Till skillnad från många andra länder brukar isländska presidentval inte förknippas med partipolitik. De politiska partierna brukar inte gå ut och förorda en viss kandidat. Med tanke på det förtroende som alltinget åtnjuter i dag är detta förmodligen klokt - en godkändstämpel från vilket parti som helst hade riskerat att driva väljarna på flykten.
Ólafur Ragnar Grímsson sade sig vara tacksam för det stöd han fick av islänningarna och som gav honom fyra år till på Bessastaðir - de sista i karriären, uppgav han - och annonserade också att han avser att vara mer aktiv i den politiska debatten. En sådan fråga blir sannolikt den nya grundlagen.
I en intervju i Morgunblaðið riktar Ólafur Ragnar Grímsson kritik mot regeringen för att ha haft för bråttom med att utlysa en folkomröstning utan att det finns en samsyn över hur presidentens roll ska tolkas i grundlagsrådets förslag till ny konstitution. Han säger också att grundlagen inte bara ska passa denna regering, utan alla regeringar i alla tider:
"Då påminner jag om att det i början av denna resa handlade om att det skulle göras en ny överenskommelse med folket. Med tanke på detta bör man inte skynda sig så mycket att resultatet blir en betydande oenighet."Statsminister Jóhanna Sigurðardóttir säger i Vísir att hon gratulerar Ólafur Ragnar Grímsson till valsegern:
"Detta är ett avgörande resultat i ett demokratiskt val där folket har sagt sin åsikt, och den ska naturligtvis respekteras och jag gratulerar presidenten och önskar honom allt gott med omvalet."Jóhanna Sigurðardóttir vill samtidigt inte se utgången som en misstroendeförklaring mot regeringen. Hon anser att det är respektlöst mot väljarna att antyda att lördagens val skulle ha gällt något annat än presidentämbetet.
Näringsgrensminister Steingrímur J. Sigfússon säger till Vísir att han är bekymrad över det låga valdeltagandet på 69,2 procent. Av det totala antalet röstberättigade lade bara 37 procent sin röst på Ólafur Ragnar Grímsson. Därför anser han att en översyn av förfarandet är på sin plats:
"Det är verkligen inget önskvärt läge. Jag anser att det borde göras en översyn om att det när fler än två kandiderar borde borde väljas på nytt mellan de två främsta så att vi får ett tydligt resultat."Björn Valur Gíslason, alltingsledamot för Gröna vänstern, anser liksom flera andra regeringspolitiker att valresultatet inte var övertygande. I ett blogginlägg skriver han att Ólafur Ragnar Grímsson bör vara bekymrad över det begränsade stödet:
"Hans kandidatur var ju något slags försök från hans sida att förbättra sin image och skriva om historien till sin fördel. Det lyckades inte. Hälften av folket är missnöjd med sin president, vill ha bort honom. Det understryker splittringen av nationen som presidenten själv inte hade så liten delaktighet i att skapa före kraschen."Ólína Þorvarðardóttir, alltingsledamot för Socialdemokraterna, instämmer i ett blogginlägg att valresultatet inte övertygar och att Ólafur Ragnar Grímsson i princip fått "gult kort" av folket:
"Knappast hade han, när han ändrade sig efter nyår och bestämde sig för att kandidera för ytterligare en mandatperiod, väntat sig att han bara skulle få stöd av 35 procent av de röstberättigade personerna i landet, det vill säga 52,8 procent av de 69,2 procent som över huvud taget dök upp i vallokalen. Detta är långt ifrån något 'övertygande val' även om resultatet naturligtvis är entydigt."Anna Sigrún Baldursdóttir, assistent åt socialdemokratiske välfärdsministern Guðbjartur Hannesson, hävdar även hon i ett blogginlägg att Ólafur Ragnar Grímsson nu försöker skriva om historien så att den ska framställa hans agerande under åren före finanskrisen i ett mer smickrande ljus. Han vill inte bara framstå som Islands genom tiderna mest inflytelserika politiker. Resultatet är också en rejäl knäpp på näsan för gamle ärkerivalen Davíð Oddsson, nu chefredaktör för Morgunblaðið. Att Självständighetspartiets ungdomsförbund höll en valvaka till presidentens ära innebär enligt Anna Sigrún Baldursdóttir närmast en förnedring för den nyliberale chefredaktören signerad den socialistiske presidenten:
"Ingen når honom till knäna, för vad som än kan sägas om Davíð Oddsson och hans politiska förmåga, så blir hans historia knappast mer än en fotnot i diskussionen om hur Ólafur lyckades få sina främsta motståndare att äta ur sin hand. ... Och någonstans på Hádegismóa sitter en sorgsen chefredaktör som har insett detta. Tystnaden från Morgunblaðiðs chefredaktörskontor är anmärkningsvärd. Inte ett ord. Inte ens ett enda ledarstick. Så strös salt i såret genom att Självständighetspartiets ungdomsförbund håller en kröningsfest i självaste Valhöll. Detta är inget annat än ett konungamord i direktsändning."Hannes Hólmsteinn Gissurarson, professor i statsvetenskap och länge en tongivande ideolog inom Självständighetspartiet, skriver i ett blogginlägg att valutgången är ett nederlag för regeringen och en seger för oppositionen. Och han har en annan uppfattning om vem det är som äter ur andras händer:
"Självständighetspartister och framstegspartister uppskattade detta med Ólafur Ragnar hur kraftfullt han alltid talar för Island utomlands. Det är som att han vill tjäna nationens intressen med mycket större allvar än Jóhanna och Steingrímur, som blir knäsvaga så fort de hör ett främmande språk talas och vill äta ur EU:s och Internationella valutafondens händer. Ólafur Ragnars väljare känner till bristerna i hans karaktär och hoppas att de stora fördelarna är dem övermäktiga."Ragnar Arnalds, en av Ólafur Ragnar Grímssons företrädare som ordförande för Folkalliansen, skriver i ett blogginlägg att det var presidentens motstånd mot EU-medlemskap och de två sista Icesave-avtalen som fick både vänster- och högerväljare att lägga sin röst på honom:
"Ólafurs otvetydiga motstånd mot EU-medlemskap och hans agerande i Icesave-frågan ledde till att även hans hårdaste motståndare från förr strömmade till vallokalen för att stödja honom, och många av dem sade: Jag vet vad jag har. Men jag vet inte vad jag får!"Självständighetspartiets ledare Bjarni Benediktsson säger till RÚV att just osäkerheten kring Islands politiska framtid var avgörande får många. Sigmundur Davíð Gunnlaugsson, ordförande för Framstegspartiet, anser att den impopulära regeringens kyliga inställning till Ólafur Ragnar Grímsson påverkat utgången och knappast hjälpt hans motståndare i valet. Birgitta Jónsdóttir, alltingsledamot för Rörelsen, tycker att presidenten har suttit för länge. Och hon vill att statschefens roll ska ses över - mer direktdemokrati skulle kunna ersätta ämbetet. Lilja Mósesdóttir, ordförande för Solidaritet och politisk vilde i alltinget, skriver på Facebook att hon gläds åt att islänningarna röstade på en president som förespråkar större folkligt inflytande över viktiga politiska beslut.
Stefán Ólafsson, professor i sociologi vid Háskóli Íslands, konstaterar att Ólafur Ragnar Grímsson sedan 1996 års val har lyckats byta ut skaran av sympatisörer. Då bestod den främst av väljare från vänsterkanten, i dag är högerkanten i majoritet. Han skriver i ett blogginlägg att presidenten skickligt utnyttjade opinionen - men att sättet han gjorde det på inte var särskilt hederligt:
"Det fanns ingen stark högerkandidat att rösta på. Han behövde därför bara försäkra sig om stödet från högersympatisörerna för att få majoritet. ... Men dessutom avskärmade han Þóra från stöd från höger genom att med kraft stämpla henne som socialdemokrat och koppla henne till EU-medlemskap, på ett ganska fräckt sätt. Detta lyckades också och därmed hade Þóra hamnat i försvarsställning och hade små möjligheter till framgång på högerkanten."En annan fråga som diskuterats under valrörelsen är opinionsmätningarnas roll. De fyra övriga kandidaterna har kritiserat dem för att underlätta mediernas fokusering på två huvudkandidater. Grétar Þór Eyþórsson, professor i statsvetenskap, säger till Vísir att väljarundersökningarna kan få folk att rösta taktiskt och därmed påverka utgången.
Kollegan Gunnar Helgi Kristinsson säger i Fréttablaðið att det stora avståndet mellan huvudkandidaterna i de sista opinionsmätningarna kan vara en av förklaringarna till det låga valdeltagandet. Som andra orsaker anger han en allmän trend med mindre intresse för allmänna val samt att omröstningen ägde rum när det var vackert väder och många var lediga, något som får många att välja bort vallokalerna.
Varken Ari Trausti Guðmundsson eller Herdís Þorgeirsdóttir utesluter att de på nytt kommer att ställa upp i presidentval. Þóra Arnórsdóttir tänker däremot inte kandidera igen. Hon säger till Vísir att hon inte är säker på vad hon gör i framtiden - om hon återvänder till arbetet på RÚV eller inte. Men hon är nöjd med valkampanjen:
"Jag ser på detta som en väldigt värdefull erfarenhet och jag är mycket stolt över det som vi åstadkommit."Här kan du läsa mer om presidentvalet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar