Island har knipit utmärkelsen som världens mest jämställda land. Ett nästan jämställt parlament och en kvinnlig regeringschef har gett höga poäng. Men i historieskrivningen är det alltjämt männen som dominerar. En ny rapport från Jafnréttisstofa om manligt och kvinnligt i de läroböcker som används inom skolan visar att kvinnan har en mycket undanskymd roll.
Sögueyjan används i historieundervisningen i årskurserna fem till sju. I de två färska läroböckerna omnämns 106 män och 5 kvinnor. Kvinnorna förekommer en gång var - två av dem enbart som författare till dikter som illustrerar sidorna, en som upphovsperson till ett ordspråk, en som avbildad tillsammans med maken - medan männen omnämns totalt 438 gånger. Männen upptar därmed 98,9 procent av historieskrivningen. Och i källförteckningen finns inte en enda kvinna.
Rapportförfattaren Kristína Linda Jónsdóttir har granskat de totalt 685 sidor i elva olika läroböcker som kan användas inom historieämnet. I övriga böcker är dock inte obalansen lika stor som i Sögueyjan. Där nämns sammanlagt 3 550 personnamn, 3 131 manliga och 419 kvinnliga. Män förekommer på 90 procent av boksidorna, kvinnor på 22 procent.
Kristína Linda Jónsdóttir skriver att frånvaron av kvinnor är slående. Hon anser därför att läroböckerna inte tar hänsyn till att jämställdhet är ett av de grundvärden som finns i läroplanen.
En som reagerat på innehållet i rapporten är Sóley Tómasdóttir, kommunfullmäktigeledamot för Gröna vänstern i Reykjavík. Hon skriver i ett blogginlägg att hon minns protestskivan Áfram stelpur som gavs ut 1975 och bland annat tog upp att kvinnor ofta är osynliga i historieskrivningen - och konstaterar att ganska lite tycks ha förändrats på 37 år.
Här kan du läsa mer om jämställdhet på Island.
