Statsminister Jóhanna Sigurðardóttir väntas i helgen tillkännage den sista regeringsombildningen före vårens val till alltinget. Men frågan är också om hon själv avser att fortsätta som ledare för Socialdemokraterna. En ny ordförande öppnar dörren för en bred koalition med Självständighetspartiet efter valet. Med Jóhanna Sigurðardóttir vid rodret är det alltjämt Gröna vänstern som är den troligaste samarbetspartnern.
Den 4 september bantas formellt antalet departement från tio till åtta. Statsministern har visserligen möjlighet att utse flera statsråd vid ett och samma departement, men det troligaste är att antalet ministrar minskar från nio till åtta. Det betyder att en ska bort.
Jóhanna Sigurðardóttir har två favoriter till partiledarposten, välfärdsminister Guðbjartur Hannesson och näringsminister Katrín Júlíusdóttir. Det har spekulerats i att jobbet som finansminister tidigare i år bara för en kort tid öronmärktes åt Oddný G. Harðardóttir. Inför valet - när det ekonomiska läget förbättrats så att finansministern inte bara behöver prata nedskärningar - har det spekulerats i att Katrín Júlíusdóttir skulle få posten. Jobbet som näringsminister försvinner sannolikt eftersom departementet försvinner.
Hon har dock i intervjuer uttryckt viss tveksamhet kring en framtid inom toppolitiken. Allt pekar dock på att hon åtminstone kommer att ta plats i alltinget på nytt efter föräldraledigheten. Katrín Júlíusdóttir efterlyste nämligen nyligen på Facebook en dagmamma åt tvillingarna.
I en uppmärksammad intervju talade utrikesminister Össur Skarphéðinsson tidigare i år om behovet av nya krafter i partitoppen. Att det kanske tyngsta statsrådet mer eller mindre tog ställning för att Jóhanna Sigurðardóttir borde avgå är också något som kommer att diskuteras under helgens partistyrelsemöte. Jóhanna Sigurðardóttir har visserligen en stark ställning internt, men det är svårt att se att hon skulle kunna locka nya väljare till partiet i en valrörelse. Det stormiga regeringssamarbetet med Gröna vänstern har fått hennes popularitet att rasa.
Jóhanna Sigurðardóttir lyckades med konststycket att få Island att ansöka om EU-medlemskap samtidigt som effekterna av finanskrisen inte blev så svåra som befarat. Det gör att hon inför sina egna har möjligheten att lämna uppdraget som en vinnare.
Däremot är det svårt att se henne som vinnare i ett alltingsval. Socialdemokraterna har visserligen fördelen att vara det enda EU- och EMU-positiva partiet i landet. Även om intresset för att gå med i unionen är litet, så är det ett faktum som kan bli avgörande. I synnerhet inom Självständighetspartiet men även inom Framstegspartiet finns en ansenlig minoritet som är missnöjd med det egna partiets svängning bort från Europa. Det kan gynna Socialdemokraterna.
Att flera andra partier inte har en klar hållning i valutafrågan kan också vinna röster. Socialdemokraterna fortsätter att förespråka euron, vilket heller ingen annan gör i alltinget.
Av samma skäl är EU-frågan en mardröm för Gröna vänstern. För partiets väljare är det för många den allra viktigaste frågan - med de eftergifter som redan gjorts och som möjligen skulle göras i ett fortsatt regeringssamarbete öppnar det dörren för en massflykt av väljare till EU-kritiska partier.
Jóhanna Sigurðardóttir har också - trots att hon själv ingick i den regering som förde Island in i krisen - med kraft pekat ut Självständighetspartiet som ansvarigt för bankkraschen. Tonläget är minst sagt kyligt, och någon ny koalition mellan partierna lär inte bli aktuell utan en ny ledare.
Där Jóhanna Sigurðardóttir föredrar Guðbjartur Hannesson eller Katrín Júlíusdóttir - bägge klassiska socialdemokrater i partiets mittfåra - står den kanske tyngsta utmanaren, förre finansmarknadsministern Árni Páll Árnason, längre till höger. Han skulle inte bara ha större förutsättningar att forma en allians med Självständighetspartiet, utan är också den enda av de tre favoritkandidaterna som skulle kunna tänkas utmana Jóhanna Sigurðardóttir om partiledarposten om hon skulle sitta kvar.
Árni Páll Árnason var som statsråd möjligen för frispråkig för sitt eget bästa. Han var också en av de ministrar som tydligast visade sitt missnöje med det ständigt hackande samarbetet med Gröna vänstern.
Vice ordföranden Dagur B. Eggertsson skulle i dagsläget ha små utsikter att vinna. Alltingsledamoten Sigríður Ingibjörg Ingadóttir har också sagt sig överväga att kandidera, men skulle inte tillhöra förhandsfavoriterna.
Helgens händelser kan alltså i princip avgöra vilka som bildar regering i vår. Att Jóhanna Sigurðardóttir försvinner är en förutsättning för att Självständighetspartiets Bjarni Benediktsson ska titta till vänster vid en regeringsbildning. Inom partiet finns fortfarande stor ilska för åtalet mot Geir H. Haarde. Det gör att Framstegspartiet sannolikt alltjämt är förstahandsalternativet för Bjarni Benediktsson.
Även Gröna vänstern möts i helgen. Steingrímur J. Sigfússon sitter alltjämt säkert på ordförandestolen. Om han skulle avgå är Katrín Jakobsdóttir eller Ögmundur Jónasson de troligaste efterträdarna.
Här kan du läsa mer om det politiska läget.