Island har 30 år på sig att rädda Västfjordarna. Annars kommer invånarantalet att sjunka under den gräns som krävs för ett fungerande samhälle. Receptet för att vända den negativa befolkningsutvecklingen är att bygga pålitliga helårsvägar. Det säger Þóroddur Bjarnason, professor i sociologi vid Háskólinn á Akureyri.Sista dagarna i mars drabbades Island av en sällsynt värmebölja där temperaturen i söder steg till över 20 historiska grader. Alla större vägar är framkomliga och snöfria - utom i Västfjordarna. Vegagerðin gjorde i förra veckan ett försök att ploga väg 60, som förbinder södra och norra Västfjordarna, men gav snabbt upp, skriver Morgunblaðið.
Vägen över Hrafnseyrarheiði och Dynjandisheiði går på hög höjd och är extremt utsatt för laviner och snödrev. På sina håll var snödjupet alltjämt åtta meter. Vägen brukar öppnas under april eller maj, och med tanke på den ovanligt snörika vintern kan det dröja ytterligare många veckor innan det är möjligt att snöröja sträckan.
Vägen var stängd till och från under november, och har nu varit avspärrad helt och hållet sedan den 12 december förra året. Väg 60 förbinder Patreksfjörður i söder med Ísafjörður i norr. Men den gamla och slitna höghöjdsvägen är bara användbar under sommarhalvåret. Tunneln Dýrafjarðargöng är tänkt att ersätta vägen över Hrafnseyrarheiði samtidigt som vägen över Dynjandisheiði ska dras om och förbättras - men det är planer som ligger åtminstone tio år fram i tiden.
I år har det varit ovanligt mycket fokus på vägsituationen i Västfjordarna. Vísir har rapporterat om företaget Dýrfiskur som har verksamhet i både Þingeyri och Tálknafjörður. Under sommaren är avståndet 115 kilometer. Under vintern är avståndet 520 kilometer. För ett basketlag från Patreksfjörður tog resan till Ísafjörður 12 i stället för normala 2,5 timmar, uppger Bæjarins Besta.
Sigurður Már Óskarsson vid Vegagerðin beklagar att vägarna ser ut som de gör men menar att det knappast kan vara en överraskning för någon. I regionen känner alla till att det vore oerhört kostsamt och förmodligen omöjligt att hålla höghöjdsvägarna öppna över vintern. Verksamhetschefen Geir Sigurðsson säger i Morgunblaðið att situationen inte kommer att bli bättre förrän tunneln under Dýrafjörður är på plats.
Västfjordarna är visserligen en prioriterad region för regeringen, men när dessa infrastruktursatsningar kan bli av är alltjämt osäkert. Det ekonomiska manöverutrymmet har minskat väsentligt efter krisen och drabbat många vägprojekt.
Väg 643 till Árneshreppur är en annan sträcka som uppmärksammats vid flera tillfällen i vinter. I regel brukar invånarna i Islands mest isolerade kommun vara insnöade under minst tre månader om året. Mellan den 5 januari och den 20 mars sker ingen snöröjning alls om det inte finns speciella skäl eller snötäcket är tunt.
Representanter för kommunen besökte förra månaden inrikesdepartementet för att diskutera situationen. Fler och fler politiker sluter upp bakom kommuninvånarna och menar att vägen måste hållas öppen. I alltinget har 15 ledamöter lagt ett förslag om att vägen ska snöröjas två gånger i veckan under midvintern. Plogningen ska bara ställas in om kostnaderna är orimliga eller om snöröjarnas liv och hälsa är i fara.
I motionen skriver ledamöterna - som kommer från Framstegspartiet, Självständighetspartiet, Socialdemokraterna och Gröna vänstern samt tre politiska vildar - att en ny väg sannolikt kommer att dröja. Det är ändå nödvändigt att befolkningen i Árneshreppur får möjlighet att regelbundet utnyttja den service som finns i de närmaste tätorterna Drangsnes och Hólmavík.
Kommunalrådet Oddný S. Þórðardóttir säger i Morgunblaðið att det är viktigt att vägen inte tillåts snöa igen på nytt sedan den öppnades den 20 mars. Just nu fiskar flera båtar sjurygg från Norðurfjörður. Eftersom det inte finns trefasel i kommunen kan fångsterna inte frysas in utan behöver snabbt transporteras söderut.
Þóroddur Bjarnason, professor i sociologi vid Háskólinn á Akureyri, säger i Morgunblaðið att nya vägar är absolut nödvändiga för att hålla regionen vid liv och vända den negativa befolkningsutvecklingen. Annars tror han att Västfjordarna kommer att sluta fungera som ett samhälle inom 30 år. I stället för tre öar - i norr runt Ísafjörður, i söder runt Patreksfjörður och i öster runt Hólmavík - måste regionen bli en enhet.
I dag bor omkring 100 000 islänningar på landsbygden. Det är fler än någonsin tidigare, även om andelen stadigt krymper och det även finns en urbaniseringstrend här. Undantaget är Västfjordarna. Där har invånarantalet minskat från 14 000 till 7 000 under det senaste seklet. Den kritiska gränsen närmar sig snabbt, anser Þóroddur Bjarnason.
Det enda som kan vända denna negativa trend är enligt Þóroddur Bjarnason vägbyggen. Han menar att ett slags andra ringväg, som binder ihop Västfjordarna, är nödvändig. Annars kommer det snart inte att finnas underlag för den nödvändiga samhällsservicen. Men med bättre kommunikationer ökar möjligheterna till utbyte och gemenskap.
Som exempel på infrastrukturens betydelse nämner Þóroddur Bjarnason Siglufjörður. Under vintern var det länge ofta svårt att ta sig till orten eftersom snöfall och laviner gjorde vägen oframkomlig. Men i samband med invigningen av tunneln Héðinsfjarðargöng, som leder till grannorten Ólafsfjörður, bröts plötsligt trenden med ständig utflyttning.
Þóroddur Bjarnason säger i Morgunblaðið att han vill se något liknande i Västfjordarna. En ringväg som binder ihop regionen skulle på samma sätt förändra dynamiken i området och öppna nya möjligheter.
Här kan du läsa mer om vägarna i Västfjordarna.
