som anställd vid Landsbanki.