Värme och vindar kan ha gjort Öskjuvatn isfri

Foto: Vatnajökulsþjóðgarður

Öskjuvatn är inte varmare än vanligt, någon landhöjning har inte ägt rum och några nya geotermiskt aktiva områden har inte påträffats. Därför tyder det mesta på att ovanliga väderförhållanden är huvudskälet till att sjön blivit isfri tre månader tidigare än normalt. Islossningen hade kunnat vara ett tecken på vulkanisk aktivitet vid Askja.

Redan i slutet på mars blev Öskjuvatn helt isfri, något som i vanliga fall sker en bra bit in på sommaren. Utvecklingen skulle kunna tyda på vulkanisk aktivitet vid Askja, men en vetenskaplig expedition till området har inte avslöjat någon ovanlig uppvärmning. Temperaturen i Öskjuvatn var 1 till 2 grader, vilket är normalt.

Askja är en vulkan som kan vara på väg att sakta förbereda sig för ett utbrott. Fram till år 2007 försvann magma ur vulkanens innanmäte och marken sänkte sig. Vart magman tog vägen är oklart - norrut i riktning mot Krafla är en teori. Sedan dess har jordskalvsaktiviteten ökat samtidigt som ny magma strömmat in i vulkanen.

Trots avsaknaden av jordskalv nu i vinter väcktes ändå farhågor om nära förestående vulkanisk aktivitet vid Askja. Så tros inte längre vara fallet. Vattentemperaturen i den 217 meter djupa Öskjuvatn har dock bara mätts vid ytan. Det kan vara varmare längre ned på grund av de geotermiskt aktiva områden som finns i sjön.

Ovanliga väderförhållanden är den mest sannolika förklaringen till den isfria sjön. Värmen på botten kan ha bidragit till att skapa sprickor i istäcket. Under stora delar av mars var vädret på höglandet ovanligt soligt och varmt samtidigt som det rådde sydvästliga vindar. Detta kan ha fått istäcket att brytas upp och isen därefter att blåsa in mot stranden, rapporterar RÚV.

Meteorologen Einar Sveinbjörnsson förespråkar i ett blogginlägg samma teori. Han skriver att det visserligen är svårt att dra några definitiva slutsatser om vädrets inverkan på Öskjuvatn eftersom det inte finns några väderstationer i närheten, men att den information som finns pekar på att värme och vindar är huvudorsaken.

Eftersom Öskjuvatn är djup och det finns geotermisk aktivitet på sjöns botten dröjer det ganska länge in på vintern innan den fryser, trots läget på omkring 1 000 meters höjd på höglandet. Einar Sveinbjörnsson beräknar att Öskjuvatn bör ha frusit senast den 4 december förra året. Då var dygnsmedeltemperaturen -17 grader vid Upptyppingar på 560 meters höjd.

Under slutet av mars var det sannolikt flera plusgrader vid Öskjuvatn samtidigt som ganska hårda sydvästliga vindar dominerade. Detta kan ha skapat vakar som i sin tur splittrade istäcket och fick det att blåsa i land, skriver Einar Sveinbjörnsson. Även vulkanologen Haraldur Sigurðsson gör i ett blogginlägg samma tolkning av händelserna.

Alltjämt återstår en del analysarbete efter expeditionen till Öskjuvatn. Forskare från universitetet i Cambridge har flera jordskalvsmätare i området som inte är kopplade till det isländska systemet. Gps-mätningar vid flera fasta punkter ska gås igenom för att se om det förekommer någon ovanlig landhöjning, vilket skulle kunna vara ett tecken på magmainflöde. Det har också tagits prover på luften för att se om där återfinns ovanligt höga halter av gaser som kan härledas till geotermisk aktivitet, skriver Vatnajökulsþjóðgarður i ett pressmeddelande.

Askja erupterade senast år 1961. Det kraftigaste utbrottet i modern tid inträffade år 1875 då askan spred sig ända till Skandinavien och orsakade stora svårigheter för den isländska befolkningen. Några mindre utbrott ägde rum mellan dessa större eruptioner. Det finns dock inte tillräcklig information om Askja för att det ska gå att ana mönster i vulkanens aktivitet.

Här kan du läsa mer om Askja och Öskjuvatn.