Islands främsta resultat i Eurovision Song Contest är två andraplatser, år 1999 kom Selma tvåa med "All Out of Luck" och år 2009 upprepade Yohanna prestationen med "Is It True". För tre år sedan var hon en av tävlingens storfavoriter och det spekulerades om det då hårt krisdrabbade Island skulle ha råd att arrangera tävlingen i Reykjavík. Konserthuset Harpa, ett bygge som då var långt ifrån färdigt, nämndes trots sin storlek som den mest lämpliga lokalen.
Sveriges Loreen är visserligen favorit till segern med "Euphoria", men Islands "Never forget" topptippas av många, däribland de isländska schlageroraklen Páll Óskar Hjálmtýsson och Reynir Þór Eggertsson. Och intresset är stort. Hela 192 000 islänningar - 67 procent av befolkningen - såg tisdagens semifinal där Greta Salóme och Jónsi som ett av tio bidrag tog sig vidare till finalen. Bland dem som knäppte på tv:n valde 96 procent Eurovision Song Contest, berättar Morgunblaðið.
För tre år sedan förekom tre olika lokaler i diskussionerna. Det blivande Harpa sågs visserligen som det mest stilrena valet, men med en publikkapacitet på drygt tusen personer skulle det onekligen bli trångt om några andra än journalister ska få plats i bänkraderna. Som alternativ nämndes Egilshöll, som främst används för inomhusfotboll, och Laugardalshöll, som också främst används för idrottsarrangemang. Bägge dubblerar dock som konsertarenor, men har knappast den flärd som är förknippad med Eurovision Song Contest.
Harpa är trots allt det mest sannolika alternativet. Att bygga nytt är inte att tänka på - Harpa kommer att belasta skattebetalarna i över 30 år. Vid en isländsk vinst är det mest sannolika en något nedtonad och småskalig tävling - även om den svenske tävlingsbasen Christer Björkman säger till Sveriges Television att Island sannolikt är ett av de länder som gärna slipper ansvaret.
Det diskuterades länge om Island över huvud taget skulle ställa upp i årets tävling. Flera tunga schlagernamn förespråkade i stället en bojkott med hänvisning till bristande mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan.
Árni Þór Sigurðsson, alltingsledamot för Gröna vänsterns, tog i februari upp ämnet i en interpellation till Katrín Jakobsdóttir. Hon svarade att frågan snarare handlade om nationens utrikespolitik som helhet, men konstaterade att Island trots liknande diskussioner bland annat deltog i OS i Peking år 2008. Hon trodde också att ett deltagande i Baku på sikt skulle göra mer nytta än en bojkott.
Gröna vänsterns Álfheiður Ingadóttir var av samma åsikt och hänvisade till att Amnesty uppmanat till att inte bojkotta Eurovision Song Contest. Socialdemokraten Mörður Árnason instämde och hoppades att tävlingen också skulle innebära fokus på Azerbajdzjans odemokratiska styre. Árni Þór Sigurðsson påminde i sitt avslutande inlägg om de många frågetecken som finns kring mediernas möjligheter att rapportera fritt från ett land som Azerbajdzjan.
Men det blev ett isländskt deltagande. Katrín Jakobsdóttir säger till Vísir att det däremot inte finns någon som helst plan för att hantera en vinst i Eurovision Song Contest. Frågan skulle tveklöst landa på hennes bord som ansvarig för public service-bolaget RÚV, som inte skulle ha råd att arrangera tävlingen utan utökade anslag:
"Som någon sade: Den risken finns alltid. Jag minns att jag läste någon utmärkt granskning av detta något år: Vad gör vi om vi vinner Eurovision? Detta var när Harpa var under konstruktion och då var slutsatsen att Harpa var alltför litet för denna tävling och många tyckte att det var tillräckligt stort. Om så blir fallet är det en stor utmaning. Vi får ta det på allvar om så sker. ... Jag tycker att ett det är ett mer isländskt sätt att ta sig an detta genomföra det."En vinst för Greta Salóme och Jónsi i kväll tycks dock inte stå högt upp på Katrín Jakobsdóttirs önskelista. Hon säger att hon hoppas och tror på ett bra resultat, men att hon inte "törs förutspå en seger för oss".
Här kan du läsa mer om den Eurovision-debatt som fördes för tre år sedan.
