Geir H. Haarde hade inte kunnat tvinga fram en flytt av Landsbankis verksamhet i Storbritannien till ett dotterbolag. Och samrådsgruppen för finansfrågor fungerade bra. Det sade tidigare finansmarknadsministern Björgvin G. Sigurðsson när han i går vittnade inför landsdomstolen. Liksom Arnór Sighvatsson och Davíð Oddsson talade han till Geir H. Haardes fördel.
Björgvin G. Sigurðsson var finansmarknadsministern som kopplades bort av sin egen partiordförande, Ingibjörg Sólrún Gísladóttir, när Glitnir togs över av staten. I stället fick den mer erfarne Össur Skarphéðinsson representera Socialdemokraterna. Björgvin G. Sigurðsson vittnade också om att han hade få direkta diskussioner med partiordföranden om hans ansvarsområde.
På en rak fråga från Geir H. Haardes advokat Andri Árnason svarade Björgvin G. Sigurðsson att statsministern inte hade kunnat förmå den brittiska finansinspektionen FSA att acceptera en flytt av Landsbankis Icesave till Heritable Bank. De krav som FSA framförde uppfattades också som orealistiska och omöjliga att efterleva.
En av åtalspunkterna är just att Geir H. Haarde inte anses ha gjort tillräckligt för att flytta Landsbankis verksamhet i Storbritannien till ett dotterbolag. Björgvin G. Sigurðssons bedömning var alltså att ytterligare påtryckningar inte hade varit framgångsrika - det var inte hos Landsbanki som viljan saknades, utan villkoren från FSA som var för tuffa.
På ytterligare en punkt lade Björgvin G. Sigurðsson en tung utsaga i vågskålen. Samrådsgruppen mellan tre departement, centralbanken och finansinspektionen hade fungerat utmärkt. Även om inte alla diskussioner fördes vid formella möten ansåg Björgvin G. Sigurðsson att utbytet av information var gott och regelbundet.
En produkt av detta goda samarbete var att ett första utkast till nödlagstiftning presenterades redan den 9 maj 2008 - fem månader innan det presenterades som lagförslag i alltinget. På frågan om hur det kom sig att en sådan lag utarbetades flera månader före kraschen svarade Björgvin G. Sigurðsson att regeringen och myndigheterna försökte förbereda sig inför olika tänkbara scenarior - ett av dem var en omfattande bankkris. Målet med nödlagarna var att säkra bankernas verksamhet i hemlandet och trygga inhemska insättningar.
Björgvin G. Sigurðsson sade vidare att regeringen gjorde sitt yttersta för att få bankerna att banta sina balansräkningar genom att sälja av tillgångar. Men sannolikt var det, enligt den tidigare finansmarknadsministern, för sent att rädda bankerna redan år 2006.
Arnór Sighvatsson, tidigare chefsekonom vid Seðlabanki Íslands och i dag biträdande centralbankschef, gick ytterligare ett steg längre och menade att bankerna kan ha varit utom räddning år 2005. Men att alla sådana åtgärder hade varit helt hopplösa visade sig först efter kraschen.
Affärsbankernas problem var, sade Arnór Sighvatsson, inte att kreditfrossan ströp tillgången till billiga krediter som kunde finansiera den fortsatta verksamheten. Det var i stället det egna kapitalet som inte räckte till.
Arnór Sighvatsson trodde inte att det hade varit möjligt att banta bankerna på något effektivt sätt under 2008. De hade fått sälja ut sina starkaste kort och blivit kvar med mer osäkra tillgångar. Och det hade inte gynnat bankerna - även om balansräkningen hade minskat.
Centralbankschefen Davíð Oddsson gav bankerna visst beröm för att de hade minskat riskerna efter den mindre finanskris som drabbade Island år 2006. Men liksom övriga av gårdagens vittnen menade han att tiden för att kunna rädda bankerna redan då hade hunnit rinna ut.
Under 2007 såg utsikterna allt svartare ut. Vid ett möte under början av 2008 fick Davíð Oddsson information som han valde att gå vidare med till Geir H. Haarde. Han ska då ha sagt att utan bättre tillgång till krediter skulle affärsbankerna snart kunna vara historia - och just då fanns inget som tydde på någon ljusning.
På en direkt fråga från Andri Árnason kunde Davíð Oddsson inte ge något tydligt besked på vad Geir H. Haarde borde ha gjort för att försöka avvärja krisen. Samtidigt svarade Davíð Oddsson och Seðlabanki Íslands själva för flera rapporter som beskrev bankernas situation som god och stabil. Detta förklarade Davíð Oddsson med att vissa saker kunde sägas i slutna rum, men inte i rapporter som sprids över hela världen.
I samband med att Seðlabanki Íslands ingick ett swap-avtal med de övriga nordiska centralbankerna i maj 2008 sade Davíð Oddsson att han märkte av en negativ attityd från Riksbankschefen Stefan Ingves. Svensken ska ha varit drivande när det gällde de uppmaningar som kopplades till avtalet - bankerna skulle försöka minska verksamheten och riskerna. Davíð Oddsson förklarade det emellanåt kyliga mottagandet med att många var avundsjuka på de framgångsrika isländska bankerna. Dessutom ansåg flera centralbanker, bland annat i Nederländerna, att de aggressiva isländska utmanarna orsakade problem på en marknad där höga inlåningsräntor tidigare inte varit något konkurrensvapen.
Davíð Oddsson passade då och då på att pika bankirer och bolag han ogillade. Han släppte också en bomb under gårdagen. Ingibjörg Sólrún Gísladóttir ska under 2008 ha varit beredd att ta ett statligt lån på 30 till 40 miljarder euro för att backa upp bankerna. Hade detta förverkligats hade Island i dag varit bankrutt, menade Davíð Oddsson.
Rättegången mot Geir H. Haarde fortsätter i morgon. Då vittnar Ingimundur Friðriksson, Baldur Guðlaugsson, Bolli Þór Bollason, Áslaug Árnadóttir, Jón Sigurðsson och Jón Þ. Sigurgeirsson. På torsdag vittnar Jón Þór Sturluson, Jónas Fr. Jónsson, Jónína S. Lárusdóttir, Hreiðar Már Sigurðsson, Guðjón Rúnarsson, Rúnar Guðmundsson och Þorsteinn Már Baldvinsson. På fredag vittnar Sigurður Sturla Pálsson, Tryggvi Þór Herbertsson, Vilhelm Már Þorsteinsson, Heimir Haraldsson, Jóhannes Rúnar Jóhannsson, Jón Guðni Ómarsson, Kristján Óskarsson, Lárentsínus Kristjánsson, Vignir Rafn Gíslason, Kristján Andri Stefánsson, Silvía Kristín Ólafsdóttir, Össur Skarphéðinsson och Jóhanna Sigurðardóttir.
Måndagen den 12 mars vittnar Ingibjörg Sólrún Gísladóttir, Sigurður Einarsson, Lárus Welding, Stefán Svavarsson, Halldór J Kristjánsson, Sigurjón Árnason och Björgólfur Guðmundsson. På tisdagen vittnar Tryggvi Pálsson, Guðmundur Jónsson, Jón Þorsteinn Oddleifsson, Sverrir Haukur Gunnlaugsson, Árni M. Mathiesen, Sigriður Benediktsdóttir, Tryggvi Gunnarsson, Atli Gíslason, Birgitta Jónsdóttir, Eygló Harðardóttir, Lilja Rafney Magnusdóttir, Magnús Orri Schram, Oddný G. Harðardóttir och Steingrímur J. Sigfússon. Därefter tar rätten en paus. Torsdagen och fredagen är avsedda för slutpläderingar.
Här kan du läsa mer om rättsprocessen mot Geir H. Haarde.
