Den 1 september 1972 utökade Island ensidigt fiskezonen till 50 sjömil. Syftet sades vara att trygga ett hållbart fiske, men Storbritannien ansåg att beslutet stod i strid med det internationella regelverket. Därmed inleddes ett av torskkrigen. Detta pågick i ett drygt år, där isländska kustbevakningsfartyg vid 82 tillfällen med särskilda saxar klippte hål i nät tillhörande brittiska trålare.
Fyrtio år senare, i lördags, inleddes ett nytt fiskeår. Den totala kvoten har ökat från 299 538 torskekvivalentton föregående år till 318 554 ton i år. Ökningen beror främst på högre torskkvoter. För att kunna jämföra olika arter räknas alla arter utom torsk om till en torskekvivalent.
Koncentrationen inom branschen fortsätter att öka. Förra året tilldelades 502 företag kvoter - i år siffran 487 företag. Av dessa svarar de 50 största företagen för hela 85,2 procent av de totala fångsterna. Störst är HB Grandi med 10,77 procent. Därefter följer Samherji med 6,45 procent, Þorbjörn med 5,69 procent, Fisk Seafood med 5,15 procent och Brim med 4,91 procent.
Reykjavík befäster ställningen som viktigaste landningshamn. Hela 14,2 procent av fångsterna tillhör fartyg hemmahörande i huvudstaden, en ökning med 2,8 procentenheter jämfört med förra året. Därefter följer Västmannaöarna med 10,2 procent, Grindavík med 9 procent, Akureyri med 5 procent och Akranes med 4,2 procent.
Västmannaöarna ser dock ut att kunna förlora en ansenlig del av de fångstkvoter som finns i kommunen. Bergur-Huginn, ägt av investeraren Magnús Kristinsson vars imperium drabbades hårt av finanskraschen, såldes nämligen nyligen till Síldarvinnslan i Neskaupstaður. Bergur-Huginn är sett till fiskekvoter det femtonde största företaget i landet. Bolaget har två trålare och omkring 35 anställda, men ingen beredning i land. Fångsterna går främst direkt till export.
Försäljningen är ett led i Magnús Kristinssons skuldsanering. Kommunen motsätter sig dock att kvoterna försvinner till Neskaupstaður. Borgmästaren Elliði Vignisson säger till Morgunblaðið att kommunen borde ha fått förköpsrätt. En sådan finns enligt lag när det gäller trålare och kvoter. Här rör det sig dock om ett aktiebolag som säljs. Frågan är därför om lagen går att tillämpa i detta fall.
Elliði Vignisson vill inte att kommunen ska ge sig in i branschen. Däremot finns det flera företag på Västmannaöarna som vill ta över Bergur-Huginns kvoter. Det kan nu bli upp till domstol att avgöra om förköpsrätten gäller.
Magnús Kristinsson hade tillsammans med sin hustru skulder på 60 miljarder isländska kronor vid 2007 års utgång. Bara Jón Ásgeir Jóhannesson och Robert Tchenguiz hade lånat mer pengar av de isländska storbankerna. Landsbanki valde 2009 att skriva av större delen av Magnús Kristinssons skulder till banken. Det innebar att notan på omkring 50 miljarder i stället landade hos skattebetalarna, skriver DV.
Här kan du läsa mer om fisket på Island.
