Det var olyckligt att de isländska bankerna inte bantade balansräkningarna i snabbare takt än vad som skedde. Men som regeringschef gjorde Geir H. Haarde sitt yttersta för att avvärja krisen. Så löd försvaret när Islands tidigare statsminister i går vittnade inför en inledningsvis fullsatt landsdomstol i Reykjavík.
Geir H. Haarde anlände till den provisoriska rättssalen tillsammans med hustrun Inga Jóna Þórðardóttir. På åhörarplatserna fanns familjemedlemmar som ville visa sitt stöd. Även Självständighetspartiets toppnamn i Reykjavík, Hanna Birna Kristjánsdóttir, närvarade under delar av rättegången liksom alltingsledamoten Ragnheiður Elín Árnadóttir.
Efter att ha svurit in sig välkomnade Geir H. Haarde att han äntligen fick försvara sig mot de anklagelser som ursprungligen lades fram i den parlamentariska kriskommissionens rapport för snart två år sedan. I sina försök att stoppa rättegången har han tidigare hänvisat just till att han aldrig fått svara på misstankarna. Han förklarade sig också oskyldig till samtliga fyra åtalspunkter.
Åklagaren Sigríður J. Friðjónsdóttir försökte under förmiddagen skapa en bild av en regeringschef som inte bekymrade sig om att samla och hålla ihop den arbetsgrupp om ekonomisk stabilitet som grundats ett par år tidigare. Geir H. Haarde kallade inte till möten så ofta som han borde ha gjort och verkade heller inte för täta förbindelser mellan departement, centralbank och finansinspektion - påståenden som samtliga tillbakavisades av Geir H. Haarde. I samrådsgruppen förbereddes senare den nödlagstiftning som han menade varit avgörande för att bankkollapsen inte fick ännu allvarligare konsekvenser.
Samma försumlighet präglade hans agerande efter de larmrapporter som började dyka upp under början av 2008. Sigríður J. Friðjónsdóttir återvände ständigt till de möten som hölls från februari och framåt. Både centralbanken och den brittiska finansinspektionen, FSA, ska då ha uttryckt sin oro för de isländska affärsbankernas framtid.
Geir H. Haarde berättade att han fått det första varningstecknet redan i januari 2008 i form av en rapport från Tryggvi Pálsson. Där skissade han en nattsvart bild av bankjättarnas verksamhet. Men budskapen var inte entydiga. I mars samma år fick Geir H. Haarde höra från den inhemska finansinspektionen, Fjármálaeftirlitið, att bankerna var stabila och hade säkrat finansiering för en längre tid framöver.
Geir H. Haarde återvände flera gånger till de motstridiga budskap som nådde honom. Bankerna lyckades enligt honom vilseleda både regeringen och myndigheterna genom uppblåsta balansräkningar. Att upptäcka dessa brister kunde inte vara statsministerns uppgift. Årsredovisningarna var godkända av välkända internationella redovisningsföretag och bankerna hade länge goda kreditbetyg.
Åtalet omfattar totalt omkring 4 000 sidor. Ändå är det ganska tunt med konkreta exempel på vad Geir H. Haarde borde ha gjort för att enligt åklagaren inte ha agerat försumligt. Tydligast är åtalspunkten om att flytta Landsbankis verksamhet i Storbritannien till ett dotterbolag, något som såväl den brittiska regeringen som FSA ville se.
Intresset från Landsbankis sida var enligt Geir H. Haarde måttligt. För att en flytt skulle kunna genomföras hade FSA tveklöst velat granska bankens verksamhet och därmed sannolikt upptäckt hur banken systematiskt pumpat upp sin egen balansräkning. Arbetet leddes av FSA och Fjármálaeftirlitið - och Geir H. Haarde fick höra att det gick i rätt riktning och såg därför ingen anledning att ingripa.
Att Landsbanki även började marknadsföra Icesave i Nederländerna var något Geir H. Haarde fick reda på genom medierna. Han trodde inte att en flytt av Icesave till dotterbolag hade förhindrat kraschen. Hans uppfattning var även att Island inte var skyldigt att ersätta brittiska och nederländska Icesave-sparare för insättningsgarantin.
Geir H. Haarde hävdade dessutom att regeringen gjorde sitt yttersta för att få bankerna att banta sina balansräkningar genom att sälja av tillgångar för att få in kapital. Trots påtryckningar gick det trögt. Glitnir försökte bli kvitt tillgångar i Norge och Kaupþing från Sverige. Men bankerna ville inte sälja till reapriser och på marknaderna anade många aktörer att de isländska bankernas tillgångar snart skulle bjudas ut med ännu större rabatt.
I maj 2008, när Seðlabanki Íslands ingick swapavtal med de övriga nordiska centralbankerna, kom en officiell uppmaning till bankerna att banta verksamheten. Den var i sin tur ett resultat av Riksbankschefen Stefan Ingves oro för de isländska bankernas expansion.
Där Sigríður J. Friðjónsdóttir försökte skapa ett mönster av försumlighet valde Geir H. Haarde tillsammans med försvararen Andri Árnason snarare att framställa Islands öde som beseglat redan när han tillträdde som statsminister våren 2007. En annan bidragande orsak var EES-avtalet, som enligt Geir H. Haarde förvandlade regeringen till statister när det gällde isländska bolags satsning på den europeiska marknaden. Kanske var det aningslöshet från regeringens och myndigheternas sida som ledde till bedömningen att amerikanska Lehman Brothers konkurs hösten året därpå inte skulle ha någon nämnvärd inverkan på det isländska banksystemet.
I stället blev det precis tvärtom. Tre veckor före kraschen försäkrade Landsbanki, Glitnir och Kaupþing att kassorna var fulla. Två veckor senare stod Glitnir på ruinens brant. Staten gick in som huvudägare för att rädda banken, men reapriset fick marknaderna att avslöja manövern inom några timmar. Ändå trodde Geir H. Haarde in i det längsta att åtminstone Kaupþing skulle gå att rädda.
Även om Geir H. Haarde gjorde sig skyldig till många ödesdigra felbedömningar är steget till brottslighet långt. Någon sådan närmade sig inte Sigríður J. Friðjónsdóttir i går. Geir H. Haarde lyckades med övertygelse slå tillbaka när det gällde samrådsgruppens verksamhet. Däremot var han inte lika övertygande när det rörde informationsgången inom regeringen.
Förra utrikesministern Ingibjörg Sólrún Gísladóttir skulle ha vittnat i går eftermiddag men uteblev. Om det var för att Geir H. Haardes vittnesmål drog ut på tiden eller om hon inte hann till Island i tid från nya FN-jobbet i Kabul är inte känt.
Rättegången fortsätter i dag med vittnesmål från förre finansmarknadsministern Björgvin G. Sigurðsson, centralbankens dåvarande chefsekonom Arnór Sighvatsson och tidigare centralbankschefen Davíð Oddsson. Du kan följa utvecklingen direkt genom Islandsbloggens rapportering på Twitter.
Här kan du läsa mer om rättegången mot Geir H. Haarde.
