När Ólafur Ragnar Grímsson gick segrande ur lördagens presidentval såg han det som en bekräftelse på att han slagit in på rätt väg. Folket ska även i fortsättningen rådfrågas i avgörande politiska frågor - om han som statschef upplever att alltinget inte representerar medborgarna. Han aviserade även att han mer aktivt tänker ta ställning i politiska frågor.
Efter valsegern kritiserade han regeringens sätt att försöka arbeta fram en ny grundlag. Under hösten folkomröstar islänningarna om några av huvudpunkterna i förslaget från grundlagsrådet, men flera frågor är otydligt formulerade och därmed av tveksamt värde. Den borgerliga oppositionen har redan sågat folkomröstningen som en dyr opinionsundersökning.
Under valrörelsen sade Ólafur Ragnar Grímsson att det var olyckligt att islänningarna valde president utan att säkert veta vilket mandat statschefen skulle ha. Detta, menade han, återspeglade sig också i debatten där olika kandidater gjorde olika tolkningar av både den nuvarande grundlagen och de föreslagna förändringarna. Han hävdade även att detta skulle vara ett problem inför vårens parlamentsval.
Ólafur Ragnar Grímsson dömer i RÚV ut regeringens sätt att bereda frågan. För att en grundlag ska nå bred acceptans behöver den enligt presidenten också beslutas i samråd. Tidigare har alltinget lyckats ändra grundlagen i enighet så att den inte bara ska passa ett visst parti eller en viss regering:
"Det finns ingen mening i att ändra själva konstitutionen, ramverket för alla stridigheter i landet, i kokande konflikter och motsättningar. Början till denna resa, rötterna till detta arbete med en ny konstitution, låg i kravet en nationell överenskommelse som den kunde enas om. En grundlag som stiftas under schismer kan aldrig återspegla denna överenskommelse."Björg Thorarensen, professor i juridik med inriktning mot författningsrätt vid Háskóli Íslands, anser att det finns stora brister i Ólafur Ragnar Grímssons resonemang. Hon säger till RÚV att han förändrar presidentämbetet och utökar dess makt efter sitt eget huvud utan att detta har stöd i lagen. Dessutom anser hon att Ólafur Ragnar Grímsson gör detta utan att behöva ta politiskt ansvar för sina beslut:
"Han själv har just ingen motvikt. Han har inget juridiskt ansvar eller politiskt ansvar. Han är oansvarig. Men naturligtvis, vart fjärde år väljs presidenten, men det finns inte desto mindre mycket få säkerhetsventiler, om man får säga så, utöver grundlagsbestämmelsen som säger att det är möjligt att avsätta presidenten med en mycket kvalificerad majoritet av alltingsledamöternas röster, tre fjärdedelar av deras röster. Sedan behöver det beslutet gå till folkomröstning. Det är faktiskt en mycket ovanlig bestämmelse, men folket måste säga sista ordet för att avsätta honom."Björg Thorarensen säger vidare till RÚV att presidentens negativa inställning till en ny grundlag är svårförståelig. Han hävdar själv att valresultatet återspeglar en ökad törst efter utökat medbestämmande genom fler folkomröstningar. Ólafur Ragnar Grímsson föredrar att göra denna tolkning - i stället för att skriva in utökat folkligt inflytande över tunga politiska beslut i grundlagen:
"Det betyder bara en sak. Det ligger då i hans händer när han anser det riktigt att folket får ta ställning till omtvistade frågor i folkomröstningar. Presidenten går, som läget är nu, naturligtvis ärenden åt dem som sitter i opposition, och det är sannerligen en viss kortsiktighet från dem som nu sitter i opposition att så bestämt stödja att han sitter kvar, eftersom de själva kommer att stå inför honom när det blir regeringsskifte, och det är helt oberäkneligt när och hur presidenten kommer att använda denna makt. Och han har då blivit den högste herren över folkets demokratiskt valda ting, där han själv faktiskt säger att han verkar på uppdrag av nationen. Jag anser att det vore mycket bättre om vi skulle överväga att ändra konstitutionen för att kunna göra reglerna om rikets högsta ledning tydligare."Hon efterlyser alltså något av en säkerhetsventil för säkerhetsventilen. Även om den rödgröna koalitionen och den borgerliga oppositionen står långt ifrån varandra finns det ändå saker som talar för att parterna åtminstone skulle kunna närma sig varandra.
Socialdemokraten Valgerður Bjarnadóttir säger till RÚV att Ólafur Ragnar Grímssons kritik är förhastad. Hon ser höstens folkomröstning som ett sätt att föra dialog med folket, och en sådan kan presidenten knappast vara emot. Rörelsens Margrét Tryggvadóttir ifrågasätter i DV presidentens resonemang om att avstå från förändringar i tider av osäkerhet:
"Om något aldrig får ändras på grund av någon ovisshet så kan vi bara begrava oss direkt. Även om det finns en viss ovisshet betyder inte det att vi ska ha saker och ting precis som de var år 1874."Statsminister Jóhanna Sigurðardóttir tillbakavisar i DV också Ólafur Ragnar Grímssons påståenden om att regeringen inte skulle respektera utgången av en folkomröstning om EU-medlemskap:
"När ett slutligt avtal föreligger kommer det att läggas inför folket för godkännande eller avvisande, och resultatet av denna omröstning är bindande för fortsättningen. Vare sig om alltinget formellt avslutar ärendet, som den nuvarande grundlagen säger, eller om det blir möjligt att ha folkomröstningen formellt bindande, till exempel i samordning med grundlagsrådets föreliggande förslag till ny grundlag, förändrar det inte att folkets vilja kommer att råda. Något annat kommer helt enkelt inte på fråga."Självständighetspartiets Birgir Ármannsson uppger för RÚV att partiet vill ha tydligare riktlinjer och gränser för presidentens befogenheter. Trots att många självständighetspartister röstade på Ólafur Ragnar Grímsson tror Stefán Ólafsson, professor i sociologi vid Háskóli Íslands, att de kan få anledning att ångra valet. Med Þóra Arnórsdóttir som statschef hade de kunnat få styra i lugn och ro efter vårens alltingsval - men nu väntar sannolikt maktkamper med en president som anser sig ha fått mandat att ge sig in i den politiska debatten, skriver DV.
Här kan du läsa mer om Ólafur Ragnar Grímssons valseger.
