Vardagen på Heimsendi präglas av förvaringsmentalitet. Den godmodige Lúðvík försöker få patienterna att uppleva något annat än den ensligt belägna kliniken en bit utanför Reykjavík, men resten av personalen ser helst att de är så avtrubbade av sin medicin att aktiviteterna begränsar sig till att mumlande stryka längs korridorerna.
Det är då den närsynte agitatorn Einar dyker upp. Förhållandevis klar i skallen. Bara lite lätt politiskt paranoid.
I många skrymslen gömmer sig små genier, skrämda till att inte våga se någon i ögonen. Så småningom hittar Einar bundsförvanter, samtliga med sin egen dos av briljans men också med sämre fotfäste i verkligheten.
En helg när medicinerna tryter och bemanningen är låg slår patienterna till. Anförda av Einar och med en ny konstitution som det främsta vapnet övermannas personalen en efter en och låses in. I republiken Heimsendi ska hädanefter ingen mot sin vilja behöva behandlas som ett barn, alla ska vara fria att tänka och röra sig, ingen ska kunna stoppa hur mycket godis någon sätter i sig.
Det dröjer dock inte länge innan revolutionen äter sina barn. Einar ligger snart i badkaret och yrar likt en isländsk Jean Paul Marat. Frihet, syskonskap och jämlikhet visar sig vara paroller med begränsad livslängd.
Bakom Heimsendir står samma personer - minus den borgmästarupptagne Jón Gnarr - som gjorde Næturvaktin, Dagvaktin och Fangavaktin, en nattsvart dramakomedi i absolut världsklass. Hantverket, tempot och Ragnar Bragasons utmärkta regi känns igen i Heimsendir, så också många av skådespelarna. Här finns ett fantastiskt persongalleri där det myllrar av briljanta prestationer. Det är en ensemble som verkligen vågar gå bananas.
Ändå är Heimsendir långt ifrån någon skrattfest. Trots alla absurditeter är rollfigurerna så välsvarvade att medkänsla snarare än fnitter är den första reaktionen inför deras hopplösa situation. Genom de nio avsnitten upprätthålls just den fina balansen mellan plump lyteskomik och identifikation. Här finns inga skratt som fastnar i halsen. De är bara osedvanligt dubbelbottnade.
Heimsendir är ett oerhört välspelat revolutions- och institutionsdrama där dårskap och gapflabb alltid ruvar bakom hörnet. Serien når kanske inte riktigt Næturvaktins nivåer av galenskap och magi, men den är en fängslande nagelbitare om en värld och ett kaos som de flesta är granne med.
Betyg: Fyra påsar Djúpur.Heimsendir har finsk premiär på Yle i morgon onsdag klockan 21. Serien går - för den som är bosatt i Finland - även att se på nätet genom Yle Areena.
