Studiebesök genomfördes runt om i Reykjavik: till Islands Radio och TV, Svenska ambassaden, Föreningen Norden och flera presidentkandidaters kampanjkontor. Vi fick möjlighet att träffa flera personer som arbetade i politik och förvaltning, bland annat en jurist som deltagit i arbetet med att ta fram det förslag till ny konstitution som folket ska rösta om i höst.
Island betraktas allmänt som världens äldsta ännu aktiva demokrati, med rötter i det ting som hölls år 930 i Tingvalla. Fram till självständigheten 1944 delade Island kungahus med Danmark. Medborgarna på Island valde dock i den folkomröstning som hölls 1944 att avskaffa personalunionen med Danmark och införa en republikansk konstitution.
Den isländske presidenten väljs i direkta allmänna val vart fjärde år. Relativ majoritet av röster räcker, till skillnad från exempelvis Frankrike som har en princip om absolut majoritet. Av tradition har Islands president mest haft representativa funktioner.
Valet 2012 kretsade kring två huvudkandidater; sittande president Ólafur Ragnar Grímsson och utmanaren journalisten Þóra Arnórsdóttir. Grímsson fick 52,7 procent av rösterna, att jämföra med 33,1 procent för Arnórsdóttir. Grímsson, som suttit sedan 1996, blir historisk genom att få nytt förtroende för en femte fyraårsperiod. Historiskt är det även att en sittande isländsk president vid det nyss genomförda valet på allvar utmanades, i vad som länge såg ut som en jämn kamp som fördes i ett förhållandevis tufft tonläge. Till exempel avfärdade Grimsson sin motståndare genom uttalanden om att presidentval inte är en skönhetstävling.
Grimsson har som första president någonsin utnyttjat konstitutionens stadgande möjlighet för presidenten att begära folkomröstning: först 2004 om ny medielagstiftning och därefter 2010 och 2011 om Icesave. Med de senare blev han lite av en folkhjälte och valdes till årets islänning 2010.
Vilka erfarenheter från Island tar vi då med oss i det fortsatta arbetet för en svensk republik? Ja, en hel del intressanta principdiskussioner kring utformandet av en republik aktualiserades genom valet och i diskussioner med de människor vi mötte. För det första blev valet lite av ett val mellan olika sätt att se på presidentämbetet, då Arnórsdóttir deklarerade att hon som president inte skulle intervenera på det sätt som Grimsson gjort. Han menade i sin tur att hon som president skulle bli regeringens marionett. Att Grimsson nu valts om tyder på att många uppskattar presidentens position som balanserande instans under Alltingets mandatperioder. ”Islänningar har åsikter om allt, och de förväntar sig att bli tillfrågade”, som någon vi talade med uttryckte det.
Bland de som betraktar Grimsson som maktfullkomlig och korrupt, rentav som Islands svar på Vladimir Putin, har idéer om att skrota presidentämbetet väckts. Inte minst på den vänstergröna sidan, där man anser att presidenten stör de folkvaldas demokratiskt sanktionerade arbete. Det ovanligt hårda tonläget i årets presidentvalskampanj har spätt på motviljan. Men än så länge finns ingen etablerad rörelse för att ta bort presidenten, och det folkliga stödet för den tanken är begränsat. I maj presenterades en studie som visade att 73 procent av islänningarna vill behålla statsskicket med en president som statschef.
Folk vi mött har gärna berättat vilken kandidat de stödjer eller inte stödjer, och varför. Öppenheten förefaller större än villigheten att bekänna politisk färg här i Sverige. Vi har sett restauranger som deklarerar sitt stöd till en presidentkandidat i fönster och på personalens tröjor.
Valdeltagandet denna gång blev dock ovanligt lågt för isländska förhållanden; 69,2 procent. Det har väckt diskussion om att ändra valsystemet så att presidenten väljs med stöd av en majoritet av alla röstberättigade, vilket också ingår i förslaget till ny isländsk konstitution. Antalet perioder som en person kan inneha presidentämbetet föreslås där även begränsas till tre, det vill säga 12 år. Bestämmelserna om kontrasignering och presidentens möjlighet att begära folkomröstning föreslås kvarstå, vilket öppnar för ett fortsatt starkt presidentämbete.
Erfarenheterna från Island understryker att det finns många aspekter att noga överväga vid införandet av en svensk republik vad gäller presidentens uppgifter, befogenheter och begränsningar i förhållande till riksdag och regering. Vilken sorts statchef vill vi ha? Det finns också anledning att, utifrån den diskussion som uppstått om att ta bort presidentämbetet, överväga alternativet att utforma en författning utan statschef.
Men det ska framhållas att vi inte mötte någon som önskade sig ett annat statsskick än republik. I ett land där man är stolt över sina tusenåriga demokratiska traditioner, och där folket förväntar sig att tillfrågas i alla ärenden av vikt, framstår ärftlig monarki begripligt nog som en både märklig och i högsta grad omodern institution.
Helena Tolvhed är styrelseledamot i Republikanska föreningen.
Här kan du läsa rapporten från studieresan till Island.
