fredag 15 juni 2012

Geirfugladrangur är borta - kan minska Islands fiskezon

Geirfugladrangur syns inte längre ens när ebben är ovanligt låg. Att klippan sydväst om Eldey slukats av Atlantens vågor innebär att den inte kan anses utgöra isländsk mark. Därför kan Islands exklusiva ekonomiska zon flyttas tio sjömil närmare fastlandet - och därmed kan nationen gå miste om värdefulla fångster av kungsfisk.

Tio sjömil sydväst om Eldey utanför Reykjanes kust utgjorde den tio meter höga Geirfugladrangur länge den sista isländska utposten i sydvästlig riktning. Efter att den kollapsade den 22 mars 1972 blev den ett farligt blindskär för de många fiske- och fraktfartyg som seglar i området. Havsdjupet är omkring 130 meter - och Geirfugladrangur har nu eroderat så mycket att den inte syns ovan vattenytan ens när förhållandena är som gynnsammast.

Klippan fick sitt namn efter den nu utdöda garfågeln. De sista garfåglarna utrotades år 1844 på Eldey, en större klippö närmare fastlandet. Dit hade de sista fåglarna tagit sin tillflykt sedan skäret Geirfuglasker sjönk under vattenytan år 1830 efter vulkanisk aktivitet i området. Även Geirfugladrangur var en klippa där garfåglarna höll till.

Det är dock inte bara havets vågor som kan beskyllas för Geirfugladrangurs öde. Under andra världskriget använde både brittiska och amerikanska trupper stationerade på Island skäret som måltavla för olika skytteövningar, vilket bidrog till att minska omfånget.

Att Geirfugladrangur trots sin ringa storlek varit ytterst betydelsefull har inte gått alltingspolitikerna förbi. År 1959 fattades beslutet att en obemannad radiofyr skulle byggas på skäret. Fyren skulle understryka Geirfugladrangurs karaktär - på samma sätt som helikopterplattan på den i norr ständigt eroderande klippön Kolbeinsey - och kunna utgöra ett argument i förhandlingar om ekonomiska zoner i Atlanten. Bebyggelse gör det nämligen svårare för motparten att avfärda klippan som betydelselös.

Men trots beslutet förverkligades aldrig planerna. Och nu är det försent. Morgunblaðið berättar att det är osäkert om Geirfugladrangur längre kan anses utgöra den sydvästliga utposten som ligger till grund för Islands exklusiva ekonomiska zon i Atlanten. Enligt Förenta nationernas havskonvention kan Geirfugladrangur inte längre betraktas som ett skär som ligger under havsytan vid högvatten, eftersom klippan nu heller inte syns vid ebb.

En omprövning av Islands exklusiva ekonomiska zon skulle ske skulle Geirfugladrangurs försvinnande kunna leda till att den minskar med tio sjömil i sydväst. Sådana internationella krav har tidigare rests. Gränsen skulle i så fall dras utifrån Eldey, eftersom klippan Eldeyjardrangur har gått ett liknande öde till mötes som Geirfugladrangur och knappast heller skulle kunna få internationellt erkännande.

I området bortanför Geirfugladrangur bedrivs ett omfattande och viktigt fiske på större kungsfisk. Ett sådant bortfall skulle få kännbara konsekvenser för den isländska fiskenäringen.

Här kan du läsa mer om Geirfuglasker och garfågeln och här mer om Kolbeinsey.