Efter sex dagars förhör i landsdomstolen är det tydligt att vittnesmålen drar åt olika men väntade håll. Från affärsbankernas sida skildras regeringen och myndigheterna ofta som oförstående och ointresserade, och de försök att banta verksamheten som gjordes under 2008 skedde på eget initiativ. Från centralbanken och finansinspektionen ligger tonvikten på varningar som aldrig togs på tillräckligt stort allvar. Från socialdemokratiska ministrar läggs en stor del av ansvaret på Davíð Oddsson, den tidigare centralbankschefen som anses ha brustit både i informations- och samarbetsvilja. Och från försvaret är linjen att Geir H. Haarde fick motstridiga budskap om bankernas situation samtidigt som bankerna inte gav hela bilden av läget.
Måndagens första vittne var Ingibjörg Sólrún Gísladóttir, tidigare utrikesminister och ordförande för Socialdemokraterna. Hon tillfrågades bland annat om det möte som ägde rum den 7 februari 2008, då Davíð Oddsson ska ha kommit med de första varningarna om en förestående finanskris.
Ingibjörg Sólrún Gísladóttir menade att mötet snarare var en lång monolog från centralbankschefens sida, där de konkreta beskeden var få. Davíð Oddsson gav heller inga förslag på vad som borde göras och återkom heller inte med ytterligare några farhågor. Det som kom fram under mötet var enligt Ingibjörg Sólrún Gísladóttir för vagt för att föranleda några direkta åtgärder från regeringens sida.
När krisen närmade sig under september 2008 fick Ingibjörg Sólrún Gísladóttir samtidigt veta att hon hade cancer. Det framkom i den parlamentariska kriskommissionens utredning att finansmarknadsministern Björgvin G. Sigurðsson hölls utanför de akuta räddningssamtalen om Glitnir. När han själv vittnade i förra veckan menade han tvärtemot att han hade haft god insyn i händelseförloppet. Ingibjörg Sólrún Gísladóttir sade att hennes beslut inte handlade om att stänga ute Björgvin G. Sigurðsson, utan att valet föll på den mer erfarne Össur Skarphéðinsson eftersom det var oklart hur länge hon skulle bli borta och partiet behövde en ledare under hennes frånvaro.
I samband med att bankerna kollapsade visade sig också Davíð Oddssons olika attityder till dem. Ingibjörg Sólrún Gísladóttir berättade att centralbankschefen uppskattade Landsbankis ledning - den bank som också privatiserades genom en försäljning till köpare som gillades av Självständighetspartiet - medan han ansåg att Kaupþing saknade trovärdighet och Glitnir var desperata.
Halldór J. Kristjánsson, Sigurjón Árnason och Björgólfur Guðmundsson från Landsbanki vittnade samtliga i går. Halldór J. Kristjánsson berättade över en raspig telefonledning från Kanada om hur banken under slutet av 2007 såg att läget på marknaden förändrades till det sämre. För att möta detta bantades verksamheten med 5 till 6 procent under det första halvåret 2008. Statsminister Geir H. Haarde följde enligt Halldór J. Kristjánsson utvecklingen men det var inte på hans uppmaning som Landsbanki minskade portföljen.
Sigurjón Þ. Árnason menade att de åtgärder som regeringen bidrog till att stärka affärsbankerna - att genom en pr-kampanj försöka förbättra mediebilden av dem - var en lösning från 2006 på 2008 års problem. Om regeringen och myndigheterna med någon framgång skulle ha uppmanat till att minska balansräkningarna skulle detta ha skett senast under 2007.
Det pågick enligt Sigurjón Þ. Árnason arbete med att föra över Landsbankis verksamhet i Storbritannien till ett dotterbolag. Förberedelserna hade inletts våren 2008. Så småningom stod det dock klart att de brittiska kraven blev allt hårdare samtidigt som frågan tog en politisk vändning efter en debatt i det brittiska parlamentet. Då var det uppenbart att en flytt skulle ta lång tid att genomföra. Någon flytt av huvudkontoret var heller aldrig aktuell - för detta var Landsbanki enligt den tidigare bankdirektören alldeles för isländsk.
Sigurjón Þ. Árnason hävdade vidare att Icesave bidrog till att hålla banken flytande under 2008. Han ansåg att Landsbanki var den isländska bank som hade bäst förutsättningar att klara krisen och kritiserade därför beslutet att just före kraschen bevilja ett statligt lån till Kaupþing på 500 miljoner euro. Han gick också till attack mot de minnesanteckningar som ingick i utredningen och som bland annat Davíð Oddsson använde som stöd under sitt vittnesmål - i själva verket var detta inte anteckningar från mötet, utan förberedande dokument om vad han själv ville få sagt under mötet, menade Sigurjón Þ. Árnason.
Han dömde även ut förslaget från Kaupþing om att Glitnir skulle styckas mellan de två, där Kaupþing skulle ta över den utländska verksamheten och Landsbanki den inhemska. Detta hade enligt Sigurjón Þ. Árnason varit en dålig affär för Landsbanki.
Björgólfur Guðmundsson, som var ordförande för Landsbankis bankråd, berättade att Credit Suisse och Deutsche Bank under året tittade på möjligheterna att få till stånd ett samgående med Straumur och Glitnir. Arbetet strandade i augusti 2008 då det för tillfället inte fanns någon nödvändig uppbackning från myndigheterna eller regeringen.
Glitnirs tidigare vd Lárus Welding - eller Lárus W. Snorrason som han nu heter - berättade om sina kontakter med Geir H. Haarde och att statsministern var överens med banken om att taktiken att försöka sälja av tillgångar var den rätta. En försäljningen av verksamheten i Norge var nära men strandade efter Lehman Brothers konkurs.
I morgon vittnar Tryggvi Pálsson, Jón Þorsteinn Oddleifsson, Steingrímur J. Sigfússon och Árni M. Mathiesen. Geir H. Haarde kommer dessutom att höras ytterligare en gång.
Här kan du läsa mer om rättegången mot Geir H. Haarde.
