Många reseguider utnyttjar sin position genom att kräva gratis mat och andra varor från restauranger, bensinmackar, hotell och andra serviceinrättningar. Vissa kräver till och med provision. Hot om bojkotter är inte ovanliga om ägarna trotsar guidernas önskemål.
Intäkterna från researrangörerna är oerhört viktiga för många företag på landsbygden. Det ger reseledare och busschaufförer en viss makt. De kunder som de för med sig kan vara skillnaden mellan vinst och förlust.
DV har kontaktat vägkrogs- och butiksägare över hela landet. Samtliga vittnar om ett utbrett system där guider förväntar sig fri mat, cigaretter och annat som ett slags belöning för att de stannar på just detta vägstopp. Hrefna Birkisdóttir, som äger Vegamót på Snæfellsnes, säger i DV att alla inom branschen känner till denna underförstådda överenskommelse:
"Vi tycker att det är i sin ordning att tillmötesgå dem som handlar hos oss."Hrefna Birkisdóttir kallar ändå systemet "idiotiskt", och anser att chaufförer som har få turister i bussen är de mest besvärande:
"De är särskilt fräcka. De vill få allt gratis trots att de bara har två turister med sig - och ingen av dem köper något."En restaurangägare som vill vara anonym uppger för DV att en busschaufför blivit rosenrasande när han tänkte ta betalt för en måltid, och chauffören ska ha hotat med att aldrig mer stanna på platsen samt uppmana alla sina kollegor att också bojkotta restaurangen.
Guðmundur Vignir Steinsson, som äger Skaftárskáli i Kirkjubæjarklaustur, säger att han skulle frukta en bojkott om han skulle börja kräva betalt av guider och chaufförer. Þórður Stefánsson, som äger Ok i Ólafsvík, berättar för DV att han inte längre bjuder reseguider på gratis mat:
"Jag tycker att detta är ett förfärligt oskick. ... Reseledarna kom till mig och ville få kostnadsfri mat eftersom de kom med kunder. Jag sade bara nej tack - hit men inte längre! ... Detta är som med torpeder. Rädsla skrämmer, men den skrämmer inte mig. Detta är bara affärer och affärer ska inte göras under bordet."Börkur Hrólfsson, reseledare och busschaufför, säger i DV att han själv har upplevt hur guider pressar restaurangägare att bjuda över varandra för att turistbussarna ska stanna just hos dem. Det handlar inte bara om mat - utan också om hur mycket pengar guiden kan stoppa i den egna plånboken som provision. Vilket stopp som är bäst för resenärerna spelar enligt honom ingen roll. Vissa guider går enbart efter vad de själva kan få ut av besöket.
Börkur Hrólfsson hävdar att utländska guider försöker mjölka restaurangägare och andra i större utsträckning än isländska guider. Men de seriösa guiderna ägnar sig enligt honom inte åt sådant:
"Vi är inte tiggare. Det är bara så."Bryndís Kristjánsdóttir, som sitter i styrelsen för yrkesorganisationen Félag leiðsögumanna, bekräftar också för DV att belöningssystemet är utbrett. Hon anser inte att de tysta överenskommelserna är något negativt. Om de kunder reseguiderna för med sig uppskattas mer på ett ställe - vilket exempelvis kan innebära att guiderna får gratis mat - tycker hon att det är naturligt att stanna där i stället för på ett ställe där ägaren inte erbjuder några förmåner. Men hon anser också att det är viktigt att guiderna inte sätter egen vinning före resenärernas intressen.
Här kan du läsa mer om klagomål från restaurangägare på turistföretag.
