En av Islands vackraste stränder är också platsen för ett av de mest fasansfulla kapitlen i landets historia. 34 av de 158 pojkar som tvingades till ungdomsvårdsskolan i Breiðavík är inte längre i livet. Sexuella övergrepp, misshandel och bestraffningar tillhörde vardagen. Men i dag har den fruktade skolan omvandlats till ett hotell vid Västfjordarnas ände.
Övergreppen i Breiðavík var länge något av en officiell hemlighet. Många viskade och visste vad som hade ägt rum vid den avlägsna viken. När DV 2007 publicerade de första vittnesmålen eskalerade historien snabbt. Fram trädde en bild av en enslig plats där uppfostran bestod av skräck och prygel.
Händelserna är alltjämt ett öppet sår, även om statsminister Jóhanna Sigurðardóttir å statens vägnar har bett om ursäkt till offren och deras efterlevande. Flera av dem tog sitt liv, många av de överlevande kämpar mot missbruk och återfallsbrottslighet.
Personalen utsatte ständigt pojkarna för sexuella övergrepp, pryglade och uppmuntrade till mobbning och misshandel mellan olika årskullar, förhindrade deras möjligheter att kommunicera med omvärlden och bestraffade ofta olydnad med någon dag instängd i en nattsvart källare.
Såren tycks inte ha gått ur. När Eðvald Guðmundsson, som bodde i Breiðavík i knappt två år, tre decennier senare skulle träffa sina gamla skolkamrater på nytt för att resa till Breiðavík valde han att kvällen innan begå självmord.
Byggnaderna står kvar men inget påminner den ovetande om platsens historia. Pojkarnas rum och lektionssalar har blivit gästrum, sovsalar och matsalar på hotellet. Här finns kyrkan som pojkarna var med om att bygga men som inte skyddade dem, kyrkogården utan gravar från skolåren och den nästan oändliga sandstranden, som gjorde alla flyktförsök till granngårdarna vid Látrar hopplösa, där den strandråg som pojkarna planterade alltjämt vajar i vinden.
I dag är Breiðavík ett förunderligt paradis. Den gyllenbruna sandstranden färgas av vågornas svall och fåglarnas kvitter. Att vandra längs med Atlantens brus är en av Islands bästa naturupplevelser. Så tittar verkligheten fram igen - i den södra änden finns ruinerna av ett fiskeläge och minnesmärken efter de unga fiskare från orten som förolyckades på havet.
En bit längre upp på stranden tävlar får och fåglar om att vara mest högljudda. Det är nästan löjligt idylliskt och fridfullt. Hade bara havet varit snäppet varmare hade Breiðavík intagits av parasoll och solstolar.
Vägen till Islands ände bjuder på flera andra höjdpunkter. I Hnjótur vid lilla Örlygshöfn finns Minjasafn Egils Ólafssonar - en samling innehållande det mesta från gamla vardagsföremål till flygplansskelett och båtar ute i trädgården. Restaurangen Gott í kroppinn är dessutom den bästa i området - maten på Hótel Breiðavík är nämligen både dyr och dålig.
Islands kanske sämsta och långsammaste väg heter 614 och slingrar sig över bergen till Rauðisandur. Här skimrar stränderna i rött och sälkolonier vilar på dynorna. Den som skumpar vidare ända till vägens ände vid Lambavatn finner ett högsommaröppet kafé med magnifik utsikt och svårslagen enslighetsfaktor.
Regionens kioskvältare är Látrabjarg, de milslånga fågelklipporna som reser sig över 400 meter över havet. Lunnefåglarna är kanske platsens signum, men här finns mängder av andra arter - från korpar till alkor i tusentals. Och för den som vill kunna ta en närmare titt på fågellivet är Látrabjarg svårslaget. Fåglarna häckar på olika nivåer längs med berget och skiter i regel i större tvåbenta besökare.
Till och med fåren är ovanligt kaxiga vid Látrabjarg. Med tanke på att de ofta tar en lur bara några decimeter från stupet är självförtroendet förmodligen välförtjänt.
Látrabjarg är bäst sena kvällar och tidiga morgnar. Mitt på dagen är det glesare på klippavsatserna eftersom många fåglar då håller till ute på havet. För den som vill vara säker på att inte missa lunnefågeln gäller det alltså att vänta till kvällen.
Och allra bäst är Látrabjarg efter sisådär sex kilometers vandring från parkeringsplatsen vid fyren som står fastsurrad vid Islands västligaste punkt. Här är klipporna höga och spikraka, utsikten mellan avsatserna mot Rauðisandur ger en fantastisk inblick i vilken mängd fåglar och arter som samlas här under sommaren och gräset är lagom mjukt för en picknick.
Här kan du läsa mer om Breiðavík och här mer om båtar som strandat vid Látrabjarg.
