Isfri Öskjuvatn kan signalera ökad jordvärme vid Askja

Foto: Hreinn Skagfjörð Pálsson

Öskjuvatn blev isfri redan i slutet av mars. I normala fall brukar istäcket börja smälta först i maj. Den troligaste förklaringen är tilltagande jordvärme vid Askja. Men det finns i nuläget inga tecken på att vulkanen är nära ett utbrott.

Askja erupterade senast 1961. Det kraftigaste utbrottet i modern tid inträffade år 1875 då askan spred sig till Skandinavien. Nedfallet av aska över östra Island var så kraftigt att utbrottet bidrog till den stora utvandringen till Nordamerika som ägde rum vid denna tid. Den giftiga askan förstörde både odlingsmöjligheter och dödade boskap.

Efter 1961 års utbrott har det varit lugnt vid Askja. Fram till år 2007 minskade mängden magma i kammaren, men därefter har ny magma strömmat in på omkring tre kilometers djup. Tillsammans med periodvis ökad jordskalvsaktivitet skulle det kunna tyda på att ett nytt utbrott från Askja kan vara på väg.

Belägen norr om Vatnajökullmassivet i höglandets hjärta är Askja en av de mest svårtillgängliga vulkanerna på Island. Höglandsvägarna till Askja är bara framkomliga under högsommaren. Vulkanen ligger i regnskugga från den väldiga glaciären och är en av landets torraste platser. Här faller bara omkring 450 millimeter nederbörd varje år.

Den 18 mars i år reagerade en i kabinpersonalen på ett av Flugfélag Íslands flyg mellan Reykjavík och Egilsstaðir på att bara en liten del av Öskjuvatn var istäckt. Vid samma resa den 27 mars hade den sista isen försvunnit från sjön, uppger Vatnajökulsþjóðgarður i ett pressmeddelande.

I vanliga fall brukar isen börja smälta först i maj. Den 217 meter djupa Öskjuvatn brukar först bli isfri i juni eller juli. För att så mycket is ska smälta när det fortfarande är minusgrader krävs ansenlig värme. Vintern har i området visserligen varit något mildare och nederbördsfattigare än normalt, men inte alls på ett sådant sätt att det förklarar den isfria sjön. Som jämförelse är Mývatn, som ligger på lägre höjd men är klimatmässigt jämförbar, alltjämt istäckt.

Björn Oddsson, geolog vid Jarðvísindastofnun, är en av de experter som nyligen flög över sjön i ett plan utrustat med värmekameror. Han säger till Morgunblaðið att det inte fanns några synliga faktorer som påverkat Öskjuvatn:

"Det är något ovanligt på gång där, antingen ett väderrelaterat fenomen eller så är det ökad geotermisk aktivitet i vattnet. ... Vi såg ingenting på ytan och det gick inte att se att det skulle vara ökad jordvärme utanför sjön. Så orsakerna till detta kan vara av två slag: Ökade värmeströmmar från geotermiska områden under sjön eller att förklaringen ligger i den snöfattiga vintern och starka sydvästvindar."

Den troligaste förklaringen är dock stigande temperaturer på grund av tilltagande geotermisk aktivitet. Det senaste utbrottet, som började i oktober 1961, föregicks också av ökande jordvärme.

Björn Oddsson säger till Morgunblaðið att det som sker vid Öskjuvatn är anmärkningsvärt och att utvecklingen kommer att följas noga. Men det finns inga tecken på ett nära förestående vulkanutbrott. Och det går heller inte att ge något definitivt besked om det försvunna istäcket:

"Det är omöjligt att säga utan att komma till platsen och göra mätningar."

Här kan du läsa mer om Askja.